• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Ett mycket speciellt filmklipp med Patti Smith: helt unikt

19 juli, 2008 by Rosemari Södergren

Jag var med om en häftigt upplevelse på Stockholm Jazz-festival i fredags. Det var presskonferens med Patti Smith och plötsligt plockade hon fram en gitarr och sjöng en sång för oss om poeten Blake.

Eftersom jag jobbar på DN.se har jag skrivit en text för dem från presskonferensen, den finns här. Det kommer en annan version med annat innehåll här, om någon dag eller två. Så fort jag hinner.

Ibland undrar jag. Om jag varit på samma konsert. Fredagskvällens spelning på Stockholms jazzfestival med Patti Smith var en av de bästa konserterna på länge, länge, som jag sett. Och då har jag faktiskt sett en hel del konserter de senaste åren.

Men Aftonbladets recensent är grinig. Kanske blir man sådan när man har som jobb att recensera och uppdraget är att vara kritisk?

Aftonbladets recension:

Men visst gör Smith fortfarande ett respektingivande intryck. En knapp timme in i konserten, efter den ganska tråkiga inledningen med ”Kimberly”, makliga ”Dancing barefoot” och en lång, frijazzig version av Jimi Hendrix ”Are you experienced?” kommer rockandet i gång med gitarrduellen i snygga ”Beneath the southern cross”.

Grinigt, tycker jag.

DN var lite fräschare i sin recension:

Patti Smith? Hon är annorlunda. Vad man än jämför med eller vilket fack man än försöker sätta henne i är hon annorlunda. Den androgyna framtoningen, de poetiska texterna, den skeva rösten allt har inspirerat mängder av efterföljare, utan att någon egentligen varit i närheten av hennes egensinne.

SVD har också varit på samma konsert som jag: Energisk Smith ger allt

Andra bloggar om: Punk, Jazz, Stockholm, video, Patti Smith, rockikon, presskonferens, poesi, Blake

Arkiverad under: Musik Taggad som: Jazz, Punk, Stockholm, Video

Stockholm Jazz, dag 2: Christian Kjellvander, Marit Bergman och Soundtrack Of Our Lives

18 juli, 2008 by Rosemari Södergren

Först en singer/songwriter av typen countryrockballad med mycket stänk av vemod och melankoli, sedan en popartist med piano och fyra stråkar och sedan ett nutida svar på sextiotalets psykodeliska gitarrbaserad rock och till avslutning ett hiphopreggaeband. Undrar egentligen vad fundamentalistiska jazzdiggare tänker om Stockholms jazzfestival?

Men för en allätare inom musik var det ett grymt bra program på Skeppsholmens stora scen under dag 2 på Stockholm Jazz.

Först ut på Stora scenen var Christian Kjellvander, som förresten nyligen var förband åt Leonard Cohen. Under soundcheck före Kjellvanders spelning började regnet ösa ner. Men, faktiskt, lagom till när spelningen började motade en blå bit av himlen och solen bort de grå regnmolnen.

Kjellvander var en bra start på festivaldagen: han blandade sina vemodiga ballader med några mer fartfyllda sånger. Här är en intervju jag gjorde med honom för ett tag sedan, när han var förband åt Leonard Cohen.

Hur otroligt det än låter, efter Kjellvanders spelning kom regnet tillbaka och det försvann när nästa artist, Marit Bergman, började sin spelning. (Och faktiskt: det regnade igen efter hennes spelning, men slutade till bandet därefter.)

Marit Bergman ställde upp med en specialuppsättning för jazzfestivalen. Hon själv satt bakom en stor flygel och sedan hade hon fyra stråkar med sig, det var allt.

Det blev en stor spelning. Marits naturliga kontakt med publiken med sin sköna torra humor och stråkarna som pricken över i:et. Jag tror egentligen att Marit skulle kunna sitta själv vid ett piano och kunna fånga uppmärksamheten hos en stor publik. Ingen ont om stråkarna, tvärtom: det blev en jätteskön spelning och fantasiskt vad mycket musik som kan göras med stråkar.

