• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Bruce Springsteen och The E Street Band kommer till Ullevi i sommar

17 februari, 2016 by Redaktionen

bruceullevi2016

En sak är säker, Göteborg laddar för folkfest i sommar. Nu är det bekräftat att Bruce Springsteen och The E Street Band kommer till Ullevi i sommar.
Ett pressmeddelande berättar:
Bruce Springsteen och hans E Street Band tar sin ”The River Tour” till Sverige i sommar för en konsert på Ullevi i Göteborg den 25 juni.

För några veckor sedan drog Bruce Springsteen igång sin hyllade turné ”The River Tour” i Pittsburg i USA – hans första turné på två år. När turnén, som döpts som en hyllning till klassiska albumet The River’s 35-årsjubileum, når Europa till sommaren besöker Bruce och bandet inte enbart Sverige i Norden, utan även Danmark (Parken, Köpenhamn – 22 juni) och Norge (Ullevål, Oslo – 29 juni).

Tre år efter de tre rekordkonserterna på Friends Arena i Stockholm i maj 2013, och fyra år efter de två Ullevi-konserterna i juli 2012, kommer Bruce alltså tillbaka till Sverige!

Till denna konsert existerar inga biljetter på marknaden förrän 25 februari kl 9.00. Det erbjuds inga som helst förköp till denna konsert. Ticketmaster (Ticnet) är den enda auktoriserade återförsäljaren av biljetter till denna konsert.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Bruce Springsteen, The E Street Band, Ullevi

Skivrecension: The Hanged Man – Lord Have Mercy

16 februari, 2016 by Jonatan Södergren

hanged

Artist: The Hanged Man
Titel: Lord Have Mercy
Betyg: 4

Som en förhäxande fantasivarelse lockar Rebecka Rolfart in oss i mörkret.

Även om Lord Have Mercy tar avstamp i en liknande postpunk som debut-EP:n First Quarter Moon så står det redan i inledande Darkness Hides Inside klart att den tidigare Those Dancing Days- och Vulkano-medlemmen Rebecka Rolfarts soloprojekt The Hanged Man är på väg i en mörkare och mer suggestiv riktning. Det är kanske inte lika mycket genomarbetade låtar som abstrakta mässor denna gång, men det är omöjligt att inte beröras av hennes hypnotiska, bitvis obehagliga ljudvärldar. Invincible Trees känns visserligen lite mer lättillgänglig och dansant med sina drivande rytmer innan den mynnar ut i ett oroväckande outro av noise. Det genomgående intrycket är dock att The Hanged Man med de fyra spåren som utgör Lord Have Mercy befäster sin position som en av landets mest intressanta psykedeliska musiker.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Lord Have Mercy, Rebecka Rolfart, The Hanged Man

Jack Garratt: “Låtarna har sina egna liv”

16 februari, 2016 by Jonatan Södergren

jackgarratt

Efter att ha slagit igenom med de två minialbumen Remnants (2014) och Synesthesiac (2015) kammade den London-baserade multi-instrumentalisten Jack Garratt tidigare i år hem såväl BRITs Critics’ Choice Awards som förstaplatsen på BBC Sound of 2016. Hans fullängdsdebut, Phase, släpps den 19 februari och senare i år spelar han också på Way Out West-festivalen i Göteborg. Nyligen var han på Stockholmsbesök för att göra ett showcase inför journalister och fans på Playhouse Teater. I samband med det mötte Kulturbloggen upp honom för en intervju.

Du har tidigare öppnat för bland annat Ben Howard i Stockholm. Vad minns du från det?

– Ärligt talat minns jag inte så mycket. Det var en dag för två år sedan, det är liksom svårt att minnas. Så mycket har hänt sedan dess. Men jag minns att det var en riktigt, riktigt bra show. Jag minns specifikt att det var en bra publik. Bens publik här ute är riktigt rolig, väldigt uppmärksam och välkomnande mot mig vilket var fantastiskt. Men jag kan svära på att jag varit tillbaka i Sverige sedan dess, jag kan bara inte minnas när. Efter så här lång tid börjar alla dagar smälta samman till en. Men jag har alltid älskat Sverige och Stockholm.

Vad vet du om Sverige? Lyssnar du på några svenska band?

– Jag har faktiskt inte lika stark koppling till Sverige som jag har till Skandinavien i allmänhet. Jag har vänner från Norge och Danmark. Jag har en nära vän som kommer från Stockholm, men jag har bara spenderat två dagar här i hela mitt liv. Fast jag ser fram emot att återvända hit i framtiden.

