
Performance Lectures – Musik för en no go-zon
Dramaten, Målarsalen
Medverkande: Salla Salazar och Irene Molina
Irene Molina och Salla Salazar. Två vitt skilda människor. Men med beröringspunkter. Den ena professor inom kulturgeografi. Den andre artist främst känd från The Latin Kings. Båda invandrare, födda och uppväxta i Stockholms förort, som sett och upplevt den svenska rasismen på nära håll. Idag hjältar som båda skriver sitt eget narrativ.
Performance Lecturess – Musik för en nogo zon är en del av Dramaten&, nyskapande scenkonst med konstnärer som annars inte ryms inom teaterns ordinarie repertoar. Under det stundande valåret vill Dramaten ge utrymme åt nya berättelser och perspektiv.
Performance lectures är performance och föreläsning som blandar narrativt berättande med dramaturgi och musik. Salla Salazar är blyg. Han ogillar att stå på scen. Ändå sitter han där, kanske för att han måste. Under dryga timmen berättar han om att växa upp i förorten, om bandet The Latin Kings och om hur de ständigt underminerades på grund av sin hudfärg. Hans historier avlöses med snygga beats – Leila K och svensk hiphop. I en sliten soffa placerad i mitten av scenen sitter han och delar med sig av bandets många bravader. The Latin Kings är ett legendariskt hiphop-band som haft stor betydelse för den svenska hiphopscenen. Med frustration berättar Salla om producenter och skivbolagsnissar som placerat The Latin Kings i fack. Om fotografer som ställer bandet framför Kungahuset som en “rolig” anspelning på bandets namn. The Latin Kings startar egen studio – Red Light Studio och plötsligt skriver de själva sitt narrativ. Livet i förorten är fyllt av glädjeämnen – spännande möten med människor från alla delar av världen, men också sorgefyllda stunder som sätter djupa spår. En arg rasistisk granne slår yxan i familjens dörr. Ut av rädsla att stöta på marodören i trappuppgången förbjuder Sallas mamma barnen från att gå ut.
Irene Molina är akademiker vars antirasistiska forskning haft stor betydelse. Tillsammans med kollegorna tog hon rasifieringsbegreppet till Sverige och myntade Intersektionalitet, om hur maktstrukturer- klass, rasism och patriarkatet samverkar. Irene är uppväxt i Tensta. På 80-talet flydde familjen militärdiktaturen Chile. De kom till Stockholm och det invandrartäta Tensta. Med en kulturgeograf-ögon betraktar hon sin omgivning. Tensta är den mest välplanerade stadsdel hon någonsin sett. Under sin tid i Stockholm- och Uppsala får hon uppleva rasismen på nära håll. Irene märker hur vissa ser ner på henne och hur familjen exkluderas ur samtliga bostadsköer på grund av något banalt som hudfärg.
Det är en mörkt Sverige som målas upp. Ett land där segregering och utanförskap är vardag hos icke-vita. Salla berättar med toner, Irene med ord. Hennes avhandling Stadens Rasifiering är känd inom akademin. Inom urbanism och rasism är Irene en av de verkligt stora.
Deras berättelser fascinerar och chockerar. Tillsammans säger de något om Sverige – Världen mest jämställda land… Publiken bjuds in att delta. Vi uppmanas att använda mobilerna. Via Youtube-videos och bildspel får vi ta del av deras liv. De känns intimt.
Både i form och i utförande är Performance Lectures något utöver det vanliga. Det är musik, föreläsning och interaktiva moment. Den svagaste länken är det interaktiva delarna. En bild säger inte alltid mer än tusen ord och även om fotografierna vi tittar på skapar en autenticitet så känns upplägget ogenomtänkt. Skaparna kunde likväl kapat den delen eller tagit det till ytterligare en nivå där publiken får ställa frågor och vara med i samtalet.
Performance Lectures nyanserar bilden av ett segregerat land där rasism är vardagsmat. Tiderna är oroliga. Socialdemokraternas strama migrationspolitik med tillfällig asyl och gränskontroller gör inte situationen bättre. Därför är Dramatens initiativ ett välkommet inspel. Som avslut får publiken dansa till salsarymter. Kanske är det just så Dramaten borde avrunda alla sina föreställningar för att i minglet möta andra, få nya perspektiv och en djupare förståelse för hur det är att vara den som alla pekar finger mot.
