Musik

Oerhört gripande berättelser sammanlänkade med motsvarande musik – Georg Wadenius & Lotta Hasselquist Nilsson på Aftonstjärnan

6 oktober, 2025 by Mats Hallberg

3/10 2025

Aftonstjärnan på Hisingen

Evenemanget har fått heta ”Livet är mer än bara musik” och självklara påståendet är också titeln på Georg Wadenius senaste skiva som recenserats här. Antar att samtliga som kom till ett utsålt Aftonstjärnan hade läst på, var informerade om att det skulle bli något annat än en vanlig konsert med en nybildad duo. Lotta Hasselquist Nilsson var inte någon jag kände till innan jag hulkade mig igenom Tom Alandhs dokumentär i två delar om Stefan Nilsson galopperande ALS, glimtar ur hans karriär och anekdoter ur ett sagolikt lyckligt äktenskap. Pianisten som belönats för sina insatser i att främja skapande för unga träffades av blixten, det vill säga Stefans utstrålning, under Barnkörveckan på Fårö 2008.

Georg Jojje Wadenius existens kände jag till redan tidigt 70-tal, diggade hans medverkan på plattor med bland andra Pugh, Made In Sweden (andra upplagan) och Solar Plexus. Lotta sa på Aftonstjärnan att Jojje varit en tonårsidol. När han i egenskap av nyrekryterad till Blood, Sweat & Tears stod på Scandinaviums scen hösten 1972 var jag där. Fick fribiljett (+1) av min morbror som presenterade akterna på scen. Under 2000-talet har jag förunnats fler konserter där han frontat och recenserat platta med Cleo bandet. Träffade honom som hastigast efter lyckad spelning med tribut-bandet Really Dan för ett par år sedan. Haft hyfsad koll på framgångsrika karriären i USA – husbandet i SNL, Paul Simon, Roberta Flack, Luther Vandross, Steely Dan med mera. Innan jag tog mig an Livet är mer än bara musik visste jag dock föga om privatlivet. Genom hans egen försorg fylls den kunskapsluckan i föreställningen som getts tidigare på Scala. Vi får veta om en dysfunktionell barndom, musikens betydelse och om hans äktenskap med stor betoning på alla lyckliga år med norska Britt.

Föreställningen man blir tagen av är uppdelad i två avdelningar med paus. Jojjes berättelse avlöses av Lottas. Vad som ytterst berörande redovisas interfolieras med låtar och kompositioner signerade den berömde gitarristen och i andra halvan kompositioner av prisade Stefan Nilsson. Musiken på gitarr/ elbas och piano understryker och förstärker vad duon var för sig pratat om. På ett naturligt sätt förhåller änkan och änklingen sig till sina manus vilka accentueras med belysande bildspel. Var beredd på en emotionell resa och det högg tag i mig ett par gånger. Musiken tar vid och fördjupar deras utsagor. De båda förtjänar drivor av beröm för hur de valt formuleringar och tonfall. Jojje bar både på känslor av övergivenhet (lämnad av mamma vid fyra ålder) och att uppleva sig som värdelös. Dessutom skuld och sorg medan Lotta tryckte på samlivets glädje (inget sköts upp till morgondagen) lika mycket som den ofattbara grymheten.

Sällsynt att höra Wadenius sjunga på svenska när det inte handlar om Barbro Lindgrens barnvisor (arrangerades en Goda´Goda´- konsert dagen efter på samma scen). Märks onekligen att orden har en speciell laddning och symbolik även om det tagits hjälp utifrån. 80-åringen överlät nämligen textskrivandet till Lotta Olsson vars make den älskade barnboksförfattaren Ulf Nilsson dog för fyra år sedan. På så vis får vi tre öden på grund av dödens obarmhärtiga intrång. Ett halvdussin av albumets låtar framförs i avskalad form på duo, plus finalnumret Släck du som jag återkommer till. Framkommer att Lotta fick kontakt med sin tonårsidol under hyllningskonserten till Stefan Nilsson i Filadelfiakyrkan (där han själv deltog bara veckor före sin död). Och hon medverkar på Jojjes berörande skiva inspelad i Norge.

