Vivian Buczek
A Woman´s Voice
5
Inspelad i Kulturens Hus i Luleå 2-3/2 2019 av Mats Lundstedt (kompletterande inspelning: Pål Svenre, Martin Sjöstedt och Mats Lundstedt)
Mixning: Pål Svenre
Mastrad av Thomas Eberger
Producenter: Martin Sjöstedt och Pål Svenre
Prophone Records
64:11
Releasedatum: 23/8 2019
Sveriges jazztidskrift Orkesterjournalen brukade tills nyligen, i varje nummer ha ett inslag döpt till Osynliga spår. Den som utsätts för testet ska bedöma vad som spelas, jämte att spåna på det luriga i att komma på vilka som hörs. Om exempel plockats från föreliggande skiva, skulle förmodligen sagts om musiken: inspelad i USA på välkänd etikett, vid sångmikrofonen sannolikt en av jazzvärldens främsta röster, ett fräckt görtajt storband det slår gnistor om. Precis så makalöst bra är den helsvenska produkten A Woman´s Voice.
Vivian Buczek föddes i Malmö där hon gått Musikhögskolan. Hennes polska föräldrar är/var musiker. Detta är enligt hemsidan sjunde skivan i eget namn. Senaste bejublade turnén hade sånger förknippade med Ella Fitzgerald som tema. Hon samarbetar gärna med Peter Asplund. Båda ingår i kvartetten Vocal Unit tillsammans med Svante Thuresson och Viktoria Tolstoy. Vivian uppträder dessutom i en sydsvensk vokaltrio med väninnorna Hannah Svensson och Anna Pauline Andersson. Trots den breda verksamheten och avsevärda kvaliteter löper hon risken att hamna precis utanför strålkastarljuset. Kan det vara så att svenska musikscenen bara grejar att samtidigt ha koll på max tre jazzsångerskor? Vill råda bot på denna inskränkthet och bristande kännedom, genom att lansera det självklara i mer mångfald. Buczek förtjänar ett större erkännande. Efter att ha hört henne live flera gånger visste jag att hon var utomordentligt duktig. Nu utsträcks mitt beröm, uppgraderas till epitetet världsklass , så måste det hon gör i denna extremt töjbara omgivning värderas. Framgent kommer förhoppningsvis media och publik inse, att 41-åringen från Malmö odiskutabelt ska tilldelas stjärnstatus.
Första takterna på albumet påminner om Gil Evans orkestreringar på 50-talet (exempelvis Porgy & Bess). Martin Sjöstedt som med bravur lirar piano, dirigerar storbandet i egna smäckra arrangemang. I rådande skarp konkurrens har också Norrbotten Big Band kommit en aning i skymundan, trots flera uppmärksammade internationella samarbeten. Vet att jag sett dem med Joe Lovano på Nef för kanske tio år sedan och på YSJF för några veckor sedan lirade de Benny Golson-låtar med kompositören. På individbasis är de för att generalisera förhållandevis anonyma, bortsett från supertrion Håkan Broström, Robert Nordmark och nytillskottet Johan Löfcrantz Ramsay. Ändå gnistrar det om såväl solistinsatser som det ruggigt synkade ensemblespel. Kollektivet NBB låter helt enkelt strålande i inspelningar, vars superba ljudåtergivning är på högsta möjliga nivå.
Musiken syftar till att spegla hur det är att stå mitt i livet som yrkeskvinna och mamma, förvisso inget en tänker på vid genomlyssning. En spännande repertoar har valt ut för att beskriva tillståndet, varvid Buczek kunnat celebrera några av sina influenser. Fulländade kompositioner av bland andra Abbey Lincoln, Wayne Shorter, Jerome Kern och till min förvåning Randy Newman smeker öronen. Därtill rymmer A Woman´s Voice några original som inte skäms för sig, tvärtom. Två texter har tillverkats av Hans Alfredsson ( Imorron) respektive Isabella Lundgren (elva minuter långa Tales).
Haft nöjet i sommar att tillägna mig melodisk sofistikerad storbandsjazz, gjord med fart och fläkt, pregnans och precision. Den diskret pumpande basen ligger tämligen högt, gör avtryck utan att ställa sig i vägen. Får för mig att Tales är en svårsjungen sak, i så fall en storstilad prestation genomförd med totalt avslappnad attityd. Konsekvent hörs genomarbetade arr. Briljant scatsång har, slumpmässigt eller medvetet, Tania Maria och Flora Purim som gemensam nämnare. Är osäker på om skånskan gjort något storbandsalbum tidigare. Vad som måste slås fast är att hon trivs förträffligt i denna omgivning. En okonstlad vig röst med glimrande frasering och härligt häng firar återkommande triumfer. I riviga passager finns likheter med Viktoria Tolstoy, minsann.
Standarden Here´s To Life är helt enkelt ett vokalt mästerverk, exklusivt förpackat av storbandet. Samma gäller för plattans två avslutande nummer, framförda live. Finurliga nyanser ger raffinerad musik välljudande mönster. Låter fantastiskt, så enastående att man baxnar. Hur lyckas de samordna alla ingredienser till denna formidabla produktion? Sångerskans slipade röst får mig att smälta, får NBB att lyfta till oanade höjder. Det är vackert och innehållsrikt, uttrycksfullt och beroendeframkallande.
Konversationen mellan pådrivaren på trummor och melodisnickraren Sjöstedt vid flygeln, måste betecknas som rena dunderhonungen, liksom klippet i blåssektionerna. I Sverige ofta anlitade Johan Löfcrantz Ramsay åstadkommer stordåd, när han ägnar sig åt shuffle och andra stilar. Inte att förglömma vidunderliga solon från bland andra saxofonisterna Robert Nordmark och Håkan Broström och Dan Johansson (flygelhorn). Avslutande balladen I Think It´s Gonna Rain Today bör rankas som en milstolpe i modern storbandsjazzhistoria, med sina perfekt sordinerade molltoner och känslosvall.
Storbandet och Vivian överträffar tillsammans varandra, snacka om att alstra högklassig energi. Ett underbart album med oemotståndligt drag och snitsiga arrangemang! Kan tilläggas att det är tredje gången Buczek samarbetar på skiva med underskattade fenomenet Martin Sjöstedt (också ofta anlitad basist).
Obs I höst med start 7/9 i Halmstad blir det releaseturné, med den skillnaden att då framför Bohuslän Big Band låtarna från A Woman´s Voice.