Musik

Way Out West: Kamasi Washington – Gränslös skicklighet

13 augusti, 2016 by Mats Hallberg

Kamasi Washington på Way Out West
12 augusti 2016
Betyg 4

Trots att jag någorlunda frekvent medverkar i jazzmagasinet Orkesterjournalen har jag fram tills nu missat Washington, han som nota bene återfinns på omslaget till Liras festivalguide. Visst hade ryktet om jazzens förnyare nått mig, liksom hur han ofta jobbar i resurskrävande format med stora verk. Jazzens nya megastjärna verkar tycka om att komma till Sverige. Med sig har han återigen sin innersta krets, en ”elitstyrka” vars kapacitet är tillräcklig för att hålla igång egna karriärer. Är en smaksak vilka av dem man häpnar mest över. Mina favoriter blev Miles Mobley på fyllig ståbas, sång och publikfrieri och de fenomenala trumslagarna Tony Austin och Ronald Bruner Jr. Rytmgenierna hade förstås en gemensam svettig uppvisning. Bandledaren för Next Step som de kallas, har valt ut ett gäng som sedan skolåren varit vänner. De råkar samtliga, även Brandon Coleman på keyboards jämte Ryan Porter på trombon för att nämna resten, vara så skickliga och samspelta att epitetet ekvilibrist blir oundvikligt. Under den timma de håller grytan kokande, svischar somliga blixtrande virvlar förbi utom räckhåll. Några sekvenser blir för mycket av musikermusik. Emellertid, när attraktionen är som mest påtaglig, anser jag att den sprakande flödande musiken är ett trepartsförhållande mellan bebop, fusion och spräck. Vid några tillfällen förgyller kompositören sina anrättningar med groove och souldoft.

Man inleder med en delvis spräcklig urladdning, sedan ömsom flyter, ömsom forsar låtarna fram utan att svämma över. 80-talisten själv är naturligtvis en hejare på sitt instrument, har en gudabenådad teknik och innerlighet. Märks att två av hans saxofonhjältar heter John Coltrane och Albert Ayler, framför allt när han extatiskt blåser fram fraser på sin tenor. I sammanhanget måste inflikas att pappa Rickey gästar snyggt på sopransax. Vi bjuds på ett tungt tilltalande ljud i tältet och ett ensemblespel som är av lika hög standard som soloeskapaderna. Vill betona att min favorit Mobley hade ett eget avsnitt som väl matchade den nivå som Stanley Clarke håller under sina shower, med tillägget att Mobley dessutom sjunger och rappar. Patrice Quinn fick huvudrollen när hon avrundade deras timma, genom att med soul sjunga en mysig ballad betitlad The Rythm Changes. Washington tackade en nöjd publik med uttalandet ”We love you, peace”.

Foto: Peter Birgerstam

Way Out West: Chvrches

12 augusti, 2016 by Redaktionen

Chvrches på Way Out West
Torsdag 11 augusti
Betyg 3

Nog för att syntpopen fått en renässans senaste åren, men lika renodlade som skotska trion CHVRCHES är inte alla. Allt sedan snacket började gå runt 2013 om deras åttiotalsrötter har de stadigt byggt upp en större och större publik. Sångerskan och frontfiguren Lauren Mayberry har knappast Way Out Wests största kroppshydda men i gengäld en stor personlighet, kanske inte så att hon har den största svadan utan mer en utstrålning som lyser lika klart som hennes röda läppstift och nagellack där i motljuset denna tidiga torsdagkväll.

Skillnaden mellan deras två hitintills utgivna album är marginell, styrkan sitter istället i att de fortsatt med att skriva väldigt bra poplåtar. Refränger som suger sig fast och genom alla smattrande sequencers skär keyboardshookar. Mayberrys ljusa, nasala röst fungerar dessutom väldigt bra ihop med det artificiella.

När näst sista numret Clearest Blue når sitt klimax är det kanske en låt för tidigt, men att avsluta med debutsingeln The Mother We Share är inget dåligt sätt att sluta cirkeln.

