• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Carl Norén förband till Johnossi i Tyskland

30 september, 2010 by Redaktionen


Singelaktuella Carl Norén åker med Johnossi i 4 dagar genom Tyskland, står det i ett pressmeddelande.
Nyligen var Carl Norén i Tyskland för några utvalda gig, bla på Reeperbahn-festivalen i Hamburg.
Idag åker han tillbaka till Tyskland igen, denna gång som förband till Johnossi!

Datumen är:
30/9 Stollwerk [SOLD OUT] Cologne Germany
1/10 Substage, Karlsruhe Germany
2/10 Backstage [SOLD OUT] Munich Germany
3/10 Hirsch, Nurnberg Germany

13 oktober gör Carl Norén P3 Live Session ihop med Britta Persson.

Läs även andra bloggares åsikter om Carl Norén, Johnossi, musik, Tyskland, turné

Arkiverad under: Musik Taggad som: Carl Norén, Johnossi, Musik, Turné, Tyskland

Rigoletto i Mussolinis Italien på Kungliga Operan

29 september, 2010 by Redaktionen

Häromkvällen (27/9) var det dags för denna operaresas andra operaföreställning, nämligen ”Rigoletto” på Kungliga Operan. Foto: Hans Nilsson

Rigoletto är en opera som jag nog har sett ett tjugotal gånger och det var för övrigt med just den operan som mitt operaintresse började en gång för ett fyrtiotal år sedan.

Under en period under 1960-talet var jag till sjöss och bl a gick jag på en rutt med Leningrad i norr och så längs östersjökusten ner till Kiel. På den resan hamnade jag ofta i gamla staden Wismar som då låg i det som då kallades DDR.

I alla de här olika sjöstäderna blev vi sjömän omhändertagna av någon sorts statlig myndighet som anordnade aktiviteter och i Leningrad, numera S:t Petersburg fick vi oftast gå på en sorts varitéunderhållning, men i Wismar blev jag erbjuden att gå på stadens operahus som då gav Giuseppe Verdi´s ”Rigoletto”. Föreställningen var ju närmast att betrakta som en klassisk föreställning, även om jag naturligtvis vid den tiden helt saknade begrepp om vad det var för någonting.

Men jag gillade det jag såg och hörde så varje gång jag kom tillbaka till Wismar så blev jag körd till operahuset. Under den tremånadersperioden, som jag gick på den ”traden” såg nog föreställningen ett tiotal gånger. Jag var lika fascinerad av föreställningen varje gång och sedan dess har jag alltså sett ”Rigoletto” ett tiotal gånger till, men jag har också hoppat över ett antal tillfällen, men nu var det alltså dags att se Rigoletto igen.

I det här sammanhanget vill jag också berätta att jag såg ”Rigoletto från Mantua” på TV för några veckor sedan. Den där ”Rigoletto” sjöngs av Plácido Domingo, som ju egentligen är tenor, och det upplevde jag som en förfärlig föreställning åtminstone bitvis. Min uppfattning är glasklar, ”Rigoletto” är en baryton-roll och skall alltså sjungas av en baryton och ingen annan.

Gårdagens föreställning var nummer femtio i ordningen sedan premiären 2001. Uppsättningen är regisserad av Hilda Hellwig och för scenografi svarade Jan Lundberg. Operan spelas vanligtvis i tre akter, men här har regissören valt att dela in verket i fyra bilder och dessutom förlagt handlingen till åren strax före andra världskrigets utbrott i det av Mussolini dominerade Italien.

Vanligtvis brukar jag inte gilla att man flyttar händelserna i handlingen från den tiden som kompositören har tänkt sig, men i detta fall hade det absolut ingen betydelse och ombyte förnöjer, sägs det. Det fungerade alldeles utmärkt även om jag har synpunkter på utformningen av fjärde bilden, men de är inte så allvarliga att jag här behöver utveckla dessa synpunkter. I det här sammanhanget anser jag att det är värt att notera att hertigen, som sjöngs av Klas Hedlund var ganska lik Mussolini. Hade han varit lite mer korpulent hade han förmodligen varit en alldeles utmärkt kopia.

För kvällens absoluta toppinsats svarade utan tvekan Jesper Taube för, tätt följd av Klas Hedlund, men alldeles utmärkta var också Lennart Forsén, Jan-Erik Eleby och Anton Eriksson. Det var absolut inget fel på övriga ej nämnda herrar men deras roller är ju ganska små och därför anser jag att det inte är rättvist att skriva mer än att konstatera att det fungerade bra.

Mitt i allvaret var det ganska roligt att se hertigens kalfaktor, Kristian Flor, att försöka parera påklädningen av hertigen och detta är en scen som jag inte kan minnas att jag har sett tidigare.

