• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Mastodon: Live at the Aragon

23 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Mastodon
Album: Live at the Aragon
Releasedatum: 15 Mars 2011
Betyg: 2

För drygt två år sedan släppte Mastodon sin mest kontroversiella skiva någonsin, ”Crack The Skye”. Den var ytterligare ett steg bort från hårdheten på de första plattorna och thrashinfluenserna är näst intill obefintliga. Däremot välkomnades den med öppna armar av progressive rock-världen och skivan blev bandets globalt mest hyllade någonsin.

Darför kommer det inte som någon förvåning att bandets första liveskiva (bortsett från Workhorse, som endast finns på DVD) inleds med Crack The Skye i sin helhet och kompletteras med ett mindre förutsägbart set låtar från tidigare skivor.

När Oblivion drar igång är det blandade känslor. Allt verkar fungera perfekt tills Brann Dailor börjar sätta första versen. Genast känns det att något är på tok. Min besvikelse når sitt klimax när sista delen, ”Spiral” av min favoritlåt ”The Czar” drar igång. Magin som uppstod i studioinspelningen är helt borta och allt känns riktigt platt. Tyvärr. Mastodon känns inte som rätt band att släppa en liveskiva. Att se och höra är en upplevelse, men när vi sedan bara har ljudspåret kvar är det inte mycket att hurra för.

Trots att jag tillhör publiken som uppskattar Crack The Skye mer än Mastodons tidigare verk känner även jag en lättnad när ”The Last Baron” äntligen tar slut och ”Circle of Cysquatch” startar. Sista delen flörtar lite med fansen av Mastodons äldre material då det bara är tyngre, mindre progressiva låtar. Och det är just den delen som håller en lite högre standard på skivan då den inte är lika krävande musikaliskt. Tycker också det är kul att de får med covern av The Melvins’ ”The Bit” på slutet.

Som slutsats – jag har absolut ingen anledning att välja den här skivan över deras studieversioner. Enda orsaken jag kan tänka mig att någon skulle vilja skaffa den här skivan är om de varit på plats i Chicago när skivan spelats in eller rent av för samlarvärdet. Men då har du säkert redan förbokat den för länge sedan.

PS. Recensionen gäller endast musikspåret. Liveinspelningen i videoformat har jag inte fått för recension och kan därmed inte uttala mig om.

Läs även andra bloggares åsikter om Mastodon, live at the Aragon, hårdrock, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, live at the Aragon, Mastodon, skivrecension

I´m From Barcelona: Forever Today

23 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: I´m From Barcelona
Titel: Forever Today
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-03-23

”Let Me Introduce My Friends” hette debutplattan från det gladgalna storbandet ”Im from Barcelona”. Det mottogs med rejält mycket större entusiasm och glädje än vad de 29 medlemmarna i bandet någonsin hade kunnat ana. Nu släpper de sin tredje fullängdare på cd och namnet på albumet är ”Forever Today”.

Det här är musik man blir glad av! Och det är meningen också. Bandledaren Emanuel berättar att de testade göra deppiga låtar men det blev bara… ”för mycket ångest”. Nu blev det istället tio glada storbandsroliga låtar på klassiskt ”Im from Barcelona”-man’er. Det här bandet gör musik med en stor kör som skapar en smittande sing along känsla. Att se bandet uppträda ger en känsla av att detta är en glädjeyr skolklass på resa. Med 29 bandmedlemmar skapar de både känsla och sound av ett riktigt storband.

Bandet startade som ett av bandledaren Emanuel Lundgrens musikprojekt. Han hade tagit semester för att göra det han tycker allra bäst om; spela in musik. Men det blev liksom inte så roligt att göra det själv. Så han tog hjälp av sina vänner. De ställde mer än gärna upp och till slut började förfrågningar om att framföra låtarna live att komma. Ett tu tre hade de skivkontrakt med EMI och bokade spelningar i flera olika länder. 2007 vann de P3 Gulds pris för Bästa Nykomling och var samma år nominerade för en grammis.

Förstaspåret på nya skivan som släpps den 23 mars heter ”Charlie Parker” (döpt efter legenden) och är en humörhöjare. I första sekunden hörs Emanuel skratta innan pigga trumpinnar räknar in. En glad låt med mycket handklapp och sång som fungerar som ett samspel mellan Emanuel och resten av bandet. Singeln ”Get In Line” har redan börjat snurra flitigt på P3. Flera av låtarna har potential att bli vårens mest spelade i etern. Den här plattan kan bli en sommarplåga…

Att se det här bandet live är en rekommendation. Det är mäktigt med så många människor på scen samtidigt. Eftersom bandet har som inställning att varje spelning är den sista de gör ger de allt. Idag den 22 mars släpps nyheten att ”I´m From Barcelona kommer” spela på Popadelica, en festival i Huskvarna den 7 maj. För tillfället är det den enda spelningen för bandet under våren.

