• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Candlemass firar 25 år med extra lång spelning

2 juni, 2010 by Redaktionen


Doom-legendarerna Candlemass firar 25 år som band med att bjuda på ett extra långt jubileumsgig på Debaser Medis den 18 december. Det klassiska albumet ”Epicus Doomicus Metalicus” framförs i sin helhet för första gången med originalsångaren Johan Längqvist!
Candlemass nuvarande vokalist Robert Lowe finns även han med på scen när Sveriges tyngsta band genom tiderna bjuder på ett fett doom-kalas!

Biljetterna släpps måndagen den 7 juni.

Läs mer på: www.candlemass.se

Konsertinformation:
18.12 Stockholm, Debaser Medis

Läs även andra bloggares åsikter om musik, hårdrock, doom, metal, Candlemass, Debaser

Arkiverad under: Musik Taggad som: doom, Hårdrock, metal, Musik

Volbeat till Sverige

2 juni, 2010 by Redaktionen


Volbeat, det danska rockbandet, kommer till Sverige för fem spelningar:
7 oktober i Malmö, 8 oktober i Göteborg, 9 oktober i Stockholm, 16 oktober i Luleå och 17 oktober i Sundsvall. Biljetterna släpps den 7 juni.

Här pressmeddelandet:

Volbeas senaste album Guitar Gangsters & Cadillac Blood från 2008 blev en toppsäljare i hela Skandinavien. Förra gången Volbeat turnerade i Sverige såldes biljetterna slut rekordsnabbt, och det är därför en stor glädje att idag meddela att turnén utökas med fler datum och större arenor. I väntan på nya albumet Beyond Hell/Above Heaven som släpps den 15 september, kan vi bekräfta att Volbeat kommer till Sverige för fem spelningar; 7 oktober i Malmö, 8 oktober i Göteborg, 9 oktober i Stockholm, 16 oktober i Luleå och 17 oktober i Sundsvall. Biljetterna släpps den 7 juni.

Volbeat, som nyligen lämnat studion och inspelningarna av det kommande och efterlängtade albumet Beyond Hell/Above Heaven, som släpps i Sverige den 15 september av Vertigo/Universal. Bandet, som för närvarande befinner sig på turné tillsammans med Metallica, är glada att idag kunna bekräfta en handfull europeiska datum, först ut är Tyskland, Belgien, Nederländerna, Schweiz, Österrike och Sverige.

De har tidigare spelat på festivaler som Rock Hard-festivalen, Roskildefestivalen, Metaltown, Sweden Rock, Wacken Open Air, Arvika och Peace & Love, och fått massor med fans och lika fina recensioner för sina bejublande konserter som för albumen de släppt, The Strength/The Sound/The Songs (2005), Rock the Rebel/Metal the Devil (2007), Guitar Gangsters & Cadillac Blood (2008).

Den här gången kommer Volbeat med en rejäl smäll, bestående av inget mindre än den största liveproduktion de någonsin turnerat med; en handfull nya låtar, ett gäng klassiker och en enorm hunger för att spela live för sina tusentals europeiska fans.

Se mer www.volbeat.dk

Arkiverad under: Musik

Lou Reed gör konsert som bara hundar kan höra

1 juni, 2010 by Redaktionen


Det är väl också ett sätt att få mer publik, att ta sig in på en ny marknad.
Lou Reed och hans fru Laurie Anderson ska genomföra en konsert i operahuset i Sydney för hundar.
Dagens Nyheter berättar:

Det 20 minuter långa stycket ”Music for dogs”, som är skrivet av Anderson, spelas på samma höga frekvens som hundvisslor. Det innebär att det bara är hundarna som hör ljuden – deras ägare hör inte ett knyst.

Konserten heter ”Music for dogs” och äger rum den 5 juni.

Konserten är gratis, för som Lou Reed själv förklarade, enligt DN: ”Man tar inte betalt för hundar”.

Sydneys operahus är ett av världens mest intressanta byggnader. Operahusets hemsida berättar om Music for dogs:

The morning will be an inter-species social gathering on a scale never seen before in Australia. Breakfast can be purchased onsite including freshly brewed coffee and egg & bacon rolls, while you watch dog demonstrations and be surprised by some very special guests.