Petter Stjernstedt
Musik
Euforisk folkpop från gränslös duo – Kom Hem av Fjarill
Fjarill
Kom Hem
4
Producenter: Jürgen Spiegel, Aino Löwenmark och Hanmari Spiegel
Inspelning, mix och master: Jürgen Spiegel i Walden Studio Hamburg
Butter & Fly Records / Indigo
Release i Sverige 20/4 2018
50:15
I och med tillgången till Fjarills nya skiva, har jag kunnat göra ett ny upptäckt. Duon är bosatt i Hamburg tack vare kärleken till sina respektive. Aino Löwenmark kommer från Leksand medan Hanmari Spiegel är från en gård utanför Pretoria i Sydafrika. Sedan de träffades av en slump på en marknad i den nordtyska hamnstaden 2004, har de gett ut sex album. De har tilldelats flera priser inom diffusa kategorin Världsmusik och gett hundratals konserter. Vad jag kunnat utröna skriver de allt material själva. Huvudinstrumenten är piano (Aino) och fiol (Hanmari). Övervägande sjunger Aino på sitt modersmål, vilket inte tycks bekymra livepubliken i Europa.
Den prisbelönta duon är svårdefinierad, vilket också påpekas på hemsida och i pressutskick. Ofta ösig folkpop, ibland låtar med tydlig viskaraktär, möjligen drag av vokaljazz och några gånger kammarmusikaliska element. Ju längre Kom hem pågår, ju mer vävs fler språk än svenska in. Vi hör flera sånger på engelska, därtill strofer eller refräng på tyska, afrikaans och zulu; ibland blandas språk på ett märkligt vis i en och samma låt. Skivan lanseras som ett konceptalbum om tillhörighet och hemvist. De fann en frihet i att lyssna inåt, fick syn på hur förhållanden hängde ihop. Duon med sin totalt skilda bakgrunder, påpekar att återvändande förutsätter att man rest bort. Ska noteras att de turnerat i sina respektive hemländer.
Inledande Stockholm om längtan , vaggvisartade Good Night samt avslutande hoppfulla Resan har en vemodig struktur med betagande, i flera fall skör, sång av Löwenmark. I övrigt kan flertalet låtar betecknas som sprudlande, energigivande up tempo-kompositioner. Klämmiga titellåten med tvåspråkig refräng liksom Hypnos, har absolut hitpoential. Snacka om schwung! Och Inkululeko är en extatisk lyckträff. Således en bred livsbejakande skiva med enorma kontraster. Det är lätt att bli hooked på deras flöde av starka melodier, välgjorda arrangemang och flod av klanger som då och då stoppas upp av tystnad. (Sist nämnda beskrivning hämtad från Fjarills hemsida, där det resoneras om tystnadens betydelse.) Vid mina första lyssningar hade jag funderingar på om låtarna verkligen höll måttet hela vägen, det vill säga frågan om alla elva spår fångade mig väcktes. Efter idog lyssning försvinner eventuella reservationer. Utgivningen på egna bolaget är i det närmaste helgjuten, med mycket sympatiska skiftningar mellan dur och moll jämte ett berikande formspråk.
Gällande sättning medverkar Jürgen Spiegel från Tingvall trio på trummor och slagverk, Steffi Stephan på bas (känd från Udo Lindenbergs orkester) och Stefan Soppok på gitarrer och sång på Inkululeko. Förutom viloin spelar Hanmari Spiegel piano, cello, viola, gitarr och sjunger. Aino Löwenmark å sin sida trakterar inte bara piano, utan också wurlitzer och ondes martinot som är ett fransk elektroniskt instrument snarlikt en theremin. Produktionen fogar förunderligt väl in varje instrument i en förförisk helhet.
Mest frapperande är ändå den vokala kraften. Undantagsvis spröda toner, fast mest a en obändig glädje i att sjunga ut och ge sig på tonartshöjningar. Märks sannerligen att Löwenmark med sin ljusa röst, gillar att hänga kvar på stavelser, sträcka ut så långt det går, upprepa vokala fundament och sjunga ordlöst. I flera sekvenser förstärks detta ”häng” av elektronik och glödheta stråkinstrument. Med kloka existentiella texter sjunger en från Dalarna utflyttad artist så att varje nyans går fram. Det kan handla om kamp, tvivel och rädsla; fast i grunden bubblar och glänser Kom Hem av positiv energi. Texterna medföljer CD-utgåvan. Med sin musikaliska partner förenas hon i fina tvåstämmiga refränger. Deras självklara röster får mig att associera till Miss Li, Ane Brun, Anna Christoffersson, Sofie Livebrant, Sara Isaksson och i viss mån Anna Ternheim och Elin Ruth Sigvardsson. Nedväxlingen från frustande Monster (med diskret Bowie-blinkning) till söta balladen Good Night, är häpnadsväckande, en fullkomligt briljant passage. Låt er omslutas av en genrefri mycket musikalisk duo som utstrålar värme, reflektion och hopp.
