• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Stockholm Noir tar steget till Eurosonic

28 november, 2024 by Redaktionen

Den mystiska dark electronica-duon Stockholm Noir är nu klara för Europas mest prestigefyllda showcasefestival, Eurosonic. Efter en rad hyllade spelningar på hemmaplan och med en dedikerad fanskara, gör gruppen nu sitt efterlängtade internationella genombrott, berättar ett pressmeddelande:

Sedan starten 2017 har Stockholm Noir omgärdats av en aura av mystik. Deras musik – en hypnotisk blandning av dark electronica och varierade vokala inslag – har fångat publikens intresse, och deras liveshower är legendariska för sin suggestiva stämning, gotiska undertoner och de maskerade artisternas anonyma identiteter. Ingen vet vilka som döljer sig bakom maskerna, och det är en del av deras unika dragningskraft.

Efter släppet av ny musik under 2023 började gruppen smida planer på en internationell expansion. Den första milstolpen var deras nominering av showcasefestivalen Future Echoes, som valde Stockholm Noir att representera Sverige på den spanska showcasefestivalen Fira B! i Palma de Mallorca i november samma år. Redan innan deras uppträdande hade ryktet om deras musik och spektakulära framträdanden spridit sig i Europa, och flera internationella managers visade sitt intresse.
Dagen efter spelningen på Fira B! kom det stora genombrottet: en inbjudan från Eurosonic Noorderslag (ESNS), som säkrade deras plats på scenen i Stadsschouwburg i Groningen, Nederländerna. Natten till fredagen den 17 januari kl. 01:00 intar Stockholm Noir en av Europas mest inflytelserika musikscener – redo att fascinera en ny publik med sin mörka, elektriska magi.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Electronica duo, Eurosonic, Stockholm Noir

Sköna toner ur sprittande kraftkällor – Stipendiekonsert på Dergårdsteatern med Blue Heaven Big Band och Viktoria Tolstoy & Krister Jonsson

27 november, 2024 by Mats Hallberg

foto Qlaez Wennberg

24/11 2024

Dergårdsteatern i Lerum (arrangör: Musik i Lerum)

Lokala storbandet Blue Heaven Big Band har existerat i cirka 35 år under nuvarande konstnärliga ledning. Redan när Hans Nordström var färsk på posten bar det av till Umeå Jazzfestival. Hemsidan förtäljer om flera resor till Prag och samarbeten med åtskilliga kända artister jämte framstående musiker. Ligger nära till hands att bedöma jazzorkestern som likvärdig Mölnlycke Storband vilka jag hört betydligt fler gånger, inte minst för att jag varit med om bägge storbandens konserter med äkta paret Caecilie Norby & Lars Danielsson. (skildrat i ena fallet här medan evenemanget i Mölnlycke recenserades i OJ). Båda utmärker sig med pålitlig och pådrivande rytmsektion med den skillnaden att basisten Magnus Stenhede i BHBB , under åtminstone årets stipendiekonsert, enbart håller sig till elbas. Och det gör han med den äran förhållandevis högt mixad, lyckligtvis utan att hindra hörbarheten hos andra instrument.

I foajén fanns en utställning över arrangerande förenings imponerande konsertverksamhet. Trots att förteckningen över evenemang inte var komplett kom jag fram till att jag besökt dem vid drygt tjugofem tillfällen på minst fem ställen. Ungefär 250(!) konserter har anordnats, ibland med P2 på plats. Ansiktet utåt sedan nystarten 2010 heter Qlaez Wennberg, företagare som dessutom ingår i nätverket Knutpunkt och i ett nationellt arrangörsråd. Två representanter från kommunens Kultur- och fritidsnämnd delade ut Lerums kulturpris till denne oförtrutne ambassadör för god musik, som i tacktalet uppehöll sig kring att ha möjliggjort tillgången till livemusik och pröva-på-aktiviteter för barn.. Han är mån om att jag kommer och ”bevakar” föreningens tillställningar medveten om konkurrensen från mer närbelägna konserter. Omfattande presentation och därpå följande motivering uppvisade brist på sammanfattande stringens, vilket sannolikt medförde att berättigade stående ovationer uteblev. Nu kom istället varma applåder från en överraskande stor sittande publik. En kvinna ur föreningen tippade att 300 personer samlats denna regniga söndagskväll.

