Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

My Chemical Romance på Annexet

by

Vad: My Chemical Romance
Var: Annexet, Stockholm
När: 18 mars 2011

Mitt intryck var att bandet strävade efter att vara mer cinematiska och eklektiska än vad de faktiskt var, för de mest medryckande partierna var oftast rätt så likartade när My Chemical Romance tog sin stadiumanpassade tonårsångest till Annexet i Stockholm.

Bristen på melodier skulle felaktigt kunna tas som brist på idéer även om jag fortfarande inte förstår poängen med att döpa en låt till Na Na Na (Na Na Na Na Na Na Na Na Na). Styrkan låg framför allt i deras förmåga att skifta mellan att vara dynamiska och repetitiva.

En av konsertens höjdpunkter var Summertime – en låt från senaste skivan med väldigt bra synt som den numera rödhåriga Gerard Way ironiskt nog introducerade med att hålla upp en svensk flagga och berätta hur länge sedan det var han såg snö på riktigt.

De två låtarna som publiken verkade uppskatta mest var dock Welcome to the Black Parade och Teenagers – innan den sistnämnda fick vi veta att bandet kanske återvänder i sommar.
Bilder från konserten, finns här.

Morgonpasset i P3 anordnade festival med bland annat First Aid Kit

by

Vanligtvis brukar Morgonpasset med programledarna Hanna Hellquist, Martina Thun och Kodjo Akolor sändas på vardagar i P3 mellan 06:30 och 10:00. Just den här morgonen hade de hyrt en större studio och bjudit in såväl artister som en publik. Temat var festival.

Förutom First Aid Kit spelade Mohammed Ali, Movits, Emil Jensen och Karl Larsson från Last Days of April. Även Miss Li gästade programmet och pratade festivalminnen.

Det var kul att se att så många lyssnare faktiskt dök upp såpass tidigt på morgonen. Även om stämningen var alldeles för mysig för att kännas som en festival blev det en lyckad tillställning.

Mer om festivalen hittar du på Morgonpassets hemsida.


Rise Against till Stockholm – signering på Sound Pollution

by

Rise Against spelar för ett utsålt Annexet i Stockholm lördag den 19 mars. Samma dag, lite tidigare, vid 14.00-15.00 finns bandet på Sound Pollution i Stockholm och signerar sitt nya album ”End Game”, berättar ett pressmeddelande:

Rise Against är tillbaka i Sverige med sitt 6:e studioalbum innanför västen.

Under lördagen den 19/3 kommer bandet att spela inför tusentals fans på Annexet
Dom kommer även att signera nya albumet ”End Game” på Sound Polliution i Gamla Stan.

Sound Pollution ligger på Stora Nygatan 18 och signeringen startar kl 14:00.

Under signeringen kommer den exklusiva ECO versionen utav albumet finnas tillgänglig.
Endast 200 exemplar av denna miljövänliga utgåva har tagits in till Sverige och alla finns på Sound Pollution.

Bandet slog igenom stort i Sverige med deras förra album ”Appeal To Reason” med framför allt singeln ”Hero Of War”. ”Hero Of War” låg på svenska topplistan i hela 6 månader varav 5 veckor topp 10.

Senast dom spelade i Sverige var det lapp på lluckan och så även den här gången.
På lördag kommer Annexet vara fyllt till bristningsgränsen!

Har kan du se del ett av bandets korta filmer om arbetet bakom plattan.

Du kan se resten på bandets webbplats.

Läs även andra bloggares åsikter om

Skivrecension: The Van Jets med Cat Fit Fury

by


Artist: The Van Jets
Titel: Cat Fit Fury
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 2011-03-01

The Van Jets spelar en sorts frejdig gitarrpop som består av lika delar ungdomligt oförstånd, hitlistehunger och begåvning.

Gruppen kommer från Belgien och har haft flera listframgångar i hemmavid. Cat Fit Fury är deras album nummer två och är tänkt att bli det internationella genombrottet.

Låtmaterialet är ojämnt. Från den intensiva Comes The Crying – med kvidande sång och galet uppskruvade gitarrljud – till den monotona Matador, som får betraktas som ren utfyllnad. Frågan är om gruppen egentligen själva vet vad man vill göra för sorts musik – pop, punk eller rock ’n roll?

Gruppens eget svar är att man gör skitig och vacker garage-glamrock. Man säger att “violence and beauty, guitar riffs and great songs, the masculine and the feminine, all build up to produce The Van Jets unique chemistry.”

The Van Jets vill mycket, och det är inget snack om att här finns begåvning, men trots att man larmar och gör sig till så misslyckas man med att beröra på djupet. Musiken är på låtsas. En sorts legobits-rock.

Som en något äldre lyssnare vill jag tillsammans med Charles Bukowski ge The Van Jets några välmenande råd: Ät bara godis på lördagar, lyssna på era landsmän dEUS, och Portishead, och kanske rentav Beatles. Sov hela dagarna och klättra i träd på nätterna. Dansa magdans framför skära ljus. Bo i en tunna. Plantera tulpaner när det regnar. Gift er med en enbent kvinna och raka er med kniv. Och skär in era namn i hennes arm. Borsta tänderna med bensin.

Så kommer nästa album att bli riktigt bra.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Gullinkväll på Fasching

by

Svenska jazzlegender återförenas.
Bengt Hallberg (piano), Jan Allan (trumpet), Georg Riedel.(bas), Gunnel Mauritzson (sång).
En nostalgisk, lite vemodig magisk kväll.
Kvällen inleddes med stycken av Lars Gullin. Jan Allan framförde Tunnelbanesången. En underfundig närmast sakral spelning.
En tolkning av ”Decent Eyes ” framkallar en rysning hos publiken.

Bengt Hallberg, Jazzens grand old man i Sverige inleder en härlig ”Tea for two” på flygeln. Han fortsätter med George Gershwins ”But not for me.”
Man känner jazzhistorien susa genom lokalen. Fräsch musik med 70 år på nacken. Det märks att Hallberg är synnerligen efterlängtad på scen efter en längre tids frånvaro från offentligheten. Han är avslappnad och trivs i gemenskapen med kollegorna.

Jan Allan trakterar trumpeten försiktigt och sensibelt, Georg Riedel hanterar basen med stor kärlek och Gunnel Mauritzson sjunger finstämt. Liksom Gullin härstammar hon också från Gotland.
De etablerade musikerna får assistens av en ung, lovande gitarrist från musikhögskolan,
Daniel Svensson. Ung men ändå fullvuxen. Han har Jan Allan som mentor.

Jan Allan erhöll ett av 2011 års stipendier ur Bert Lewins Stiftelse för jazzmusik . 2006 donerade Bert Levin 3 miljoner kronor till en stiftelse, som under en tioårsperiod ska dela ut årliga stipendier och bidrag till musiker och arrangörer inom jazzområdet.
Blommor och ovationer av publiken.
Lite mellanprat om hur man komponerade dansmusik som ingen kunde dansa till. Publiken smålog.
Den nostalgiska kvällen avslutades med Gullins kompositioner. En jazzens resa bakåt i tiden.
En härlig musikalisk resa.
Text och foto
Hans Ernst


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,