• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Lyssna: John Hiatt – Cry to Me

11 augusti, 2018 by Redaktionen

Efter fyra års radiotystnad är John Hiatt tillbaka. Nya plattan »The Eclipse Sessions« släpps den 12 oktober och är producerad av Kevin McKendree.

Hiatt själv placerar »The Eclipse Sessions« vid sidan om två av sina bästa album – 1987 år »Bring the Family« (med Ry Cooder, Nick Lowe och Jim Keltner) och »Crossing Muddy Waters« från 2000. “The three albums are very connected in my mind”, säger Hiatt. “They all have a vibe to them that was unexpected. I didn’t know where I was going when I started out on any of them. And each one wound up being a pleasant surprise.”

Första singeln ut är »Cry To Me«

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Way Out West: Kendrick Lamar – New Kung Fu Kenny gjorde TKO med Slottsskogen

11 augusti, 2018 by Redaktionen

Kendrick Lamar på Way Out West
10 aug 2018
Betyg 5

När Way Out West landade Kendrick Lamar till den här sommarens festival var det nog många som helt bestämde sig för att gå. Att festivalen lyckats få hit Kendrick höjde den återigen till den status den hade för några år sedan, när artister som Kanye West och Prince gästade. Och att det är just denna konsert som är dragplåster märks direkt; redan fyrtio minuter innan konserten drar igång är det packat och förväntansfullt framför festivalens största scen, Flamingo.

Det är tätt inklämd jag står och svettas hiphop-svett inför denna världsartists stundande entré i Slottsskogen i Göteborg och tillsammans med de som står runt mig gissar jag på vilken låt han kommer börja med. ELEMENT.? Swimming Pools? Jag gissar på DNA. Snart sätts mäktiga animationer igång på den stora skärmen och när DNA. sedan spelas som första låt sätts ribban direkt; extas.

Det är en världsstjärna med positiv energi som har gått upp på scen och publiken är helt galen. Ständiga moshpits avlöser varandra och alla tycks kunna varenda låt. Som den väl utformade produkt denna megakändis är, är allt väl genomtänkt – hur han rör sig på scenen, ljuset, ljudet och inte minst – animationerna bakom honom på skärmen. Allting berättar en historia och inspirerad av sjuttiotalsfilmer med Bruce Lee i huvudrollen får vi följa vår protagonist och hjälte; den excentriske New Kung Fu Kenny på väg mot dimhöljda mål i Chinatown-noir och fjärran östern-miljöer, med sin perfektionerade kampsport och vässade tunga som enda följeslagare. Det och de tusentals skrikande personerna framför scenen som hejar på honom, förstås.

Det är en väl avvägd blandning låtar från hans tre senaste album som spelas och vår hjälte klädd i fängelseliknande kläder ser inte alls pliktskyldig ut uppe på scenen. Nej, hiphopens kanske största artist – som spelat på världsarenans största scener – ser glad ut över att befinna sig i Göteborg denna fredag och vi gör alla vårt bästa för att få honom att vara det. Ett uppskruvat tempo präglar hela konserten och det är en inkluderande stämning i publiken, där främlingar bondar över låttexterna och höjer händerna tillsammans.

Framförandet av HUMBLE. blir kvällens kanske mäktigaste, efter bara ett par ord stängs musiken av och Kendrick slutar sjunga, istället rappar publiken hela låten åt honom, med bara några få ledord som inspiration. Sedan körs låten en gång till, denna gång av rap-poeten själv.