foto Erik Lindahl

Viktoria Tolstoy behöver knappast någon närmare presentation. Damen som älskar att ge allt på scen är ju känd från ett otal tv-framträdanden, turnéer och tretton album i eget namn sedan debuten för trettio år sedan. Har haft förmånen att höra henne live åtskilliga gånger under senaste decenniet på festivaler och enskilda konserter, varav flera tillfällen i egenskap av recensent. En av de musiker hon helst jobbar tillsammans med är en oberäknelig spjuver med glimten i ögat vars improvisationer river ner applåder. Jag pratar om den förnämlige gitarristen Krister Jonsson. Skåningens meritlista är omfattande och han har haft egen trio. Härom året vikarierade han förtjänstfullt hos Lars Danielsson i Libretto. Duons spelglädje på Dergårdsteatern tillför extra skärpa och bett hos redan duktiga amatörer.

foto Qlaez Wennberg

Inleds som brukligt på egen hand genom hyfsat framförande av Things Ain´t What They Used To Be , lätt igenkännbar dänga skriven av Mercer(!) Ellington tidigt 40-tal.När stjärnorna äntrar scen görs en kickstart. Efter sprudlande I Just Found Out Of Love (standard från musikal) övergår storband och gäster till Jobims bossa How Insensitive med pianist Thomas Jansson och vispspelande Per Burström i framkant. I dess andra del ger sig improviserande gitarrist glatt till känna för första gången.

En av aftonens absoluta höjdpunkter infaller i Ray Charles extatiska Hallelujah I Love Her So. Jublar över bluesig gospel-feeling, hur svängar tas ut till bristningsgränsen. I ett ypperligt arr ges frontande vokalist strålande inramning, vilket givetvis händer fler gånger. Före paus ges i ballad som blivit ett paradnummer för sångerskan prov på häpnadsväckande förmåga att hålla ut på stavelser, särskilt i formidabelt outro. Ett annat krön nås i stycke från baletten Svansjön, kanske enda anspelning på hennes berömda påbrå. Ryske tonsättarens verk förvandlas radikalt till stöt-funkig skepnad. Rycks med av läckert komp, strålande sång samt av hur Jonsson rockar fett i intensivt solo. Innan paus tar vid med räkmacka eller fika levereras hit av Dinah Washington, en gammal goding enligt. Det fräcka klöset i You Let My Love Grow Cold kan klassas som hederlig rhythm & blues i storbandstappning, sound som får mig att associera till Louis Jordan.

foto Qlaez Wennberg

Det första som sker i andra set är utdelandet av Musik i Lerums stipendium vars mottagare heter Markus Ekerbäck, hängiven ledare som bildat tre körer. Stipendiekonsertens andra halva kännetecknas främst av att den duo som känner varandra mycket väl rent musikaliskt exponeras i en avdelning i helfigur och gör då BHBB högst tillfälligt arbetslösa. Laboreras då med kontrasterande sinnesstämningar och beter sig gärna tämligen vildsint. Kul för publiken! Vi bjuds bland annat på The Way You Look Tonight i en finurligt raffinerad dialog och när mörkret bejakas i en blues med B. B King-anstrykning blir det spralligt värre. En smeksam sak jag förknippar med Monica Z och Carly Simon (He Was Too Good To Me – R. Rodgers/ L. Hart) blir till en superbt sammanhållen standard.

Den ljudansvarige ska harangeras gör sin insats hävdas från någon som njöt på fjärde raden. Tolstoy presenterar merparten av materialet. Berättar att hon ska sjunga låt av Stevie Wonder som blev känd genom Michael Jackson. Min research visar att ljuva melodin hämtas från Off The Wall, Jackson första oerhört framgångsrika samarbete med nyss avlidne Quincy Jones. Lägger märke till storbandets motor bakom trumsetet jämte den trumpetare som tar sig fram till solisternas mikrofon. Storbandets klaviaturspelare skiftar kontinuerligt emellan flygel och som här keyboard.

Ytterligare tre framföranden förtjänar omnämnande. Tänker på härliga trycket i finalnumret, Mose Allisons sannolikt största hit I Love The Life I Live från 1960. Vidare vågade extranumret lika med i titellåten från ikoniska What´s Going On (nyligen utsedd i Rolling Stone till ”greatest album of all time”). Blåssektionerna imponerar när delvis annat temperament än originalet förmedlas. En saxofonist (Tomas Olsson?) står för ett lika utförligt som glänsande solo. Slutligen firar Tolstoy och dennes rekryterade instrumentalist triumfer i ledmotivet ur Bagdad Café. Man blir varse att kvinnan med ansenligt omfång älskar att glida på vokalerna i Calling You plus att kvidande klangen från Jonssons gitarr i sticket är en sällsam skönhetsupplevelse. BHBB garnerar snyggt i bakgrunden.

