• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: IAMX – Volatile Times

17 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: IAMX
Titel: Volatile Times
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 18 mars

Chris Corner som tidigare var medlem i bandet Sneaker Pimps lämnade bandet 2003 och gav sig ut på soloprojekt under namnet IAMX. Hans senaste album, hans fjärde studioalbum, som under inspelningen var känt som IAMX4 har fått titeln Volatile Times och släpps imorgon.

Jag misstänker att många IAMX-fans kommer tycka skivan inititalt är något av en besvikelse, mest för att IAMX förra album Kingdom of Welcome Addiction var så starkt. Men precis som den måste man lyssna in sig på låtarna på nya albumet, de fastnar inte på en gång. Låt er alltså inte luras; det här är riktigt bra, modern electronica-influerad rockmusik.

Inledande I salute you Cristopher är en lugn melodi men redan med spår två får det hela mer fart och den släpper egentligen inte tempot under resten av albumet.

Albumets låtar:
1. I salute you Cristopher
2. Music People
3. Volatile Times
4. Fire and Whispers
5. Dance with me
6. Bernadette
7. Ghosts of Utopia
8. Commanded by voices
9. Into Asylum
10. Cold red light
11. Oh beautiful town

Samtidigt lekfullt och allvarligt med musikalisk bredd och kompetens tror jag IAMX kommer fortsätta samla på sig fans med Volatile Times.

För de som ännu inte hört IAMX kan jag varmt rekommendera både Volatile Times och tidigare album, man kan börja var man vill i IAMXs historia för att bekanta sig och jag är övertygad om att om ni ger IAMX en chans kommer ni gilla det.

IAMX kommer glädjande nog till Sverige på sin turné, den 24/3 i Malmö på babel och den 25/3 i Stockholm på Nalen. Dessutom blir det en spelning på Arvikafestivalen där Aphex Twin tillkännagavs som huvudnummer häromdagen.

Här finns IAMX officiella websajt.

Bästa låt: Oh beautiful town

Arkiverad under: Musik, Recension

Intervju med The Japanese Popstars

16 mars, 2011 by Jonatan Södergren

The Japanese Popstars släppte nyss singeln Song for Lisa och i juni släpps albumet Controlling Your Allegiance som bland annat innehåller ett samarbete med Robert Smith från The Cure. Kulturbloggen passade på att skicka iväg några frågor till denna högaktuella grupp från Nordirland.

Hur lärde ni känna varandra och när bestämde ni er för att bilda bandet?

Bandet bildades 2006 då jag (Gareth) arbetade som DJ. Gary bokade mig till en klubb i sin hemstad Derry och efter det blev vi vänner. Decky spelade i ett annat band som Gary hade bokat samma kväll. Gary och Decky hade redan varit vänner i några år. Anledningen till att vi startade ett band var att vi ville kunna komma in gratis på musikfestivaler.

Vilken var den första låten ni skrev tillsammans?

Den första Japanese Popstars-låten hette Rodney Trotter.

The Japanese Popstars är fortfarande relativt nya för de flesta – hur skulle ni beskriva er musik för någon som inte vet vilka ni är?

Jag skulle säga att vår musik är väldigt elektronisk men det är svårt att säga mycket mer än så då vi hoppar mellan en hel del olika stilar.

Vilka är era influenser?

Vi kommer från väldigt olika musikaliska bakgrunder vilket jag tycker ger vår musik en mångsidighet. Alla bandmedlemmarna gillar dansmusikens supergrupper, till exempel Underworld, Daft Punk och The Chemical Brothers, och vi älskar riktigt banal 80-talspop.

Ert nya album Controlling Your Allegiance släpps den trettonde juni, vad kan vi förvänta oss av det?

Förhoppningsvis är det en samling låtar som folk vill lyssna på. Musikaliskt sträcker det sig från att vara långsamt och atmosfäriskt till att innehålla beats som går i full fart och som passar perfekt i festivalmiljö. Vi har haft turen att få samarbeta med en rad framträdande musiker vilket är något vi är väldigt stolta över.

Kan du beskriva processen bakom arbetet med den efterlängtade skivan?

Det har mer eller mindre tagit arton månader. På den här skivan ville vi involvera riktiga vokalister och inte bara ha instrumentala spår eller samplingar. Så fort vi hade skrivit ner en idé började vi tänka i banor av vem som skulle ha sjungit på just den här låten i den bästa av världar. Sedan kontaktade vi de vokalister som vi ansåg vara idealet och som tur var tackade alla ja.

På er nya skiva har ni samarbetat med en rad intressanta musiker, exempelvis Robert Smith från The Cure. Hur va han att arbeta med?