Franz Ferdinand, Slowdive och Little Dragon till Popaganda

Franz Ferdinand, Slowdive och Little Dragon kommer till festivalen Popaganda i Stockholm i augusti.
Ett pressmeddelande:
Det står sedan tidigare klart att Popaganda 2018, 31 augusti – 1 september, bjuder på några av landets mest intressanta artister just nu. Popaganda är idag otroligt stolta över att kunna presentera två riktigt grymma internationella bokningar, tillsammans med ett av Sveriges internationellt sett största indieband. Det ikoniska indierockbandet Franz Ferdinand, shoegaze-legenderna Slowdive och fantastiska Little Dragon kommer till Popaganda 2018!
Hittills klara artister:
First Aid Kit
Franz Ferdinand (UK)
Tove Styrke
Slowdive (UK)
Little Dragon
Linnea Henriksson
Sarah Klang
Pale Honey
Ulf Stureson gör unik spelning och släpper klassiker på vinyl

Ulf Stureson gör unik spelning och släpper klassiker på vinyl, berättar ett pressmeddelande:
Hela albumet ”I Overkligheten” spelas live på Debaser Strand den 19 september och samtidigt släpps en nyutgåva på vinyl.
Ulf Sturesons album ”I Overkligheten” från 1996 har en gång blivit vald till en av de bästa 100 svenska skivorna genom tiderna av en enig kritikerkår.
Skivan är Sturesons vackra sorgearbete över två förlorade syskon och den upphör aldrig att beröra. En skiva fylld av vackra melodier och starka texter, sorgsen men mitt i allt det mörka finns också strimmor av ljust och hopp om framtid trots allt. Några av Sveriges främsta musiker bl a från Weeping Willows medverkar på inspelningen.
Den 19 september kommer Ulf ge en konsert på Debaser Stand i Stockholm då hela skivan spelas live med band.
Missa inte heller Sturesons spelning på Musikbåten Blidösund redan den 23 juli. Då blir det låtar från hela karriären.
Ulf Stureson – I Overkligheten (nyutgåva)
Silence SRS 4732
180 gram svart vinyl
Begränsad upplaga på 500 exemplar
Skivan släpps 14 september 2018.
Ebbot tar med sig The Indigo Children på sommarturné

Ebbot tar med sig The Indigo Children på sommarturné.
Ett pressmeddelande berättar:
Lördagen den 5 maj 2018 avslutade Ebbot Lundberg sin vårturné i Örebro. Nu presenteras en fyllig sommarturné.
Ebbot är ständigt aktuell. Är det inte Melodifestivalen, så är det i hyllade egna SVT-programmet Ebbots Ark eller så är det på Bowie-galan i Globen.
Under hösten gjorde Ebbot Lundberg succé i SVT med sitt eget TV-program Ebbots Ark. I sommar ger han sig på vägarna. Med sig har han för det mesta The Indigo Children som också agerade husband i TV-serien.
Ebbot Lundberg har gjort sig internationellt känd som frontmannen i två av Nordens viktigaste och mest inflytelserika rockband, Union Carbide Productions (som tillfälligt återförenas i sommar) och The Soundtrack Of Our Lives.
I Sverige blev han Ebbot med hela svenska folket i samband med en mycket uppskattad medverkan i 2013 års upplaga av Så Mycket Bättre. 2017 har han åter dykt upp i svenska tv-apparater på bästa sändningstid, fast denna gång med ett helt eget program.
Ebbots Ark sändes i SVT under hösten och blev ett mycket uppskattat program med höga tittarsiffror. Ebbot är aktuell med sin nya singel, en cover på Lordes megahit ”Royals”. Han framträdde också i Melodifestivalen med “Sån´t är livet”, en hyllning till Anita Lindblom och på Bowie-galen på Globen.
Här ser du Ebbot Lundberg i sommar:
7 juli Sölvesborg, Killebom Festivalen
12 juli Hasslö, Hasslöfestivalen
23 juli Orust, Slussen Pensionat
24 juli Orust, Slussen Pensionat
25 juli Stockholm, S/s Blidösund
26 juli Stockholm, S/s Blidösund
28 juli Borgholm, Kackelstugan
4 aug Ulricehamn, Uport Festival
8 aug Lysekil, Havsbadsparken
9 aug Kalmar, Kalmar Stadsfest
17 aug Karlskoga, Flottfestivalen
18 aug Lidköping, Scensommar
(Fler datum tillkommer)