Arkiverad under: Musik, Recension

Känslofylld och trivsam tillställning med udda ursprung – Festival Sentimental på Musikens Hus

25 november, 2024 by Mats Hallberg

22/11 2024

Musikens Hus i Göteborg

Idén till den originella festivalen härrör från en ny kategori när LIRA utsåg årets bästa skivor jämte gjorda referenser i samband därmed. Festivalgeneralerna Ida Gillner och Larisa Ljungkrona-Mönttinen berättade om denna upprinnelse och apostroferade tidskriftens närvarande redaktör. Ligger nämligen till på det viset att senaste skivan med Midnattsorkestern blev ”årets Sentimental” när Patrik Lindgren utsåg favoriter inom utgivningen av nordisk (folk)musik. Starka utmanare bedömdes album med Tzeitel och Längtans kapell vara. Varför inte låta samtliga dessa Göteborgs-baserade band avlösa varandra på samma scen? Tanken blev till välplanerad handling, vilket renderade i ett så gott som fullsatt Musikens Hus en vädermässigt bister fredagskväll. På scen svallade känslor på ett förhållandevis osvenskt sätt. Till arrangörens förtjusning ställde tv-kändisen Ika Nord upp som konferencier, för somliga en barndomsidol. Hennes mim, imitationer (genomgående lustig fransk brytning) och vänner i tyg bjöd i mellanakter på högklassig komik.

Först ut är ANNA HEIKKINEN & LÄNGTANS KAPELL vars smäktande finska tango inramas av en gripande biografi förmedlad av Heikkinen. Berättelsen berör extra mycket för att den handlar om hennes pappa och faster (finska krigsbarn som särades på) och en resa till farfars planterade äppelträd. 2019 recenserades deras föreställning Satumaa då den ingick i säsongens populära Lunchteater på Stadsteatern. Har hört dem ytterligare två gånger live och lyssnat ingående på deras skiva Omenatango, som fick högsta betyg! På Musikens Hus får vi ett koncentrat av skivan och föreställningen. Heikkinen berättar med återhållsam empati medan hon sjunger med enormt patos. Larisa och framför allt Ida körar vid behov. Längtans Kapell består numera av Ida Gillner på sopransax, accordeonisten Larisa Ljungkrona-Mönttinen samt cellisten Jonas Franke-Blom. Trions snygga och bitterljuva samspel berör! Varje instrumentalist ges solistiskt utrymme, med övervikt åt ljusa saxofonen.

De således av förklarliga skäl högt ställda förhoppningarna slog in. Blev en alldeles lysande festivalspelning om än i kortaste laget. Både musiken och återgivna ödena känner man starkt för, även om personlig ingång saknas. En resa med pappa till äppelodlingen i Karelen för cirka tio år sedan utgjorde grunden till Heikkinens projekt, utforskandet av finsk tango vid en tidpunkt då hon inte kunde språket. Numera växlar hon i sången emellan svenska och sin pappas modersmål. Temperament och tempon skiftar. I virtuosa avdelningar färgar Längtans Kapell, varvid Gillner anför bildligt talat i en yster dans. Det är intensivt, suggestivt, melankoliskt och stundtals med en poetisk dimension. I ett program där allt har betydelse och sammanhängande nerv, gjorde Nu sorgsen går jag här och Heikkinens intensitet i den avslutande tango Lars Huldén översatt djupast intryck.

TZEITEL är Sara Fridholm dragspel och sång, Anna Cochrane på fiol samt Christopher Andersson Bång på kontrabas. I över ett decennium har enligt egen utsago sprakande klezmer utforskats med glödande hjärta på fyra plattor, vilka kombinerar traditionellt material med egna original. Trions framträdande bör betecknas som oklanderligt. Tycker om infallsrikt och dynamiskt sound präglat av ekvilibristisk samverkan, med fokus på senaste cd:n Drömfärden. Ett obestridligt bevis på att jag hemma sällan lyssnar på dylik blandning av sorg och glädje, är det faktum att jag upptäckte att cd:n legat förseglad i en av recensionshögarna. Vi upplyses om att trion ska till Indien om två veckor så det verkar finnas en efterfrågan på dessa traditionsbärare vilka exotiskt nog varsamt förnyar genren genom egna bidrag. Två av influenserna uppges vara Kroke och Astor Piazzolla vilka jag har skivor med.

