• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Stockholm Music and Arts: Bildgalleri – Loney Dear

30 juli, 2016 by Redaktionen

Loney dear 1

Loney Dear på Stockholm Music and Arts
Trädgårdsscenen fredag 29 juli 2016

Nils-Emil Svanängen, eller mer känd under artistnamnet Loney Dear, drog igång direkt på Trädgårdsscenen och fick med sig publiken till festivalens första riktigt fartfyllda spelning.
Det var mäktigt och det var starkt ös.
Loney Dear skulle helt klart kunnat fyllt upp stora scenen.

Eftersom vi inte såg konserten i sin helhet gör vi ingen vanlig recension med betygsättning.

Om Loney Dear från festivalens hemsida:
När Nils-Emil Svanängen blir Loney dear uppstår något som är i rörelse. Inåt, uppåt. Från den första bordunen är vi på väg någonstans. Under det lösa kollektivet Loney dears mer fysiska resor har de tagit sin egenartade musik från källaren i Jönköping via amerikanska Sub Pop och nu, med kommande album tillbaka till europeiska omgivningar. Det låter som om the late John Nash på synt stödkompade Joni Mitchell.

Loney dear’s albumutgivning är en säregen enmansexpedition in i musiken. Emil skapade första akten av sin karriär i musik genom att omsorgsfullt spela ett kollage av instrument, viljan att från debuten att innefatta allt, en symmetrisk myrstack. Varenda spricka i den ljudtekniskt begränsade musiken fylldes ut.

Snart råder enkelheten. Ett fåtal ingredienser, så enkelt den förmår.

Det är enkelt melodiskt i komplex kompositioner.

En vidöppet känslig röst, detaljer och prång man kan repetera i tusental, utan att komma till botten med Loney dears universum.

Loney, dear är pseudonymen för den svenske artisten och kompositören Emil Svanängen, född 26 mars 1979.[1]

Sina fyra första studioalbum släppte han på egen hand. Under 2007 återutgav Sub Pop hans album Loney, Noir och 2009 släpptes hans första nyproducerade album på ett stort skivbolag, Dear John. Under 2009 turnerade Svanängen med Andrew Bird.

Foto: BeA Nilsson

Loney dear 2

Loney dear 3

Loney dear 4

Arkiverad under: Musik Taggad som: Loney Dear, Musik, Recension, Stockholm Music and arts

Stockholm Music and Arts: Titiyo – hennes oklanderliga röst vibrerar

29 juli, 2016 by Mats Hallberg

Tityo 1

Titiyo på Stockholm Music and Arts
Stora scenen, 29 juli 2016
Betyg 4

Det är nästan så att soulen har försvunnit ur hennes musik. Det är ingen värdering utan ett konstaterande. Idag vill jag beskriva Titiyo som en singer & songwriter ackompanjerad av supertunga electronica-landskap.

För att börja från början. Jag har följt Titiyo av och till sedan dundergenombrottet med första skivan, den som vill jag minnas proddades av blivande maken. Jag har hört henne på diverse galor och kommer ihåg en skaplig konsert på Liseberg för 5-10 år sedan. Nu måste jag bekänna att jag inte lyssnat på hennes nya album, det första hon gjort med svenska texter. Så jag ger er som bonus lite delar ur refränger och något från Tiiyos mellansnack.

På scen inramas hon av fyra musiker, varav en är kvinna. De presenteras utspritt. I efternamn heter de som jag uppfattade det Perlskog, Sirén, Lindvall samt Lindelöv. Likt en Alex O´Neal-konsert sent 80-tal ser jag på scen tre stationer med syntar. Därutöver ett trumset och som komplement basgitarr och gitarr. Soundet är som antytts väldigt syntetiskt och kliniskt.

