Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Tower of Power till Sverige i november

by


”Om du fejkar funken kommer din näsa att växa.” Det var Bootsy Collins som sa det, men få artister förkroppsligar detta citat lika bokstavligt som tiomannabandet Tower of Power. I fyrtiotvå år har de varit själva motsatsen till att fejka funken.
Nu följer de upp fjolårets två bejublade Sverigespelningar med tre nya, livsfarligt svängande konserter som belöning till den stora och trogna svenska publiken. Här uppe i norr verkar vi må extra bra av den värme, glädje och passion som bandledaren Emilio Castillo och hans gudabenådade kollegor förmedlat ända sedan 1968. I september fyllde Castillo sextio, men glöden i spelet och tonen i tenorsaxen blir bara starkare med åren. Blåssektionen är världsberömd av en anledning.
Senaste albumet ”The Great American Soulbook” bröt bandets regel om att inte spela covers på klassiska soul- och funklåtar – deras egna är ju klassiker i sig – men denna hyllning till ikoner som James Brown, Wilson Pickett och Otis Redding tycks bara ha ökat självförtroendet. Albumet låg nitton veckor på den amerikanska topplistan och visade ett band som är mer tidlöst än någonsin.
Med fem medlemmar från originalsättningen och tio musiker med stort M är dagens Tower of Power den perfekta smältdegeln av de mest livsbejakande delarna av musikhistorien: Philly- och Motown-soul, ljuva ballader, R&B, funk och disco. Har du puls i blodet vet du vad som gäller i november. Tower of Power fejkar inte funken.

Turnédatum?
3 november Göteborg Brewhouse
5 November Stockholm Göta källare
6 November Malmö Kulturbolaget

Fyra hyllade skivor med Antony & The Johnsons, Fatboy, The Concretes och Belle and Sebastian – ingen finns på Spotify

by

Antony & The Johnsons, Fatboy, The Concretes och Belle and Sebastian har släppt nya skivor i veckan och det är förstås skivor som är efterlängtade av deras fans. Alla fyra skivorna har fått bra mottagande och höga betyg av musikrecensenterna på traditionella medier. Men ingen av de fyra skivorna finns ännu att lyssna på hos Spotify. Ändå har jag premium-abonnemang hos Spotify.
Jag hoppas albumen kommer snart till Spotify. Alla artisterna och banden finns ju redan i Spotify med andra skivor.

Antony & The Johnsons: ”Swanlights”
En fyrapoängare av fem möjliga hos DN och 4 av sex möjliga hos SVD.
Nils Hansson på DN skriver bland annat:

Den unika röst som är Antonys, den är just musikalisk, och då i all synnerhet hans besynnerliga sångröst.

Som dallrar likt en skör och oskyddad fågel, och har den märkliga förmågan att få nästan varje låt att låta exakt likadant. Men det är en underbar låt. Jag hoppas att han fortsätter sjunga den länge än.

CD-skivan ges ut i två versioner, en mer påkostad, formgiven som en sober konstbok, fylld av teckningar, kollage och kluddiga textfragment av Antony. Själva albumet finns med där som ett appendix på slutet.
Jag älskar Antonys undervbara röst, precis som Nils Hansson, och tänker på den stackars Idoldeltagaren som för ett tag sedan försökte sig på en cover av hans låtar. Det är dödfött, den som inte har den smärta och det vemod i rösten som Antony har kan aldrig tolka hans sånger.

Sydsvenskan ger betyg 4 och skriver om albumet:

Antony låter det hända; den anspänning som kännetecknat hans röst, och fått andra att tassa runt honom, har tonats ner. Han låter lättad, förälskad och fri från kramp och demoner i dessa pianoromanser till sånger. Men de ensamma stunderna vid flygeln är korta. Åtskilligt är smart arrangerat för stråkar – inte alls så påklistrat ogenomtänkt som i samarbetet med Göteborgssymfonikerna förra året – och i ”Salt Silver Oxygen” bidrar DR:s Underhållningsorkester med ornitologiskt träblås.

