• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Bildgalleri: The Vaccines på Pustervik​

19 oktober, 2015 by Peter Birgerstam

_MG_6376XS

The Vaccines på Pustervik i Göteborg, 18 oktober 2015

The Vaccines spelade på Pustervik​ på söndagskvällen. Det en kul konsert, men en smula ojämnt. Det är inte när bandet ska spela fint och moget som jag spetsar öronen. Men när de väl öser på (typ ” Wreckin’ Bar (Ra Ra Ra”), då inte bara lyssnar jag utan då stampar jag även takten med ett glatt flin på läpparna.

Foto: Peter Birgerstam

_MG_6211XS

_MG_6235XS

_MG_6262XS

_MG_6326XS

_MG_6355XS

Arkiverad under: Musik Taggad som: Pustervik, The Vaccines

Skivrecension: Joanna Newsom – Divers

19 oktober, 2015 by Petter Stjernstedt

newsom

Artist: Joanna Newsom
Titel: Divers
Betyg: 4

Fem år har passerat sedan sönderhyllade Have One on Me, en krävande men spännande musikupplevelse där folk blandades med klassisk musik och lyriska godnattsagor. Uppföljaren Divers, hennes till räkningen fjärde album, är mer fokuserad och stram. Madrigaler och klassisk musik är i popsammanhang ovanliga inspirationskällor, mil bort ifrån nutidens vältrampade stigar av R&B och soulmusik. Joanna är en udda fågel som, obrydd av konventioner och musiktrender, går sin egen väg.

Med sin barnlika röst sjunger hon fina godnattvisor om kärlek och sorg. Mystiken och tragiken lägger sig likt en varm, tjock filt över våra öron. Egensinnig är både röstläge och musik. Harpa, vallhorn och dragspel är inte ovanligt förekommande instrument i Joannas kompositioner. Episka historier som 
Anectdotes och Goose Egg, som lyfts till ytterligare höjder med hjälp av Prag filharmoniska orkester, blandas med lugnare partier som pianoballaden The Things That I Say och country-inspirerade The Same Old Man. Singeln Sapokanikan kom ut redan i augusti som musikvideo, regisserad av Paul Thomas Andersson som ersättning för att hon deltagit i hans film Inherent Vice. Här får ett klingande ljud, piano-plinkande och stråkar rama in en tragisk saga om vilsenhet och sorg. Det elva låtar långa musikbygget håller hela vägen.

Förkärleken till sägner och legender går inte att missta. Sagoväsen, skogsrå och feer, väcks till liv i Joannas musikaliska värld. Och vackra formuleringar om livets mystik och ogripbarhet formuleras för första gången av en sann poet och naturlyriker. “The bridle bends in idle hands / And slows our canter to a trot / We mean to stop, in increments, but can’t commit / We post and sit, in impotence”.

Joanna lever ett kokong-liv. Som vore hon avstängt ifrån omvärlden, isolerad ifrån storstadens brus och dus och den moderna väloljade musikmaskinen, gräver hon sig djupt ner i musikhistorien till den klassiska musiken, 1700-talets Beethoven och Bach, den franska renässansens madrigaler och 1800-talets ragtime, piano- och orkesterstycken ackompanjerad med sång. Vackra toner kommer ur Joannas pipa. Därmed inte sagt att Divers är svår. Den kräver sin lyssnare, men för den som väljer att investera får tillbaks ett annorlunda artistskap och en musikupplevelse som går bortanför denna värld.

Text: 

Petter Stjernstedt

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Divers, Joanna Newsom

Premiär: Skenet – Groundhog

19 oktober, 2015 by Redaktionen

groundhog

Skenet har släppt en ny video, en kraftfull och medryckande livevideo till låten Groundhog.