Läs även andra bloggares åsikter om I´m from Barcelona, musik, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: I´m from Barcelona, Musik, skivrecension

Graveyard – lyfter taket med Hisingen blues

22 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Graveyard
Titel: Hisingen Blues
Betyg: 5
Utgivningsdatum: 24/3
Gott folk, jag vet att det är tidigt att säga, men årets skiva är här! Som ett barn som väntar på tomten har jag längtat som en idiot efter denna skiva och nu har den äntligen kommit, och helvete vad den är bra!
Sedan några veckor tillbaka har man kunnat tjuvlyssna på låtarna ”Hisingen blues”, fantastiskt smakprov på hur en fantastisk skiva ska låta.
Graveyard är ett rockband från Göteborg. Med influenser från Cream och Led Zeppelin återupplivar de 70tals rocken med svängiga låtar och en sångare i klass med Robert Plant.
Skivan inleds med låten ”Ain’t fit to live here”, en klassisk blues låt, rivig och hård, som sätter ribban på topp, hur följer man upp en såhär fantastisk introlåt? Jo, med en låt som ”No Good, Mr Holden”, en snäll men lite mysitsk låt, lyssna på texten.

Vi har kommit till spår nummer två på skivan och jag har redan åkt och köpt utsvängda jeans och dragit på mig pojkvännens flanellskjorta. Jag ska låta håret växa långt och om jag har tur så kommer jag ha en redig mustach till sommaren. Kan denna skiva verkligen ha spelats in nu senaste året?Musiken, känslan, allt, det känns som något man hittat i en polares pappas gamla vinylsamling.

Det luktar 70tal och jisses vad jag älskar det.
Låt nummer tre på skivan är ”Hisingen blues” som är skivans titelspår. Låten är som en orgie av ljud, den som inte rycks med i denna låt är döv. I flera veckor har jag stått och vrålat till denna låt i duschen.
OHHHH LUCIFEEER PLEASEEEE TAAAAAKE MY HAAAAND!

Detta är en orgasmisk musikupplevelse som måste införskaffas så fort tillfälle ges, spring till skivbutikerna gott folk! Spring så fort ni kan! Alla låtar är så bra, och sista låten, The Siren, ska vi inte ens tala om. Släck ljusen, tänd några stearinljus, tänd en cigarett, ligg på golvet. Åh eufori, det kanske finns en gud ändå. Rösten, SERIÖST, JOAKIM NILSSON, HUR FAN SJUNGER DU? GULD! SOM GULD SÄGER JAG BARA! Inte för att låta hysterisk och ursäkta capslock, men lyssna på skivan och förstå.
Nu har jag spelat skivan i flera dagar på full volym och ingen granne har klagat, och mina grannar gillar att klaga. SÅ bra är skivan, så bra att du kan börja spela den klockan sex på morgonen utan att någon säger ett skit.
Skivan släpps torsdag den 24e mars, samma kväll håller Graveyard en releasefest/spelning på kägelbanan i stockholm, jag rekomenderar alla att å dit, för visst att Graveyard har släppt två helt fantastiska skivor, emn att se dem live.Wow. Sveriges bästa liveband, Sveriges bästa band. Ja, det är nog så. Härmed är det officiellt, Graveyard, ni är Sveriges bästa band och jag älskar er. Tack.

Läs även andra bloggares åsikter om Graveyard, Hisingen Blues, skivrecension, rockmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Graveyard, Hisingen blues, Rockmusik, skivrecension

Skivrecension: Brian Robertson – Diamonds And Dirt

22 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: Brian Robertson
Titel: Diamonds And Dirt
Betyg: 2
Utgivningsdatum: 2011-03-28

Brian Robertson är känd som gitarrist med bakgrund i Thin Lizzy och Motörhead, ganska stark bakgrund med andra ord. Till sin hjälp har han här ett kompetent band med musiker som Ian Haugland och John Norum, även här rockadel alltså. Men ofta blir solosläpp av gamla anonyma bandmedlemmar sällan speciellt spännande. Så inte heller här.

Det tuffar på. Det är kompetent softrock med bluesinslag av typen ett genomsnittligt coverband spelar på din lokala krog. I alla fall är det så det känns. Det uppenbarligen meriterade bandet lyfter aldrig, melodierna är intetsägande, idéerna verkar mest vara att försöka upprepa något som gjorts bättre hundra gånger tidigare. Låtarna och arrangemangen är Robertsons egna och den briljans någon såg bland de band som Robertson hade spelat in tidigare och som är grunden för den här skivan lyser med sin frånvaro. Det är snarare medelmåttigt.

10 Miles to Go on a 9 Mile Road visar mer av vad bandet kan, men där är det Robertsons trötta pratsång som sänker betyget. Det är habilt, ospännande. En viktig förklaring är Robertsons avsaknad av rockröst, det låter insmickrande och konturlöst där man vill ha nåt som river eller sticker till.

Skivan gungar vidare utan att man lyfter ögonbrynen mer än nån enstaka gång. Visst finns det kompetenta soloinslag men vill jag lyssna på klassisk rock finns det minst tio skivor av Thin Lizzy, UFO eller Deep Purple jag hellre lyssnar på. Skivan är av intresse för rockarkeologer utan kritisk blick, för alla andra rekommenderar jag Deep Purple – In rock och Thin Lizzy – Black Rose.