På damsidan svarade naturligtvis Kerstin Avemo för en fin insats, men här tätt följd av den fantastiska Karolina Blixt och tänk så lång hon hade blivit.

I övrigt så gillade jag starkt Herrkören, men det brukar jag ju göra och det var alltså inget undantag den här gången heller.

Kungliga Hovkapellet var ännu en gång i sitt esse och till denna upplevelse bidrog ju i allra högsta grad kvällens dynamiske dirigent Tobias Ringborg.

Sammanfattningsvis vill jag konstatera att det var en mycket helgjuten föreställning som är väl värd ett besök för alla som har möjlighet och för den som kanske tror att det saknas möjlighet är det bara att ge sig på uppdraget. Det gav mig personligen en mycket större operaupplevelse än att se Plácido Domingo som ”Rigoletto” i föreställningen från Mantua, men det är så klart, det blir ju alltid en större upplevelse att uppleva en operaföreställning i ett riktigt operahus, än i ”dumburken”.

Passa på och se en bra operaföreställning, gå på operan , sista föreställning ges den 8 november.

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om Rigoletto, Kungliga Operan, Jesper Taube

Arkiverad under: Musik Taggad som: Jesper Taube, Kungliga Operan, Rigoletto

Neil Youngs Le Noise-film har premiär på YouTube 30 september

29 september, 2010 by Redaktionen


Filmen Le Noise — en 38-minuters svart-vit film med åtta live-i-studio-framträdanden av de åtta sånger som finns med på rocklegendaren Neil Youngs nya album Le Noise kommer att ha premiär exklusivt på YouTube med start 30 september (http://www.youtube.com/neilyoung).

Förutom de musikaliska framträdandena kommer det även finnas en introduktion till albumet av Neil Young själv, samt dokumentärmaterial från inspelningen av albumet med producenten Daniel Lanois, och annat. Framträdandena, som är filmade av filmmakaren Adam CK Vollick, innehåller Neil på akustiska och elektriska gitarrer i Lanois hemstudio i Silverlake, CA, där Neil och Lanois spelade in albumet Le Noise.

Åttaspårsalbumet, som redan fått lysande recensioner, är ett samarbete mellan den hyllade rockikonen och musikern, låtskrivaren och flertalet gånger om Grammy-vinnande producenten Daniel Lanois som är känd för sitt arbete med bland andra U2, Bob Dylan, Peter Gabriel, Brian Eno, Emmylou Harris, Willie Nelson, The Neville Brothers och många, många fler.

Le Noise är Neil på akustiska och elektriska gitarrer med Lanois karaktäristiska producentdrag och tillsammans blir det ett av de mest fångande album Neil har spelat in. Inget band, inga pålägg, bara “a man on a stool and me doing a nice job on the recording”, som Lanois beskriver det.

Los Angeles Times fick höra albumet i Lanois hem, och skrev efteråt att “What’s striking about Le Noise is the way it both summarizes and distills Young’s singular approach to music, predominantly just Neil and a guitar: Arguably Young’s most consistently potent work in the last decade.”

The Chicago Tribune ansåg att det är ”One of Young’s finest recordings.”

Rolling Stone Magazine gav albumet fyra stjärnor och sammanfattade albumet som “Le Noise is, ultimately, an extreme simplicity: the sound of a man who won’t give up.”

Expressen skriver:
Det är en pungspark rakt in i ”Idol”–träsket” och delar ut 4/5 medan Dalarnas Tidningar även de ger en 4:a och skriver att Le Noise ”är en fängslande resa.

Le Noise släpps i flera format, inklusive standardcd, vinyl och digital download. I november kommer det även en Blu-Rayutgåva, som innehåller Lanois och Vollicks vackert filmade Youngframträdanden.

Neil Young har alldeles nyligen avslutat sin turné längs golfkusten, där han slog sig samman med Tyson Foods för att bekämpa hungersnöden i områdena som drabbats av den fruktansvärda oljeolyckan i april. 2 oktober kommer han att framträda på Farm Aid i Miller Park, Milwaukee, och kommer att återförenas med Buffalo Springfieldmedlemmarna Stephen Stills och Richie Furay för detta års välgörenhetskonserter på Bridge School.

Spelningarna, där även Pearl Jam, Elton John & Leon Russell, Elvis Costello, Lucinda Williams, mfl, medverkar kommer att hållas på Shoreline Amphitheatre i Mountain View, CA, 23-24 oktober.

