“So what´s in the water in Sweden and can I import some?”
Detta citat är titeln på en tråd som för ett tag sedan dök upp på Progressive Ears. Ett forum där folk från hela världen diskuterar progressiv rock. Man utforskar, utreder, vänder och vrider på och analyserar denna musikform.
Denna tråd om den svenska progrockens förträfflighet startades av gimmetrons från Ohio, USA. Han skrev så här:
“Reading the thread on Moon Safari and getting ready to download some of their back catalog on emusic got me thinking ”Here is yet another amazing band from Sweden, a country of about 9.3 million people. How much PROG per capita can that place deliver???”
The whole Flower King empire and spinoffs are just the tip of the iceberg over there. I could go on about Anekdoten and Anglagard, Beardfish, Brighteye Brison, Carptree, Bodin’s seemingly underappreciated Eggs and Dogs (great harmonies!), Karmakanic, Pain Of Salvation…
Can any other nation lay claim to as many great prog artists these days? I am constantly amazed, and sometimes I’m ready to relocate to Uppsala or something…”
Vi hör ofta tals om det svenska popundret, som går ut på att Sverige är det land som näst efter USA och England producerar och exporterar mest populärmusik. Men att något liknade gäller den progressiva rocken är inte lika känt.
Diskussionen som följde på Progressive Ears om svensk musik blev ganska snart politisk. Många pekade på att vårt väl utbyggda välfärdssystem med fri musikundervisning i skolorna kan vara en bidragande orsak till framgångarna.
Men förklaringen till varför vårt land är så framstående när det gäller progressiv rock (och en rad andra musikstilar) tror jag kommer att fortsätta vara ett mysterium. Man kan förstås spekulera hit och dit om klimatet, ett högt materiellt välstånd, vår folkmusiktradition, att svenska är ett melodiskt språk eller den kommunala musikskolan. Men det kommer inte att bli mer än gissningar.
Ett intressant faktum är att Norge, som har färre invånare än Sverige, också radar upp en lång rad mycket bra progrockband (White Willow, Gazpacho, Magic Pie).
gimmetrons observation är hur som helst korrekt. Flera av de svenska progrockgrupperna levererade 2010 hyperstarka album. Många av dem har höjts till skyarna internationellt.
Att Opeth uppmärksammas är förstås inte så konstigt. Men även de mindre banden röner uppskattning inom de kretsar där man förstår att uppskatta musik med hjärna, hjärta, mellotron och låtar i 13/7-dels takt.
Som vanligt får de allt för lite uppmärksamhet hemmavid. Fråga vem som helst på gatan vad Moon Safari är för något och de flest kommer att skaka på huvudet.
Mycket få skulle svara att det är en progressiv rockgrupp från Skellefteå som bygger sina vackra låtar på avancerade körararrangemang.
Deras ny album Lovers End har rönt stor uppskattning internationellt.
För den som vill fördjupa sig i vad den svenska progressiva rocken har att erbjuda följer nedan några youtubeklipp med låtar från album som släppts 2010.
Brother Ape – Chrysalis
Lalle Larsson – Otherworldly
Galleon – In the Wake of the Moon
Lover’s End Sample by Moon Safari
Klotet – Sket man väl i
Läs mer om progressiv och symfonisk rock på min blogg www.universumnoll.com/
Läs även andra bloggares åsikter om krönika, musik, proggressiv rock, hårdrock, rockmusik
