
Min gode vän Johnny har tillsammans med sin tioårige son, Isak, varit på operapremiär. Här följer hans intryck av föreställningen:
Fausts förvandling behandlar ett allvarligt och modernt ämne –
Hur ska man göra när man som ung känner sig misslyckad?
Kan man förvandla sig till någon annan, någon som är lyckad och populär?
Och vad är priset för en sådan förvandling?
Folkoperan har med detta tema skapat en härlig entimmesopera och det till synes
tunga ämnet behandlas med en lätthet och tydlighet som når fram till den unga publiken.
Föreställningen bygger på Gounods opera Faust efter Goethes roman.
För regi och textbearbetning står Linda Mallik. En uppgift som hon lyckats väl med.
Det är fart i operan och texten når fram. Den enkla scenografin utnyttjas på ett effektivt sätt,
det blir aldrig tråkigt.
Sångmässigt är det genomgående en fin prestation av alla medverkande.
Fredrik af Klint som sjunger rollen som Fabian Faust klarar väl av balansgången mellan förvirrad och passionerad och Ulrika Mjörndal som Margarita
är klar och tydlig och sätter med lätthet de höga tonerna. Ulrika Skarby imponerar och agerar trovärdigt i slitningen mellan sin pojkvän Tino och sin bästa vän Margarita.
Carl Ackerfeldt som Tino Angelo gör sin roll med tyngd och allvar och är alltid en upplevelse att se och höra.
Men populärast bland de unga är nog ändå djävulen, Meffi Karlsson, som porträtteras
så där lagom illvilligt och ondskefullt av Mikael Axelsson.
Isak, 10 år, som var med skrattade gott när djävulen kröp runt under sängen.
Musiken är återhållsam och följer spelet väl. En trio musiker bestående av flygel/orgel, kontrabas
och dragspel (sic!) skapar en fin stämning och tar inte över, men finns där alltid som ett kompetent dramatiskt stöd.
Vill du veta mer om föreställningen besök Folkoperans hemsida
[…] Är du intresserad att läsa en recension så hittar du ett inlägg på Kulturbloggen […]