• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Lyssna: Bat For Lashes – Desert Man

3 september, 2019 by Redaktionen

Bat For Lashes, också känd som Natasha Khan, har släppt ytterligare en singel, Desert Man, som en försmak av kommande albumet, Lost Girls som är Bat For Lashes femte album som släpps i höst.

Natasha Khan berättar ett mail att Bat For Lashes ska göra spelnings i Storbritannien i höst:

A little secret! – I’m going to be announcing some shows in the U.K. this November! within the next 10 days 😍 the shows will be in London, Manchester, Birmingham, Edinburgh and Brighton… if you pre order the new album on any format from the official Bat For Lashes store you will be eligible for the fan pre sale, a few days earlier than the general on sale date! X

Arkiverad under: Musik, Toppnytt Taggad som: Bat for Lashes, Musik, Popmusik

Strongt Storband backar upp sång i världsklass – A Woman´s Voice av Vivian Buczek

23 augusti, 2019 by Mats Hallberg

Omslagsdesign: Johan Björk

Vivian Buczek

A Woman´s Voice

5

Inspelad i Kulturens Hus i Luleå 2-3/2 2019 av Mats Lundstedt (kompletterande inspelning: Pål Svenre, Martin Sjöstedt och Mats Lundstedt)

Mixning: Pål Svenre

Mastrad av Thomas Eberger

Producenter: Martin Sjöstedt och Pål Svenre

Prophone Records

64:11

Releasedatum: 23/8 2019

Sveriges jazztidskrift Orkesterjournalen brukade tills nyligen, i varje nummer ha ett inslag döpt till Osynliga spår. Den som utsätts för testet ska bedöma vad som spelas, jämte att spåna på det luriga i att komma på vilka som hörs. Om exempel plockats från föreliggande skiva, skulle förmodligen sagts om musiken: inspelad i USA på välkänd etikett, vid sångmikrofonen sannolikt en av jazzvärldens främsta röster, ett fräckt görtajt storband det slår gnistor om. Precis så makalöst bra är den helsvenska produkten A Woman´s Voice.

Vivian Buczek föddes i Malmö där hon gått Musikhögskolan. Hennes polska föräldrar är/var musiker. Detta är enligt hemsidan sjunde skivan i eget namn. Senaste bejublade turnén hade sånger förknippade med Ella Fitzgerald som tema. Hon samarbetar gärna med Peter Asplund. Båda ingår i kvartetten Vocal Unit tillsammans med Svante Thuresson och Viktoria Tolstoy. Vivian uppträder dessutom i en sydsvensk vokaltrio med väninnorna Hannah Svensson och Anna Pauline Andersson. Trots den breda verksamheten och avsevärda kvaliteter löper hon risken att hamna precis utanför strålkastarljuset. Kan det vara så att svenska musikscenen bara grejar att samtidigt ha koll på max tre jazzsångerskor? Vill råda bot på denna inskränkthet och bristande kännedom, genom att lansera det självklara i mer mångfald. Buczek förtjänar ett större erkännande. Efter att ha hört henne live flera gånger visste jag att hon var utomordentligt duktig. Nu utsträcks mitt beröm, uppgraderas till epitetet världsklass , så måste det hon gör i denna extremt töjbara omgivning värderas. Framgent kommer förhoppningsvis media och publik inse, att 41-åringen från Malmö odiskutabelt ska tilldelas stjärnstatus.

Första takterna på albumet påminner om Gil Evans orkestreringar på 50-talet (exempelvis Porgy & Bess). Martin Sjöstedt som med bravur lirar piano, dirigerar storbandet i egna smäckra arrangemang. I rådande skarp konkurrens har också Norrbotten Big Band kommit en aning i skymundan, trots flera uppmärksammade internationella samarbeten. Vet att jag sett dem med Joe Lovano på Nef för kanske tio år sedan och på YSJF för några veckor sedan lirade de Benny Golson-låtar med kompositören. På individbasis är de för att generalisera förhållandevis anonyma, bortsett från supertrion Håkan Broström, Robert Nordmark och nytillskottet Johan Löfcrantz Ramsay. Ändå gnistrar det om såväl solistinsatser som det ruggigt synkade ensemblespel. Kollektivet NBB låter helt enkelt strålande i inspelningar, vars superba ljudåtergivning är på högsta möjliga nivå.