Fridholm sjunger med härligt schwung omväxlande på svenska och jiddisch, kanske också tyska. Vi får höra ett knippe melodier med tilltalande karaktär. Titlar som Omöjligdansen ( A. Cochrane), Långsamheten (S. Fridholm), Tants, Tants, Tants, titelspåret från nämnda album samt en stöttande sång till alla de lidande i Ukraina i form av en traditionell sång på jiddisch från Odessa översatt till engelska. Ska inte påstå att den gör sentimentalt, däremot går den rakt in och vädjar, om än till synes gagnlöst, om en värld utan obegriplig ondska. Noteras en självklar auktoritet hos dem vare sig det rör sig om uppsluppen tvåtaktssväng eller utsträckta melodier i moll.

MIDNATTSORKESTERN grundades av dragspelaren David Löfberg 2009. Tre år senare hör jag dem sent på kvällen i Kulturnatta i Mölndal, vilket jag minns vagt med välbehag. På sistone har deras gladlynte basist Johan Bengtsson, verksam i ett flertal konstellationer, yrkat på att jag borde se dem. Och nu blev det äntligen av att höra gruppen med den originella sammansättningen igen vilka mixar visa med kammarmusik.

I mitten på scen sitter Midnattsorkesterns stråkkvartett för kvällen innehållandes ett par vakanser på grund av bland annat barnafödande, stråkmusiker vilka debuterar i orkestern. Framför dem frontar sångerskan Elina Ryd. Hon omgärdas förutom av Löfberg av ovan nämnd kontrabasist samt Gustaf Jullander på akustisk gitarr. Visar sig föga förvånande att grundaren presenterar låtarna vars text och musik han skrivit och dessutom arrangerat. Skivan som vann nyinstiftad kategori hos LIRA heter Yllefilt. Och man förstår varför deras charmigt finurliga visor med drag av chansons skördat framgång, korats till ”Årets sentimental”. Uppskattar hur konsekvent formeln framförs, även om jag föreställt att jag skulle blivit än mer hänförd.

Elina Ryd framför drömskt poetiska texter vilka kliver ut ur vår stressade vardag och pågående polarisering med framglidande, mjukt inlindad röst. Och hon ackompanjeras föredömligt av den säreget sammansatta orkestern vars medlemmar emellanåt ägnar sig åt berikande utvikningar. Man inleder med titelspåret på Över stadens tak. I övrigt repertoar från aktuella skivan döpt till Yllefilt vars sound och respons från LIRA gav upphov till Festival Sentimental. Albumet som egentligen är en del av en ännu ej realiserad bildberättelse. Tango i väderstreck uppfyller normen för sentimentalitet och somliga sekvenser sticker ut genom att drypa av vemod. Associerar tonspråket i Djungeln blommar till Legrand, Brel och den traditionen. I festivalens final förenas samtliga akter förtjusande i rysk melankoli, i en visa om rymdhunden Laika. Definitivt ett lyckat evenemang väl genomfört i föredömligt ljud på lagom volym. Det fick publiken att må bra och kanske upptäcka nya spännande grupper.

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

Förföriskt sammanbundna melodier i gränsland – For The Dreamers av Josefine Lindstrand

21 november, 2024 by Mats Hallberg

Josefine Lindstrand

For The Dreamers

4

Inspelad i Norge

Producent: Josefine Lindstrand

O-Tone Music/ Edel

Releasedatum: 27/9 2024

Efter att ha lyssnat igenom det femte albumet från Josefine Lindstrand ett antal gånger, kan konstateras att jag kommit i kontakt med hennes musik alldeles för sällan. Starkaste upplevelsen av kompositören, sångerskan och klaviaturspelaren härrör sig från Stockholm Jazzfestival 2015. Då uppförde hon i Kulturhuset med ett fåtal instrumentalister hon fortsatt jobba med och kör, en tvådelad nostalgiskt inlindad svit betitlad Mirages By The Lake (Grammisnominerad när musiken långt senare kom på skiva) om minnen från uppväxten av en naturskön plats. För tre år sedan träffade vi efter att hon spelat keyboard i Thomas Backmans kvartett i Mölndal. Det är den ynkliga erfarenhet jag erinrar mig på rak arm, varför jag gläds åt mitt recensions-ex. Artisten har skrivit verk för kör, storband och film. Varit sångerska i ett brittiskt band med Django Bates och uppträtt med pianisten Uri Caine och Metropole Orchestra, därtill ackompanjerat flera svenska populära popartister.