Sammantaget och i efterhand finns det inte mycket annat att konstatera än att denna konsert blev en megahit, och att huvudakten blivit precis det alla hoppades på. New Kung Fu Kenny fick in en snurrspark bakom allas vår gard till slut och resultatet blev en musikalisk, lyrisk TKO.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Göteborg, Konserter, Musik, Musikfestival, Recension, Way Out West

Way Out West: Miriam Bryant – Lyfter med intim ballad

11 augusti, 2018 by Mats Hallberg

Peter Birgerstam

Miriam Bryant på Way Out West
10 augusti 2018
Betyg 4

Något om förutsättningarna. Har sett henne tre gånger tidigare. Charmades i likhet med övriga tevetittare, av hennes starka personlighet och drastiska formuleringar i Så mycket bättre.  Bryant har skinn på näsan jämte en röst som bär. Detta var enda spelningen i sommar, vilket  gjorde att hon tog i maximalt, hade med sig tretton personer på scen ( i finalen ytterligare tre). Utan min kännedom var Simon Ljungman (Augustifamiljen med mera)  införlivad som ankare, en slags kapellmästare. Den befarade stormen hade i princip bedarrat.

En prisbelönad omtyckt sångare börjar överraskande på svenska, medan kören fyller i på engelska. Hon gör entré från marknivå  med ny outfit och blomsterkrans i håret. Ljusa färger gäller. Alla klädda i vitt, medan scenografin går i grönt med  dekorationer från växtriket.  Ett originellt  intro övergår i någon slags reggae. Hör angenäma repetitiva syntslingor. ”Otroligt att vara här i min hemstad, längtat efter den här spelningen hela sommaren. Hon och det pigga soulpop-gänget avverkar klämmiga saker som Game och Satellite. Sist nämnda popdänga introduceras med meningarna: ”har glömt vad den handlar om, men det har dykt upp en människa i mitt liv som den skulle kunna handla om.” Sad Song, en låt inte spelad live tidigare, får sin innebörd förklarad. Första rejäla utropstecknet noteras i denna låt som är invirad i en dystert täcke.  En pratglad 27-åring gör en liten utläggning på temat ”livet suger”.

Peter BirgerstamPeter Birgerstam

Hör snygga stråkar i refrängen och lite varstans under konserten. Bryant har nämligen engagerat Gothenburg String Quartet. Vi får en fjäderlätt duett inramad av tungt komp. Det är  duetten på svenska med Markus Krunegård som gäst. De beter sig nojsigt, avslappnat.  Inslaget tillhör inte alls showens godbitar. Paret är inte tillfredsställande synkat i Oaoae Vi  förlorade. Så här långt tämligen hyggligt, fast  känns samtidigt aningen trögstartade, prickar av låtlistan  utan att få till den där extra lystern. Men så händer det en recensent och en nogräknad publik åtrår. Allt faller på plats i en ballad där Bryant ackompanjeras av bröderna David och Jonatan Larsson.  En sentimental Teddybear som hon verkligen bottnar i, där hon  sjunger ut ledigt och naturligt. Berörande ögonblick!

Den stora grupp hon omger sig med nämns vid namn i omgångar, vilket hedrar henne. Det är mycket keyboards och trumset i dubbel uppsättning. Lyckligtvis osedvanligt skapligt ljud. Häpnadsväckande med tre syskonpar in action! Samtliga bidrar till att andra halvan artar sig till ett segertåg. Publiken uppmanas till handklapp och allsång, vilket går helt okej. Vi matas med Dragon och ”hitdjävulen” Push,Play”. Låter dansant och medryckande. Växlar om till Raised In Rain, vars harmonik fullkomligt dryper av vemod, till och med romantik. Ena körtjejen får solistutrymme och stråkarna går på högvarv.  Since You Left försvarar sin plats uran att sticka ut på samma sätt.

Upploppet är härligt utdraget. Bryant skämmer bort oss med Så mycket bättre-favoriten Allt jag behöver jämte prisbelönta hitlåten Black Car med sitt sugande beat. Som om det inte vore nog, toppas anrättningen av en emotionell eruption. Bryant påstår att hon hittade tre blåsare – tuba, valthorn och trumpet – från Hisingens frälsningsarmé på Kvilletorget, vilka hon tog med för att foga in i programmets final. Under maffigt konfettiregn är det en ynnest, att i Slottsskogen få ta emot visan Ett sista glas i Bryants nyskapande version. Rörande allsång gjorde sitt till för att jag skulle smälta.