Wadenius skiftar från akustiskt till elförstärkt instrument. Avancerade licks registeras, fast den emotionella aspekten är i centrum. Hans älskades favoritlåt, den instrumentala Kärleksmorgon framförs mitt i hans avdelning. En väldigt vacker melodi! Att pianots akustik inte riktigt gifter sig med elgitarren är en petitess, känns nästan förmätet att påpeka. Finns en tyngd i berättelsen man blir alldeles tagen av när den kände musikern väljer att dela med sig och hudlöst blotta sina känslor, sitt trauma såväl som sin lycka med en underbar fru, en kroniker som drabbades av både cancer och hjärnhinneinflammation. Kan inte tyda alla anteckningar gjorda i mörkret. Men har för mig att en sprillans ny stark låt lanserades i hans avdelning på slutet.

Tiden efter paus ägnas åt Stefan Nilsson, hans ofattbart fruktansvärda öde. Hans änka kommenterar och vidareutvecklar varmt och sakligt vad den skakande dokumentären i två delar redovisar. Musiken blev räddningen för den trettonårige Georg Wadenius som senare halvhjärtat påbörjade läkarstudier. Musik, barnbarn och alla lyckliga minnen har varit räddningen i den gränslösa sorgen för Lotta Hasselquist Nilsson. En fin förunderlig känsla uppstår när hon levererar sin makes ofta melankoliskt vackra musik. Hade inte hört henne spela piano tidigare, något som sannerligen behärskas. Lotta som tydligen också är basist kompas av Jojje på just elbas, ett instrument han också lirade på tidiga inspelningar.

Vi får njuta av melodier ur Skärgårdsdoktorn, de ”riktiga” Beck-filmerna med Gösta Ekman, Ofrivillige golfaren, Pelle Erövraren, up tempo – kompositionen Ytterst om uppväxten i Norrland att betrakta som hans gladaste stycke med inspiration från såväl Kornet som Sky. Vidare förunnas publiken Lottas sång -en slags motsvarighet till hans hit Gabriellas sång. Änkan som avhållit sig från att sjunga offentligt, gör ett lysande undantag, hyser inga rädslor längre. Ett par gånger påverkar tonerna så överväldigande att sekvenser hugger tag i magen och hakan darrar.

Deras respektive publika sorgearbete knyts raffinerat ihop i Släck du, vars beatbaserade utbroderade komposition utgör finalnummer också på skivan Livet är mer än bara musik. Låten är tillägnad ovan nämnde barnboksförfattaren Ulf Nilsson på temat tacksamhet. Här används förinspelad förstärkning som får det att svänga och livsmod ingjutes trots allt. Tog avsevärt längre tid att skriva om mina upplevelser av en sammankomst där ord ter sig futtiga. Lyckligtvis finns musiken att tillgå. Några personer lämnade föreställningen innan den var slut. Inte osannolikt att berättelserna om den brutalt orättvisa döden kom för nära.

Efteråt fick jag möjlighet att träffa Lotta, blev kvar så pass länge att utgången låstes, fick ta gamla porten ut. Talade om för pianisten att jag förmodligen blev den sista att recensera hennes stora kärlek och att han tackade för vad jag skrev. Fick bekräftat att vi hade en gemensam vän som fått medalj av Kungen, upplyste om några gånger jag hörde Stefan live men missade nämna Kornet hösten -78 på Errols samt avslöjade att jag mött hennes bror som ville jag skulle intervjua honom ( vidlyftig korrespondens finns) som lirade trummor i Stefans The Gift Band. Sammanfattningsvis en obeskrivligt minnesvärd afton som hyllade livet fast döden så kompromisslöst ständigt sätter käppar i hjulet i vår strävan efter lycka och frid. Lottas Hasselquist Nilsson spred sitt och Stefans råd till oss: Skjut inte upp era planer till morgondagen, ”carpe diem”!

Musikerförbundet: Spotify stänger av artister – utan bevis eller möjlighet till försvar

6 oktober, 2025 by Redaktionen

Musikerförbundet ser med oro på en eskalerande trend där artister får sin musik nedtagen från Spotify, och i vissa fall även böter, med hänvisning till så kallad artificiell streaming och ibland upphovsrättsintrång.

Ett pressmeddelande berättar:
Under det senaste året har Musikerförbundet mottagit ett växande antal rapporter från artister som berättar hur deras musik plötsligt drabbats av onormala ökningar i antal streams, följt av avstängning och sanktioner från Spotify. Gemensamt i dessa fall är att artisterna inte själva initierat eller medverkat till dessa streamingtoppar – ofta är det äldre låtar utan kommersiellt värde som påverkas, ibland åratal efter att de släppts.