Musiken syftar till att spegla hur det är att stå mitt i livet som yrkeskvinna och mamma, förvisso inget en tänker på vid genomlyssning. En spännande repertoar har valt ut för att beskriva tillståndet, varvid Buczek kunnat celebrera några av sina influenser. Fulländade kompositioner av bland andra Abbey Lincoln, Wayne Shorter, Jerome Kern och till min förvåning Randy Newman smeker öronen. Därtill rymmer A Woman´s Voice några original som inte skäms för sig, tvärtom. Två texter har tillverkats av Hans Alfredsson ( Imorron) respektive Isabella Lundgren (elva minuter långa Tales).

Haft nöjet i sommar att tillägna mig melodisk sofistikerad storbandsjazz, gjord med fart och fläkt, pregnans och precision. Den diskret pumpande basen ligger tämligen högt, gör avtryck utan att ställa sig i vägen. Får för mig att Tales är en svårsjungen sak, i så fall en storstilad prestation genomförd med totalt avslappnad attityd. Konsekvent hörs genomarbetade arr. Briljant scatsång har, slumpmässigt eller medvetet, Tania Maria och Flora Purim som gemensam nämnare. Är osäker på om skånskan gjort något storbandsalbum tidigare. Vad som måste slås fast är att hon trivs förträffligt i denna omgivning. En okonstlad vig röst med glimrande frasering och härligt häng firar återkommande triumfer. I riviga passager finns likheter med Viktoria Tolstoy, minsann.

Standarden Here´s To Life är helt enkelt ett vokalt mästerverk, exklusivt förpackat av storbandet. Samma gäller för plattans två avslutande nummer, framförda live. Finurliga nyanser ger raffinerad musik välljudande mönster. Låter fantastiskt, så enastående att man baxnar. Hur lyckas de samordna alla ingredienser till denna formidabla produktion? Sångerskans slipade röst får mig att smälta, får NBB att lyfta till oanade höjder. Det är vackert och innehållsrikt, uttrycksfullt och beroendeframkallande.

Konversationen mellan pådrivaren på trummor och melodisnickraren Sjöstedt vid flygeln, måste betecknas som rena dunderhonungen, liksom klippet i blåssektionerna. I Sverige ofta anlitade Johan Löfcrantz Ramsay åstadkommer stordåd, när han ägnar sig åt shuffle och andra stilar. Inte att förglömma vidunderliga solon från bland andra saxofonisterna Robert Nordmark och Håkan Broström och Dan Johansson (flygelhorn). Avslutande balladen I Think It´s Gonna Rain Today bör rankas som en milstolpe i modern storbandsjazzhistoria, med sina perfekt sordinerade molltoner och känslosvall.

Storbandet och Vivian överträffar tillsammans varandra, snacka om att alstra högklassig energi. Ett underbart album med oemotståndligt drag och snitsiga arrangemang! Kan tilläggas att det är tredje gången Buczek samarbetar på skiva med underskattade fenomenet Martin Sjöstedt (också ofta anlitad basist).

Obs I höst med start 7/9 i Halmstad blir det releaseturné, med den skillnaden att då framför Bohuslän Big Band låtarna från A Woman´s Voice.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner

Ystad Jazzfestival – Fler godbitar från smörgåsbordet

22 augusti, 2019 by Mats Hallberg

foto Markus Fägersten

Ystad med omnejd

31/7-4/8 2019

En festföreställning på Teatern, värdigt upphovets dignitet, inhöstar idel glada miner. A TRIBUTE TO SVEND ASMUSSEN görs av en pianolös dansk/svensk grupp vars medlemmar turas om att stå i centrum, flera av dem med meriter från legendaren ( besökte YSJF 2016) Programmets preludium är ett bildspel, jämte hjärtlig presentation av den osannolikt pigga änkan. Samtliga i en illuster line up är lika delaktiga: Grammyvinnande adepten Bjarke Falgren (violin), Asmussens gitarrist sedan 1992 Jacob Fischer, Aage Thanggard vars trumspel förknippas med den världsberömda violinisten, basisten Hans Backenroth, munspelaren Filip Jers, Mads Mathias på sång och tenorsax samt Sinne Eeg vars mäktiga stämma kan ljuda som självaste Alice Babs (Swe-Danes). Instrumental början åtföljs av ett knippe väl valda sånger, varav ett par trevliga duetter. Hantverket på scen utstrålar finess med van, lätt hand. Det frejdiga musicerandet övergår enstaka gång i en reflekterande stil. Vi får i ett inhopp fantastiskt pianospel av Jan Lundgren, attraktiva ackordföljder från Fischer i Tea For Two, oemotståndligt Nashville-stuk i Scandinavian Shuffle, makalöst munspel från Filip Jers i en hyllning till Toots Thielemans, bedårande tolkningar av Making Whoopee och Skylark från Sinne Eeg (vars svävande röst i sist nämnda ballad får publiken på fall) och flera virtuosa ”violinexcesser” i de sista låtarna. I detta demokratiska projekt ges även solistutrymme till kompet. Finns som framgått inget att ifrågasätta beträffande förmåga. Ändå blir bestående intrycket att det är alltför klämmigt, saknar emellanåt tyngd och svärta.