This is an event that you’ll be yapping about for years to come, an absolute must for any dog and their two legged friends!

Undrar om de kommer att spela den här för hundarna? Undrar i så fall hur den låter med hundvissla?

Läs även andra bloggares åsikter om musik, opera, hundar, Sydney, Lou Reed

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hundar, Musik, Opera

Anna Eriksson: Bossa nova, jazz, visa och samba i en sällsam blandning

31 maj, 2010 by Redaktionen

Bossa nova, jazz, visa och samba i en sällsam blandning. Så har Anna Erikssons musik beskrivits. Nu finns chansen att se henne live om du är i Uppsala- eller Stockholmstrakten.
3 juni på HiJazz i Uppsala, 4 juni kl. 19 spelar Anna med sitt band på Midsommargården vid Telefonplan i Stockholm och 8 juni spelar Anna själv på Skeppar Carls salong i Gamla stan.
Nysläppt album i maj har hon med också.

Här lite ur ett pressmeddelande:

Om en sång kan liknas vid en blomma är Anna Erikssons debutalbum ”Sällsam lek” en alldeles extraordinär bukett. Med sammetsmjuka rosor i djupaste rött, stolta liljor i varmt orange, rosafärgade nejlikor, solgul gerbera, skira liljekonvaljer och blyg, ljusblå förgätmigej. En sällsam bukett av sångblommor, en ljuvlig blandning av färger och klanger, en bukett doftande av bossa nova, jazz, visa och samba.

Under årens lopp har Anna varit verksam som sångerska, låtskrivare och musiker i ett otal bandkonstellationer inom jazz, soul och reggae. Hon har även varit medlem i kabaréorkestern Lill-Britt Siv som spelat på en mängd olika visfestivaler i Sverige och Finland.

Annas musik framkallar många olika klanger hos oss som lyssnar: ljusa, hoppfulla, djupt vemodiga och vackert sorgsna. Och hennes texter är genomlevda, de speglar olika nyanser i livet. I titelspåret ”Sällsam lek” berättar hon om längtan efter närheten, närheten som är där men ändå inte riktigt går att nå. I ”Ditt liv” får medkänslan och ömheten ord som ger tröst åt en sårad själ. Och i ljusa, svängiga ”Inom dig” visar Anna vägen till paradiset – just det som finns inom dig…

Musikaliskt kommer inspirationen från flera håll, även om det är jazzinfluenserna som lyser starkast.

– Den känsla och sväng som finns i jazzen berör mig väldigt starkt. Jag har alltid drömt om att ha levt och verkat bland alla jazzmusiker i New York på 40-/50-talet. Den speciella känsla och kreativitet som jag har förstått fanns där då skulle jag ha velat uppleva och vara en del av.

Även om det nu inte skedde i New York på 50-talet så har Anna levt med musiken i nästan hela sitt liv. Villkorslös och absolut kärlek uppstod när hon fyra år gammal hörde Ella Fitzgerald sjunga sin version av Somewhere over the rainbow på radion i föräldrahemmet.

– I det ögonblicket föddes drömmen om att bli professionell sångerska. Ur kärleken till musiken och alla de uttrycksmöjligheter musiken har kom också så småningom min egen musik och mina egna texter. Jag skriver dels själv, dels tillsammans med andra, både när det gäller musik och text.

Anna har skrivit all text och musik på albumet och med låtskrivarpartnern och medmusikern och sedan mer än 10 år, Andreas Norén.

– Vårt första möte blev verkligen en stark musikalisk förälskelse. Andreas lyriska spel, hans timing och lyhördhet och känsla gick rakt in i mitt hjärta. Alltsedan dess har han varit min ständige musikaliske partner och vän. Det är han som klär mina sånger i så vackra dräkter.

Albumet ”Sällsam lek” är producerat av Anna Eriksson själv, tillsammans med Andreas Norén . På albumet medverkar förutom Andreas Norén (piano) även Lars Ekman (kontrabas) Ali Djeridi (trummor), Ingemar Engström (gitarr), och Alvaro Svanerö (trummor/slagverk).
– Jag är oerhört glad att jag fått arbeta med några av Sveriges förnämsta jazzmusiker. De ger mina sånger just den känsla och det sväng som gör mig lycklig.