Det mest oroande är bristen på transparens och rättssäkerhet i hanteringen. Spotify lämnar inga konkreta bevis, vägrar att visa var eller hur strömningarna har skett, och tillåter inte att artisten bestrider beslutet. Istället är det den anklagade artisten som ska bevisa sin oskuld – en omöjlig uppgift när informationen som krävs för att göra detta hålls hemlig.

Flera medlemmar har pekat på att detta öppnar för potentiella sabotage mot mindre och mellanstora artister. En illvillig aktör kan genom att generera artificiell streaming mot en artist orsaka att dennes musik tas bort från plattformen – utan att Spotify behöver utreda, förklara eller ta ansvar.

Detta lyfts nu även av Daniel Johansson i sin krönika “Spotify’s problem med bedrägerier” den 30 september på Musikindustrin.se. Tendensen är att Spotify är snälla mot bedragarna som gör intrång på utgiven musik och tuffa mot dem som skapat musiken och blir utsatta för bedrägeriet.

– Det är fullständigt oacceptabelt att artister kan straffas utan bevis och utan möjlighet att försvara sig. Spotify måste ta ansvar för rättssäkerheten på sin plattform, annars riskerar vi en framtid där artister tystas och musikkarriärer kan förstöras av automatiserade beslut utan insyn eller ansvar. Där mindre, oberoende artister blir helt rättslösa, säger Karin Inde, ordförande Musikerförbundet.

Musikerförbundet kräver nu att Spotify:

Omedelbart inför transparens i beslutsprocessen kring artificiell streaming – inklusive insyn i data och möjlighet för artisten att yttra sig.

Tillsätter en oberoende granskningsfunktion där artister kan överklaga beslut om nedtagning och böter.

Skyddar artister från sabotage och manipulation genom att införa ett system där onormala streamingmönster utreds innan åtgärder vidtas.

Slutar med kollektiva straff där hela album eller kataloger plockas ner trots att endast en titel påstås vara drabbad.

Utreder, återkopplar och åtgärdar snabbare vid falska anklagelser om upphovsrättsintrång.

CITAT FRÅN DRABBADE

”Att jag benämner situationen som absurd är på grund av att det i vårt fall rör sig om en låt med knappt 2 000 streams på tre år och ett soloprojekt som har ett fåtal unika lyssnare per månad på Spotify. Varför skulle jag tycka det var monetärt klokt att betala någon för att boosta projektets streams? På en låt som gavs ut för tre år sen och knappt väckt något intresse? Det hade möjligen varit rimligt om det rörde sig om miljontals lyssningar.”

”Det är bortom all logik. Vår aggregator har fått uppgifter om att Spotify har ett ”avancerat team” som jobbar med dessa frågor. Ingen har passande nog insikt i någon del av Spotifys organisation. I fallet med de här ”artificiella streamsen” är det dock uppenbart att ”teamet” i bästa fall består av ett dataprogram som läser av siffror helt utan analys.”

”Det finns flera dimensioner av det. För det första att det kan hända. För det andra att man är totalt laglös. Spotify behöver inte bevisa något, det är ingen rättslig process och det finns inget sätt att motsäga eller klaga på beslutet.”

”För mig är det inte böterna eller nedtaget av skivan, det är att jag blir oskyldigt anklagad och dessutom dömd för något jag inte är inblandad i överhuvudtaget…och att det är upp till MIG att bevisa det. Mycket märkligt.”

”Jag är mycket väl medveten om att detta är artificiell streaming, allt annat vore orealistiskt, vilket jag också sa både till min distributör och Spotify, men jag är fortfarande inte inblandad. De ger mig alltså böter för något jag INTE gjort, och det är upp till mig att bevisa det, vilket jag inte förstår hur jag ska göra. De har ju dessutom plockat ner skivan från Spotify, så jag får ju inte fram någon information.”

Robert Wells firar 40 år vid flygeln med jubileumsturné våren 2026

3 oktober, 2025 by Redaktionen

Den 4 mars 2026 inleder Robert Wells sitt stora jubileumsfirande i Lund med turnén 40 år vid flygeln. Tillsammans med sin trio och Maria Wells bjuder han på 20 exklusiva konserter i både Sverige och Finland, med stopp bland annat i Malmö och Göteborg. Publiken får följa med på en musikresa genom fyra decennier – en intim och nära konsertupplevelse.

