Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Neil Young samarbetar med Elton John på nya skiva

by


Elton John samarbetar med den amerikanske singer/songwriters Leon Russel med ett nytt album. Neil Young är en av flera kända musiker som ska medverka.
Från NME:

Booker T Jones, guitarist Marc Ribot and drummer Jim Keltner contribute to the album, reports Billboard. Long-time Elton John collaborator Bernie Taupin has also been working on the record, it was revealed on Taupin’s official website, Berniejtaupin.com.

Det är intressant med dessa nya projekt där musiker och artister av olika genre samarbetar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Alexander Rybak fick norska Grammispriset, Røyksopp vann Electronica-kategorin

by


En schlagervinnare som får Grammis? Det är väl vad som hänt i Norge. Den norska Melodifestivalsvinnaren Alexander Rybak har fått Spellemannen – den norska musikindustrins pris. Spellemannsprisen har 17 kategorier och Donkeyboy, som Kulturbloggen bloggade om här, fick pris i tre kategorier.

Ett annat känt norsk band, Røyksopp, vann kategorin Elektronica. Den svenska världskända artisten Robyn är tydligen kompis med bandet. Den norska tidningen Verdens Gang berättar att hon var med under utdelningen och firade med gänget:

Svenske Robyn var med de norske gutta og fortalte at hun syntes det var fantastisk å få være med på den jubelkvelden.
– Vi har det alltid moro sammen, også i kveld. Vi drikker bæsj og feirer livet sier den svenske stjernen til VG Nett. («Bärs» er et svensk ord for øl, journ.anm)

En norsk musiker som var med i juryn för Electronica-kategorin bloggar på sajten Norsk musikk om arbetet i juryn och hur det gått till där:

Uansett for å koke det ned til noe, jeg anser meg selv som en amatør innen musikken. Jeg har ikke noen musikalsk utdanning annet enn å ha vært med i musikaler etc.
Jeg har blogget om musikk siden 2007.
Dette er min tyngde for å sitte i fagjuryen i Spellemann, holder det?
Skal jeg være helt ærlig så tviler jeg…. skulle jeg takket nei til oppdraget… ja kanskje…
Uansett jeg liker at vi hedrer våre norske artister, og jeg synes Spellemannsprisen fortjener et liv. MEN vi må se på hva vi kan gjøre for å fornye den.

Den norske bloggaren Håvar Kraane kommenterar att Alexander fick det största priset:

Eller burde det nå ha vært en overraskelse at Alexander Rybak gikk av med denne edle prisen? Etter som at hans debut singel ble en landeplage og durte på radioen både til glede og irritasjon. For det ble for mye av det gode. En god sang denne Fairytale, men i den mengden som norske radiokanaler spilte den så ble det rett og slett en smule for mye.

Här finns ytterligare en norska bloggare som bloggat om Spellemannen.

Här är några av vinnarna av Spellemannen.:
Årets nykommer
Donkeyboy

Beste rock
John Olav Nilsen & Gjengen

Beste kvinnelige artist:
Noora Noor

Samtisdkomponist:
Ruben S. Gjertsen

Blues:
Reidar Larsen

Produsentprisen:
Yngve Sæthre

Hip hop:
Tommy Tee

Bransjepris:
Barry Matheson

Populærkomponister:
Svein Berge/Torbjørn Brundtland (Röyksopp)

Samtidsmusikk:
Oslo Philharmonic Orchestra

Country:
Tore Andersen

Klassisk:
Vilde Frang

Viser:
Tonje Unstad

Barneplater:
Malin Reitan

Åpen klasse:
Kristin Asbjørnsen

Folkemusikk/gammeldans:
Olav Luksengård Mjelva

Popgruppe:
Montee

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Intervju med Marina & The Diamonds och bilder från spelningen i Stockholm

by

Imaginära fans

Marina & The Diamonds debutskiva The Family Jewels släpptes i februari och hon är aktuell för en spelning på Way Out West i augusti. I samband med en promotionkonsert på Södra Teatern fick Kulturbloggen träffa den högaktuella popstjärnan vars riktiga namn är Marina Diamandis. The Diamonds är vad hon kallar sina fans.

