Musik

20/4 2017

Betyg: 3

 Foto Peter Birgerstam

För den hyfsat breda rockpubliken är Per Jerker Ossler mest känd som gitarrist från Wilmer X och sedan många år tillbaka i Thåströms band. Har förstås sett honom live i dessa båda sammanhang. Nördar vet att han ägnat sig åt sidoprojekt, såsom teatermusik, grupperna Amazonas och Sällskapet, vilka delvis bestått av musiker från ovan nämnda band.  Men detta räcker inte för någon, som i sig har ett högst personligt konsekvent uttryck, vars sammanfattning i Jan Gradvalls tappning lyder ”Monokrom mästare”. Skiftningen gråsvart är den färg som går igen i  musiken han gör. Nyligen släppte skåningen sin sjunde soloplatta betitlad Evig himmelsk fullkomning, vilket firas med en vårturné.

Har två mycket goda erfarenheter av herr Ossler från Skeppsholmen. Dels en galet bra spelning med Thåström på Music & Arts 2015 (euforiskt recenserad i Kulturbloggen), dels en konsert i bastuvarma Galeasen i fjol. Nya albumet uruppfördes då innan skivan  fanns, på samma plats som inspelningen skedde. Ett inspirerat gig vars täta inramning stavades succé. Utan att ha lyssnat mycket på hans katalog, var jag följaktligen mycket peppad. Visste att jag skulle behöva justera lyssnandet, efter att tidigare i veckan ha sett en supertaggad  John Prine på Göteborgs Konserthus.  Var nu inriktad på ett kargt tungt högteknologiskt ljudlandskap  i trakterna kring Einstürzende  Neubauten, Sonic Youth och Joy Division.

Öppningen med Ute på ön motsvarar mina referenspunkter. Men omgående får jag problem med lyssnandet.  Första låtens enerverande blippljud går att fördra. Dock plågas trumhinnorna av volymen, inte minst inledningens chockartade ”piskrapp”.  Två dagar efteråt finns ett besvärande sus kvar i öronen. Till saken hör att jag åtskilliga gånger tidigare i år skrivit om konserter på Stora Teatern, ofta i ypperlig ljudåtergivning. Det obehagliga ljudet blockerar, gör att jag bara glimtvis tar mig  in i den fascinerande musiken.  Välgörande  var de sekvenser när öronen fick pusta ut, vila emellan återkommande basattacker. Blev tungfotat och överlastat när  Mikael Nilzén på synth härbärgerar alla basgångar. Synnerligen suggestiva Helsingborg förstördes av i mitt tycke olidlig akustik. I lyckliga stunder flyter synthezisern ihop  med gitarrernas diskant och effektfulla trumrytmer. Men få tillfällen tidigare har jag lika mycket saknat en smidig basist på scen.

Tror att i princip samtliga låtar från aktuella plattan framförs. Som glimrande extranummer levereras Ett slutet rum (”sången om mitt liv”) från skivan Brus, jämte två starka spår från grammisnominerade Stas. Min och mångas favorit Fåglar faller följs allra sist av Grisarna och flugorna. Ossler är en beundransvärd låtskrivare, staplar aldrig klichéer. Han sjunger  lågmält med lagom emfas, enstaka gånger i ett dramatiskt, nästan desperat tonläge. Mannen som inte betraktar sig som livsförnekare, säger att de skarpa texterna på senaste alstret präglats av en vistelse i Berlin. Han förmedlar minnen och svärta, i en stämning som en recensent träffande kallat majestätiskt mörker.

 Foto Peter Birgerstam

Evig himmelsk fullkomning har Christian Gabel (Bob Hund) som producent tillika trumslagare. På turnén är det emellertid Per Lundmark som sitter bakom trumsetet, en legend enligt bandledaren. Han fyller i och driver på galant utan att sticka ut. Vid sin högra sida har Pelle Ossler Susanna Brandin på vad jag förmodar är den e-bow hon lirade på i Galeasen i fjol. Är inte lätt att urskilja  exakt vad hennes instrument bidrar med. Därför tacknämligt att hon vid ett par tillfällen står för intron och soloinpass och då  utannonseras som förgrundsgestalt. Om huvudpersonens instrumentala färdighet finns inget anmärkningsvärt att tillägga denna afton, är förstås en avgörande beståndsdel i  låtarnas struktur.

54-åringen är extremt fåordig, skippar nästan helt avdelningen mellansnack. Verkar ändå trivas, säger att det känns värdigt att stå på  stor scen i eget namn. Det visuella är en del av den cirka 75 minuter långa konserten. Sara Broos film i svartvitt med motiv särskilt från  böljande hav, laser och skarpa spotlights vända mot publiken ingår. (Ossler har ju själv haft fotoutställningar och en farbror som varit konstnär.)  Som bäst samverkar synintrycken med klanger och rytmer. Trots min kritik fanns många enskilda russin att plocka ur kakan. Exempelvis klangbilden i Hem till mor (från skivan Krank), Skönhet i förfall, svidande känslig gitarr i Ingen rök utan eld, frodiga garnerandet med gitarrslingor i Sommardröm i grått  samt en oidentifierad låt i mediumtempo med vispar, riff och refräng.

Hade önskat att ånyo få instämma i hyllningskören. Brottas istället med min besvikelse och i värsta fall tinnitus. Även om spelningen var delvis ohanterlig för hörseln , förtjänar Ossler absolut den cred han idogt jobbat sig till.  Hoppas på en livesituation där jag får möjlighet att fullt ut ta till mig den skönhet och kraft som finns i hans sound.

