Musik

Säkert! på Dramaten
25 april 2017

Säkert! med Annika Norlin i spetsen är ute på Sverigeturné i kölvattnet av sin senaste skiva Däggdjur som släpptes i början av februari i år, 2017. Annika Norlin som är bandets textförfattare och sångerska skapar även musik på engelska under artistnamnet Hello Saferide och sammantaget har hon i dessa båda projekt släppt sex stycken fullängdsalbum sedan 2005.

Både i skepnaden av Hello Saferide och som Säkert! är Annika Norlin min absoluta favorit när det kommer till textskrivande. Hon har en förmåga att balansera ord och känslor tills de nästan gör ont och att då bryta av med humor på ett sätt som jag tycker är helt genialiskt. Varje låt är maxad med känslor utan att uttrycket blir bombastiskt, högtravande eller pretentiöst. Med en snabb och smart vändning tar hon ständigt ner sig själv och lyssnaren på jorden igen med hjälp av en vardaglig referens eller en dråplig replik. Annikas röst är inte klassiskt musikaliskt skolad, istället är den ärlig. Den kan vara skör, den kan vara kraftfullt kaxig och den kan vara skälvande sorgsen. I regel sjunger Annika med sin pratröst; alltså i samma tonläge som hennes röst befinner sig i när hon pratar vilket gör att tilltalet känns äkta och okonstlat.

Annikas musik är inte krånglig, inte svår att ta till sig eller avancerat producerad. Den är en nivå till av texten, ett sätt att förstärka ord och betoningar, ett soundtrack till de berättelser hon berättar. För mycket av Annikas uttryck handlar just om berättandet, varje låt är som en novell som skildrar vardagen. Alltid med imponerande litterär precision och ofta med populärkulturella referenser.

2014 samlades samtliga texter från Annikas då fem utgivna album samt en del tidigare opublicerade texter i boken Texter. Boken är ett tydligt bevis på att Annikas texter fungerar utmärkt att läsa som prosa eller lyrik. Tillsammans med musiken blir de dock ännu starkare och svårare att värja sig emot. Om en nu skulle vilja göra det ( värja sig alltså). Själv vill jag hälla in Norlins ord i öronen, jag får liksom aldrig nog.

Så, hur bra jag tycker att Säkert!s senaste skiva Däggdjur är? Och hur bra var konserten?

Låt mig försöka förklara. Jag vill att personer som jag tycker riktigt mycket om ska lyssna riktigt noga på Däggdjur. Jag vill bädda ner dem i det mjukaste av täcken. Jag vill att de ska ha stora hörlurar på sig som stänger ute omvärlden utan att för den skull klämma för hårt på öronen. Jag vill att de sluter sina ögon. Jag vill att de lyssnar på skivan från första tonen till sista, utan avbrott. Jag vill att de stänger av sina mobiler, vilar sina händer i knäet och sitter helt stilla.

Jag vill att personer som jag tycker riktigt mycket om ska få chansen att känna såsom jag kände när jag lyssnade på Däggdjur första gången. Och så som jag fortsätter att känna.

Jag vill att de ska känna hur någonting knyts till i magtrakten samtidigt som bröstkorgen känns märkligt tom och öppen. Jag vill att Annikas röst ska omsluta dem lika mjukt som täcket. Jag vill att de verkligen ska lyssna!

Kanske kommer de då precis som jag att drabbas av vemodig dödsångest blandat med en underlig trygghet när Ola Kluft och Annika i Funky Nassau sjunger om livet efter detta som en plats där alla är sams, där en släpps in i dansringen och där Amy Winehouse är frisk igen.

Kanske kommer de börja gråta redan efter första textraden på låten Dian Fossey för att de plötsligt tycker sig kunna ana vilken enorm jäkla kärlek som innfinner sig när en får barn och golvas av den känslovåg som denna aning för med sig.

Troligtvis kommer de att känna hur våren spirar i kroppen, hur fötterna under täcket börjar vicka taktfast och hur de själva samtidigt sträcker på sig när trummorna manar på i Kommer hända.

Om jag känner de där personerna jag tycker om rätt så kommer de också rysa av välbehag av Jakob Hellmans minst sagt känslosamma sånginsats på Stilla utan hat och imponeras av hur Emil Svanängen lyckas få plats med alla ord i melodin till Inte jag heller.

Om jag inte har möjlighet att bädda in mina bästa personer i mjuka täcken och stora hörlurar så vill jag att de ska få sitta i en mjuk fotölj under Dramatens guldbeströdda tak med sin partner på ena sidan och sin bästis på andra. När gråten kommer ska de kunna hålla handen med båda och låta saltet rinna in mellan läpparna.

Gråten är inte en sorgsen gråt, det är en gråt av hänförelse över att det är så jädra bra,känslan av att vara förstådd och formulerad. Igenkänning och beundran. Jag vill att de i varje intro när gitarrslingan avslöjar vilken låt som kommer härnäst tänker; Det här är ju kanske världens bästa låt?!
Jag vill att de ska se och känna nerven och innerligheten när Annika balanserar på sidan av sina höga skor eller hur hon med ryckiga armrörelser fäktar sig igenom de expolosiva partierna i vissa låtar och hur hon väljer att blunda när det blir riktigt personligt och naket. Jag vill att de verkligen ska lyssna!

Så jag antar att svaret på tidigare ställd fråga är; Jag tycker att Däggdjur är en otroligt bra skiva och jag blir otroligt berörd av att se Säkert! live på Dramaten.