Belle and Sebastian: ”Write about love”
Bella and Sebastian var en av höjdpunkterna på Popaganda-festivalen i somras och när de nu släpper ett nytt album är det många som väntat på det.
DN:s recensent gav betyg 4 och trist nog går inte det albumet heller att lyssna på hos Spotify, däremot ett annat album av dem som släpptes på Spotify tidigare i år.
DN som däremot fått lyssna på albumet som recensionsex skriver:

Enda lilla skillnaden efter fyra års skivfrånvaro är att det nu återigen låter lite försiktigare.
I centrum står förstås mäster Stuart Murdoch med merparten av låtförfattandet och sin klemiga röst, med som vanligt utmärkt bistånd från Sarah Martin och Stevie Jackson. Mindre utmärkt är att Norah Jones med sin uttänkt själfulla (och trista) sång deltar på soulballaden ”Little Lou, Ugly Jack, Prophet John”.

Belle and Sebastian har, ganska självklart, en snygg hemsida, nästan för mycket med videoklipp som ska ladda ner för att sidan ska öppnas.

The Concretes: ”WYWH”
Att The Concretes bestämde sig för att satsa tillsammans en gång till och göra ett album är en av årets händelser inom svensk indie och albumet är ett av de efterlängtade.
Bandets vars sångerska Victoria Bergsman hoppade av när bandet stod inför sitt genombrott visade sin styrka och gjorde det underbara indiealbumet ”Hey Trouble” ändå med trummisen Lisa Milberg som blev sångerska. Nya albumet går i diskons tecken.
DN gillade albumet och gav betyg 4 medan Svenska Dagbladet och Expressen är lite mer neutrala och ger betyg 3.

Låtlistan är:
01. Good Evening
02. My Ways
03. Crack In The Paint
04. I Wish We’d Never Met
05. All Day
06. What We’ve Become
07. Oh My Love
08. Knck Knck
09. Sing For Me
10. WYWH

Fatboy: ”Overdrive”
Rockabilly, 50-tal, hickande sång och hårpomada och en sentimental sångare, risken finns att Fatboys musik blir pasticher. Men de klarade balansgången med nya albumet ”Overdrive” menar DN:s Nils Hansson som gett albumet betyg 4.
Men låtarna är sällan pastischer. Några av dem kan rent av komma att bli klassiker i egen rätt. Den känslan får man aldrig av vanliga rockabillyband.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Här kan du träffa Volbeat när de kommer till Sverige

by

Med start i Malmö Arena den 7:e oktober sätter Volbeat igång den svenska delen av Europaturnén. Nästa stopp är Scandinavium i Göteborg den 8:e sedan vidare till Stockholm och Hovet lördagen den 9:e oktober. Bandet spelar även i Luleå den 16/10 och i Sundsvall den 17/10.

Om du vill träffa dem live kan du passa på att samtidigt få skivor signerade av dem:
Både i Stockholm o Göteborg kommer bandet signera nya det albumet hos Bengans. Tiderna som gäller är…

• 8:e oktober 15:00 – Bengans Göteborg (Stigbergsgatan 1)
• 9:e oktober 15:00 – Bengans Stockholm (Drottninggatan 20)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Yana Reznik – en pianist på väg upp

by


Jag stiftade bekantskap med den ryskfödde pianisten Yana Reznik i samband med att jag lyssnade på Stig Jonas Petterssons kammaropera ”A Dreamplay” och blev djupt imponerad av hennes sätt att hantera flygeln.

Efter att ha lyssnat på ”A Dreamplay” i sin helhet skrev jag en recension av verket som publicerades som ett gästinlägg på Kulturbloggen.

Det dröjde inte länge förrän Yana undrade om jag ville ha ett exemplar av hennes första skiva, samtidigt som hon förklarade att skivan inte hade något att göra med opera. Jag frågade inte vad den handlar om utan jag utgick från att det måste röra sig om klassisk musik på en flygel.

Tiden gick och så småningom drog jag slutsatsen att hon hade ångrat sig, men som tur är så var det inte fallet utan häromdagen kom så det efterlängtade paketet från landet ”over there”.

Det visade sig vara en inspelning av musik som var totalt okänt för mig även om jag kände igen namnet på några ryska kompositörer och sista spåret på skivan är en helt underbar fantastisk inspelning av George Gershwins ”Rhapsody in Blue” for Solo Piano. Det är fjorton minuter med helt fantastisk spelad musik.

När jag har tänkt efter kan jag ju lätt konstatera att det inte är första gången jag lyssnar på pianomusik, för jag har faktiskt varit på pianokonserter både i Royal Albert Hall, Elisabeth II Hall i London, på Palais des Beaux Arts i Bryssel, på Berliner Philharmoniker Koncert Hall i Berlin och i samband med firandet av Mozart´s 200-årsjubileum lyssnade jag på flertalet av hans pianokonserter i Wiens Rathaus.