Hur tycker du att ditt sound har utvecklats sedan du släppte Remnants 2014?

– Jag vet inte hur det har utvecklats men utvecklats har det definitivt gjort. Jag har lagt ner mycket tid på att jobba hårt och se till att inspelningarna är intressanta och att jag utmanar mig själv på rätt ställen. Kanske har det mognat en aning? Jag håller fortfarande på att knacka på det jag hoppas kunna göra i framtiden. Jag är fortfarande i det där nybörjarstadiet, det känns som att jag befinner mig på samma plats som när jag släppte Remnants. Inget har förändrats för mig, det har ändrats för andra eftersom det är fler som vet vem jag är nu.

Med den ökade medvetenheten kring dig och din musik, känner du dig mer bekväm som producent och låtskrivare?

– Inte alls, snarare tvärtom. Jag känner mig betydligt mer osäker nu eftersom det plötsligt är fler folk jag… inte försöker imponera på, men det är fler som kanske eller kanske inte gillar konsten jag skapar. Det är skräckinjagande, men det är bra att ha den skräcken. Det håller mig på tårna. Det får mig att behålla fokus och fortsätta jobba hårt.

Vad betyder musiken för dig? Är det konst eller snarare något som får igång folk på dansgolvet?

– Det är samma sak. Det är konst. Det finns bra och det finns dålig konst, men i slutändan är det konst. Allt handlar om att uttrycka sig själv, sin själ och försöka kommunicera med andra med hjälp av bild och ljud. Oavsett om folk lyssnar på min musik i hemmets trygga vrå eller på klubben en fredagskväll är avsikten bakom musiken fortfarande densamma; att skapa den bästa musiken jag kan. Jag skriver inte för något särskilt ändamål. Jag skriver eftersom det som finns i mitt huvud måste komma ut på ett eller annat sätt.

Har din låtskrivarprocess utvecklats?

– Nej, jag skriver fortfarande på samma sätt. Jag hoppas att låtarna har blivit bättre och att det alltid kommer finnas utrymme för förbättring, men jag skriver dem på samma sätt. Låtarna på albumet är skrivna på samma sätt som låtarna på Remnants. Det börjar alltid med ett beat, en sampling eller en idé, därefter spenderar jag precis rätt mängd tid på att kötta ut det. Det kan vara en dag eller två år. Jag tar så mycket tid jag behöver.

Du har många elektroniska inslag i din musik. Skriver du musiken på datorn eller är det bara ett produktionsverktyg?

– Jag skriver alltid på pianot, jag bara producerar elektroniskt för tillfället. Om jag sitter bakom pianot och kommer på en ackordföljd jag gillar, då försöker jag spela in det så snabbt som möjligt så att det finns där, så jag inte glömmer bort det. Så fort jag hat spelat in det kan jag göra vad jag vill med det eftersom det finns där framför mig på laptopen, jag kan lägga ett beat under det eller prova på olika grejer runtomkring det. När jag väl har köttat ut det litegrann går jag tillbaka till pianot och börjar sätta lite skinn på det; lägga till melodier och texter.

Med dagens teknologi antar jag att det är lättare att få till fina bakgrundstexturer och så. Vilken skillnad tycker du att datorerna har inneburit för dagens låtskrivare jämfört med tidigare generationer av låtskrivare?

– Allt som har förändrats är att folk nu har möjligheten att spela in professionellt i sina hem. Låtskrivande är fortfarande ackord och melodier; om du bryter ner det består en låt bara av melodier, texter och ackord. That’s it. Jag tror inte det är lika mycket stolthet inblandat i låtskrivande idag som de gjorde en gång i tiden, men jag vet inte om det är rättvist att säga heller. Allt som hänt är att fler kan visa upp sina låtar på grund av internet. Du kan ladda upp den online och det kan låta bra eftersom teknologin finns tillgänglig för att få det att låta bra. Det är inte så stor skillnad, det är bara teknologin som gått framåt så att du nu kan göra allt på en dag medan det förr i tiden tog längre tid.

– Men samtidigt tycker jag det är viktigt att folk inser att såna här saker tar tid. Eller det kan ta tid. Allt behöver inte ske på en gång, det kan vara bra att låta saker stå och sippra under en lång period innan du färdigställer det. Det är så jag behandlar mina låtar. Jag har låtar på det här albumet som jag började skriva för tre år sedan som blev klara för först sex månader sedan. Eftersom jag inte kunde färdigställa dem. Så jag lätt dem vara och gick tillbaka till dem när jag kunde sätta ihop de sista pusselbitarna. Allting är så nära till hands, det känns som att vi måste kunna få ut allt på en gång, men ibland är det faktiskt bättre att ha tålamod.