foto Anna Rylander

Klassiska läskiga sagan (förvisso lyckligt slut) Peter och Vargen tonsattes för symfoniorkester av Sergej Prokofjev. Katarina Thomsen från Tyskland har med tillstånd från efterlevande, klätt det dramatiska förloppet i jazzdräkt. Vi ser henne dirigera NORRBOTTEN BIG BAND interfolierade av den mycket passionerade berättaren BEATRICE JÄRÅS, skådespelare och musikalartist. Den lika roliga som fascinerande konserten att betrakta som en ingång för de minsta, bode haft rekommenderad åldersgräns, på grund av höga ljud jämte rastlöshet hos de minsta barnen efter cirka en halvtimme. Blåsarna, formerade i halvcirkel, representerar olika djur eller personer. Janne Thelin på otymplig kontrabasklarinett symboliserar exempelvis den hotfulla vargen, medan Peters känslor och förehavanden uttrycks av trumpeter. Maffigt värre när svindlande höga trumpettoner stryker under handlingen med feta streck. Extra kul moment inträffar när två bråkiga instrument trotsar dirigentens aktion. Noterar programmusik med stora bokstäver, väldigt effektfull rysk expressionism. Ska verkligen betonas hur Järås framförde texten. Med energisk emfas levde hon sig in i dramatiken med hela kroppen. Fräckt, innovativt och ytterst kompetent genomfört! Hade målgruppen varit äldre hade det varit på sin plats att presentera musikerna.

foto Anna Rylander

MAGNANIMUS TRIO från Grekland har ett drömskt meditativt sound med referenser till E.S.T och Arvo Pärt. Trion som leds av Christos Barbas kommer från Thessaloniki, är mycket välutbildad och man har var för sig sysslat med filmmusik, flamenco och folkmusik. Pianisten Barbas både inleder och avslutar genom att spela på flöjt från Mellanöstern. Inuti denna cirkelrörelse framförs suggestiva original (alla tre bidrar i låtskrivarprocessen) med utmejslade detaljer. Hör en förtjusning i upprepade linjära mönster, vilket leder tankarna till minimalistiskt komponerande. Musiken pågår ofta i maklig takt. Ett annat kännetecken är deras pendlingar mellan snabbt – långsamt, starkt – svagt och crescendo – diminuendo. I innerlig sekvens som utgör en höjdpunkt, nynnar trumslagare, basist och pianist på ett sätt som ger mig Shai Maestro – vibbar. Pianisten dominerar skeendet utan att de andra hamnar i skuggan. Vissa passager på slutet sensationellt spröda, sällan så här nedtonad lyrisk kammarjazz framförs utomhus. På innergård i Ystad funkar det förträffligt! En helgjuten konsert vars musik närmast hypnotiserade den påverkade publiken, klingade ut med kärlekssång på engelska, sonett av Shakespeare. Märkligt nog har jag under Gmlstn Jazzfestival hört en annan grekisk pianotrio spela subtil, aningen inåtvänd meditativ jazz.

