• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Tajt fusion stundtals motsvarigheten till akrobatik på cirkus – Weckl/ Kenedy Project på Valand/ Nefertiti

2 maj, 2022 by Mats Hallberg

Bildcollage Jan Backenroth

29/4 2022

Valand i Göteborg (arrangör Jazzföreningen Nefertiti)

I den främre halvan av lokalen stod tre långbord på tvären, vilket gjorde det svårt att beräkna hur stor publiken var. Tror att åhörarskaran uppgick till ungefär lika många, som när det varit lapp på luckan på ordinarie Nef-etablissemanget när Dave Weckl lirat. Har sett honom där ett par gånger samt i Holland -89 i Chick Corea Akoustic Band och förmodligen på Skeppsholmen. Här utgör han frontande rytmsektion med elbasisten Tom Kenedy som jag troligen hört live i exempelvis Mike Stern Band. Vännerna har musicerat tillsammans i omgångar sedan de träffades under uppväxten i St. Louis i mitten på 70-talet.

Kvartetten kompletteras med jämnårige Bob Franceschini på tenor- och sopransaxofon samt cirka tjugofem år yngre, forna underbarnet Stu Minderman på keyboard/ synt. Renommerade saxofonisten har anlitats av Mike Stern, Paul Simon och till och med Celine Dion. Gruppmedlemmarnas cv är ruggigt imponerande. Weckl själv rankas av specialtidskrift som en av världens tjugofem bästa trumslagare någonsin.

Samtliga låtar man excellerar i under närmare två timmar inklusive paus har skrivits av Kenedy. Kompositionerna emanerar antingen från Stories som härom året gavs ut i dennes namn feat. Dave Weckl, eller från kommande uppföljare (släpps förmodligen senare i år).

Noterar varm atmosfär. Publiken består av män i förkrossande majoritet, vilket kan ha att göra med tekniska förmågan på scen såväl som musikens muskler. De förtrogna inser att med stor sannolikhet kommer önskan om häpnadsväckande virtuositet tillgodoses. Sällan har epitetet världsklass en lika uppenbar täckning. Inledande Hurry Up innehåller hisnande taktbyten i en anda från Brecker Brothers, trots avsaknad av blås. Minner om fusionvågen 80-talet banade väg för. Får mig att associera till Jeff Lorbers ,Mike Stern och Alan Pasquas besök på Nef, eller samarbetet emellan Dennis Chambers och Jimmy Haslip på Sthlm Jazzfestival 2019.

Trumfantomens första ”slagserie” håller överjordisk standard. I Hip Shot blir det kanske inte direkt någon sångbar melodi, men musiken får andas, fler individuella exkursioner genomförs. En frisk fläkt av groove uppstår när bandet öser på med nästan kusligt koordinerade aktioner. Vore definitivt missvisande att anklaga kvartetten för att vara okänsliga perfektionister. Möjligen kan jag sträcka mig så pass långt att saxofonsoundet är en smula fantasilöst, trots vetskapen om Franceschinis tunga meriter.

bild från annan konsert foto Pino Buoro (från Dave Weckl facebooksida)

Don´t Forget Your Jacket lyder titeln på Tom Kenedy´s hyllning till kollegorna Yellow Jackets (som jag såg utomhus i Göteborg för drygt trettio år sedan). Registrerar komplexa melodislingor jämte lyckligtvis medryckande hookar. Ska framhållas att ljudet under konserten var superbt, vilket bland annat innebar att vi slapp bas som dränkte andra instrument. Ur makalös teknik uppnås stundom kopiöst sväng.

Efter avancerade saltomortaler som på engelska hade kallats jaw-dropping, förvisso förväntade, sker varje gång landning som planerat. Weckl sköter mellansnacket med assistans av Kenedy. Förvarnar oss om att titelmelodin Stories är en utmaning. På hårt spända trumskinn skulle åtskilliga tripletter tas fram, som en referens till västafrikanska rytmer. Får till följd att blixtsnabba aktioner hörs, svåra att uppfatta visuellt.

Hand In Hand från nya materialet är en svävande, mjuk ballad med inbyggd stegring. Franceschini präglar temat med snyggt sopransaxspel, medan Minderman tar ut ett sina kreativa solon på klaviatur. Inpass från samtliga i JB:s, låt döpt efter musikställe i St. Louis. De snabba basgångarnas coola man står stadigt i centrum. Fast man år inställd på hur det ska låta baxnar man, särskilt av deras ofattbara precision.

foto som promotar pågående turné

Som det brukar förhålla sig så blev soundet luftigare efter paus, musikerna än mer avslappnade inne i sin virvel av framvällande toner. Anticipation (också ny låt) avlöses med ett avsnitt genomsyrat av Chick Corea Electric Band-vibbar. Minderman går loss på synt när kvartetten vräker på i intuitivt (några har notställ), enastående samspel. Rytmläggare Weckl tillfredsställer oss med smattrande fyrverkeri utfört med eftertänksamhet. Efterhand börjar vännen på elbas konversera med honom. I ett utforskande som påminner om Jaco-style tar Tom Kenedy över showen i en sekvens. Spelet på duo en klimax i konserten förstås! Därpå följde ett laid-back-groove som satt som en smäck.

