• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Intervju med Seventribe – vinnarna av Released, Live and Unsigned

12 december, 2010 by Jonatan Södergren

Det är konstigt, det är fel men det är ändå helt rätt

Rosa kanske inte är den färgen man först och främst förknippar med hårdrocksmusik men när jag träffade Seventribe var alla åtta bandmedlemmarna iklädda rosa skjortor. Jag insåg snabbt att de kan beskrivas som ett kreativt och målmedvetet band som vågar stå för sina idéer.

”Kom ihåg, pink is the new black. Vi älskar det vi gör, att vi uttrycker nånting i form av tung fucking jävla metal, men alla som vill uttrycka den här känslan kanske inte tycker om svarta tröjor med någon form av gravsten på. Det handlar om att förstå att människor har olika känslor

Vi älskar metalscenen men till slut stagnerar den som allt annat. I början var det att man ville chocka och sticka ut men när alla kidsen till slut klär sig likadant, då måste man sticka ut och utvecklas själv. Vi påstår inte att alla ska börja bära rosa, med vår klädsel vill vi bara säga att det inte spelar någon roll hur man ser ut – man kan vara metal ändå. ”

De hade precis fått reda på att de vunnit tävlingen Released, Live and Unsigned där förstapriset var ett gig på Sweden Rock Festival när jag träffade dem, så inte undra på om de fortfarande hade ena foten bland molnen under intervjun.

Vi är din verklighetsflykt

Det här kan vara det erkännande de gjort sig förtjänta av – det har nämligen gått tio år sedan de bildade Seventribe i sin hemstad Västerås.

”Vi var pubertala och förstod inte så mycket av vad som hände och då tänkte vi att vi gör det enda vi kan. Det enda vi är bra på – att stå på en fucking jävla scen. Istället för att springa omkring och skjuta personer med slangbella så gjorde vi det här.

Vi har spelat i tio år och är hungrigare än någonsin. Argare än någonsin och det kommer bara bli värre. Vi ser bara framåt – ingenting kan stoppa oss för vi är här för att stanna”

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Live and Unsigned, Released, Silvertribe

Mozart´s opera "Don Giovanni" sänds på SVTPLAY till 11 januari 2011

12 december, 2010 by Redaktionen


I somras kunde vi se och höra ”Don Giovanni” på Drottningholms slottsteater, men tyvärr lyckades jag inte varken att planera in resan i mitt operareseschema eller få biljett.

Jag tröstade mig med att det skulle göras en tv-inspelning, som skulle sändas i SVT2 senare i höst.

Igår kväll var det alltså dags för tv-utsändningen, men tyvärr kolliderade det ju med direktutsändningen av Verdi´s ”Don Carlo” och eftersom jag visste att det skulle bli minst en reprissändning så valde jag att gå på Biograf Spegeln, här i Malmö och se utsändningen från Metropolitan Opera.

Det var kanske ett felaktigt val och det är ju lätt att konstatera i efterhand, men det är så dags.

Ikväll kommer jag alltså att sitta klistrad framför tv-rutan och avnjuta ”Don Giovanni” med Loa Falkman i huvudrollen och Lars Arvidson som Leporello.

I övrigt sjöngs de andra sex rollerna av nya nordiska stjärnskott, som alla har en karriär utomlands.
Bara det en god anledning att se föreställningen!

Om du mot förmodan skulle missa kvällens föreställning så sänds ytterligare en repris den 6 januari nästa år.

Vill du veta mer om föreställningen gå hit

Vill du läsa mer om handling besök Mogens Operasidor

Här kan du läsa SvD recension

Här finns en direktlänk till ”>SVTPLAY

Arkiverad under: Musik Taggad som: 12/12 21:45, Don Giovanni, Drottningholms slottsteater, SVT24

Bellinis opera "Norma" bra eller dålig opera?

11 december, 2010 by Redaktionen


Häromkvällen (9/12) var jag på årets sista besök på Kungliga Operan åtminstone det planerade besöket. Säker kan man ju aldrig vara, men det är knappast troligt att det blir något besök mer i år. Nästa besök på
K O blir troligtvis inte förrän i mars/april nästa år.

Anledningen till besöket var dels att jag befann, mig i kungliga huvudstaden av andra skäl nämligen för att göra forskningsarbete inför den kommande c-uppsatsen i kursen Historia med kulturanalys som jag läser på Malmö högskola sedan några terminer tillbaka.

Kvällens föreställning var Vincenzo Bellinis ”Norma”. Det är en s.k. belcantoopera och när det gäller just Bellini så har jag inte sett så många verk av honom, men jag såg ”Norma” för ungefär åtta år sedan och då var det meningen att jag skulle höra Lena Nordin, men just den kvällen var både hon och tenoren, som sjunger Polliones parti sjuka, så operan hade i all hast flugit in en sopran och en tenor från Italien.

Det var första gången jag såg och hörde en Belliniopera och jag minns fortfarande att jag inte var särskilt imponerad av verket, ja det är nog mest korrekt att påstå att jag direkt var ganska missnöjd med föreställningen. Antagligen beror det på att jag inte förstod mig på finessen med belcanto, som ju egentligen betyder vacker musik. Det var ett helt nytt sätt att sjunga på och förmodligen hade jag redan hamnat i klorna på den oändliga melodin i Richard Wagners musik eller kanske var det Verdi och Puccini som gällde?