Det var en ära. Alla i bandet är massiva The Cure-fans så vi var väldigt uppspelta över att Robert gick med på att arbeta med oss. Vi lärde oss extremt mycket även på den tekniska sidan då våra arbetsmetoder är väldigt lo fi. Större delen av skivan spelades in i antingen mitt eller Garys sovrum, så för oss som enbart använder väldigt grundläggande utrustning och inte har tillgång till någon professionell studio var det fantastiskt att arbeta med en artist med så mycket erfarenhet och kunskap inom musikproduktion.

Hur kom ni i kontakt med honom?

Som med alla andra artister försökte vi ta reda på vem som var manager. Vi fick tag på Roberts email och närmade oss honom den vägen.

Är samarbeten med olika artister något ni planerar att göra mer av i framtiden?

Jag tycker det har fungerat riktigt bra för oss hittills så det är något vi skulle vilja fortsätta med i framtiden. Vi har redan skrivit en önskelista och börjat kontakta några väldigt speciella artister som vi vill ha med på nästa skiva.

Ska ni spela på några festivaler i sommar?

Sommaren kommer bli hektisk då vi ska spela på festivaler i Irland, Storbritannien, Europa och Amerika. Det kommer bli en fantastisk tid för oss som älskar festivaler.

Finns det några planer på att besöka Sverige i framtiden?

Vi vill verkligen åka till Sverige. Att resa och besöka nya ställen är något vi älskar så förhoppningsvis kommer vi över snart.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Robert Smith, Song for Lisa, The Japanese Popstars

Skivrecension: Bob Hund – Det överexponerade gömstället, albumet alla hyllar

16 mars, 2011 by Redaktionen


Artist: Bob Hund
Titel: Det överexponerade gömstället
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 2011-03-16

”Lite av varje för ingen” sjunger Thomas Öberg i bob hund på nionde skivan Det överexponerade gömstället. Texten är inte en innehållsförteckning för skivan, utan ett exempel åt vilket håll bob hunds texter gått. Mer åt det finurligt samhällskritiska, eller politiska om man så vill, och bort från spexigt men charmigt nonsens.

Musiken är genomgående mörkare, där vi tidigare kunde höra Tralala lilla molntuss får vi nu mörka Ja, ja, ja, nej, överladdad av beslutsångest och ovilja. Såväl i text som i musik. Men egentligen är det ingen skillnad i deras inställning till musikens mening. bob hund letar efter oväder precis som förut, men gräver djupare för att hitta svaren. ”Ja, nej, kanske, vi får se” sjunger Thomas Öberg.

Osäkerheten och tveksamheten förstärks av skivans genomgående lite postpunkliknande komp. Ibland känns det som nyss Stockholmsgästande Wire, eller ett mer basmättat Young Marble Giants snarare än Sveriges gladaste band. Egentligen inte mig emot, men det mörka måste för att inte falla laddas med trovärdighet och vilja. Oftast lyckas bob hund, men ibland får viljan att leka med språket, bolla med orden, sångtexterna att likt överfyllda ballonger spricka. Det är en tunn linje att balansera på, men den pondus som Sveriges främsta popband har byggt upp gör att det är lätt att acceptera de få snedstegen.

Det mer allvarstyngda och analyserande bob hund är inte på något sätt en besvikelse. Skivan lever inte upp till tidigare klassiker som Omslag: Martin Kann eller Jag rear ut min själ, allt ska bort och den dåliga fantasi omslagsdesignern Martin Kann visar prov på är inget som återspeglas i bandet. Det här är ett steg framåt, åt sidan, 10 år bakåt och 100 år framåt. bob hund är reinkarnerade, precis som förut.

Betyg 3 i Expressen
Betyg 4 i Göteborgsposten

Läs även andra bloggares åsikter om Bob Hund, recension, skivrecension, musik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Bob Hund, Musik, Recension, skivrecension

Bekräftat: Aphex Twin till Arvika

16 mars, 2011 by Redaktionen


Aphex Twin kommer till Arvikafestivalen i sommar.
På Arvikafestivalens hemsida bekräftas bokningen:
Japp, det är sant. Det blir en historisk spelning i sommar! Vi är så peppade, Aphex Twin är en pionjär inom den elektroniska musiken och vår hjälte!

Mer info om Aphex Twin från Arvikafestivalens hemsida:

Richard växte upp på de brittiska öarna med sin härligt konstiga kombination av spektakulära landskap och enknaprande tristess. Han studerade elektronik för att bli ingenjör men det slutade istället med att han fick maskinerna att sjunga. 1991 grundade Richard tillsammans med Grant Wilson Clarriage skivbolaget Rephlex som sedan dess har varit en plattform för nya innovationer av dynamiken i Acid-musiken.