Läs även andra bloggares åsikter om Brian Robertson, recension, skivor, skivrecension, rockmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Brian Robertson, Recension, Rockmusik, skivrecension, Skivrecensioner

Malmö Opera generalprogram för säsongen 2011-12 presenterades idag

22 mars, 2011 by Redaktionen


Idag på den riktiga första fina vårdagen, här i Malmö presenterade teaterchefen Bengt Hall nästa säsongs-program och det var både spännande och överraskande! Det enda jag visste var att den s.k. breda operan skulle bli ”Carmen” i regi av Hilda Hellwig och med årets Jenny Lind stipendiat, Astrid Robilliard i den ledande rollen, men i övrigt var det en helt underbar dag med flera överraskningar utöver att ”Carmen” kommer att sjungas på svenska. Ja, jag precis som de flesta andra visste ju att ”Les Miserables” skulle inleda säsongen.

Särskilt roligt är det ju att man har valt att sätta upp Leos Janaceks ”Jenufa” för det är en opera som jag ännu inte har haft möjlighet att se. Med Erika Sunnergårdh, som för övrigt debuterade under gårdagen på Kungliga Operan i Stockholm, som Tosca i Puccini´s ”Tosca” i huvudrollen och den fantastiska Gitta-Maria Sjöberg som hennes mamma Kostelnicka och med Ingrid Tobiasson som hennes mormor. Det blir idel stjärnglans!

Den sista stora överraskning blir att Malmö Opera sätter upp en Wagneropera, något som jag har längtat länge efter och det blir Wagners sista opera ”Parsifal” ett val som jag aldrig trodde att de skulle satsa på. Själv hade jag hoppats på ”Tannhäuser”, men är naturligtvis glad för valet av opera. Chefsdramaturgen Stefan Johansson står för regi och som Kundry hör vi växelvis de två flickorna från Ängelholm, nämligen Susanne Resmark, som för övrigt snart debuterar på Metropolitan Opera och Martina Dike, som jag mest minns från ”Nibelungens ring” på Stockholmsoperan.

Mer om uppsättningar under säsongen kan du läsa på nedanstående klipp:

En aldrig tidigare skådad scenografi och Malmö Operaorkester under ledning av Mats Rondin garanterar att Malmö Operas stjärnspäckade uppsättning av LES MISÉRABLES blir en unik upplevelse. Den 16 september är det dags för Dan Ekborg, Peter Harryson, Marianne Mörck och de andra i ensemblen att ge liv åt Victor Hugos klassiska berättelse..

TIRFING är en nationalromantiskt färgad opera av Wilhelm Stenhammars, med motiv ur de nordiska gudasagorna. Den har inte uppförts som opera sedan den sista föreställningen spelades på Kungliga Operan i Stockholm 1901. Den 15 oktober är det äntligen dags igen då Per-Erik Öhrns version har premiär på Malmö Opera, med Arnold Östman på dirgentpulten och med Martina Dike i huvudrollen.

Leoš Janá?eks JENUFA, premiär 19 november, utspelar sig långt bort från de slott och borgar som så ofta utgör bakgrunden för operaverk. Stjärnskottet Erika Sunnegårdh sjunger rollen som en utsatt bondflicka på den tjeckiska landsbygden, Gitta-Maria Sjöberg spelar hennes mamma Kostelni?ka och Ingrid Tobiasson hennes mormor. Irländska Orpha Phelan, som i vår gör HOFFMANNS ÄVENTYR på Malmö Opera, regisserar föreställningen.

En helt annan ton har Thomas Lindahls nyskrivna KARLSSON PÅ TAKET. Astrid Lindgrens folkkära berättelse iscensätts av ett ungt konstnärligt team med Unga Tur-ledaren Sally Palmquist Procopé i spetsen. Urpremiären äger rum 17 december.

CARMEN är världens kanske mest populära opera. Även om man inte sett en enda föreställning i hela sitt liv, kan man förmodligen nynna Toreador-arian eller någon annan av kompositören Georges Bizets många melodiösa stycken. På Malmö Opera kommer den dessutom att framföras på svenska. Hilda Hellwig regisserar uppsättningen, som har premiär 11 februari.

Malmö Operas MADAMA BUTTERFLY, som hade premiär i november 2010, blev en otrolig succé och det var många som inte lyckades få biljetter till de utsålda föreställningarna. Därför tar vi upp Henry Akinas vackra version igen, med nypremiär 10 mars.

Den sista stora uppsättningen 2011-2012 är Richard Wagners PARSIFAL, ett riddarepos som också blir chefdramaturgen Stefan Johanssons regidebut på Malmö Opera. Två sångerskor med Ängelholmsanknytning, Susanne Resmark och Martina Dike, alternerar i den kvinnliga huvudrollen, den tyska barytonen Thomas Mohr gör den manliga. Premiären äger rum 21 april.

Du kan säkert också läsa mer om föreställningarna på Malmö Opera´s utmärkta hemsida

DN om generalprogrammet

Arkiverad under: Musik Taggad som: generalprogrammet säsongen 2011-12, Malmö Opera

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1404
  • Sida 1405
  • Sida 1406
  • Sida 1407
  • Sida 1408
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in