På 60-talet var jag en regelbunden gäst på tisdagskonserterna här i Malmö och ibland men tyvärr inte särskilt ofta går jag på Konserthuset i Malmö.

Skivan inleds med ett stycke av Enrique Granados (1867-1916), Allegro de Concerto opus 46. Det är en pianist från Katalonien i Spanien, som jag förvisso inte tidigare har hört talas om detta första spår blev snabbt ett av mina favoritspår.

Sedan följer tre stycken av Sergei Rachmaninoff, som jag nu måste säga efter ett antal avlyssningar att tycker ganska mycket om.

Femte spåret är ett stycke av Johann Sebastian Bach ”Chaconne in d minor från violin partita nummer 2, arrangerad av den ryske kompositören m m. Alexander Siloti. också detta är ett högst njutbart spår, faktiskt numera ett av mina favoritverk.

Inspelningens andra ryss är Sergei Prokofiev och här får vi lyssna på ”Sonata nummer 2 opus 14 i d minor” och här måste jag nog tillstå att det fordrar en viss avlyssning innan jag är beredd att ge ut mitt personliga omdöme.

Näst sista spåret är av en nu levande amerikansk kompositör Paul Frederick Spaeth (1983-) med stycket ”Inner Realm” från 2002 det är det enda spåret på skivan som jag har lite svårt för, men kanske är det bara för modernt för mig. Jag har ju kvar skivan så jag har ju alla möjligheter till återlyssning. Det handlar ju om en ung kompositör eftersom han bara var i tjugoårsåldern när han komponerade stycket, men han påminner mig mycket om en av de tidigare nämnda ryska kompositörerna.

Mitt absoluta favoritstycke är ju alltså George Gershwins ”A Rhapsody in Blue” tätt följd av Johann Sebastian Bach´s ”Chaconne in d minor från violin partita och därefter följer Enrique Granados ”Allegro de Concerto, opus 46”.

De andra spår är absolut inte att betrakta som dåliga, tvärtom, men här har jag framhållit mina absoluta favoriter. De övriga spåren får alltså stå på tillväxt ännu ett tag.

Vill du veta mer om Yana Reznik kan du besöka hennes hemsida

Här kan du lyssna på ett stycke vacker musik .

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Released – Live & Unsigned är tävlingen där Sveriges framtida rockstjärnor skall hittas

by


Är du ung och spelar rock – eller känner du några som gör det? Då är ett tips att de ska anmäla sig till tävlingen RELEASED – live & unsigned.

RELEASED – Live & Unsigned letar efter ett band där attityd och låtskrivande går hand i hand med en grym liveshow. För att kora en vinnare anordnas därför tre deltävlingar på några av Sveriges bästa rockklubbar i Stockholm, Helsingborg och Göteborg. Banden gör sedan upp om tre platser i finalen.

Så här går det till:
På releasedunsigned.se laddar banden upp sina låtar. En mycket erfaren jury från Sweden Rock Festival, Crankitup.se, Supernova Records och Jägermeister väljer ut 12 tävlingsbidrag till deltävlingarna i Stockholm, Helsingborg och Göteborg. Banden får 15 min på scenen till sitt förfogande för att vinna publiken och juryns hjärtan och ta en plats i finalen Stockholm.

Finalen avgörs på Göta Källare i Stockholm.
Inför finalen kan hela Sveriges rockpublik rösta på sitt favoritband på nätet. Under finalen får banden återigen uppträda live i 15 minuter. Publiken och juryn röstar direkt efter spelningarna. Resultatet baseras till 25% på webbröster, 25% på LIVE-publiken och 50% på juryns åsikt. Sveriges första RELEEASED LIVE & UNSIGNED-vinnare koras direkt under kvällen.

Finalen avslutas med att ett av Sveriges mest etablerade hårdrocksband bjuder publiken på en exklusiv spelning.

Released Live & Unsigned Tour 2010
9:e Oktober Stockholm – Harry B James. Gästartist: Treadstone och Rock n’ Roll Allstars.
6:e November Helsingborg – The Tivoli. Gästartist: Royal Republic.
27:e November Göteborg – Parken. Gästartist: My Dear Addicition + Zombiekrig
11.e December Final Stockholm – Göta Källare. Gästartist: Hemlig.

Priser:

*

Spelning på Sweden Rock Festival 2011.
*

Spela in singel på Supernova Records och Cosmos Studios.