
Josefine Lindstrand
For The Dreamers
4
Inspelad i Norge
Producent: Josefine Lindstrand
O-Tone Music/ Edel
Releasedatum: 27/9 2024
Efter att ha lyssnat igenom det femte albumet från Josefine Lindstrand ett antal gånger, kan konstateras att jag kommit i kontakt med hennes musik alldeles för sällan. Starkaste upplevelsen av kompositören, sångerskan och klaviaturspelaren härrör sig från Stockholm Jazzfestival 2015. Då uppförde hon i Kulturhuset med ett fåtal instrumentalister hon fortsatt jobba med och kör, en tvådelad nostalgiskt inlindad svit betitlad Mirages By The Lake (Grammisnominerad när musiken långt senare kom på skiva) om minnen från uppväxten av en naturskön plats. För tre år sedan träffade vi efter att hon spelat keyboard i Thomas Backmans kvartett i Mölndal. Det är den ynkliga erfarenhet jag erinrar mig på rak arm, varför jag gläds åt mitt recensions-ex. Artisten har skrivit verk för kör, storband och film. Varit sångerska i ett brittiskt band med Django Bates och uppträtt med pianisten Uri Caine och Metropole Orchestra, därtill ackompanjerat flera svenska populära popartister.
Lindstrand har tilldelats priser såsom dansk Grammy och Jazz-katt och nomineringar av den jazz-scen där hon ,märkligt nog, oftast framträder. När hon får fria händer att skapa egen musik hamnar hon i mycket begränsad utsträckning inom genren. En förvisso väldigt vidsträckt genre. Delar därför inte skivbolagets lansering av henne som hyllad jazzsångerska. (Samma missvisande prefix sätts på Stina Augustdottir.) 43-åringen undandrar sig skarpa definitioner. För mig är hon en spännande singer songwriter vars kompositioner av arty pop med sfärisk textur genom sina inslag av electronica med ambient-stråk och lyrisk kammarjazz leder tanken till Kate Bush, Björk och Jenny Wilson med flera.

Vem gör vad på The Dreamers? Så gott som all engelskspråkig text och musik signeras Lindstrand som dessutom både producerat och arrat materialet. Texten till singeln In My Craft Or Sullen Art kommer från Dylan Thomas medan Sara Teasdale skrivit texten till Flame And Shadow. All sång framförs av artisten som spelar orgel och synt (juno-60). Hennes team består av Jonas Östholm vid flygeln, norske trumpetaren Gunnar Halle, Per-Ola Landin på kontrabas, rytmläggaren Fredrik Myhr (trummor, slagverk och marimba) samt Thomas Backman trakterandes diverse blåsinstrument – klarinett, basklarinett, flöjt och altsaxofon. På ovan nämnd singel gästar den renommerade Marius Neset på tenorsax. Neset, Landin och Östholm har jag hört live ett antal gånger.
Skivan inspelad enligt uppgift i spektakulär norsk studio är ett slags konceptalbum där lyssnaren tas med på en resa genom huvudet på den skildrande stämman. En röst på samma gång självklar som skör, tvetydighet som enbart ska ses som en styrka. Blir förtjust i hennes fäbless för utvidgande uttryck och hur olika formationer av instrument integreras och byts ut. Att kompositören lustfyllt realiserat ambitiösa idéer blir uppenbart, vilket renderar i ett sound som överlag förtrollar. Bästa tänkbara ljud framhäver dynamiken i melodierna. Låtarna genomsyras huvudsakligen av raka beats vilka stryks under med instrumentala utsmyckningar.

Till verktygslådan adderas som möjligen framgått doser av mystik och minimalism, mycket attraktiva komponenter för oss lyssnare. Utan att stöta bort befinner sig kreatören och hennes medhjälpare oftast bortanför huvudleden. Flame And Shadow är ett lysande exempel. Låten kan förefalla småknepigt utmanande genom sina aviga takter, fast vad den gör är snarare skärper ens uppmärksamhet och engagemang. Blir varse att bedömningen kan skilja sig åt vid olika lyssningstillfällen. Även om man kan anse att den pretentiösa lutningen tippar över i Utopia och då tar fasta på ett experimenterande man kan ställa sig frågande till, känns projektet mestadels konstnärligt fullgånget.
Vissa gånger jag lyssnat har jag funnit avslutande kompositioner för eteriska, för diffusa. Men när jag lärt känna dessa sånger har min syn på dem förändrats och helheten kan omfamnas. Albumet fascinerar genom sitt djup. En bonus som inte nämnts är fantastiskt stämningsfulla features på bland annat piano, trumpet och basklarinett. Sista minuternas musik från artisten och Jonas Östholm tar andan ur en med sin magiska minimalism.