Ibland går tankarna nästan till Daft Punk eller Pet Shop Boys. Tityo och hennes band är klädda i rött upptill och svart nertill. Backdrop utgörs av en världsatlas och scenen flankeras av två guldfärgade flaggor. Om ni undrar över ljudets kvalitet ska noteras att det var ett bra rent ljud, om än fasiken så högt. Men det blev aldrig obehagligt högt.

Jag förmodar att i princip alla låtar från nämnda 13 gården var med på låtlistan. Som inledning nås vi av ett fett beat där refrängen lyder ”här är första raden”, därpå kommer ”Solna”, en sugande långsam melodi.

Vi får en till ny låt vars sound är angenämt med backbeat som en krydda. Vad som därpå följer är nytolkningar och nya arrangemang på ett knippe hits: Man in the moon (Kjell Alinge får cred), Kleerups vidunderliga Longing for lullabies och självklart Come along. Jag antecknade att framför allt Kleerups komposition gjordes svinbra. Därefter återgick Titiyo till nyare material.

Jag blev starkt tagen av låten om brodern och pappan Ahmadu skriven tillsammans med Linnea Henriksson, den som innehåller raden ”du tar hand om honom, vem tar hand om dig?” En annan ruggigt bra låt med dansfeeling hette något i stil med ”Staden börjar vakna”. Allra sista egenkomponerade stycket handlade om Titiyos mamma och hennes umbäranden. Jag är lite osäker på om alla texter håller måttet, vissa gör det definitivt. Det är mycket och naket om uppväxten och mycket Stockholmiana.

I vissa nya versioner av äldre hits och i det självutlämnande, känns det som att hennes oklanderliga röst vibrerar. Hon sjunger onekligen alldeles utmärkt. Och bandet vet vad de sysslar med, även om musiken har inslag som delvis gör den kall emellanåt. Dock, mina ben gungade i takt åtskilliga gånger och damen med klädsamt självförtroende levererar välljud och kvalitet. Och det var onekligen spännande att höra hennes berörande stämma på svenska. Flera av hennes låtar borde förresten passa på trendiga dansgolv.

Foto: BeA Nilsson

Tityo 2

Tityo 3

Tityo 4

Tityo 5

Tityo 6

Tityo 7

Tityo 9

Tityo 10

Arkiverad under: Musik Taggad som: Stockholm Music and arts, Titiyo

Stockholm Music and Arts: Rufus Wainwright

29 juli, 2016 by Redaktionen

Rufus W 1

Rufus Wainwright på Stockholm Music and Arts
Stora scenen, fredag 29 juli
Betyg 1

Rufus Wainwright ensam på scen med en flygel och lutad mot flygeln syns en akustisk gitarr. Det är vad det ser ut som: en lugn och intim spelning. Kanske fel att placera den på stora scenen?

Han började men känslofyllda ”Montauk”:
One day years ago in Montauk
Lived a woman, now a shadow
But she does wait for us in the ocean
And although you want to stay
For a while
Don’t worry, we all have to go
One day you will come to Montauk

Han fick enorma applåder redan innan han började sjunga. Glad kommenterade han detta:
– Wow. Where am I? Am I in heaven?

Rufus Wainwright har helt klart en stor skara fans i Sverige. Hans spelning startade samtidigt som Patti Smiths intima blandning av konsert och spoken word på Trädgårdsscenen startade och dit var kön mycket lång. Det måste varit hundratals som inte kom inte till Patti Smith, som ville dit. Trots den hårda konkurrensen fyllde Rufus Wainwright området kring stora scenen.

Extra bra passade förstås nästa låt, ”One Man Guy”, där han öppet har skrivit om egna upplevelser och känslor. Eftersom Pridefestivalen pågår samtidigt som Music and Arts-festivalen var den sången extra väl placerad.

Ja, det är sånger med ärliga texter och känslofyllda tankar han fyller sin spelning med. Till tredje låten plockade han upp den akustiska gitarren och spelade ”Out of the Game”.