Aphex Twin har gett ut ett gäng skivor men ingen har varit den andra lik. Hans första fullängdsalbum, Selected Ambient Works 85-92, släpptes 1992 och den är ta oss tusan ren balsam för själen. Efter debuten blev han hetare och hetare medan hans sound blir kallare och kallare. Via legendariska Warp släpptes sen Selected Ambient Works Volume II som är en röntgenbild av debutalbumet och inget mindre än en isande skönhet.

Tredje skivan är grymma beats, påträngande rytmer och väsande andning. Sen blir det återigen abstrakt men inte för den skull sämre utan fantastiskt vackert och fullkomligt oemotståndligt. 2001 kommer det sista livstecknet från Aphex Twin i albumform, Drukqs, plus några återgivningar med mixar och samlingsalbum.

Arvikafestivalen arrangeras 14-16 juli 2011.

Relaterat: Aftonbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Aphex Twin, musik, Arvika, musikfestivaler, elektroniskt

Arkiverad under: Musik Taggad som: Aphex Twin, Arvika, elektroniskt, Musik

Funeral for a friend – en vän som man verkligen vill begrava

16 mars, 2011 by Redaktionen

Artist: Funeral for a friend
Titel: Welcome home armageddon
Betyg: 1
Utgivningsdatum: 15/3 2011

Jag önskar att jag var 13. Inte för att det var kul att vara 13, det var horribelt, men hade jag varit 13 så kanske jag hade kunnat relatera till Funeral for a friends nya skiva. När jag var 13 visste jag nämligen ingenting om musik. Allt som krävdes för att jag skulle köpa en skiva var att kilarna i bandet hade svarta emoluggar och gillade att sjunga om smärta och att vara hatad. Hur musiken sedan lät var ingenting att bry sig om.

”Welcome home the armageddon” är Funera for a friends fjärde studioalbum, vilket inte märks av. Man kan ju tycka att ett band som spelat ihop sedan 2001 borde ha utvecklats lite, men Funeral for a friend verkar ha stannat i någon form av experimentstadie där de försöker blanda Iron Maiden med Mars Volta och tonårsångest.

Jag minns att jag såg bandet 2007 när de spelade förband till My chemical romance. Minns då att jag tyckte att det något utav de pinsammaste band jag sett live, och då har jag ändå sett Thomas DiLeva live fem gånger. Med en blandning av gnälliga refränger och pubertala skrikverser så försöker Funeral for a freiend spela någon typ av modern screamorock som bara faller och blir en stor hög olyssningsbar smörja. Ledsen grabbar.

Så skivan i helhet, kan inte riktigt skilja låtarna ifrån varandra. Det är den ena låten efter den andra med riff, bröl, gnälla gnälla, riff, breakdown, riff, tonarts höjning, riff, slut. Och så håller det på, spår efter spår efter spår. Tills de kommer till skivans sista låt, som också är deras bästa. Låten ”Welcome home armageddon” är en 5½ minut lång låt om egentligen ingenting. Armageddon är påväg hem, hallelujah! Refrängen är så jäkla catchy och fastar på hjärnan direkt, tyvärr inte på det positiva sättet. Ungefär 2 minuter in i låten går den ner i ett mildare parti där sångaren sjunger att han ska försöka dölja alla sina lögner, han låter plågad, vad kan det vara för lögner han gett oss? Han har ljugit oss rakt upp i ansiktet, ve och fasa. Sista delen låter som en begravning. En begravning av en vän. Allt jag kan säga, Funeral for a friend, begrav er själva. Gör något vettigt av era liv, för detta vill vi inte höra.

Läs även andra bloggares åsikter om Funeral for a friend, recensioner, skivrecensioner

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Funeral for a friend, recensioner

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1392
  • Sida 1393
  • Sida 1394
  • Sida 1395
  • Sida 1396
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1764
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

För en krim-sommar: Fem säsonger av Kommissarie Banks finns på SVT Play

För den som älskar att grotta ner sig i … Läs mer om För en krim-sommar: Fem säsonger av Kommissarie Banks finns på SVT Play

Puts väck – musikalisk resa i Ronneby brunnspark från en stulen (?) dubbel guldskiva till klädsel för succé.

(Linnéa Wessman Svensson, Bella Säwström … Läs mer om Puts väck – musikalisk resa i Ronneby brunnspark från en stulen (?) dubbel guldskiva till klädsel för succé.

Sony utannonserar övergivandet av fysisk media för sina spelkonsoler

Sony släppte en bomb i spelindustrin när … Läs mer om Sony utannonserar övergivandet av fysisk media för sina spelkonsoler

Recension av tv-serie: Morden i Midsomer säsong 25 – en ny säsong att njuta av

Morden i Midsomer säsong 25 Betyg … Läs mer om Recension av tv-serie: Morden i Midsomer säsong 25 – en ny säsong att njuta av

Filmrecension: Minioner & Monster – ett bittert antiklimax

Minioner & Monster Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Minioner & Monster – ett bittert antiklimax

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in