Marit Bergman är förresten den artist som startat en prenumerationstjänst på sin hemsida, där man kan prenumerera på hennes låtar. Hon skriver en ny i månaden som den som prenumererar får digitalt.

Efter två mer lugna, poppiga spelningar var det dags för psykedelisk rock av 60-talsstuk med vilt rockande Ebbot med Sountrack of our lives.

Sällan kan du se en publik med människor i så olika åldrar som rockar loss och dansar med i öset. Soundtrack of our lives är nästan för bra för att vara svenskar.

Däremot var det något konstigt med inställningen av ljudet. Första halvan av konserten stod jag längst fram – och då lät det brötigt ur mikrofonen som Ebbot sjöng och spelade munspel i. Munspelet hördes inte alls, bitvis, i den låt då han spelade munspel. Det var en höjdare av andra skäl att stå långt fram, för Ebbot och gitarristen i rött i synnerhet, bjuder på stor show när de uppträder. Ebbot i sin kaftan som gör att han ser ut som en överstepräst för den äkta rocken och rödklädde gitarristen med sina karatesparkar och håret som viftar och slänger helvilt.

När jag till de sista låtarna extranumren, gick längre bak, då var ljudkvaliteten bättre. Om det beror på att ljudteknikern fixat ljudet eller om det var inställt för att låta bättre längre bak, kan jag inte avgöra.

Nästa grupp som skulle spela på stora scenen var Looptropp Rockers. Säkert också en bra spelning, men jag har lång väg hem och bestämde mig för att sätta punkt för kvällen efter den otroligt energigivande kicken att se The Soundtrack Of Our Lives – live.

En annan bloggare som var där: Coola morsan.

Aftonbladets recensent tände dock inte på TSOOL. Surpuppa, säger jag. Marit Bergman däremot fick högt betyg av AB.

Här är några filmklipp från spelningarna med Christian Kjellvander, Marit Bergman och The Soundtrack Of Our Lives:

SVD från första kvällen.
DN om andra kvällen.

Andra bloggar om: Stockholm, jazz, rock, Kjellvander, Marit Bergman, Soundtrack of our lives, Ebbot, konsert, video

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Jazz, rock, Stockholm, Video

The Cure – Sleep When I'm Dead

17 juli, 2008 by Jonatan Södergren

Helt objektivt sett är nog The Cure världens bästa band och helt objektivt sett är deras nya singel, ”Sleep When I’m Dead”, den hittills bästa från den kommande skivan. De magiska gitarrljuden från Porl Thompsons wah-wah ger låten den där lilla extra kryddan och när Robert Smith börjar sjunga första versen är man i himmelriket!

Som om det inte vore nog så kommer ”Sleep When I’m Dead” med en exklusiv b-sida som skulle ha varit med på vilket som helst annat bands Greatest Hits och det är en av anledningarna till att The Cures nya skiva är en av årets mest efterlängtade.

Så höj ljudet på högtalarna och njut!

Andra bloggar om: The Cure

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: rock

Överallt syntes svartklädda hårdrockare på stan och här är filmklipp från Iron Maidens konsert

17 juli, 2008 by Rosemari Södergren

Det är lika bra att du vänjer dig vid nitar, läder och tajta byxor.
För hårdrocksmodet tar över Sverige.
– När till och med H&M säljer nitarmband har det gått ganska långt, säger Joakim Cans, sångare i Hammerfall.

Ur Sofis mode i Aftonbladet.

I vilket fall tog de nit- och läderklädda, svartklädda damerna och herrarna över Stockholm igår. De syntes överallt, överallt. Och varför? Iron Maiden spelade på Stadion. Bland insiders sägs det att Iron Maiden alltid gör bättre spelningar på Ullevi i Göteborg än på Stadion. Att Ullevi helt enkelt är en bättre arena för dessa hårdrockskungar.