Efter den lovordade albumdebuten Allting rullar tidigare i år har Skenet hunnit med en Sverigeturné, konsert på Tivoli i Köpenhamn samt att headlina folkmusikens mest betydelsefulla festival i norden; Folklarm (folkmusikens motsvarighet till By:Larm). Här kommer en ny video som visar att Skenet rullar igång ordentligt live på Nalen.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Skenet

Tankar efter årets Jazzfestival i Stockholm

18 oktober, 2015 by Mats Hallberg

stockholmjazzfestivalhomepage

Trots överhängande risk för överdosering hade jag antagligen tagit semester om jag bott i vår huvudstad. Nu var jag skrivande besökare under första helgen samt under en sejour mitt i veckan.

Festivalledningen hoppas på att hundrafemtio konserter ska rendera i en publiksiffra över tjugotvåtusen. Till sitt förfogade har man fyrtio scener. Promenerade i osannolikt behaglig väderlek till några av dessa. Många positiva välvilliga recensioner blev det. Men allt kommer ändå inte med. Tänker på samtal med musiker, arrangörer och publik. Vidare träffar man ju en del bekanta. Såg flera gånger frilansande radiomannen Peter Mosskin i vimlet. Jag droppade in två gånger på Fasching utöver recensionsuppdrag. Dels under den välbefolkade pumpande basorgien kallad Brooklyn Late Night Jam, då jag tackade Sarah Riedel för den lyckade invigningskonseten. Dels en kortis på väg hem till Göteborg, när jag tog chansen att bli förförd av Django-inspirerad musik med Les Petits Nouveaux från Canada. Vidare bör nämnas den presigefyllda prisutdelning i olika kategorier som i år skedde på jazzklubben på Kungsgatan. Då prisades bland andra magnifika Isabella Lundgren, Nils Berg och Jacob Karlzon 3. Hederskatten gick till ingen mindre än Nils Landgren.

På Mornington Hotel på Östermalm har under festivaldagarna pågått fotoutställning i svartvitt. Jag tittade på de inramade fotografierna tagna av Hasse Lindén, Spyros Vangelakis och Kenth Wångeklev. Saknade uppgift om motiven, även om Peter Asplund, Isabella Lundgren (skulle sjunga här senare samma dag) och Robert Mehmet Shinan Ikiz kunde identifieras. Fick reda på att det är Ludvig Berghes händer som syns över tangenterna. I hotellets lounge anordnades livejazz med flera av de porträtterade. Röst, trumpet, piano och trummor exponerades extra var sin dag.
En mästare på diverse klaviaturinstrument är Stefan Nilsson, vars framträdanden jag minns från legendariska Errols, Fässbergskyrkan i Mölndal och Fasching. För första gången gästade han Plugged Records. Berättade om längtan tillbaka till Kornet på 70-talet, om nya skivan The gift tillägnad bortgångne idésprutan Magnus Persson och att bandets gitarrister hade förhinder. Om festivalprogrammet haft korrekt starttid för Nisses hörna, hade jag kunnat skriva fullmatad recension. Istället några spridda intryck från en halvtimme med en eklektiker och hans superskickliga medmusiker, i form av basisten Patrik Boman, Johan Hasselquist på trummor och Rafael Sida Hulzar på slagverk.

Den gode Nilsson, för dagen med hatt, har kanske gjort mest avtryck hos den breda publiken med sina många vemodiga soundtrack. Första låten präglad av naturlyrik var öppen till sin karaktär, anspelade på norrlänningars egenart. Slående hur subtilt samspelet var! Och även om tonspråket känns igen är bandledaren en enastående melodimakare. För honom är det helt naturligt att framföra två stycken med för jazzen främmande takter, fritt hämtade från Bach. Kvartetten är virtuos och tajt som förmodat, vilket resulterar i en intrikat väv. Alla har lika stor betdelse, fast Stefan obestridligen är huvudsaklig solist. I ledmotivet till de ”riktiga” Beck-filmerna, hanteras varje not noggrant och eftertänksamt. Stefan kommenterar: ”Som ni märker är det en ganska blandad skiva, men spela live är något annat, handlar om två olika uttryck. Sista låten jag hinner med blir Let´s go. Den har i sig allehanda sköna ingredienser. Kränger som en hambo, övergår i en långsam sekvens för att plötsligt landa i världens groove där trummisen gick loss.

