Musik

I början av juni släppte Stockholmsbandet Moon City Boys sitt efterlängtade debutalbum I Need More, en skiva som blandar pop och postpunk på ett helt eget sätt. Vi träffade Moon City Boys-medlemmarna Ella Rolf (bas) och Josefina Pukitis (trummor) för en intervju.

Hur gick det till när ni spelade in den nya skivan?


– Egentligen har vi velat göra en skiva jättelänge, säger Ella. Vi har varit rätt frustrerade över att vi inte kommit ut med mer musik. Sent i höstas bestämde vi oss för att nu måste det bli en skiva, något att släppa till våren. Och så började vi hetsskriva låtar. Vi hade några låtar som vi brukade spela som inte var släppta än. Så vi spelade in dem och sen så skriv vi ett gäng nya låtar och spelade in dem.

– Vi skrev rätt många låtar under väldigt kort tid, säger Josefina. Under vintern så var det som att vi knappt lämnade replokalen.

Brukar ni skriva låtar snabbt?

– Vår idealsituation är inte att skriva snabbt, det är bara det att det alltid blir så, säger Ella och skrattar. När vi väl ska göra något så blir det alltid väldigt intensivt. Och då är det lika bra att köra och lägga all sin energi på just det.

– Det är mycket nerv på skivan nu, säger Josefina. Om man kör intensivt så blir det nog lätt så.

– Det blir väldigt känslosamt också eftersom man är så trött, säger Ella och skrattar. Och så hänger det ihop väldigt tydligt när man gör det såhär koncentrerat.

Hur går det till när ni skriver låtar?

– Kelly Wedin, vår gitarrist, kommer ofta med ett riff eller en slinga, säger Ella. Eller så kommer någon annan med något snyggt. Och sen börjar vi bygga en låt kring det. Men det är lite olika från låt till låt, ibland kommer Kelly med en färdig låt. Men minst lika ofta har vi utvecklat något tillsammans. Särskilt nu när det gått så fort i arbetet med den här skivan.

– På den här skivan ville vi ha energin, säger Josefina, det kändes viktigt att låtarna skulle bli kul att spela live.

– Vi skrev låtar som vi tyckte att vi saknade att ha att spela live, säger Ella. Vi hade ganska tydliga idéer om vad vi ville att känslomässigt, hur vi ville att låtarna skulle kännas. Men det var inget som vi slaviskt följde direkt. Det går ju inte att kontrollera hur saker bli, det blir ju som det blir.

Vart spelade ni in skivan?

– I Dustward Studios i Gamla Stan med Stefan Brändström, säger Ella. Vi har mixat den tillsammans med Stefan. Det var inga fler utifrån som var inblandade och vi var med i hela processen, från inspelning till mixning.

Jag läste att ni satt själva och vek omslagen till era singlar, det verkar vara ganska DIY det ni gör?

– Det är delvis ofrivillig DIY, säger Ella och skrattar. Fast det är ändå vår grej, jag tror inte vi kan komma ifrån det. Vi skulle inte vilja att någon annan bestämde. Vi vet vad vi vill ha, hur vi vill ha det.

– Det skulle bli konstigt om någon annan kom in och pillade, säger Josefina.

– Gud ja, säger Ella, det skulle aldrig gå. Vi skulle helt tappa det vi är.

– Det är viktigt att vi får vara med själva, säger Josefina. Det gäller allting, från foton till själva musiken.

– Man måste jobba väldigt hårt när man gör saker själv, säger Ella, men det är helt klart värt det.

Josefina, du är väl medlemmen som kom med sist?

– Ja, jag kom med i somras. Vi kände varandra lite sen innan, hade setts på fester och spelningar. Men inte så att vi hade hängt, vi lärde känna varandra genom bandet.

Ni andra, kände ni varandra innan eller lärde ni också känna varandra genom bandet?

– Vi har känt varandra sen vi var jättesmå, säger Ella. Jag och Sofia Eklund har känt varandra sen vi började i samma klass i femman. Sofia och Kelly har känt varandra sen dom var tretton-fjorton och jag lärde känna Kelly på gymnasiet.

Hur kom det sig att ni startade Moon City Boys?

– Jag var ute och reste med Kelly och då pratade vi ganska mycket om att vi borde starta ett band. Det kändes ganska orealistiskt för mig eftersom jag inte kunde spela något alls. Men sen så började vi på en konstförberedande skola som heter Gerlesborgskolan där Sofia redan gick. Och där var det verkligen som att det fanns ett utrymme att skapa nånting. Så vi startade bandet och lärde oss spela tillsammans. Kelly kunde spela gitarr och Sofia kunde sjunga så det blev bas för min del. Jag hade läst i en intervju med Richard Hell att det var det lättaste instrumentet att lära sig.

Hur började du spela trummor Josefina?

– Jag har spelat väldigt mycket i band, i nästan halva mitt liv. Det började på mellanstadiet när jag fick prova olika instrument i skolan. Jag fastnade för trummor och började ta lektioner. Sen så har jag bara fortsatt eftersom det är så roligt att spela trummor. Jag har svårt att hålla igen när jag trummar, ju mer jag får spela desto bättre, säger Josefina och skrattar. Jag gillar verkligen när det är ett driv i trummorna.

– Jag tycker att trummorna är en av de stora skillnaderna från hur vi lät innan, säger Ella. Alla vi andra får så mycket energi av trummorna. Det har varit lite inspirationsfokus, det nya trumsoundet har bidragit mycket till hur de nya låtarna blivit.

– Sen jag kom med så tycker jag det har känts som att vi hittat vad vi alla gillar, säger Josefina. Under den tiden jag varit mer har det känts som att vi mer och mer hittat hem.

– Ja verkligen, det håller jag helt med om, säger Ella. Det har hänt så mycket det senaste året. Det kanske funkar bäst när vi kör såhär intensivt.

– Så känner jag att det är nu, säger Josefina. Nu är det all in Moon City Boys som gäller. Stämningen i bandet är fantastiskt, det känns som att nu är vi verkligen på gång.