Det här är ingen objektiv recension utan ett kärleksbrev från en redan frälst.
Enligt min uppfattning finns det ingen som gör musik som Annika Norlin och på vägen hem håller jag min nyinköpta LP-version av Däggdjur tätt intill kroppen för att skydda både den och mitt bultande hjärta mot regnet.

Stockholm får ny musikfestival i höst. Ett pressmeddelande berättar:

Nu presenteras de första klara bokningarna till STHLM World Music Festival. Den nya festivalen gästas bland annat av nigeriska världsstjärnan Tiwa Savage (som under sin karriär också turnerat med artister som Mary J. Blige och George Michael), sydafrikanska sångerskan och lyricisten Kanyi Mavi, indonesiska MC:n Yacko som varit en del av hiphopscenen i över två decennier, samt Falakumbe – ett svenskt band med en ösig mix av peruansk old-school cumbia, punk och latinsk swing. Initiativet grundas i en önskan att bredda stadens – och Nordens – kulturutbud för att bättre spegla dess mångfald. STHLM World Music Festival är öppen för alla åldrar och äger rum den 9 september på Gärdet i centrala Stockholm.

I september kommer Gärdet att sjuda av ung och modern musik från olika delar av världen, från kinesisk pop till afrikansk hiphop och afrobeat. STHLM World Music Festival är öppen för alla åldrar.

– Vi hoppas kunna så frön hos unga och inspirera dem vidare med vår musikbredd och vårt arbete. Men musik är för alla och vi vill givetvis skapa en fest som inte enbart bryter barriärer inom genrer, utan även över åldrar, säger Julyssa Diaz, producent för STHLM World Music Festival.

STHLM World Music Festival satsar på kringliggande aktiviteter såsom artistmöten, workshops och föreläsningar. Ambitionen är att skapa ett nätverk av organisatörer, artister, dansare och andra engagerade individer och föreningar för att stärka musikskapande i länet och nationellt. STHLM World Music Festival vill utmana bilden av vad som anses som ”mainstream” – och ge mer utrymme till musik som vanligen faller i skymundan bakom den nordamerikanska och västeuropeiska musiken i Sverige. Festivalen vill vara en arena för unga musiker att mötas och låta sig inspireras av kulturer och sammanhang annan än sin egen.

– Vi skapar möjligheter till samarbeten över land- och kontinentgränser, samtidigt som vi breddar kulturutbudet i Stockholm, Sverige och Norden för att bättre spegla dess mångfald. Här presenteras samtida ung världsmusik och bidrar med något nytt till den lokala och regionala musikmiljön. Vårt långsiktiga arbete är att motverka utanförskap och polarisering i samhället, fortsätter Julyssa Diaz.

Begreppet världsmusik ifrågasätts ofta. Elin Törnqvist, festivalens grundare och verksamhetsansvarig förklarar hur de tänkte kring namnet:

– Termen världsmusik är problematisk och i grund och botten handlar det om synen på musik. Vad som ses som mainstream här, som västerländsk pop, och sedan genres som ofta klumpas ihop som världsmusik för att de faller utanför normen. Vi vill utmana folks uppfattningar om vad begreppet världsmusik rymmer.

I dag presenteras de första akterna klara för festivalen (fler tillkommer):

Tiwa Savage
Blev känd med sin smash-hit ”Kele Kele Love” och är en av de populäraste kvinnliga popartisterna på den afrikanska kontinenten. Under sin karriär har Tiwa Savage turnerat med artister som Mary J. Blige, Chaka Khan och George Michael, arbetat med producenter som Oak Warren Felder (Nicki Minaj, Chris Brown) och Babyface. Hon signade nyligen med Roc-a-Fella Records.

Kanyi Mavi
En av Sydafrikas mest respekterade rappare och känd för sin lyrik och råhet. Hon rappar på sitt modersmål isiXhosa och började 2002 att uppträda på open mic-klubbar runt om i Kapstaden. Sedan dess har hon delat scenen med hiphopartisten Bahamadia, legendariska producenten 9th Wonder och amerikanska lyricisten Rapsody. Kanyi Mavi har också svenska samarbeten bakom sig – genom hiphoputbytet KWAAI där svenska och sydafrikanska artister deltog. Dessutom syntes hon i filmen ”Fonko” (2016), en svensk dokumentär om Afrikas modernisering och kontinentens sociala och politiska omvälvningar genom en lavin av slående, innovativ och visuell musik.

Yacko
Indonesisk rappare som fick sitt första skivkontrakt när hon bara var 16 år gammal. Senare, efter att ha avslutat sin magisterexamen i Australien, släppte Yacko sitt första solohiphopalbum ”Refleksi” (EMI Music Indonesia) 2005. Sedan dess har hon släppt flera album. 2015 var Yacko involverad i ett internationellt samarbete med namnet #HIPHOPISHIPHOP som spann över 13 andra länder. Projektet initierades av San-E (Sydkorea) och involverade också KRS-ONE. Yacko har varit en del av hiphopscenen i nästan 22 år och blivit en av de mest respekterade rapparna i Indonesien.

Falakumbe startade i Stockholm 2014 och har sedan flyttat mellan de svenska och tyska underjordiska scenerna. Deras senaste EP El Tren De Los Sueños (2016) förvandlar den peruanska old-school cumbian till en hardcore mashup med punk samtidigt som den latinska swingen finns där. Det här är ett latinskt festband med stor scennärvaro. Falakumbe har jämförts med Gogol Bordello i deras gypsy-punk-sound, men det är definitivt varje medlems egen väska av rötter och musik som har givit bandet dess speciella stil.