Har sedan flera år haft kontakt med flitigt anlitade Hans Backenroth. Var en förmån kunna ta del av hans föredrag om kontrabasens utveckling. Med bilder, filmer från nätet och anekdoter ledsagades vi genom jazzhistorien. Backenroth förtäljde att han gillar ytterligheterna med sitt instrument och framför allt vad som ryms däremellan. ”Är definitivt inte längre så att den sämste utses till basist, kan snarare vara en som leder utveckningen, kommer ta upp basister viktiga ur historisk synvinkel, även om jag för egen del ofta lyssnat på andra.” Vi fick fakta om utseende på instrument, spelstilar och föregångare. Min vän ger klargörande skäl till sitt urval. Får veta att mest revolutionär var Jimmy Blanton, störst påverkan på flest hade Ray Brown och att Milt Hinton kom att bli en av de mest inspelade. Andra som ingående behandlades i denna teoretiska basskola var Wellman Braud och Pops Foster (för mig okända storheter), Walter Page och Oscar Pettiford.

Arkiverad under: Krönikor, Musik

Skivrecension: Graveyard – Innocence & Decadence, ett av årets bästa rockalbum

17 oktober, 2015 by Rosemari Södergren

graveyardalbum

Artist Graveyard
Titel Innocence & Decadence
Betyg 4

Graveyard har släppt sitt fjärde album, Innocence & Decadence. Hårdrocksbandet med bluessmak från Göteborg har hittills inte gjort något misslyckat album och det gör det inte nu heller. Bandets andra album, Hisingen Blues, som släpptes 2011 hyllades runt om av musikskribenter och musikbloggare och innebar nog bandets stora genombrott. Efterföljaren ”Lights Out” nådde inte upp på samma hyllade nivå även om jag för min del tycker det albumet är väl värt att lyssna på. Det krävs ofta ett mellanalbum och nu har Graveyard utan tvekan om igen visat att de tar täten bland svenska och för den delen också europeiska hårdrockbandet med starka bluesinfluenser.

Göteborgska rockhjältarna har hyllats med såväl grammisar som P3 Guld-priser och är omtalade för sina intensiva liveshower. Turnerandet har också tagit bandet flera varv runt jorden, både i eget namn och tillsammans med giganter som Iron Maiden, Motörhead, Soundgarden med flera. Chansen för fler musikpriser finns i allra högsta grad med detta fjärde album. Fast musikpriser i alla ära, det är många bra musiker, många underbara album, som aldrig blir uppmärksammade av vare sig P3 Guld eller andra musikpris-organisatörer.

”Innocence & decadence” är ett av årets bästa rockalbum, om ni frågar mig. Gitarrerna är en ren njutning i låt efter låt. Jag märker att jag ibland sätter på albumet och helt koncentrerar mig på gitarrspelet, blundar och spelar med på min luftgitarr i både de hårdare ackorden och de mjukare partierna (för några riktiga rockmjuka delar finns också) och härliga gitarrsolon.

Albumet har en omväxlande låtlista som startar i hög fart med ”Magnetic Shunk” och emellanåt landar i mer känsliga vemodiga bluesen i ”Far Too Close” och helt underbara vackra stillsamma ”Stay For a Song”.

”Innocence & Decadence” är inspelad i Atlantis tillsammans med Johan Lindström och Janne Hansson (ABBA, THE HIVES, OPETH) och motsvarar väl de högt ställda förväntningarna från både fans och press. Själva beskriver Graveyard nya Innocence & Decadence såhär:
Just like life in general, it depends on what you choose to see and hear – but to sum things up you could say that Innocence & Decadence is built on thousands of layers of love, fury and being alive in the year 2015.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 500
  • Sida 501
  • Sida 502
  • Sida 503
  • Sida 504
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Primetime – får många applåder

Primetime Betyg 4 Svensk biopremiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Primetime – får många applåder

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in