När du återvänder till en låt antar jag att en av fördelarna är att du ser den i ett nytt ljus på grund av saker som hänt i ditt liv.

– Det är en sak. Vad jag tycker är viktigt att påminna mig själv om är att låtarna har sina egna liv bortom min inblandning. En låt hade kunnat ha potentialen att existera ändå, det råkade bara bli så att jag var skeppet för det att komma till genom. På så sätt är det inte bara jag som vuxit. Om jag lämnar en låt i ett halvår så har jag haft nya erfarenheter, fått nya åsikter, men även låten har existerat och levt sitt eget liv under de här sex månaderna. Så när du går tillbaka till den kan du ha en helt ny konversation. Du färdigställer låten eller musikstycket på ett nytt sätt.

Ditt debutalbum Phase släpps inom kort. Vad vill du säga med det?

Det enda jag verkligen vill kunna åstadkomma med det här albumet är att visa för så många som möjligt som är villiga att lyssna att musik inte behöver låta på ett visst sätt. Det kan låta som massa olika saker. Det kan vara annorlunda. Det kan vara kul, det kan vara utmanande. Musik som använder sig av den typen av beats som jag gör, som använder samma slags ackord och melodier som jag, behöver inte vara pretentiös eller hipster. Det behövs ingen stämpel, det kan bara vara musik. Något som underhåller och talar från min själ. För det är vad det är, musiken är min själ som försöker prata med folk. Åtminstone är det så det känns när jag skriver och det är det enda jag egentligen vill kunna åstadkomma.

– Du ser, jag har inget att säga ännu. Jag är tjugofyra, jag har inte haft chansen att bilda min egen uppfattning av hur världen existerar i mitt huvud. Hur skulle jag förbättra den? Vad kan jag göra för att göra den bättre för andra människor? Det är något jag fortfarande håller på att lära mig, och jag antar att det är vad det här albumet handlar om. Om vi alla fortfarande var barn och bara försökte lära oss så mycket som möjligt på den begränsade tid vi har. Det är okej, du behöver inte stå för något så länge det du står för är dig själv.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: BBC Sound of 2016, Jack Garratt, Phase, Way Out West

Swedish Music Hall of Fame – Åtskilliga inval förbryllar

12 februari, 2016 by Mats Hallberg

2016 års SMHoF-utställning_väggen

Siw Malmkvist, Karl Gerhard, Kent, Leila K, Sven-Ingvars, Owe Thörnqvist, Monica Dominique, Denniz Pop och Barbro Hörberg – dessa artister valdes in i Swedish Music Hall of Fame för betydande insatser inom svensk populärmusik. Vid en presskonferens torsdag den 11 februari presenterades 2016 års invalda. (Här berättar vi om den nyheten.)
Kulturbloggens skibent Mats Hallberg funderar kring dessa inval och konstaterar: Åtskilliga inval förbryllar,

Här är Mats Hallbergs krönika om det tredje invalet av artister och musikskapare till Swedish Music Hall of Fame:

I somras cyklade jag för första gången i Stockholm.. Mitt mål var att besöka ABBA-museet. Jag var inte riktigt klar när belysningen slocknade, vilket ju markerade att det blivit stängningsdags. Att jag spenderade så lång tid där, berodde inte på den för mig överskattade kvartetten med global appeal. Huvuddelen av tiden ägnades istället åt att studera de musikvideos som speglade var sitt deccenium. Att där utöver ta till sig material om Polarpriset och SMHOF – jämte glasmontrar kring svenska musikikoner – var också oerhört givande. (Påpekade vid utgången för en person på museet ett faktafel gällande Tältprojektet.)

Jag som alltid gillat listor funderade efteråt mycket över egendomliga inval. Publicerade aningen upprörd ett inlägg på facebook, i vilket jag ifrågasatte vissa bedömningar samt lanserade 15 personer eller band. Har lyssnat och läst om musik i närmare fyrtiofem år. Är inte längre skivsamlare men har fortsatt gå på konserter och festivaler regelbundet. Senaste åren har jag recenserat flitigt, främst här i Kulturbloggen och emellanåt i Orkesterjournalen. Ett antal gånger har det blivit intervjuer och porträtt har jag skrivit många. I jämförelse med vännen Leif Wivatt på radio Göteborg (vars åsikter om Swedish music hall of fame borde väga tungt), vore det fel att framställa mig som orakel. Av Kulturbloggens lista över fjolårets 100 bästa låtar var det bara ett fåtal jag kunde identifiera. Men musik har otvivelaktigt varit en väsentlig ingrediens i mitt liv.