foto Markus Fägersten

Anrika unika skivbolaget ECM firar 50 år i år, vilket uppmärksammas på festivalen. Under den celebrerande vinjetten arrangeras bland annat spelningen med norska TORD GUSTAVSEN TRIO sent en kväll på Teatern. Måste erkänna att jag inte tidigare lyssnat på den prisade pianisten som också är psykolog. Han kompletteras av egensinnige Jarle Vesperstad bakom trumsetet och vikarie på kontrabas vid namn Ellen Brekken. Mestadels ges kompositioner från fjärde och senaste trioplattan, vars utfall liknas vid en meditativ resa. Tillägnar mig ett enhetligt sound, snarare än ett pärlband av låtar. Anföraren och hans medmusiker beger sig ut på fruktbara utflykter, fast jag är för utmattad efter resan med X 2000 för att hänga med hela tiden. The Tunnel och ett par Bach-improvisationer exponerar trion när de är som mest förföriska. Noterar att de pregnanta basgångarna ligger något för högt i ljudmixen, att trumslagaren är en attraktion i sig som ett tag trummar med två rör samt personligt färgade, sinnrika löpningar över klaviaturen, på en flygel med kablar inkopplade. Vesperstad får utrymme för ett mycket dynamiskt solo, vilket absorberade publiken totalt. Ett landskap av skenbart sökande karaktär växer fram, ihopsatt av fragment vars utlösning stundtals uteblir. Trion som sällan spelar i Sverige gav mersmak, inbjöd till vidare studier. Superb akustik!

foto Markus Fägersten

CAECILIE NORBY har på initiativ av skivbolaget ACT bildat projektet SISTERS IN JAZZ. På scen syns den danska sångerskan ihop med Dorota Piotrowska från Polen på trummor, Lisa Wulff från Tyskland på bas, Hildegunn Öiseth från Norge på trumpet, Nicole Johänntgen från Schweiz på sax samt nytillskottet Anke Helfrich, en begåvad pianist från Tyskland. Den europeiska högklassiga ensemblen har konsekvent nog, nästan uteslutande kvinnliga komponister på repertoaren. Till saken hör att jag entusiastiskt recenserade releasegig i OJ och sammalunda med deras debutalbum tidigare i år. Stolt över att min skivrecension användes i marknadsföringen. Sista konserten på ett fullmatat dygn innebär sammantaget, varken den densitet eller det hundraprocentiga ensemblespel som jag hörde på releasen. En annan negativ faktor: volymen genomgående för låg. Vokala förmågan hos Norby är förstås häpnadsväckande och i Hallelujah märks ett hisnande operaavsnitt. Åtskilliga strålande enskildheter kan adderas till pluskontot, som balanserar helhetsomdömet. Vill framhäva crescendot i Droppin´Things, lyckade dynamiken i Jolene, Miles-doftande takter från ljuvligt spelande Öiseth, basgångar i dialog med scatsång, fyrverkeriet från Piotrowska, raffinerade explosioner från Johänntgen i Girl Talk ( hade påföljande morgon solokonsert i Klosterkyrkan). Lekfulla kreativa moment vävs sålunda in i starka låtar, varav arret på Man From Mars (Joni Mitchell) onekligen ett mästerverk Mycket att glädjas åt, trots viss besvikelse.

foto Daniel Magnusson

Nödvändigt intag av föda medför att jag missar ungefär tjugo minuter av LARS JANSSON TRIO på Teatern. Tröstar mig med att ha recenserat honom vid två andra tillfällen i sommar längs västkusten. Två förändringar till denna gång är att konserten spelas in av P2 samt att ordinarie danske basisten Thomas Fonnesbaek finns med som central pelare. Trumslagare är som vanligt pianoprofessorns son, elastiske rytmkreatören Paul Svanberg. Vad en jublande publik ”utsätts” för bör betecknas som delikat akustisk pianojazz, som den i sällsynta fall kan arta sig när inspiration, skicklighet och samförstånd konvergerar. Underbart smidigt samspel och strålande självständigt pianospel i spännande låtar! Vilken ynnest att man avrundar med livefavoriter som Hilda Smiles jämte More Human. Eftersom det var premiär för trion på festivalen förelåg troligen ett uppdämt behov, vilket besannas av att Jansson i tältet efteråt sålde 30(!) skivor.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen

Lars Winnerbäck avslöjar albumtitel och låtlista

21 augusti, 2019 by Redaktionen

Lars Winnerbäck avslöjar albumtitel och låtlista. I ett pressmeddelande skriver Lars Winnerbäck:
Oslo den 18 augusti 2019
Jag har skrivit låtar i så gott som hela mitt liv. Ändå vet jag inte hur man gör. Ändå skriver jag igen. Det här är resultatet av elva korta ögonblick när jag ansett att jag lyckats göra ord och toner av det jag går och känner och tänker på. Dom flesta ögonblicken hände på hösten 18 och vintern 19. Det blev till slut min tolfte skiva, och den fick heta ”Eldtuppen”.