 

 

 

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

Way Out West: Bildgalleri dag 2

11 augusti, 2018 by Peter Birgerstam

Way Out West
Dag 2 – 10 augusti 2018

Ett axplock från fredagens konserter.

Foto: Peter Birgerstam

Fever Ray

Fever Ray

M.I.A.

Lily Allen

Timbuktu

Noname

Miriam Bryant



Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Foto, Göteborg, Musik, Musikfestival, Way Out West

Way Out West: Fever Ray – Sterila beats väcker mest beundran

11 augusti, 2018 by Mats Hallberg

Peter Birgerstam

Fever Ray på Way Out West
10 augusti 2018
Betyg 4

I fjol släpptes fullängdaren Plunge, uppföljaren till debuten. Det resulterade i pris, nomineringar och lovord i utländsk media. Baserat på vad jag hörde live på WOW, känns utmärkelsen Årets dans på P3 Guld, inte alls klockren. Som helhet gör Karin Dreijer, känslokall, kalkylerad, elektronisk konstmusik med hårda beats i sin bottensats. Bara någon enstaka gång som det svänger.  Mama´s Hand blir ett sådant sällsynt undantag. Annars är det ont om floorfillers. Har inte följt hennes framgångsrika karriär, som kunnat breddas i och med att  musiken använts som soundtrack  Senast jag såg Dreijer  var det i The Knife under Göteborgs Kulturkalas, då hon ju delade scen med sin bror.

Fever Ray live är ett helkvinnligt projekt, en sextett som tar mycket kostym, mask och smink i anspråk. De jobbar mycket med det visuella,  entrén görs som om det vore  catwalk. Genomtänkt koreografi inramar projektet.  I utgångsläget är scenen mörklagd, vilket gör att spotlights effektfullt kan laborera med ljus och skuggor.  Jobbas effektfullt med laser, neon, stroboskopljus och smått bisarra kroppsstorlekar.  Geometriska stålkonstruktioner finns med i deras metalliska vinkel. Soundet emanerar från dels syntar/ datorer, dels slagverk i form av timpani(?) med tillbehör. I ett moment plockar den sjungande trion fram gitarrer (en höjdpunkt i konserten) och en gång bryter ett dragspel av i det elektroniskt basdränkta landskapet. Mitt i utbryter ett stick på slagverk, en uppfriskande mini-tornado. Virvelstormen skapar för ovanlighets skull ett groove. Slagverkarna är definitivt mycket duktiga, behärskar sitt hantverk.

Peter Birgerstam

Soundet är likartat uppbyggt hela vägen, med vibrerande blytung bas, fast skiftningar i tempo och instrumentering förekommer. Självfallet sjungs alla texter på engelska med emfas, eftersom  Dreijer är en globalt inriktad artist. 43-åringen verkar vara extremt  konsekvent i sitt progressiva tänkande.  För ett otränat öra märks ingen skillnad  jämfört med  The Knife, kanske är skillnaden subtil också för kännare.  Man avrundar

Som antytts är musiken för kylig för att tränga innanför huden. Så det finns risk för att dessa hårdslående, elektroniska beats kommer försvinna för mig.  Dock, anser jag att kvinnorna med projektledaren Karin Dreijer i spetsen befinner sig på en sådan självständig hög nivå, att jag efter viss tvekan utdelar ovanstående  omdöme. Som väntat inga introduktioner eller presentationer av medverkande, några ”tack” är enda ord som mumlas fram.

WOW dag 2: Ett tunt program, men turligt nog drabbades inte arrangörerna av stormen i den utsträckning man kunde befara.  Träffade vid matintag en kollega, blev ett längre samtal, sedan piggade vi upp oss med  M.I.A, vars övertygande rapp hon kryddar med bhangra. Snöpligt nog fick jag bara lyssnat på sista låten när Courtney Marie Andrews spelade extrainsatt på Pustervik. Ville först hinna med att få en glimt av omsusade Kendrick Lamar.

Peter Birgerstam

 

Arkiverad under: Musik, Recension, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 254
  • Sida 255
  • Sida 256
  • Sida 257
  • Sida 258
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in