En lyckokänsla av ett sällsamt slag som blivit till en Sällsam lek …

Läs även andra bloggares åsikter om musik, jazz, visa, Uppsala, Stockholm

Arkiverad under: Musik Taggad som: Jazz, Musik, Stockholm, Uppsala, visa

Siesta: Per Egland, Indian Songs, Little Marbles, Stefan Sundström, Elias and the Wizzkids och Bruket

30 maj, 2010 by Jonatan Södergren

Efter att bussen (just under festivalen är det naturligtvis reparationer på järnvägen från Höör till Hässleholm) i Snigelfart har glidit in efter en karavan av turistbussar och raggarbilar (this is landet) kan jag äntligen börja vandra in mot festivalområdet. Det här är den största uppsättningen av Siestafestivalen hittills och det är minst sagt synd att de fetaste konserterna (dinosaur jr, bob hund, the bear quartet) har krockat med obligatoriska studier. Väl på plats i den stora parken verkar inte staden ha vaknat till ordentligt än, klockan 14 på eftermiddagen. Anledningen till att jag själv tagit mig i kragen stavas Per Egland.

Med sitt album ”Slut dina ögon och dröm om Egland” (och inte minst P3-skräddarsydda singeln ”Merkurius brinner”) har Per Egland skrivit in sig i en väldigt svensk småstadspoptradition. Med kryptiska, ofta repetativa texter och smittsamma melodier i en korsning mellan Ingenting och Markus Krunegård gör han en fin spelning för poppandor som bakis-vilar i halmen framför scenen. Det stabila bandet (som tydligen bara ska ha repat en gång) får fint fram det latent aggressiva och lite skeva i Pers musik, som balanserar fint mellan fritidsgårds-ångest och konstskolerock. Den väldigt icke-direkta musiken får ett fint rakt-på-framförande som klär den fint.
En stor poäng med festivaler är att bara vandra runt och lyssna på akter man aldrig skulle lyssnat på förut (ens idag när all musik finns ett par musklick bort). The Indian Songs från Kristianstad är ett sådant band som jag aldrig hört men som låter förvånande bra, trots att det är svårt att skaka av sig att man hört detta förut; med patoset från Band of horses och Arcade fire och melodier från Sufjan Stevens skulle de lika gärna kunnat komma från det stora landet i väst. Men de har en finfin energi och samspelthet, även om jag blir nipprig på sångarens (i obligatoriska indieuniformen randig-tröja-tighta-jeans-och-snedlugg) ovana att hela tiden säga alldeles för mycket i mellansnacket. Jag kan inte komma underfund med om fraser i stil med: ”Den här låten heter We might fall apart” och den handlar om hur vi ofta kan falla samman” är ironiska eller inte, i och med att han i princip säger samma sak efter varje låt.

Efter att ha stannat längre än vad jag trott framför The Indian Songs går jag vidare till Fiesta, där Stefan Sundström fått ett alldeles eget förband i form av Little Marbles. Rockjournalister älskar att dela in artister i fack i stil med ”antingen älskar du eller hatar dom” men med Little Marbles stämmer det verkligen. De två 17åringarna (jag trodde de var mycket yngre) stiger upp på scenen iförda vad som ser ut som en hippiekollektion från 70-talet; alla färger gör ont i ögonen. Med varsin gitarr och gälla röster som alltid låter som en och samma gör de toksprallig proggpop; det fnissas och gapas, de försöker spränga in så mycket vardagliga iakttagelser som möjligt i varje låt. Som en sockerhög Laleh som sjunger barnvisor eller som om den mest teatraliska sidan av Stefan Sundström fötts på 90-talet. Första låten ler man åt viljan och energin. Den sista låten, när ens charm-tolerans överskridits för länge sen, är det inte lika kul längre.