Man är oseriös om man påstår att man hört allt som är värt att höras. Min poäng är att ingen av de ytterst välförtjänta namn jag pläderade för kom med i den tredje invalsomgången som idag 11/2 offentliggjordes.. Hur kunde jag hamna så fel? En jurys resonerande är alltid mer eller mindre outgrundligt. Till denna gång kunde allmänheten föreslå sina kandidater, men den numera femhövdade juryn med aktade Jan Gradvall i spetsen är vad jag förstår ensam ansvariga.

För att komma i fråga ska artister, grupper, låtskrivare och producenter ha gjort betydande insatser inom svensk populärmusik. Utmärkelsen instiftades för att spegla bredden och rikedomen i Sveriges musikhistoria. Man ska ha skivdebuterat för minst tjugo år sedan och i statuterna finns också kravet att hälften av berömdheterna ska vara kvinnor. Barbro Hörberg är en outsider värd applåder vars motsvarighet utgörs av skygga tidigare invalda sångerskan Stina Nordenstam. En annan större överraskning är Monica Dominique, vars mångsidighet ändå från Solar Plexus varit häpnadsväckande. Att kritikergunstlingarna Kent nu redan hamnat i finrummet är inget att förvånas över. Jag uppskattar också allvarsmännen från Eskilstuna. I övrigt förstår jag inte riktigt hur juryns ledamöter tänkt. Vissa genrer är löjligt underrepresenterade, särskilt jazz och folkmusik. Verkar som man helt missat den höga nivån som jazzmusiker befunnit sig på, en anledning till att internationella stjärnor gärna vill spela live med våra inhemska storheter. Ska noteras att invalet av legendaren Anders Burman borgar för att herrarna Fred, John och Pugh indirekt är med; fast att deras namn saknas är självklart otillfredställande.

Avslutningsvis några retoriska frågor. Varför anses Jussi Björling tillhöra kategorin populärmusik? Är det vettigt att hävda att Carola, Sivan och Leila K historiskt sett gjort tillräckligt betydande bedrifter? Är det inte pinsamt att den föga stimulerande racergitarristen Yngwie Malmsten är den ende instrumentalisten?

Apropå gårdagens fadäs från Polarprisjuryn avseende priset i kategorin populärmusik, kan meddelas att jag tillverkat min artikel assisterad av ljuvliga toner från dubbel-CD:n The Philsosophers´s stone med Van Morrison. Han är en favorit hos både mig och Kulturbloggens redaktör, någon som i den bästa av världar borde tilldelats Polarpriset för länge sedan. Max Martin skulle aldrig komma nära Van the man, ens om hans försökte.

Inval 2016
Siw Malmkvist
Karl Gerhard
Kent
Leila K
Owe Thörnqvist
Monica Dominique
Denniz Pop
Barbro Hörberg
Sven – Ingvars

Mina förslag
Lars Gullin
Tommy Körberg
Börn J:son Lindh
Pugh Rogefeldt
Eldkvarn
Merit Hemmingson
Monica Törnell
Lill Lindfors
Lena Wilermark

Bubblare: Ale Möller, Povel Ramel, Lina Nyberg, Dag Vag, Arne Domnerus, Kajsa Grytt.

Arkiverad under: Krönikor, Musik Taggad som: Swedish Music Hall of Fame

Titta: José González – With the Ink of a Ghost

11 februari, 2016 by Redaktionen

joseaustralien

José González befinner sig just nu i Australien på en utsåld turné
När biljetterna till hans första spelning på Sydney Opera House i Sydney släpptes, så såldes de slut på endast 48 timmar. Innan spelningen för 3.000 fans på Melbourne Zoo 5 februari, så hade hela turnén och mer än 10.000 biljetter sålt slut.

26 februari släpps singeln ”With the Ink of a Ghost” från albumet ”Vestiges & Claws”. Singeln innehåller en version tillsammans med yMusic.

Arkiverad under: Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 467
  • Sida 468
  • Sida 469
  • Sida 470
  • Sida 471
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in