Foto: Peter Birgerstam

Way Out West: Jason Isbell – Pendlar från angelägen till meningslös

12 augusti, 2016 by Mats Hallberg

Jason Isbell på Way Out West
Tosdag 11 augusti 2016
Betyg 3

Häromåret utgjorde Isbell ett av dragplåstren i turnépaketet Rootsy, vars stopp i Falkenberg jag bevittnade. Minns att jag lämnade mitt i ett ganska tradigt gitarrsolo. På Azalea i eftermiddagens solsken går han och bandet ut hårt, genom att leverera titelspåret från senaste skivan Someting more than free. Min första notering handlade om att han delvis seglar under falskt flagg, det vill säga bara undantagsvis kan alternativ country spåras i hans produktion. Inledningen är stel, i värsta fall drar den mot yxhuggarrock och det träiga kompet ogillas. Frontmannen presenterar gänget han har med sig som sitt rock & roll band. Finns en ljuspunkt: Sadler Varden på slide! Den musikern fick många plus i mina anteckningar. I en långsammare låt hittar bandet rätt och bra saker vaskas fram.

Första ”dängorna” med countryrock är sådana som gör att den produktive mannen från Alabama står ut. Vi hör Stockholm och en sång om att ta sig från Florida hem till Alabama. En annan stark låt är Speed trap town, följd av en ljuvlig komposition jag saknar titel på. I den får jag associationer till både Byrds och Little Feat. Här är det avskalat med ett tillbakadraget komp jämte slidespel som stora utropstecken. Ain´t never gonna change har en slagkraftig melodi och instrumenten glider varsamt in i varandra. Men tyvärr övergår låten i en ylande substanslös duell mellan gitarrer. Denna dubbelhet brottas jag med konserten igenom. Familjeberättelsen Decoration day är en av hans hits, särskilt live. Men när slingorna av bluesiga ackord tranformeras till hejdlösa solon, då blir det inte lika roligt längre. Sångaren har en raspig bärkraftig röst som jag i och för sig önskat att han varierat mer. Nu har Jason mest ett läge.

Den forne lastbilschauffören bjuder på en ojämn konsert. Tror han hade vunnit mycket på att renodla dragen av country och rootsmusik. I sina största sekvenser är det jordnära vibrerande låtar. Flera gånger anser jag dock, att han live kör i diket genom att envisas med mangel på tomgång.

Foto: Peter Birgerstam

Leonard Cohen släpper nytt album i höst

12 augusti, 2016 by Redaktionen

Den hyllade 82-årige kompositören, textförfattaren och sångaren Leonard Cohen, släpper ett album i höst. Nio klassiska Leonard Cohen-låtar som de lyckliga få som fått höra dem kallar ”mästerverk”.

Albumets titel är ”YOU WANT IT DARKER” och släpps i höst.
“YOU WANT IT DARKER” som är Leonard Cohens 14e studioalbum och har producerats av Leonard son, Adam Cohen.

YOU WANT IT DARKER
1. “You Want It Darker”
2. “Treaty”
3. “On the Level”
4. “Leaving the Table”
5. “If I Didn’t Have Your Love”
6. “Traveling Light”
7. “Seemed the Better Way”
8. “Steer Your Way”
9. String Reprise/ Treaty

Lyssna: John De Sohn – Control

12 augusti, 2016 by Redaktionen

John De Sohn (Björn Johnsson) är en MTV Europe Award-nominerad DJ och musikproducent med rötter i Skåne. Han slog igenom på musikscenen under år 2012 med låten ”Long Time” som blev en världshit och sålde dubbel platina, vilket således placerade John De Sohn på den svenska dansscenen. Med uppföljare som ”Dance Our Tears Away”, ”Under The Sun” och ”Wild Roses”, så har han som artist genererat närmare 100 miljoner spelningar på Spotify.

På John de Sohns senaste projekt teamade han upp med Albin och Mattias ”En Runda Till”, som redan har sålt Guld i Sverige.

Nu har han släppt EP:n ”Control” där huvudspåret med samma låttitel som EP:n gästas av Finska skönsjungande sångerskan Venior. Venior är även en av Spotifys spotlightartister för i år.

På EP:n ”Control” hittar man fem spår av ren och skär danspop och olikt låten ”En Runda Till”, som släpptes på svenska nyligen, så är alla låtar återigen skrivna på engelska. Spåren “Keep on Dancing” och “Happy Hours”, släpptes tidigare i våras och har redan streamats över 5 miljoner gånger totalt. Vi väntar med spänning på vad som komma skall under hösten 2016.

EP:n ”Control” släpptes fredag 12 augusti 2016.

Musik

Footer

Om oss