Lindstrand har tilldelats priser såsom dansk Grammy och Jazz-katt och nomineringar av den jazz-scen där hon ,märkligt nog, oftast framträder. När hon får fria händer att skapa egen musik hamnar hon i mycket begränsad utsträckning inom genren. En förvisso väldigt vidsträckt genre. Delar därför inte skivbolagets lansering av henne som hyllad jazzsångerska. (Samma missvisande prefix sätts på Stina Augustdottir.) 43-åringen undandrar sig skarpa definitioner. För mig är hon en spännande singer songwriter vars kompositioner av arty pop med sfärisk textur genom sina inslag av electronica med ambient-stråk och lyrisk kammarjazz leder tanken till Kate Bush, Björk och Jenny Wilson med flera.

Vem gör vad på The Dreamers? Så gott som all engelskspråkig text och musik signeras Lindstrand som dessutom både producerat och arrat materialet. Texten till singeln In My Craft Or Sullen Art kommer från Dylan Thomas medan Sara Teasdale skrivit texten till Flame And Shadow. All sång framförs av artisten som spelar orgel och synt (juno-60). Hennes team består av Jonas Östholm vid flygeln, norske trumpetaren Gunnar Halle, Per-Ola Landin på kontrabas, rytmläggaren Fredrik Myhr (trummor, slagverk och marimba) samt Thomas Backman trakterandes diverse blåsinstrument – klarinett, basklarinett, flöjt och altsaxofon. På ovan nämnd singel gästar den renommerade Marius Neset på tenorsax. Neset, Landin och Östholm har jag hört live ett antal gånger.

Skivan inspelad enligt uppgift i spektakulär norsk studio är ett slags konceptalbum där lyssnaren tas med på en resa genom huvudet på den skildrande stämman. En röst på samma gång självklar som skör, tvetydighet som enbart ska ses som en styrka. Blir förtjust i hennes fäbless för utvidgande uttryck och hur olika formationer av instrument integreras och byts ut. Att kompositören lustfyllt realiserat ambitiösa idéer blir uppenbart, vilket renderar i ett sound som överlag förtrollar. Bästa tänkbara ljud framhäver dynamiken i melodierna. Låtarna genomsyras huvudsakligen av raka beats vilka stryks under med instrumentala utsmyckningar.

Till verktygslådan adderas som möjligen framgått doser av mystik och minimalism, mycket attraktiva komponenter för oss lyssnare. Utan att stöta bort befinner sig kreatören och hennes medhjälpare oftast bortanför huvudleden. Flame And Shadow är ett lysande exempel. Låten kan förefalla småknepigt utmanande genom sina aviga takter, fast vad den gör är snarare skärper ens uppmärksamhet och engagemang. Blir varse att bedömningen kan skilja sig åt vid olika lyssningstillfällen. Även om man kan anse att den pretentiösa lutningen tippar över i Utopia och då tar fasta på ett experimenterande man kan ställa sig frågande till, känns projektet mestadels konstnärligt fullgånget.

Vissa gånger jag lyssnat har jag funnit avslutande kompositioner för eteriska, för diffusa. Men när jag lärt känna dessa sånger har min syn på dem förändrats och helheten kan omfamnas. Albumet fascinerar genom sitt djup. En bonus som inte nämnts är fantastiskt stämningsfulla features på bland annat piano, trumpet och basklarinett. Sista minuternas musik från artisten och Jonas Östholm tar andan ur en med sin magiska minimalism.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner, Toppnytt

Laleh firar 20 år som artist och åker ut på sommarturné 2025

20 november, 2024 by Redaktionen

Laleh firar 20 år som artist och åker ut på sommarturné 2025, berättar ett pressmeddelande:
Ända sedan genombrottet 2005 har den skygga Laleh varit noggrann med att musiken skulle tala för sig själv. Under dessa 20 år, och otaliga hits senare, har vi nu börjat lära känna denna unika artist lite mer och hennes plats i vår musikhistoria. Ingen är riktigt som Laleh, det finns bara en Laleh och hon har minst sagt gått sin egen väg.

