Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Briljant drag att placera Sonisphere i Globenområdet i Stockholm i juli 2011

by


2010 arrangerades Sonisphere i Stockholm, på den stora gräsmattan vid Stora Skuggans område. Festivalen var utsålt långt i förväg. Tur för arrangörerna. För när regnet öser ner över Stockholm, som det verkar göra jämnt när en stor musikfestival arrangeras i Stockholm, då blir området på Stora Skuggan vedervärdigt. Det förvandlas till ett stort gyttjebad. Trots att det var grymt många stora hårdrockande band som spelade stod massor av publiken inomhus i de får tält som fanns. Hade festivalen inte varit utsålt hade den gått bak. Ingen skulle köpa biljett i det vädret, det lovar jag.
Samma skit, fast ännu värre, var det de två åren tidigare, när festivalen Where The Action Is, WTAI, arrangeras. Regn, regn, regn och lera och festivalbesökarna huttrade och frös.

Jag tror inte någon festivalarrangör frivilligt kommer att gå med på att arrangera någon festival i det området fler gånger. Men nu har arrangörerna bakom Sonisphere kommit på ett bra sätt att arrangera en festival i Stockholm, genom att lägga den i området kring Globen. Briljant säger jag.

Ett pressmeddelande berättar att lördagen den 9 juli intar den internationella rockfestivalen Sonisphere Stockholm.

Här är pressmeddelandet om detta:

SONISPHERE FESTIVAL kommer tillbaka till Stockholm i sommar – samtidigt presenteras Stockholms nya festivalområde!

Nu är det dags igen! Lördagen den 9 juli intar den internationella rockfestivalen Sonisphere Stockholm! Förra året trotsade 45 000 tappra fans regnet och leran vid Stora Skuggan i Stockholm. Året innan dess letade sig 30 000 till Folkets Park i Hultsfred. Detta år skräddarsyr vi platsen för festivalen ännu mer… Låt oss presentera Stockholms nya festivalområde: Globe Arenas Open Air med scener på både Globentorget och Söderstadion!

Skälen till att vi nu slår upp Sonisphere Festivals portar på denna plats är många. Globe Arenas Open Air erbjuder allt en modern rockfestival ska göra. En bra blandning av betong och gräs, två grymma scener i form av Söderstadion och torget utanför Ericsson Globe Arena och Hovet. Centralt beläget i Stockholm har området dessutom nära till all form av kommunikation och transport, samt huserar flera restauranger, bra toaletter och bra säkerhet.

Sonisphere Festival etablerades 2009 och erhöll priset “Best New Festival” på 2009 års UK Festival Awards. Det året besökte festivalen sex länder. Nu bara två år senare har Sonisphere Festival växt till det dubbla, 2011 får hela tolv länder den stora äran att besökas av världens främsta festivalturné. Vi är otroligt glada och stolta över att Sverige och Stockholm är en av dessa. Vi ses i sommar!

Biljetterna till Sonisphere 2011 släpps fredag 25 februari kl 9.00.

Relaterat: Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Charlie Engstrand Sommar: Kärlek på Svenska

by


Charlie Engstrand Sommar
Kärlek på Svenska
Betyg: 5

När jag hörde namnet Charlie Engstrand var det på facebook och av Stefan Sundström, som skrev lyriskt om det bästa han hört. Av nyfikenhet letade jag efter Charlie Engstrand på nätet och sedan var det kört. Nu ligger “Kärlek på Svenska” i min hylla och följer mig dessutom troget på mina bilresor.
“Kärlek på Svenska” är tung och ömsint, söt och salt. Där finns spår av Ferlin och det finns eko av Dan Andersson, Lillebror Söderlund men Charlie Engstrand står så bra på egna ben att han inte behöver jämföras. Lyssna själva.

Vem kan skriva en visa om “Haren” så att man skulle vilja spela den för sina barnbarn (om man hade några). En otroligt vacker och sorgsen text, där orden leker sig fram och bäst av allt, man ser Haren hur han nekas av rävarna att bli tredje person på luffen. “På luffen går man bara två, så du får bli din egen kompanjon, ensamhet är inget antal, det är en kronisk infektion”.