Njuter oerhört av en ekvilibristisk låt med latin-touch. Tycker mig känna igen blinkningar till Miami Sound Machine, vilket var kul och lite oväntat även om Franceschini har en bakgrund i genren. Jämte ihärdiga fraser på sax står Stu Minderman för merparten melodileveranser. Dock, eftersom rytmsektionen driver projektet befinner sig samtliga i framkant.

Publiken var salig efter sista numret och insisterade på extranummer. Det uteblev av två skäl. Dels propsade Valand på att de behövde tiden för att ställa i ordning till nattklubb. Dels berättade artistvärden att ödmjuke Dave Weckl skadat handen på flyget från Stockholm, vilket gjorde hans till synes obesvärade prestation närmast surrealistisk. Finns absolut inget skäl till att inte vara nöjd efter en lysande konsert, en virtuos sådan som lycktigvis var mer än bara uppvisning.

Arkiverad under: Musik

Lyssna: Alice Boman – Red Eyes (The War On Drugs cover)

2 maj, 2022 by Redaktionen

Foto: Isak Berglund Mattsson-Mårn

När The War On Drugs senast spelade i Stockholm, och faktiskt även gången innan dess, dedikerade och pratade sångaren Adam om Alice Boman och den cover av deras låt Red Eyes, som hon spelat in. Låten har aldrig släppts officiellt tidigare, förrän nu …
Lyssna: Alice Boman – Red Eyes (The War On Drugs cover)

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Lyssna: iamamiwhoami – Changes

28 april, 2022 by Redaktionen

Albumomslag. Foto: John Strandh

iamamiwhoami har släppt singeln Changes från den kommande audiovisuella skivan Be Here Soon som släpps 3 juni 2022.

Ett pressmeddelande berättar:
iamamiwhoami består av artisten, låtskrivaren, producenten och regissören ionnalee i samarbete med låtskrivaren/producenten Claes Björklund och filmfotografen John Strandh och har sedan 2009 trollbundit en internationell publik med sin musik och sina videos.

Lee driver också det oberoende skivbolaget To whom it may concern. (TWIMC) sedan 2010, vilket fungerar som ett kreativt nav för hennes egna projekt samt för ett flertal andra artister.

Singeln ‘Changes’ är en varm hyllning till de platser riktigt bra musik kan ta oss till för att fly verkligheten. ionnalees fängslande sång framför lyriska referenser till låtar som haft en inverkan på hennes artisteri, såsom verk av David Bowie, Bon Iver, Kraftwerk, Fleetwood Mac, Depeche Mode, Kate Bush och The Knife m.fl.

iamamiwhoami slog igenom internationellt 2010. Gruppen har sedan dess samlat mer än 200 miljoner streams YouTube och Spotify, uppmärksammats med en Grammis och en MTV O music award, sålt ut egenproducerade turnéer runt om i världen, samarbetat med artister som Röyksopp, Moby, Zola Jesus med flera och har genom sitt banbrytande arbete uppnått kultstatus med hängivna fans världen över.

‘BE HERE SOON’ är gruppens fjärde studioalbum efter ‘BLUE’ (2014). ionnalee har även gett ut två soloskivor; ‘EVERYONE AFRAID TO BE FORGOTTEN’ (2018) + ‘REMEMBER THE FUTURE’ (2019) samt gjort flertalet innovativa onlinespelningar, nu senast ‘KONSERT’ (2020), där iamamiwhoami uppträdde live från ön Fjuk i Vättern för över 100 000 tittande fans, med gästartister som Zola Jesus, TR/ST och Imogen Heap som medverkade över länk.

Arkiverad under: Musik, Toppnytt

Extatiskt när meloditillverkare Mingus hyllas – Olli Rantala All Stars tribute på Utopia Jazz

25 april, 2022 by Mats Hallberg

23/4 2022

Utopia Jazz i Göteborg

Tyvärr saknas bildbevis på denna upplyftande tillställning. Inga fotografer fanns närvarande och kammat noll musikernas fb-sidor genomsökts. Hade förmånen att höra 1 ½ låt på första set plus en extraordinär session efter paus. När basistfenomenet och kompositören Charles Mingus (1922-1979) uppmärksammades hundra år efter sin födelse, blev det som väntat ett överjordiskt ös parat med vackra, långsträckta ballader. Självfallet leddes styrkan på nya jazzinnestället av en kontrabasist, den finske i Göteborg boende Olli Rantala. De utvalda samarbetspartners han presenterar är jag väl förtrogen med: pianist Fabian Kallerdahl, trumslagare Göran Kroon och i frontlinjen står blåsarna Axel Mårdsjö (altsaxofon) jämte Björn Cedergren (tenor/ baryton).