Jag kan i efterhand bara konstatera att det kom att handla mycket om att börja om. Jag tror att jag sjunger det på tre skilda ställen på skivan. Att börja om. Inte som ett ekorrhjul, utan mer som att livet överraskar. Det är väl på det hela taget en rätt uppåt skiva. Eller, jag vet inte. Jag tycker det. För mig kan det handla om att jag skulle bli farsa igen, om att ha tonårsbarn, om äktenskap, om att passera fyrtio. Och så kärleken förstås. Den stora, den vackra och den svåra. En del ofrånkomligt neråt också såklart. Toppar och dalar verkar också blivit ett tema. En del om samhällsklimat, död och ångest. Och så en sång om Stockholm, och en hälsning från dom schweiziska alperna. Kanske känner du igen dig i något, eller så känner du bara igen mig i allt. Sånt kan ju variera. Vi får se.

Själv är jag iallafall nöjd. Det brukar inte vara länge, men den här gången har jag tagit mig god tid med skrivandet och med att försöka få ihop en helhet, ett album.
Det är inte första gången jag spelar in i Grouse Lodge studios på Irland. Alltså, vilken ynnest att få spela in live med fullt band i en sessionstudio i två veckor och slippa sitta i strumplästen i nåt litet kyffe och göra lite i taget. Jag vet att jag är en lucky bastard. Samma fantastiska band som under senaste sommarturnén. Se cred längre ner.

Jag tycker om låttexter och jag tycker om credlistor, men så himla mycket mer finns inte att säga om en skiva. Det är lite som uppsnack och intervjuer inför en sportsändning. Det är bara att gå ut och göra sitt bästa. Punkt.

I november drar vi ut på turné.

Låtlista: ELDTUPPEN 2019
Tror jag hittar hem
Paradiset
Eldtuppen
Hur och vem och vad
Skulle aldrig hända oss
När jag såg dig
Vykort från Alperna
Precis det där
Död och himmel
Stockholm i okt
Hymn

Text och musik av Lars Winnerbäck
Producerad av Jerker Odelholm och Lars Winnerbäck, 2019

Lars Winnerbäck – sång, gitarr
Jerker Odelholm – bas
Jonna Löfgren – trummor, percussion, kör
Therese Johansson – sång, gitarr, percussion
Tomas Hallonsten – klaviatur, trumpet
Staffan Johansson – gitarr
Carl Ekerstam – gitarr, kör
Per Texas Johansson – saxofon (Tror jag hittar hem), klarinett (Hymn)

Skivan spelades in av Ronny Lahti i Grouse Lodge studios, på den irländska landsbygden i Westmeath, under två veckor i maj 2019. Assisterande tekniker där var Alex Borwick, och produktionsassistent och chaufför var Krille Stråth. I juni mixades skivan, igen av Ronny Lahti, i studio Pellotrone i Stockholm. Och slutligen mastrades allt av Hoffe Stannow på Cosmos Mastering.

Foton är tagna av Knotan, i omgivningarna kring studion på Irland. Akvarellen på eldtuppen är målad av Lars Winnerbäck. Omslag är designat av Karl-Magnus Boske.

I november blir det stor arenaturné i både Sverige och Norge. Turnépremiär i gamla hemstaden Linköping och som en stor final kommer Winnerbäck för första gången till Globen i Stockholm.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Bildgalleri: Robyn på Sjöhistoriska

19 augusti, 2019 by Redaktionen

Robyn på Sjöhistoriska, Stockholm
17 augusti 2019

The one and only Robyn intog scenen vid Sjöhistoriska inför en publik på 22.000 under lördagen den 17e augusti.
Under hösten 2018 släppte hon sitt 8e album, Honey, som hon nu är ute och turnéar för fulla hus. Lördagens konsert var den enda i Sverige under sommaren. Detta var något av det bättre på länge och Robyn bjöd på en tillika och lång konsert. I nästan två timmar bjöd den 40-åriga sångerskan på en show av hits och flertalet klädbyten.

Foto: Calle Andersson

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 190
  • Sida 191
  • Sida 192
  • Sida 193
  • Sida 194
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1760
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Filmrecension: JA! – svårt att se den som seriös

https://kulturbloggen.com/wp-content/uplo … Läs mer om Filmrecension: JA! – svårt att se den som seriös

Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Clas Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

19/4 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Clas Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in