”För fyra år sedan när jag var okänd och inte hade några fans uppfann jag mina egna fans och kallade dem The Diamonds.”

Nu har de imaginära fansen ersätts av fans som faktiskt existerar och att framträda inför dessa är vad hon gillar bäst med att vara musiker. Utöver musiken gillar hon att jogga, baka tårtor och att läsa feministiska böcker.

Hennes favoritförfattare är Emily Brontë.

Jämförd med Kate Bush

Hon började skriva musik när hon var nitton år. Trots alla jämförelser med Kate Bush så är hennes största influens den amerikanska låtskrivaren Daniel Johnston.

”Kate Bush är en begåvad musiker men hon var aldrig en förebild. Daniel Johnston däremot… jag är hans mest lojala fan. Han är så unik och trots att han sjunger som han vore tondöv och det låter som att låtarna är producerade av en tioåring har han ett kultfölje.”

”Do, or do not, there is no try…”

Hennes egen favoritlåt från skivan är I’m Not a Robot. Den tog fyra dagar att spela in och är hennes svar på hur det teknologiska samhället resulterar i att man inte längre kan relatera till andra människor.

Låtskrivandet är hennes sätt att avreagera sig när hon har ett problem. Ett återkommande tema i hennes texter är hur framgång i dagens samhälle bara mäts i materiella termer så som pengar, skönhet eller vem som har störst hus – sådant som egentligen inte betyder någonting – och hur när vi dör inte lämnar någonting värdefullt efter oss.

Ibland när hon är deprimerad letar hon upp citat och ibland kommer dessa citat med i en låt. Ett exempel är i Simplify där hon citerar Yoda:

”Do, or do not, there is no try”

”Får jag bjuda på lite lakrits?”

Jag bad henne säga det första hon kom att tänka på när jag sa saker som skulle sammanfatta hennes liv än så länge:

Grekland:
”Sol”

Wales:
”Flaggan”

London:
”Hattar”

Stockholm:
”Lakrits” (samtidigt som hon tar fram en skål med lakrits och frågar om jag vill ha)

Hollywod
”Falskt”

Kändisskap
”Falskt”

The Family Jewels
”Någonting naturligt… gröna löv”

Växa upp
”En hård värld”

Mode
”Offer”

Spela live
”Energi”

Konserten

Det är en väldigt intim spelning i Södra Teaterns bar och hon ackompanjeras bara av en basist och en pianist. Totalt spelar hon fem låtar:

Mowgli’s Road
Hollywood
Obsessions
Numb
I’m Not a Robot

Alla perfekta poplåtar. Även om hon gärna hade fått spela fler låtar så gav Marina & The Diamonds ett smakprov på vad som sannolikt kommer hamna på flera topplistor över årets bästa låtar.

Intevjuare: Jonatan Södergren
Foto: Anders Löwdin

Här kan du se henne framföra Mowgli’s Road:

Musiktips: Donkeyboy – nya norska popundret

by


Aha har lagt av. Sägs det. Men Norge är mycket mer i musikvärlden än Aha och för den delen mer än Alexander Rybak som vann Melodifestivalen åt Norge 2009.

Ett norska poprockband som slagit till rejält är Donkeyboy, I Norge delas deras stora musikpris ”Spellemannen” ut i helgen, det är väl ett slags norsk motsvarighet till Grammis. Donkeyboy är nominerad i flera kategorier: «Årets hit», «Årets nykommer», «Årets popgruppe» og «Årets populærkomponist».

Ett av Spelleman-kategorierna har dessutom redan delasts ut: årets video. Som gick till Donekyboy, förstås.

Pressmeddelande från Newsdesk om Donkeyboy:

donkeyboy kom från ingenstans och kan nu mycket väl vara det band som tar Norge till nästa nivå vad gäller musikexport. Aldrig förut har samma band innehaft både första- och andraplatsen på norska music control-listan. donkeyboy är först med singlarna Ambitions och Sometimes och åtta dagar efter att albumet släppts har man sålt platina.