’Svensk viskonst blandas upp med modern popgenialitet – på både svenska och engelska har hon lyckats hitta ett eget språk, som talar direkt till vårt innersta, en ärlig poesi som vill sätta ord på det vi egentligen känner.

På den kommande turnén ska Laleh fira denna böljande musikaliska resa tillsammans med publiken och försöka förstå allt som hänt under dessa fullspäckade 20 år.

Laleh är musiker, sångare, låtskrivare och producent. År 2005 tog hon Skandinavien med storm med första singeln “Live Tomorrow”. Sedan dess har hon levererat klassiker som ”Some Die Young”, ”Colors” ”Bara Få Va Mig Själv” ”En stund på jorden” ”Goliat” och ”Det kommer bli bra”.

Hon har även skrivit låtar och producerat hits åt bland andra Adam Lambert, Demi Lovato, Ellie Goulding och Shawn Mendes. Laleh har även brutit ny mark som kvinnlig artist i Sverige. 2005, blev hon första kvinnan någonsin att vinna en Grammis för Årets producent. 2022 intog hon ett utsålt Ullevi i Göteborg, som den första svenska kvinnliga huvudakten. 2023 blev hon den första svenska kvinnliga artisten att genomföra en egen konsert på Tele2 Arena i Stockholm.

Sommaren 2025 blir det jubileumsturné med 17 stopp över hela Sverige.

Turnéplan

27 juni, Uppsala, Botaniska Trädgården Premiär !
4 juli, Töreboda, Töreboda Kanalfestival
5 juli, Oskarshamn, Latitud 57
11 juli, Höga kusten, Naturscen Skuleberget
12 juli, Rättvik, Dalhalla
16 juli, Visby, Krusmyntagården
17 juli, Öland, Borgholm Slottsruinen
18 juli, Varberg, Socitetsparken
31 juli, Karlskrona, Karlskrona Skärgårdsfest
1 aug, Eskilstuna, Strömsholmen
2 aug, Östersund, Storsjöyran
8 aug, Helsingborg, Sofiero Slott
9 aug, Huskvarna, Folkets Park
15 aug, Göteborg, Trädgårdsföreningen
16 aug, Linköping, Stångebro
22 aug, Örebro, Gustavsvik
23 aug, Stockholm, Ulriksdals Slott
30 aug, Sarpsborg, Sarpsborgfestivalen (NO)

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 32
  • Sida 33
  • Sida 34
  • Sida 35
  • Sida 36
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1760
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Claes Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

19/4 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Claes Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

17/4 2026 Musikens Hus i Majorna … Läs mer om Jublades åt dansant och berörande 10-års fest – Spöket i Köket & Åkervinda i Musikens Hus

Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Michael Betyg 3 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Michael – underhållande, bortsett från en svacka i mitten

Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

17/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Smittsamt sväng kärnan i sound rotat i Minneapolis 80-tal – Ida Nielsen & The Funkbots

Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

5 Seconds of summer på Hovet Betyg 5!!! … Läs mer om Recension: Inte fullt – men fullträff: 5SOS och publiken bär varandra hela vägen

Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

16/4 2026 Jazzkrogen Utopia nedanför … Läs mer om Blir uppfylld av krängande melodier och pulserande komp – The Splendor på Utopia

Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Fröken Julie Av August … Läs mer om Teaterkritik: Fröken Julie – en kommentar till vår tid

Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Dina Ögon – Fållan (Kväll 1) - Betyg 4 … Läs mer om Recension: Dina Ögon låter Människobarn andas – och Fållan lyssnar

Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Solaris på Dramatens lilla scen - Betyg … Läs mer om Teaterrecension: Solaris på Dramaten – I sprickorna mellan verklighet och skuld

Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

La belle année - Det vackra året Betyg … Läs mer om Filmrecension: La belle année – Det vackra året – för seg och diffus och spretig

Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

The Mummy Betyg 4 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: The Mummy – en av de mest tillfredställande skräckupplevelserna på åratal

Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Urchin Betyg 3 Svensk biopremiär 17 … Läs mer om Filmrecension: Urchin – delvis imponerande samtidigt som den också är djupt problematisk

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in