Ett pressmeddelande berättar:

– Det blir en kväll fylld med klassisk musik, humor och anekdoter, men också hårt svängande jazz och boogie woogie. Dessutom bjuder vi på helt ny musik som släpps i samband med turnén. Att få fira tillsammans med publiken känns verkligen speciellt – och vi vill bjuda på extra allt, säger Robert Wells.

Robert Wells – Flygel 
Lars Risberg – Bas 
Roine Johansson – Trummor 
Maria Wells – Sång

Turnéplan: Robert Wells ”40år vid flygeln” 2026 
4 mars Lund, Stadsteater 
5 mars Hässleholm, Kulturhuset 
6 mars Malmö, Live 
7 mars Göteborg, Konserthus Stenhammarsalen  
8 mars Falköping, Stadsteatern
 13 mars Säffle, Medborgarhuset 
14 mars Vänersborg, Teater 
15 mars Knivsta, CIK 
19 mars Motala, Folkets Hus 
20 mars Södertälje, Estrad 
21 mars Finspång, Kulturhuset 
25 mars Landskrona, Teater 
26 mars Ystad, Teater 
27 mars Ljungby, Teaterbiografen 
28 mars Karlstad, Scalateatern 
29 mars Vara, Konserthuset 
9 april Finland Borgå, Grand  
10 april Finland Jakobstad, Scaumannsalen  
11 april Finland Åminne, Folkparken  
19 april Ängelholm, Jarl Kulle scenen 
Biljetter via: vidflygeln.se

Om Robert Wells: 

Robert Wells är pianist, kompositör och en av Sveriges mest folkkära underhållare. Han blev den yngsta antagna eleven på solistlinjen vid Musikhögskolan i Stockholm och har sedan dess byggt en framgångsrik karriär som sträcker sig över fyra decennier. Hans egen turnésuccé Rhapsody in Rock har lockat över två miljoner besökare och vuxit till ett unikt koncept som förenar klassiskt, rock och jazz – allt i sann Old Time Entertainment-anda.

Karriären tog fart 1986 med TV-serier tillsammans med Lill-Babs, framträdanden i Svensktoppen och Melodifestivalen, följt av folkparksturnéer och ett mångårigt samarbete med Charlie Norman. Därefter kom TV-succén Så ska det låta och Skandinaviens längsta konsertsuccé Rhapsody In Rock, med turnéer i Sverige, övriga Norden, USA, Kina, England m.fl.

Utöver turnélivet driver han Wells Academy – en pianoskola med sommarläger för ungdomar – och är sedan 2006 professor i musik vid universitetet i Hangzhou, Kina. Han komponerade musik till invigningen av OS i Beijing 2008 och har belönats med sju guldskivor och två platinautmärkelser. Robert Wells har hämtat inspiration från bland andra Charlie Norman och Victor Borge, och tilldelades 2012 H.M. Konungens medalj för sitt entreprenörskap och sin konstnärliga gärning. Han är även upphovsman till den uppskattade pianosviten Songs Without Words.

År 2026 firar Robert Wells 40 år som artist.

Surfar skickligt på vågor från Brasilien – Karolina Vocidolac på Contrast Public House

28 september, 2025 by Mats Hallberg

26/9 2025

Swejs-arrangemang hos Contrast i Göteborg

Sångerskan Karolina Vocidolac har som namnet antyder sina rötter på Balkan. Ändå ägnar sig hon åt att förvalta låtskatten från Brasilien, inte minst i trion Marango som jag förtjust lyssnat till ett par gånger. När hon nu fick ett gig mitt på dan hos SWEJS (Swedish Executive Jazz Society) bildas en ny liten formation utan varken rytmsektion eller pianist. Jag blev inbjuden av en av gitarristerna vilka jag känner väl och recenserat live och på skiva. De som ackompanjerar Vocidolac är Tobias Grim på akustisk gitarr, Rolf Jardemark med en elektrisk gura (möjligen halvakustisk jazzgitarr) samt Eric Liftig på tenorsaxofon. Tre musiker jag ganska ofta fått höra live i mindre sättningar och med storband.

Medlemmarna i SWEJS, som funnits i drygt tjugofem år med verksamhet i Stockholm och Göteborg betalar för lunch + konsert vilka anordnas på diverse krogar. Bjöds in för att dokumentera när en lyckad tillställning hölls på Nefertiti för några år sedan. Representerade SWEJS genom att informera och agera presentatör gjorde Mats Ander (trumpetare i flera storband).