Det är den språkliga leken som gör Charlie Engstrands poesi så levande men också krävande. En recensent (Barometerns, Dennis Andersson) som också hört honom första gången, skrev att han inte förstod, “Fantastiska texter med ord som studsar fram och tillbaka i rimmen och det sker med en sån elegans att man vill höra det igen. På en gång.
Och så det melankoliska doftspåret som ringlar sig igenom plattan. “

Om man tycker om ett konstverk måste man alltid tolka eller förstå, nej inte alls. Måste man tolka alla texter och förstå klockrent vad allt innebär? Nej. Man kan lyssna, känna och ta till sig. Njuta av musiken, klangen och i det här fallet känna tryggheten från Delsbos utkanter, där man har tid att ännu se och uppleva naturen. För det tror jag att “Kärlek på Svenska” handlar om, kärleken, naturen och tystnaden och ljudet av tystnad där man bara om man vill kan höra Charlie Engstrand spela och sjunga.

Jag vill bara höra mer och mer.

Med sig på skivan har Charlie ett gäng supportrar som bla Stefan Sundström, Stina Berge, Toni Holgersson, mfl.

*Humla Kulturförening finns i Ljusdal,
www.humlakultur.se

Recension av visor: Eva Borgström med Utflykter

by

Artist: Eva Borgström
Titel: Utflykter
Betyg: Utflykter
Utgivningsdatum: 14 juni 2010

Det finns två sätt när man lär sig tycka om en låt eller CD. Första intrycket eller lyssna åtminstone två gånger.
I det första fallet är det som en bra bok, man läser om den, alltså spelar om den, inte en utan flera gånger.
Eva Borgströms, Utflykter som är hennes debut-CD är en härlig överraskning av fyndiga och underbara texter. Den präglas av närhet och vardag, utan att texterna blir banala och trista. Där finns små pärlor som “Vykortet”, resa till Medelhavet, “Ökenfärd” eller kärleksballaden “Enfald”.

I Eva ser jag en fortsättning på att det våras för mogna kvinnliga artister, som Stina Berge, Kajsa Grytt och Sanna Carlstedt. Kvinnor som vågar ta ut svängarna och sjunga om det som ligger dem nära och ändå berör oss som lyssnare.

Det är detaljerna i texterna på Utflykter som fångar, för när Eva åker till Medelhavet ser hon det kanske inte andra skulle se, kvinnan i svart som stickar, kanske en saga! “ I en roddbåt bland yachterna i hamnen satt en gumma med världen i knät”.

Hon sjunger om evig kärlek, om att vänta på att någon som gått sin väg och låten Enfald, fortsätter hon sitt kärlekstema…”Jag vill gärna att du kall veta vem jag bjudit hem på te….” och i varje låt kan vi hitta en liten bit igenkännande och känna den smärta som det innebär att bli lämnad och den förhoppning vi kan känna över att någon skall ångra sig och komma tillbaks.

En annan styrka är Evas röst, man tycker om den och vill höra den igen. Utan att vara påträngande eller högröstad, går hon in på insidan av öra och hjärta. Och när skivan tystnat hör jag hennes efterklang i huvudet.

Nämnas skall även de musiker som finns med på skivan. Musiken är lyhörd och varje instrument ligger exakt, den kompar men stör inte sången. Valet av ha orgel som komp, tycker jag är både modigt och orginellt.

Eva Borgström är litteraturkritiker med 1800-talet som specialitet och om det vet jag inget, men som vispoet är hon en liten stjärna på vishimlen. Debutskivan gör mig glad. Nu väntar vi med spänning på nästa CD.
Eva har tidigare medverkat på en samlingsskiva, “Skivor från visträsket”.

Det som tål att sägas flera gånger är att det finns väldigt få publika tillfällen för visan i den moderna musikvärlden. Sveriges Radio verkar helt ha glömt bort att Sverige har en stark vistradition och inte minst att vi är på väg att få fram en ny generation vis och singsongwriters.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Filmklipp och bilder med Kleerup med Me and my Army från EMI-festen

by

Egentligen var jag rätt trött och sliten, men vem kan tacka nej till en fest med skivbolaget EMI? När de bjuder på spelningar med en rad av sina skivaktuella artister?
Först ut var Helena Josefsson som fick betyg 5 för sitt nya album ”Kyss mej” av SVD.