I det här sammanhanget kan jag också berätta att jag såg ”La Sonnambula” på Malmö Opera för några år sedan och den gillade jag skarpt. Däremot var jag inte särskilt förtjust i Metropolitans uppsättning som jag såg på bio härom året.

Dagens föreställning började lite lamt eller kanske är det så att jag fortfarande inte gillar varken musiken eller sången? Första scenen var jag inte särskilt imponerad av, men efter en sittpaus så sprakade det loss i första aktens andra scen, kanske var det Pauline Pfeiffers entré som Adalgisa som gjorde susen. Hursomhelst nu blev allt mycket bättre, ja det kan man kalla för en riktig sångarfest. Det är visserligen inte jag som riktigt är upphovsman till detta omdöme, men efter föreställningen är jag den första att skriva under det påståendet.

Jag tyckte att Lena Nordin blev en helt annan och alldeles utmärkt Norma, några av mina vänner på Facebook delar inte min uppfattning och minst en av dem satt i salongen denna afton. Var och en har ju rätt till sin uppfattning, men jag litar helt på min hörsel och syn, men jag kan ju ha fel. Det har jag haft förr.

Hursomhelst så gillade jag föreställningen det beror framförallt på goda solistprestationer och här tänker jag närmast på Pauline Pfeiffer, som jag betraktar som en ren sensation i Adalgisa´s parti.

Mycket imponerad blev jag också av tenoren Francesco Hong som sjöng Polliones parti med den äran. Det är förmodligen inte första gången han sjunger detta parti och säkert inte heller sista gången. Det var en angenäm bekantskap.

Utmärkt, som vanligt, var också Michael Schmidberger som sjung Orovesos parti bra och väl förstärkt av Kungliga Operans kör.

Om Hovkapellet under ledning av den italienske dirigenten, Andrea Licata, finns bara gott att säga.

Varför några av mina vänner inte var fullt nöjda med Lena Nordins insatser vet jag inte, men de behöver ju inte ha fel utan det kan vara så att jag inte är tillräckligt kompetent att bedöma vad just den rollen kräver. I stort anser jag att hon gjorde en klart godkänd prestation eller framförande.

Det enda som inte är så bra är väl isåfall själva historien eller egentligen teaterpjäsen som librettot bygger på. Det är ju en fullständig omöjlig historia och hur har det hela gått till? Norma har en kärlekshistoria med en romersk general, som belägrar staden och samtidigt har han kunnat upprätthålla en kärleksaffär med henne dessutom har han lyckats skaffa två barn med henne och dessa verkar vara i sju- till tioårsåldern, så det måste ha varit en långvarig belägring.

Samtidigt kan det ju konstateras att ”Norma” är inte den enda opera som har en konstig bakgrundshistoria.

Dessutom hade jag svårt att förstå scenografin, men inte heller det är första gången som jag har problem med scenografin.

Avslutningsvis anser jag ändå att det var en fin föreställning och den rätten har jag väl fortfarande rätt att ge uttryck för?

Arkiverad under: Musik Taggad som: Kungliga Operan, Norma

Verdi´s "Don Carlo" direkt från Metropolitan Opera på bio ikväll

11 december, 2010 by Redaktionen


Regissören Nicolas Hytner från National Theatre i London gör sin regidebut på ”Met” med denna nya uppsättning av Verdis djupsinniga, vackra och mest ambitiösa opera. Roberto Alagna leder ensemblen, bestående av stjärnorna Ferruccio Furlanetto, Marina Poplavskaya, Anna Smirnova och Simon Keenlyside.

Yannick Nézet-Séguin är tillbaka, efter sin triumfartade Met-debut med Carmen. ”Jag anser att Don Carlos är den ultimata Verdi-operan”, säger Hytner. ”Rakt igenom operan finns å ena sidan en smygande känsla av en nära förestående domedag, å andra sidan en serie underbart vackra arior, med den mest
fantastiskt beslutsamma musik.

I rollerna:
Marina Poplavskaya
Anna Smirnova
Roberto Alagna
Simon Keenlyside
Ferruccio Furlanetto
Eric Halfvarson

Dirigent: Yannick Nézet-Séguin
Produktion: Nicholas Hytner
Scenografi och kostym: Bob Crowley
Ljusdesign: Mark Henderson

Längd: 4 tim och 46 min, 2 pauser

Vill du läsa mer om handlingen besök Mogens Operasidor

Arkiverad under: Musik Taggad som: Don Carlo, Folkets Hus/Parkers bio, Metropolitan Opera

Lucka 11

11 december, 2010 by Jonatan Södergren

Bakom den elfte luckan av vår adventskalender hittar vi de politiska 90-talsrockarna Manic Street Preachers senaste popdänga. Med en såhär minnesvärd refräng förtjänar de sin plats på listan.

Du kan följa adventskalendern via Spotify om du vill också.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Manic Street Preachers

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1467
  • Sida 1468
  • Sida 1469
  • Sida 1470
  • Sida 1471
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in