Desto bättre då när Sundström själv kommer upp efteråt. Efter att nästan ursäktande och med ett ganska larvigt utbytande av texten i ”Sabina gör en konst utav att gå” (”någon på soundchecket bad mig att inleda med den här”) kommer den bästa låten från nya skivan, ”Alla ska i jorden”. Och det låter fantastiskt mäktigt, oundvikligt apokalyptiskt mässande. ”Alla ska i jorden / Offren och de skyldiga till morden”. Bandet som är stärkt med flera gitarrer, piano, trummor och cello tar den dystra stämningen på ”Ingenting har hänt” tillvara på ett varsamt och obevekligt sätt. Tillsammans gör de ett fint urval av låtar i samma stämning från tidigare skivorna, bland annat min personliga favorit ”Under isen (ligger himlen)”. Själv föredrar jag verkligen honom såhär, nedtonad men ändå oerhört kraftfull, framför hans mer burleska visor. Han själv ursäktar allvaret flera gånger (”nu när solen kommer kör vi nåt mer dansant”), men det är ändå tydligt att soundet känns som en nytändning i Sundströms musik. De nya låtarna står ut på ett bra sätt från de gamla, även om han lyckas gjuta nytt liv även i flera av dem med en mer lågmäld ton. Därför kommer de undan med att inte vara helt överens om vilken låt som ska spelas när, komma av sig och göra slamrig pubrock av avslutande ”Om jag kommer upp till Jesus”.

Efteråt skyndar jag mig för att se vad som återstår av Elias & The wizzkids konsert, då de var något av tonårsfavoriter för mig, men det var länge sen jag hörde dom. De känns mycket mer säkra i sitt sound nu, fortfarande spralligt indiepopiga men betydligt mer slipade och med mindre aukustiskt gitarrtrallande. Det är skönt att sjunka ned och lyssna i den ljuma försommarkvällen, även om det antagligen inte skulle kännas lika fräsht en grå novemberkväll. Det är feel-good musik vilket smittar av sig på den lilla publiken, även om sångaren (Elias?) försöker ironisera smart så mycket han kan, vilket såklart passar de självmedvetna texterna bra men som ändå känns ganska onödigt. Skippar man hipsterattityden (vilket de naturligtvis skämtar om) är den ändå en fin konsert (men är inte ljudet lite väl lågt?)

Något jag verkligen sett fram emot är Bruket. svensk punkrock har verkligen fått ett uppsving på senaste tiden med namn som Sista sekunden, Masshyteri och Knivderby och mina förväntingar är höga. Man kan inte motstå ett punkband, producerat av The Hives, med texter som ”Du ger mig lyckliga dagar / Allt var så mörkt utan dig”. Men jag vet inte vad som är problemet för mig att ta till mig konserten; jag tror att mycket har att göra med att mycket av beståndsdelarna känns som kopior av någoting gammalt, och bättre. Från sångaren Fredrik Hellmans nonchalant jättefalska Florence Valentin-sång till poserna och mellansnacket som känns som Pelle ”Howlin” Almquists dito, fast mer tillgjort och påklistrat. Punk är naturligtvis ett koncept, döper man sig till Bruket, gör stor grej av att komma från en liten fabriksstad och spela Punk så låter man på ett speciellt sätt. Men det här känns mest ganska uttänkt och konstruerat snarare än geniunt (jag hatar det ordet men hittar inget bättre). Lite Clash där, lite Hästpojkens första skiva där. I de obligatoriska skinnjackorna känns det ganska personlighetsfattigt, bara röj utan innehåll blir snabbt ganska ihåligt. Fraserna om arbetare och tristess känns mer som ingredienser som ska vara med när man spelar punk, ingenting de nödvändigtvis själva tror på. Eller, hur ska jag veta det, men blir man inte övertygad om det som besökare så blir man inte övertygad som besökare. Inte om man vill vara någonting mer än ett Florence Valentin light i alla fall.

Efter att ha sniglat mig ut på samma omständiga sätt som jag kom in (hemresan tar två och en halv timme istället för en) är jag ändå väldigt nöjd med dagen. Nu peppar vi för Way out west och inte minst Malmö Sommarscen och Malmöfestivalen som kommer bli skitbra i år.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Elias & The Wizzkids, Indian Songs, Little Marbles, Per Egland, Siesta, Stefan Sundström

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1568
  • Sida 1569
  • Sida 1570
  • Sida 1571
  • Sida 1572
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in