Contrast är välfylld denna soliga fredag och förutsätter att åhörarna var mycket nöjd med timmen kallad ”Waves from Brazil” med det bästa ur landets populärmusikaliska tradition. Bossa nova som uppstod sent 50-tal betyder nya trenden eller nya vågen, vilket förklarar varför en av bossans mest spelade kompositioner just fått den engelska titeln Waves. Den beskrivs på Contrast som en elegant sofistikerad stil med influenser från jazz. Merparten av konsertens repertoar var inte oväntat skriven av Antonio Carlos Jobim, flera hämtas från prisade legendariska plattan Getz/ Gilberto featuring Antonio Carlos Jobim från 1964.

Serverades sång och musicerande av en sådan dignitet att den konserten förtjänar att dokumenteras i berömmande ordalag, något jag därför åtagit mig. En av de allra främst ambassadörerna för bossa och närliggande stilar tar tillfället i akt och introducerar låtarna. Och fast Karolina Vocidolac inte är lika uppburen och välkänd som Lill Lindfors, Sylvia Vrethammar, Lisa Nilsson eller Lina Nyberg (fyra damer jag hört live senaste åren) ska hennes ansenliga förmåga som interpret framhållas. Det sjungs på portugisiska såväl som på engelska och till och med svenska. Apropå soundet lät det behagligt naket med tre melodiinstrument huserandes i centrum och också figurerar som bakgrund.

Man börjar med Dedafinado vars långsamt smekande intro på tenorsax innan gitarrerna tar över är ljuvligt, leder tanken givetvis till mästaren Stan Getz. Därpå en superbt kontrollerad tolkning av lika ikoniska Corcovado var engelska titel lyder Quiet Nights of Quiet Stars – minst en vers sjungs oclså på engelska. Skulle någon tveka huruvida sångerskan behärskar det tidlösa materialet ges här en rungande bekräftelse. Och musikerna ackompanjerar på bästa tänkbara vis. Här bjuds på delikat solo från Tobias Grim. En konst att vara medhårsstrykande utan att det blir ytligt. Samspelet är som sig bör avspänt med stark närvaokänsla, oavsett om sångerna framförs stillsamt eller i snabbare tempo.

I tredje låten ökar intensiteten genom att rytmen accentueras. Fäster mig vid intrikat tonspråk och en melodi som förmodligen är svårsjungen. Rolf Jardemark ger sig av i sin första utflykt. Grande Amore, ursprungligen en samba från 1945, är ett flera goda exempel på hur tempo varieras. En definitiv höjdpunkt är en vackert framsvepande melodi främst förknippad med Elis Regina, vars svenska text skrivits av nämnda Vrethammar under titeln I Skymningen. Om mina anteckningar stämmer handlade det om just smeksamma Wave. från ett album av Jobim släppt 1967.Grim levererar ett fingerfärdigt solo snyggt uppbackad av Jardemark.

Måste två största toppar utses landar vi först i The Shadow Of Your Smile som utgör enda undantaget i repertoaren, vars instrumentala ledmotiv signerat Johnny Mandel Oscars-belönades. Enligt Eric Liftig är Andy Williams version den mest klassiska. Här utmärker sig just Liftig med ett inspirerat utbroderande av förförisk melodi medan vi får ett lika prydligt som avspänt inpass från mannen med hatten.

Medveten om att texten liknar ett referat. Hög tid att runda av. Två hits framförs på sluttampen, Dels den första finalen där det hettar till i One Note Samba. Uppsluppen historia som bjuder på tonal akrobatik och flinkt arbetande instrumentalister vilka avlöser varandra. Det självklara extranumret blir föga förvånande Girl From Ipanema som Astrud Gilberto odödliggjorde, njuter av dess oemotståndliga gung. Grim passar på att ge oss ett lysande, ytterst vitalt solo. Allra sist bör återigen betonas vilken hög kapacitet den frontande kvinnan har. Som sagt en alldeles förträfflig konsert med specifik inriktning.

