• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Cut Copy – Zonoscope

9 februari, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Cut Copy
Titel: Zonoscope
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 7 februari

På sin tredje skiva lyckas australienska Cut Copy etablera sig som ett av de bästa elektroniska popbanden även om Lights and Music redan är obligatorisk på alla hipster-dansgolv.

Öppningslåten Need You Now som sträcker sig över hela 6 minuter, vilket bara bidrar till den dramatiska och storslagna känslan, är kanske skivans höjdpunkt.

Ekot av new wave och 80-tal är något som ständigt är närvarande i Cut Copys musik. De starka melodierna och Peter Hook-basgångarna gör skivan till något du kan lyssna på hemma i din ensamhet medan beatsen och de euforiska refrängerna gör det till utmärkt klubbmusik.

Så här har Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Gaffa skrivit om skivan.

Den elfte mars spelar de på Hornstull Strand och två dagar tidigare spelar de på KB i Malmö.

Relaterat: Dagens Nyheter

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Cut Copy, Zonoscope

Kulturbloggen recenserar: Roxette: ”Charm school”

9 februari, 2011 by Rosemari Södergren

Artist: Roxette
Titel: Charm school
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 11 februari

Roxette är tillbaka, fast mognare och mer nedtonade. Vilket är en fördel, de har vuxit och har mer djup i sina låtar än under yngre hit-tiden. Albumet ”Charm school” har varit mitt sällskap senaste veckan, sedan recensionsexemplaret kom. Jag har lyssnat på både de snabbare, mer hitbetonade, typiska Roxettespåren och fyra vemodiga spröda ballader med Marie Fredriksson.

Per Gessle har en mer lättsam popattityd och hans Gyllene Tider-sound finns med i Roxette. Det är den blandningen mellan hans stil och Marie Fredriksson mera djup som skapade förutsättningarna för Roxettes framgång. Nu har tiden gått, Gessle har vuxit och är ingen ung man längre och Marie Fredriksson har gått igenom en svår sjukdom. Detta har säkert satt sina spår, men ändå är det mycket av gamla Roxette som finns kvar på nya albumet.

Tredje spåret, ”She´s got nothing on”, är en typisk snabb, klatschig lättpoplåt. Det är väl det spåret som kommer att släppas först som singel, kan jag tänka mig. Men det finns några till som aspirerar på att bli första singeln efter albumsläppet. De spår jag däremot allra mest själv fastnade för är de fyra balladerna med Marie Fredriksson.

Vi som lyssnat på skivan har haft olika åsikter om skivan och om spåren. Vissa har istället mest gillat de snabbare låtarna, som exempelvis She´s got nothing on”. Det här albumet är nog ett sådant som var och en kommer att hitta sina favoriter på, just för att det inte har någon solklar hit. Det gör att albumet i sin helhet vinner i längden.

Första gången jag lyssnade på albumet fastnade jag för några spår, men när jag nu rest en hel del och därför haft extra mycket tid att lyssna många gånger, har några andra spår klivit fram och fastnat, ”Happy on the outside”.

Relaterat: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om Roxette, recension, popmusik, skivnytt, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, Popmusik, Recension, Roxette, skivnytt

Skivrecension: Julian Brandt – Demonen

9 februari, 2011 by Redaktionen


Julian Brandt – Demonen
Betyg: 3

För inte så länge sedan läste jag i en förnäm musiktidning av trendkänsligaste sort en rolig recension av Adolphson och Falks samlade verk. Alla deras skivor från 80-talet sågades utan vidare av en skribent som undrade varför man idag skulle ha behållning av att lyssna på sådan förlegat, osexigt gammalt skräp. Recensionen var dock inte rolig för att skribenten hade humor; den var ofrivilligt komisk. Bland annat minns jag att texterna, dränkta i neon och mekanisk romantik, ansågs ”skrattretande”. Den som har behållning av att lyssna på sådant gammalt neondränkt kitsch kan ganska lätt konstatera att denne skribent helt enkelt inte fattat grejen.

Julian Brandt har, av allt att döma, fattat grejen. Det märks ganska omgående. Det märks på melodierna som, liksom utan att ursäkta sig, kastar sig huvudstupa in i dekadent fluff. Det märks på textrader som ”Flickan i natten är ung” och på att Kitty Jutbring – möjligen vår tids kitschigaste mediapersonlighet – medverkar på singeln RetroKärlek. Om inte annat märks det garanterat på skivans andra duett, Hela Livet Passerar Revy, som ta mig tusan är med Anne-Lie Rydé, en av det svenska 80-talets många unsung heroes.