Jag undrar egentligen varför han kör sådana här enkla spelningar med bara sig själv, sin hesa skorriga inte helt tonsäkra röst och en flygel och en gitarr. Han är ingen stor sångare och han är ingen stor pianist eller gitarrist. Rufus Wainwrights musik passar bättre när han kör med ett band.

Hade han inte förstört en av världens vackraste sånger, Leonard Cohens ”Halleluja”, hade han kanske fått betyg 2 – men inte nu …

Rufus W 2

Rufus W 3

Rufus W 4

Arkiverad under: Musik Taggad som: Rufus Wainwright, Stockholm Music and arts

Bildgalleri: Patti Smith på Stockholm Music and Arts

29 juli, 2016 by Redaktionen

Patti Smith 1

Patti Smith på Stockholm Music and Arts
Trädgårdsscenen fredag 29 juli 2016

Patti Smith, rocklegendaren och Polarprismottagaren och författaren, ger tre mycket speciella konserten med ord och musik under Stockholm Music and Arts på den lilla mer intima scenen Trädgårdsscenen.
Ord och musik är av Patti Smith, Tony Shanahan, Jacksom Smith och Seb Rochford.

På festivalens hemsida beskrivs föreställnngen som en virvelvind av spoken word och musik. Kvällar då slumrande poesi och trött rock´n´roll kommer att vara garanterat klarvaken.

Foto: BeA Nilsson

Patti Smith 2

Patti Smith 3

Patti Smith 4

Patti Smith 5

Patti Smith 6

Patti Smith 8

Patti Smith 9

Arkiverad under: Musik, Scen Taggad som: Patti Smith, Stockholm Music and arts

Stockholm Music and Arts: Michael Kiwanuka – grymt bra gitarrist med fantastisk röst

29 juli, 2016 by Redaktionen

Kiwanuka 1

Michael Kiwanuka på Stockholm Music and Arts
Stora scenen fredag 29 juli 2016
Betyg 4

Michael Kiwanuka slog igenom 2012 med debutalbumet ”Home again”. Jag var en av de journalister som intervjuade honom tidigt i hans karriär och jag minns att han berättade att Jimi Hendrix fick honom att inse att svarta män kunde bli framgångsrika gitarrister. Att han är en värdig efterföljare till Hendrix visade han på Stockholm Music and Arts. Hans skicklighet som gitarrist och hans underbara stämma var helt klart en av de största behållningarna på festivalens första dag.

Festivalen fick förresten beröm av Michael Kiwanuka som berömde den och sade: ”such a cool lineup”.

Hans spelning började med att han gick ut ensam på scen med en elgitarr och han fyllde våra öron i flera minuter med sitt fina spel innan bandet fyllde på med två slagverkare, en keyboardist, en basist och en gitarrist till. En helt instrumental låt, underbar och det var bara att njuta av känslorna som de förmedlade med instrumenten.

I nästa låt, ”Cold Little Heart”, från senaste albumet ”Love & Hate” fick vi dessutom njuta av hans starka fina stämma.

Efter ”One More Night”, också den från senaste albumet, bytte han till halvakustisk gitarr för sången Tell Me A Tale.

När det var dags för sången ”A Black Man in a White World” fick han igång publiken direkt så de klappade takten låten igenom.

Han är lika skicklig oavsett vilken gitarr han spelar. Han växlade mellan dessa två och drygt en halvtimme in i spelningen bytte den karaktär och han fick över till mer lugna sånger.

Det spelar dock ingen roll om han spelar lugnare eller inte, han fyller ut låtarna och det blir mäktigt och starkt och jag vill bara höra mer.

Foto: BeA Nilsson

Kiwanuka 2

Kiwanuka 3

Kiwanuka 4

Kiwanuka 5

Kiwanuka 6

Kiwanuka 7

Arkiverad under: Musik Taggad som: Michael Kiwanuka, Stockholm Music and arts

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 422
  • Sida 423
  • Sida 424
  • Sida 425
  • Sida 426
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in