Kulturbloggen hade chansen att intervjua bandet när de var i Sverige i början av året, men tyvärr hade ingen av oss möjlighet att göra det då. Det känns trist, för det hade varit kul att träffa dem. Nästa gång de kommer till Sverige är de säkert mycket mer påpassade av medier.

27 januari släpptes debutalbumet Caught In A Life i Sverige, och under våren släpps albumet i flertalet europeiska länder, inkl UK.

Ur ett pressutskick:

Det finns ingen ände på donkeyboys makalösa framgångar i Norge. Den enda riktiga konkurrenten de har är egentligen … de själva! De låg etta på singellistan, albumlistan OCH radiolistan samtidigt – och passade såklart på att inta andraplatsen på radiolistan också när de ändå höll på. Aldrig förut har ett band legat både på första- OCH andraplatsen på norska music control-listan – men det är egentligen bara ett rekord i raden som donkeyboy tangerat. För detta band verkar det inte finnas några gränser för vad som är möjligt.

När debutalbumet Caught In A Life släpptes i oktober tog det åtta – 8!! – dagar innan man passerat platina

Donkeyboy är en kvintett som frontas av Kent (keyboards) och Cato Sundberg (gitarr) som förutom att de skriver flertalet av låtarna även delar broderligt på sånginsatserna. Dessutom har man med sig Thomas Drabløs på trummor, Peter Michelsen på gitarr/kör och Alexander Garbor Ågedal på bas/kör.

Donkeyboy bildades 2005 och har existerat i sin nuvarande form sedan 2007.

Om du vill veta mer om norsk musik och norsk kultur finns det en bra blogg Norsk Kultur, som berättar här om Spellemanspriset:

Spellemannprisen är en prisutdeling för norska musikartister. Den delades ut första gången 1973 och har delats ut varje år sedan.  Priserna är uppdelad i 17 genrer och 4 tillägspriser (Spellemann av året, nykomlingen, hit och musikvideo). Vidare beslutar kommitté om att ge ut en ärespris eller inte. Spellemannsprisen kan jamföras med den svenska Grammisgalan. Utdelningen sänds i år på TV2.

Donkeyboy – Ambitions
Årets video i Norge

Relaterat:
Recension av skivan ”Caught in a life” i DN.
Verdens Gang om Donkeyboy-framgångar i Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Loney dear charmar på Dramaten

by

Loney dears sångare Nils-Emil Svanängen öppnar konserten i Lejonkulan på Dramaten med att lågmält humma alldeles själv. Han lägger på gitarrspel och kvällens duktiga gästsångare Malin stämmer i. Bandet visar direkt att kvällens spelning är naken och avskalad. Svanängen har trots svårighet att hålla koll på sina båda gitarrer, ett halvtrasigt munspel, trumvispar och mikrofon, stor framgång med att charma publiken. De positiva vibbarna är starkare än de till synes osynkade instrumentbytena och ett smått irriterande pillande med olika inställningar. Svanängen använder sin komiska timing och det känns nästan som att det är del i showen. Helt plötsligt nynnar Svanängen iväg och lämnar scenen men fortsätter att sjunga och nynna och kommer tillbaka med gitarren i ett band.
– Jag hade glömt bandet och var tvungen att stå och spela konstaterar han några låtar senare.
Spelningen och låtarna växlar i tempo och instrumenten varierar, kontrabas, el-piano och munspel tills Svanängen brister ut:
– Vi kör en låt till innan vi symboliskt går av så att ni kan ropa in oss igen.
Efter inklappningen river de av Dear John till publikens förtjusning och ber sen ödmjukt publiken om lov att spela några låtar till. Lejonkulans gäster verkar nöjda med spelningen och stämningen är näst intill intim.
Jag lämnar Lejonkulan med en skön känsla och funderar på om jag varit på konsert, stå upp eller teater. Lite av varje kanske oavsett var det en skön show.

Text: Pär Karlsson
Pär bloggar också på http://paellekarlsson.wordpress.com/
Bild: Mikaela Staaf

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,