Brandt har hajkat runt i diverse band med förkärlek till allsköns synthpop från 80-talet, och år 2007 var han med i Lustans Lakejer när dom var med i Melodifestivalen. Och det är väl ungefär där han stationerar sig; han sjunger verser med klara Johan Kinde-komplex medan han i refrängerna flyger iväg och snarare närmar sig Peter Jöback. Anslaget är helt klart berusat av den gamla hederligt bitterljuva livsextasen. På sista låten I Drömmans Värld låter han som Di Leva när Di Leva var som bäst. Har man fattat den grejen, att Vem ska jag tro på de facto är en av dom bästa svenska skivorna från 80-talet, då är det svårt att inte tycka om.

Demonen, ett av två album som Brandt släpper i år, föreslår något slags dramatiskt elektriskt synthepos, men det hela är en ganska optimistisk – och emellanåt ordentligt dansant – resa genom klubblandskapets dunkla värld av dekadenta frestelser. Det är skönt att Brandt inte faller för idén att utsätta sin musik för en trendigt monoton ljudmatta, utan istället ger sig på att försöka greppa själva essensen i 80-talets neonromantik. Viljan att uttrycka något. Viljan att våga hoppas på hjärta och smärta. Viljan att gnugga själen som en Aladdinlampa och hoppas att något ska hända.

Låter det abstrakt? Det är faktiskt otroligt enkelt, och det berör givetvis mer än coola dansgolvscharader. Kitty går före Robyn när det gäller att vara sig själv och våga står för det känslosvall man har under bröstet. Det är bara här och var, som i den elektroniska skrothögen Vackra Människor, där det mest blir skrän av alltihop. Man märker då tydligt tydligt tanken bakom mycket av dagens klubbmusikspop; den ska helst bara pågå och försvinna anonymt på ett dansgolv i sitt eget fulskramliga sorl.

Som bäst är Brandt naivistisk, sockersött svävandes, rentav gullig. Jag vet inte om det är meningen men Du & Jag Mot Världen låter helt och hållet som en vinjett till ett barnprogram. Och jag menar det som en total komplimang.

Och texterna?

”Tycker du att festen spårade ur/Jag vet att grannen, han blev sur/Tänk inte mer på det, vi låter det ske”

Tja, rimmar det så rimmar det. Det som saknas är kanske inte så mycket geniala litterära ambitioner – det här är ju, när allt kommer omkring, bara helt vanligt dansgolvsfluff – men kanske snarare ett personligt tilltal. Att lyssna på Demonen är att tänka på all den där gamla 80-talsmusiken jag är övertygad om att Brandt själv tänker på när han spelade in albumet. Det är förstås en trevlig upplevelse, på det stora hela. Men det slutar gärna med att man blir sugen på dom gamla originalen istället. Om Brandt hittar något att sjunga om som är hans eget så kanske vi ser framför oss början på en riktigt stark artist. Det syns inte riktigt på Demonen, men jag hoppas han är något på spåret.

Läs även andra bloggares åsikter om Julian Brandt, musik, Demonen, skivnytt, recension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Demonen, Julian Brandt, Musik, Recension, skivnytt

Me And My Army – Thank God for Sending Demons

9 februari, 2011 by Jonatan Södergren

Artist: Me And My Army
Titel: Thank God for Sending Demons
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 16 februari

Musikaliskt skulle jag beskriva sexmannabandet Me And My Army som melodisk pop med elektroniska element.

Det första jag slås av är direkten och självklarheten i låtarna hela skivan igenom. Om jag inte visste bättre skulle jag tro att det var en Greatest Hits-skiva.

Kleerups röst och kombinationen med de akustiska gitarrerna, de lättillgängliga melodierna och de svepande, atmosfäriska syntljuden är något som definierar Me And My Army.

En del av låtarna fanns redan med på EP:n från förra året, däribland det instrumentala öppningsspåret Anthem som för tankarna till David Bowies Low.

I en intervju med Aftonbladet berättar Kleerup om Me And My Army.

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Andreas Kleerup, Me and My Army, Thank God for Sending Demons

PJ Harvey klar för Roskilde

9 februari, 2011 by Jonatan Södergren

Rocksångerskan PJ Harvey spelar på Roskildefestivalen i Danmark i sommar.

Det är tio år sedan Harvey besökte festivalen senast, den här gången kommer hon att ha kommande skivan Let England Shake med sig i bagaget.

Förutom Harvey är även brittiska Anna Calvi och amerikanska Matthew Dear klara för Roskildefestivalen som arrangeras den 30 juni till den 3 juli.

Så står det på DN:s hemsida.

Här kan du läsa Kulturbloggens recension av Let England Shake.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Let England Shake, PJ Harvey, Roskilde

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1434
  • Sida 1435
  • Sida 1436
  • Sida 1437
  • Sida 1438
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in