Oskar Gyllenhammar spelade också två låtar med sitt band. Ganska punkigt och stabilt. Trots att Oskar bara är nitton år och jag tippar att bandmedlemmarna inte är så mycket äldre heller. De har en bra presentation av sig själv på sin Myspacesida:

Oskar Gyllenhammar & Klubb Hjärtat är ett band från den hälsingska kuststaden Hudiksvall. 2011 släpps debutplattan ”Tågen slutar aldrig gå härifrån” på skivbolaget EMI Music Sweden. Håll ögon och öron öppna!

Niclas Frisk och bandet Chinatown spelade också. De släpper sitt album i april. Deras två låtar hade en hel den proggpsykedeliska inslag. Här har de en webbplats.

Vanessa Falk är så tidig i sin karriär att hon inte släppt något album än och det är en bit kvar tills dess. Hon fick trots det ändå chansen att spela för den samlade musikeliten på EMI-festen.

Claes Norén släpper sitt album nästa vecka, så det var många som samlades framför scenen förstås, när det var dags för honom att spela. Han har tillfälligt lämnat sitt band Sugarplum Fairy för att göra som han själv vill. Och bloggen PSL har hjälpt till att skapa hype kring albumet genom att publicera en mängd videos av hans kommande låtar på PSL-bloggen.

Kvällens absoluta höjdpunkt för mig var de tre låtar som Andreas Kleerup och hans nya band Me and my Army spelade. Då var det verkligen drag i publiken och det märktes att många väntar på deras spelning.

Om du tycker dig känna igen en ganska tunnhårig man som får något av Kleerup på en av bilderna här nedan så är det filmkritikern Ronny som skaffar en autograf av Kleerup. (Tror jag i alla fall att det är, det såg så ut.) Ronny hade en yngre kvinna med sig, jag gissar att det är en dotter till Ronny. Fast jag vet ju inte. Det kändes fånigt att gå fram och kolla. Det spelar faktiskt ingen roll heller.

De var en artist kvar på schemat efter Me and my Army. Adam Tensta skulle spela. Jag såg honom i publiken och i vimlet. Tyvärr var jag alldeles för trött för att orka hänga kvar till den spelningen, så Me and my Army fick bli kvällens final. Här är sista låten de spelade: Chemicals. På publikens begäran.






Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Skivrecension: Deerhoof – Deerhoof vs. Evil

by

Artist: Deerhoof
Titel: Deerhoof vs. Evil
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 25 januari

Först lite nörderi. I Mario Bava’s film Kill Baby, kill! (Operazione Paura) från 1966 visas djävulen som en liten blond flocka med en boll. Samma bild av djävulen återanvändes i filmen Histoires Extraordinaires (Spirits of the dead) av Fellini/Vadim/Malle och på omslaget till Deerhoof vs. Evil återkommer bilden – om än något omgjord.


Operazione Paura

Symptomatiskt är den bästa låten på albumet en cover av Mikis Thedorakis Let’s Dance the Jet som också för tankarna till just italiensk skräckfilm cirka 1970.


Mikis Thedorakis Let’s Dance The Jet

och


Deerhoofs mer sentida version, med tydlig accentuering mot Goblins sound.

Claudio Simonetti blir säkert stolt om han hör det.

Annars bjuds vi på det som utomlands kallas för progressive rock, en term som kidnappats av band som Nationalteatern här i Sverige vilket blir missvisande här. Det handlar om rockmusik som tar ut svängarna rejält och spretar på i diverse riktningar. Såväl loungemusik som modern electronica bryter tidvis igenom. På sina ställen känns det väl spretigt och när de mot slutet av skivan börjar sjunga på japanska tycker jag de traskar iväg för långt. Men överlag tilltalar den här typen av genreöverskridande musik mig.

Spåren på skivan är:
1. Qui Dorm, Només Somia
2. Behold a Marvel in the Darkness
3. The Merry Barracks
4. No One Asked to Dance
5. Let’s Dance the Jet
6. Super Duper Rescue Heads!
7. Must Fight Current
8. Secret Mobilization
9. Hey I Can
10. C’Moon
11. I Did Crimes for You
12. Almost Everyone, Almost Always

På recensionsversionen följde två livelåtar också med:
13. Panda Panda Panda (Live in New York)
14. You Can’t Sit Down (Live in New York)

Livespåren är betydligt mer av improvisation och rent jammande än vad som går hem på en skiva och känns lätt överflödiga. De visar på bandets bredd men känns malplacerade.

Bästa låt: Let’s Dance the Jet, giallo-soundtrackpastisch som gärna kunde varit längre.