Förband var Cecilia Nordlund och Fullmånen från helvetet, en kvartett bestämda kvinnor som inte ber om ursäkt.  Nordlund har jag upplevt minst tre gånger live, till exempel när hon sjöng i Souls på 90-talet. Tyckte om vad jag hörde och den originella sättningen. Attraktiva harmonier, välavvägda dissonanser och bitska texter befruktade deras imponerande punk-electronica.

 

 

För tionde året i rad anordnades i dag Record Store Day, där musikälskare och skivsamlare har chansen att fynda diverse udda och ovanliga vinylskivor, speciellt framtagna för det här dagen.
För det är vinylskivor det handlar om. I en värld där den totala skivförsäljningen i flera år minskat till förmån för strömmande musik, har utgivningen av just vinylskivor sakta men säkert börjat plocka marknadsandelar igen. Och det är inte bara medelålders farbröder som köper vinyl, den yngre generationen – både killar och tjejer – har så sakteliga börjat hitta tillbaka till en värld med skivor där man spelar båda sidorna, omslag stora nog att bjuda på sin egen bildupplevelse, samt innerpåsar som rymmer såväl sångtexter som ännu fler bilder.

På klassiska Bengans i Göteborg, som jag själv besökte idag, ringlade sig en kö på närmare 30 meter utanför butiken, strax innan öppningsdags klockan nio i morse. Och när dörrarna väl slogs upp blev det förstås rusning och trängsel med en gång. Fast ändå med en rätt mysig stämning. Vi musikälskare känner ju ändå ett slags gemenskap där vi flockas runt skivbackarna.

Punk och hårdrock lockar många. Och helst ska det vara specialutgåvor med nya eller udda spår. En återutgivning av ett gammalt album tjusar kanske inte lika mycket.
För egen del blev det en handfull Bowieplattor samt tre för dagen unika livealbum med Jason Isbell, Laura Marling och Drive-By Truckers. Big Starboxen och samlingen med Ramonessinglar fick stå över den här gången, även återutgivningarna av gamla soloalbum med Agnetha Fältskog och Jojje Wadenius. Men det är klart, finns de kvar på måndag, så …

Text & bild: Peter Birgerstam

Fakta: Record store day
Bakgrund: Record store day startades 2007 av en samling oberoende skivbutiksägare i USA. I Sverige är det Bengans som de senaste åren har organiserat Record store day (ofta den tredje lördagen i april).
I år: Ett 40-tal skivbutiker och skivbörser medverkar i svenska Record store day.
Utbud: Bland årets specialutgåvor finns David Bowie live i Los Angeles 1974 samt återutgivningar av Neil Young, Johnny Cash, T Rex och Monica Zetterlund.

Den kritikerrosade konsertkvällen ”Bowie in Berlin” är på väg ut i landet, efter flera utsålda konserthus!, berättar ett pressmeddelande:
Den 26 augusti intar ”Bowie in Berlin” en unik och mäktig scen – på Dalhalla. För musiken står Gävle Symfoniorkester under ledning av Hans Ek samt solisterna Magnus Carlson, Jennie Abrahamson och Moto Boy. Säkra din biljett nu!

David Bowie hyllas stort på Dalhalla den 26 augusti, i en konsert med de albumaktuella solisterna Magnus Carlson, Jennie Abrahamson, Moto Boy och Gävle Symfoniorkester. Initiativtagare och arrangör för ”Bowie in Berlin”; Hans Ek, dirigerar symfoniorkestern under kvällen. Manskören Zero8 medverkar också.

Konsertpubliken bjuds på låtar från Bowies berömda Berlintrilogi, där albumen ”Low”, ”Heroes” och ”Lodger” ingår. Bowie flydde Los Angeles glamvärld under några år på 70-talet och spelade in i Berlins legendariska Hansastudio. Resultatet beskrev stjärnan som sitt musikaliska DNA. Med Berlintrilogin som utgångspunkt har Hans Ek skapat en konsert med låtar av Bowie – samt artister som påverkade Bowie, så som Kraftwerk och Iggy Pop.

– Jag tycker att David Bowie är en av de största musikskaparna i modern tid och har länge velat göra hans musik, i synnerhet den avantgardistiska Berlintrilogin med sina oändliga syntlandskap som gör den så lämpad just för en symfoniorkester … säger Hans Ek, arrangör och dirigent för ”Bowie in Berlin”.

Dalhalla, Rättvik – 26 augusti 20:00: Bowie in Berlin – A tribute to David Bowie

Miriam Bryant, en av Sveriges starkast lysande popstjärnor, har släppt singeln ”Rocket”.

– Det känns kul och pirrigt att äntligen släppa ”Rocket”, säger Miriam i ett pressmeddelande. Ofta brukar jag se livet från den mörka sidan, men den här gången har jag skrivit från den ljusa sidan. Jag är peppad!

År 2016 dominerade Miriam topplistorna och återfanns på listan över Sveriges mest streamade artister. Hon turnerade Sverige runt, vann Årets Låt för sommarens stora singel ”Black Car” på P3 Guld och var nominerad till Bästa Liveakt på samma gala samt till en Grammis. I januari släppte hon senaste singeln ”Everything”, som redan har sålt platina, och under våren och sommaren kommer hon turnera i Sverige samt släppa en EP.