Relaterat:
Betyg 4 i Dagens Nyheter
Pressmeddelande på Newsdesk

Läs även andra bloggares åsikter om Neil Young, Youtube, Le Noise

Arkiverad under: Musik Taggad som: Le Noise, Neil Young, YouTube

Accept till Sverige

28 september, 2010 by Redaktionen

I augusti släpptes plattan som en hel hårdrocksvärld väntat på – för första gången på fjorton år fick vi höra nytt material med de tyska metallegenderna Accept. Albumet ”Blood Of The Nations” gick högt upp på topplistor över hela världen, inte minst i Sverige. Med nya sångaren Mark Tornillo och originalmedlemmarna Wolf Hoffmann, Peter Baltes, Herman Frank och Stefan Schwarzmann så är Accept bättre än någonsin. ”Blood Of The Nations” står sig starkt i konkurrensen med bandets klassiska plattor ”Balls To The Wall”, ”Metal Heart” och ”Restless And Wild”.
I februari är det dags för Accept att komma hit och spela inför sina skandinaviska fans.

Konsertinformation:
15.2 Göteborg, Trädgårn
16.2 Oslo, Rockefeller
17.2 Stockholm, Arenan
19.2 Helsingfors, Cable Factory

Här recenserar Kulturbloggen Accepts senaste album.

Läs även andra bloggares åsikter om Accept, metal, hårdrock, musik, konserter

Arkiverad under: Musik Taggad som: Accept, Hårdrock, Konserter, metal, Musik

Interpol till Sverige

27 september, 2010 by Redaktionen


Något att se fram emot efter årsskiftet:
7 mars 2011 – Stockholm, Cirkus (stående parkett)

Nu när sommarens tillkämpade glättighet, socker och färgämnen äntligen släppt greppet om oss kan vi ta saker på allvar igen. Det som är viktigt, som är värt att sträva mot är sällan rosa och tralala. De band som spelar roll, som stannar kvar innanför huden är lika sällan glittrigt rosa och vettlöst positiva. Luger presenterar stolt en färd mot mörkrets hjärta med ett band som är den absoluta motsatsen till solig kompromiss-disco; Interpol kommer hit.

Interpol är större, på alla sätt, än de andra band som slarvigt etiketteras post-punk och det är med nyfunnen målmedveten de återvänder, orubbligt likt en glaciär som rör sig i Motown-takt, till det Europa som älskar dem. Efter den mer experimentella tredje plattan Our Love to Admire och sångaren Paul Banks soloprojekt Julien Plenti is…Skyscraper från förra året har bandet med nyutgivna, fjärde skivan Interpol – redan den självrefererande titeln signalerar bestämt fokus – medvetet slagit sönder sin musik för att bygga upp den igen med bara de viktigaste bitarna kvar. Tillbaka på Matador Records och nu som trio tar Interpol avstamp i samma musikaliska landskap som debuten, den omistliga Turn on the Bright Lights från 2002, men höjer sig snart över samtliga sina föregångare. Skallerormsgitarrerna och de uppskruvade rytmerna är där, den obändiga ambitionen att uttrycka något mer än ord kan fånga likaså. Men det är en mörkare, starkare, mer avskalad ljudbild som nu träder fram. Allvaret och beslutsamheten är uppenbar också i de mer radiovänligt romantiska låtarna som den bedårande ”Summer Well” och den formidabla uppgörelsen ”Success” där Paul Banks sjunger som stod han nedsänkt i isigt vatten…och ändå sätter högtalarna i brand. Det är en brutalt uppriktig skiva som kretsar kring förvirring, desperation, uppgivenhet och att känna tvivlet gnaga sönder ryggmärg och ögon. Ändå eller just tack vare den uppriktigheten så är Interpol en av höstens nödvändigaste lyssningar.

Live är Interpol alltid magnifika. Ljussättningen är lika snygg som kostymerna. Från första stund, efter ett suggestivt intro, levererar bandet låtar stora som bergskedjor (”Evil”! ”PDA”! ”Obstacle 1”!), låtar som går rakt genom halspulsådern för att sedan, efter den sista virvlande refrängen, explodera i gnistrande ljudlaviner. Känslorna blöder igenom varje takt och Paul Banks brustna röst fångar den smala strimman mellan för lite och för sent, säger det tydligt och tillsammans med hela sin publik: Det enda som är värt att sträva mot är det du inte kan få, inte kan nå. Men du kan komma nära, närmre, närmre. Du kan komma till Interpol när Interpol kommer hit.

Läs även andra bloggares åsikter om Interpol. musik, konserter

Arkiverad under: Musik Taggad som: Interpol. musik, Konserter

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1509
  • Sida 1510
  • Sida 1511
  • Sida 1512
  • Sida 1513
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in