Bevisar i smaskig jubileumskonsert att de ännu brinner – Stella firar 30 år i Musikens Hus

22 september, 2025 by Mats Hallberg

20/9 2025

Musikens Hus i Göteborg

Fick en förfrågan från coverbandets frontfigur Karin Klingenstierna om jag ville bevaka denna tilldragelse, vilket inte kunde motstås. Har sett Stella ett par gånger, senast i nyårsmatiné, något av en specialitet för Göteborgsbaserade gruppen. Med ett eller ett par undantag är de att betrakta som ett kvinnokollektiv, vars kärlek till svunna tiders soul, r & b och genuin rock inte går att ta miste på. Sångerskan och presentatören Klingenstierna försörjer sig främst som konferencier och moderator vilket lett till att en bok skrivits i ämnet. För att publiken inte skulle tröttna på hennes talröst hade uppdraget som konferencier gått till ordvrängande ekvilibristen Erik Blix, radiomannen nyss hemkommen från Sveriges Radios ståtliga hundraårsfirande i Berwaldhallen.

Före konserten var det mat och quiz och efteråt jam. Jag som kom direkt från Göteborgs Dramatiska Teater och två premiärer dagen före, orkade enbart fokusera på fylliga spelningen i två set kryddad med en drös gäster. Bandet har lirat på krogar, teatrar, fester, Världsutställning, festivaler, invigningar, mässor, Göteborgs Kulturkalas och inte minst nyårsmatinéer på Nefertiti. Vidare kan inte förbigås att man varit husbandet i SVT:s ”på spåret”.

Förutom nämnd vokalist består Stella av Paula af Malmborg Ward på keyboard, två blåsare i form av Elisabeth Engdahl på tenorsax och trumpetaren Mia Samuelsson, NissKerstin Hallgren på kontrabas samt bakom trummorna Tomas Olsson. I Lars Lim Mobergs frånvaro hade två gitarrister upptagits i gemenskapen. Syftar på Peter Wiik och Per Strandberg vilka turades om för att i finalnummer bli ett effektivt tvilling-koncept. Flera av bandets medlemmar har imponerande cv:n och verkar inom åtskilliga genrer. En av dem behärskar sin Dylan och bluesig rock till fullo. Sättningen innehåller också en person som skriver operor och framför egna jazzbetonade visor.

Läste att ursprungliga tanken var att ha stående publik. Att den kombinerades med sittande medförde att det blev trängre än det skulle ha varit annars. Alla som skaffat biljett fick dock lyckligtvis plats. Hade glömt öronproppar varför jag höll mig längst bak vid baren. Därifrån kunde ett bildspel över karriären beskådas samtidigt som konserten pågick. Mina oskarpa mobilbilder är som framgår tagna på långt håll. Ljudet kan beskrivas som maffigt, mestadels ypperligt balanserat. Ska man vara petig låg kontrabasen väl högt på bekostnad av klaviatur- och blåsinstrument. Apropå publicitet om evenemanget hade min kollega Kai Martin gjort ett förhandsreportage och intervjuat, vilket Blix uppmärksammade.

Låt mig en smula subjektivt guida er genom jubiléet, tala om vad som framfördes och vilka som intog framskjutna positioner. Man inleder med en supersuggestiv variant av Fever med feature från ståbas och viskande kör. Peter Wiik annonseras därefter som första gäst, en musiker jag hörde med Really Dan för ett par år sedan. Sköna hänget i These Boots Are Made För Walkin´, listettan av Lee Hazlewood med lead från Nancy Sinatra, görs med ackuratess. Klingenstierna leder med föredömlig frasering, dito energi och tryggt handlag. Följdes upp med en annan tolkning som satt som den skulle, en stark standard från 1948 med titeln Black Cofee. Kuriöst nog tillhör Peggy Lee de som förknippas inte bara med Fever utan också med Burke/ Websters komposition. Här svänger det gött (för att vara dialektal) med antydan till gitarrsolo. Riffas avspänt med framgång!

Bjuds på medhårsstrykande humörhöjare i Dolly Partons klämmiga 9 To 5.Wiik plockar snitsigt med licks medan kompet driver på. Efter detta fyrtal i spänstiga covers äntrar Erik Blix scen för första gången för att hylla Stella och deras historik. Man förvånar med en sentida låt som ursprungligen är i reggae-takt. More Human resulterar i den kanske allra bästa vokala insatsen dittills. Sedan följer en udda tolkning av EDM-landsplågan Cotton Eye Joe. Af Malmborg Ward trakterar dragspel medan Martina Almgren avlöst mannen som i branschen kallas Tolson som rytmläggare. Almgren briljerar med sin jazzigt markerade stil.