Det verkar som om de absolut tycker så själva, Bruce Dickinson tog tydligen upp det under spelningen på Stadion igår, enligt DN:

Därför börjar han – när han nu har ordet igen – att förklara hur pinsamt det är att Stockholms Stadion bara tar in en sisådär 32.000 människor, medan Nya Ullevi i Göteborg rymmer närmare 25.000 fler. Och konstaterar att det är hög tid att Stockholm bygger en ny och större arena.

Två saker är säkra: Bruce Springsteen och Iron Maiden hyllas alltid av Aftonbladet när de haft konsert i Sverige.

Och redan finns filmklipp förstås och framför allt det som säkert blir ett klassiskt klipp, där Bruce Dickinson kräver större arena i Stockholm.

Iron Maiden – Fear Of The Dark Stockholm 2008

Bruce speaks about:
The Gothenburg problem.
The new album.
Presentation of band members.

Andra bloggar om: video, Hårdrock, konserter, Iron Maiden, Stockholm, Stadion

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hårdrock, Konserter, Video

Mary J Blige på Stockholm Jazz och mitt filmklipp därifrån

17 juli, 2008 by Rosemari Södergren

Mary J Blige har en fantastisk röst. Och hon är perfektionist. Det gör att jag misstänker att hon inte är den perfekta liveartisten. Jag gillar flera av hennes låtar på skiva enormt. Men på scen tycker jag att det perfekta gör att det blir aningens stelt. Hon stod för avslutande spelningen på första dagen av Stockholms Jazz-festival onsdag 16 juli på Skeppsholmen. Det var stort att se henne, men ändå något oengagerande.

Det var alldeles proppfullt med folk och jazzfestivalen är väl den trevligaste festivalen som arrangeras i Sverige. Scenerna ligger så vackert på Skeppsholmen och publiken vandrar omkring med utsikt över vatten överallt och båtarnas mastar sticker upp och vågorna kluckar. Solen glittrade dessutom extra över vattnet under dagen. Trots att det är mycket folk där på festivalen finns det ett bra utbud av mat och dryck och det finns bra tillgång till toaletter. Att jämföra med exempelvis WTAI, Where the action is, där du måste köa i över en timme för att köpa mat.

Jag hade sett fram emot att se Mary J Blige. Och det hade många med mig, tror jag. Från första ton från Mary började massor av tjejer som stod i närheten av mig att dansa med och sjunga. Och javisst, hon är duktig. Men lite fattas för att det skulle bli perfekt, och det tror jag absurt nog beror på att hon är perfektionist.

Eller så var det att jag fortfarande hade känslan kvar från spelningen före på Skeppsholmens stora scen. Då hade nämligen Tower of Power spelat så det inte fanns en enda som kunde stå still i publiken. Där kan man tala om publikkontakt. Men det ska jag skriva om i en egen post.

Ett litet minus med Mary J Bliges spelning var mellansnacket som var lite för mycket av typen amerikansk filosofi som går ut på att tro på sig själv. Viktiga saker ”Om du vill färga håret vitt, grönt, svart – vad som helst, du duger” – kanske. Men det funkar inte på scen.

DN:s recensent var lyrisk över Mary J Bliges spelning:

Men Mary J Blige är tveklöst Stockholms jazzfestivals stora fynd i år. Inte bara för att hon är den typ av artist som självklart sprider stjärnglans
omkring sig, utan också för att hennes repertoar alltsomoftast tar soulvägen
in i de harmonier som odlats i jazzvärlden. Det gör henne till en naturlig generationsöverskridare, något som också märks i publiken.

Relaterat: Artikel om Mary J Blige i DN

Svenskans recension ger högt betyg.

Här ett litet filmklipp från Mary J Bliges spelning på Stockholm Jazz.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Jazz, Skeppsholmen, Soul, Stockholm, Video

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1771
  • Sida 1772
  • Sida 1773
  • Sida 1774
  • Sida 1775
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in