Andra set börjar med Erik Gullbransson (känd både från musikaler, storband och som solist i smågrupper) som sångsolist. Detta sker i en annorlunda framsläpande version av tidlösa(?) Hasse & Tage-klassikern Var blev ni av, ljuva drömmar? från Svea Hund. Stämningen skiftar drastiskt när Aretha Franklin-medley aviseras. Då tar Per Strandberg – hörts som begåvad George Benson-expert på Utopia- över som offensivt lagd gitarrist. Bandet är på tårna och det märks att Klingenstierna kommit in i andra andningen. Somliga kanske minns att jag rapporterade om tributen till Queen of Soul från samma scen i fjol med snarlik line up.

Soundet förstärks av Vanja Holm på percussion. Segmentet inleds bluesösigt för att i Son of a Preacher Man (först känd genom Dusty Springfield) kännetecknas av blåsarna i centrum. Extra applåder utdelas till det groove som etableras. I A Rose Is Still A Rose (L. Hill) låter det lysande om samtliga på scen och alldeles extra berömvärd är Martina Almgrens insats (om mina anteckningar stämmer). Efter en lång harang från konferenciern (rekommenderar Stella att lägga den på hemsida) gästar virtuosen Magnus Johansson på trumpet i ett latin-inspirerat nummer. Per Strandberg gör avtryck när distinkta anslaget ökar och det känns som om decibeltalet också ökar.

Passionen flödar i tajt tolkning av (Always) Someting There To Remind Me, en av otaliga örhängen från Burt Bacharach/ Hal David. Man höll sig så gott som uteslutande till själva temat. Med glimten i ögat demonstrerade Gullbransson vilken crooner han kan vara genom att ge sig på My Way (spelades på min morbrors begravning, han som presenterade band och artister på Scandinavium första fem åren). I andra set utökas blåssektionen successivt. Mia och Karin förenas med inte bara nämnde Magnus utan också Urban Ward på främst baryton och Lars Göran Dimle på trombon. Väcker ens förtjusning att blåsinstrument får allt mer utrymme. Apropå aftonens olika konstellationer kan påpekas att minst två äkta par syns på scen.

Till avdelningen rejäla överraskningar hör att att den frejdige Blix på sluttampen släpper alla eventuella hämningar. Hörs först i krävande duett med Karin i fräckt arrad översatt hit. En elastisk souldänga som känns igen. Rytm- och blåssektion glänser i intrikat svängig sak vars original torde ha hämtats från soundtrack till The Wiz – i så fall duett emellan Michael Jackson och Diana Ross. När Lars Göran Dimle och jazzige gitarristen Göran Klinghagen introduceras kastar sig Blix in i Zappa-land. Sjunger och deklamerar fram Cosmic Debris från plattan Apostrophé vars solo Klinghagen tar hand om med bravur. Blix textar alldeles utmärkt.

Stella gillar att täcka ett vidsträckt fält av genrer, vilket exponeras i det långa andra setet med önskvärd tydlighet. Snow Queen (C. King/ G. Goffin) återfinns på New Blood med Blood, Sweat & Tears som jag året när plattan kom såg på Scandinavium med Jojje Wadenius som nybliven medlem. På Musikens Hus görs den rättvisa med blåskvintett, Vanja Holm, Göran Klinghagen och kärntruppen från jubilaren. Gitarristen ger sig iväg på en inspirerad utflykt, avlöses av en dialog emellan Tomas trumslagare och Paula klaviaturspelare Den övergår i stadig framåtlutad kontrabas och en sekvens där det riffas förtjänstfullt.

På begäran framfördes föga förvånande cirka tre extranummer. (Gick på toaletten i detta läge för att undvika kö.) Stella månar om att emellanåt vara trallvänliga. Kan ha varit Rock The Boat först ut och därefter krämade man på med i princip samtliga medverkande på scen i Sisters Are Doing It För Themselves, skriven av Eurythmics och ingick på album både med dem och av Aretha Franklin som sjunger duett med Annie Lennox. Snacka om tilltagande eufori och obevekligt framrullande beat! Här någonstans levereras delikat trumsolo av Tomas Olsson. Gänget fortsätter avslutningsvis med mer up tempo. Vi förunnas en vital version av Stings första singel, varvid sångare och blåsare triumferar. Tack Stella för en upplyftande jubileumskonsert i generöst XL-format.

Musik

Footer

Om oss