Märkte omgående när Fables of Faubus framfördes med sitt hypnotiska tema, att nödvändig energi för att göra märkvärdige Mingus rättvisa fanns installerad. Kan flika in att jag inte hört hyllningsobjektet live, däremot Mingus Dynasty i Holland 1989. Äger ett halvdussin plattor plus den dubbel-lp som betitlas The Greatest Jazz Concert Ever. Läste för länge sedan den osminkade självbiografin Beneath the Underdog.

Andra set inleds i härligt fladdrig stil med pådrivande puls. Saxofonisternas vildsinta duellerande plöjer genom en urskog av primitivt beat. Tänker att vad vi villigt utsätter oss för är en häxbrygd som står i opposition till det vita och välputsade. Batteristen Kroons namn åtföljs av dubbla utropstecken, medan Björn Cedergren på barytonsax bestämmer sig för att implementera infernaliskt drag. Det är en hudlös, närmast hysterisk öppning. Noterar kakofoni-tendenser, fast samtidigt jättekul lyssning. Moanin´ avlöses av Sue´s Changes, en långsamt slingrande melodi vars tempo gradvis ökar dramatiskt. Påtagligt knixig musik som ändå binds ihop elegant. Hårt och mjukt turneras på ett genomgripande, rent av genialiskt vis.

Rantala – Mårdsjö – Cedergren foto troligtvis Fabian Kallerdahl

Mingus raffinerade rytmik manifesteras lysande i Better Get Hit In Your Soul, vars klassiska basintro Rantala sätter egen signatur på. Påminner när det laddade ensemblespelet tar vid om orgiastiskt jublande kyrkomusik. Inspirerat solo på altsax följs upp av den äldre kollegan på tenor. Tippar att vissa chorus töjs ut och förlängs tack vare ingivelse i stunden. Improvisation som centralt moment inom livejazz. Björn Cedergren berättar efteråt att man måste gå all in för att uppnå trovärdighet.

Första delen i Celia kan kategoriseras som ballad och då målar Mårdsjö ljuvt fram temat. Successivt införs stökigare atmosfär. Delikat broderar kvintetten ut svepande, långa linjer. Altsaxofonisten ges också förtroendet att knyta ihop i outro, vilket görs med ackuratess. På originalet medverkar faktiskt trumpetaren Rolf Ericsson som jag hört i konsert med Bohuslän Big Band, vars ordinarie trumslagare råkar vara ovan nämnde favorit Göran Kroon. Onekligen kuriös kronologi!

Boogie Stop Shuffle från 1959 utmärks av ett karaktäristiskt driv, helt enkelt ett röjigt sväng utan dess like. Överväldigas av groove med dominerande blås. Basgången är magnifik, magisk. I mellanrummen hörs underbart angenäma ackordföljder från Fabian Kallerdahl, träder då fram som en motsvarighet till Horace Parlan och ännu mer Roland Hannah (musiker i flera av basgeniets konstellationer). Samtliga tar tillvara på chansen att släppa ut sina musikaliska idéer, omvandla dem till oförliknelig verkstad. Krogspelningen väckte sådan respons att inplanerat extranummer var ett måste. Ryste av optimalt ömsint handlag i ballad med Ben Webster-vibbar.

Bäck – Kjellberg – Utbult – Nilsson / foto Erik Lindahl

ps Vill passa på att nämna andra akter jag hört på sistone vilket inte resulterat i någon recension, i flera fall för att jag inte hade möjlighet att närvara hela konserten. Tänker på Sundby Generations (Terje, Kasper och Viggo) på Unity, Amandas Ateljé där Amanda Andreas i Gatenhielmska huset musicerade med Erik Björksten och gästades av Malin Wättring (som samma dag släppte skiva som signalerar annan taggig färdriktning), ett sprakande set med ROTAS inklusive häng efteråt och extra påslagen Fredrik Hamrå, finstämd spelning med trion Boson – Jardemark – Bergström, sångfågeln Ester Utbult ackompanjerad av pianotrion David Bäck, Matz Nilsson och en Anders Kjellberg i högform samt Arvid Jullanders påskspecial med goda vännerna Jonas Bäckman och Leo Lindberg.

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen

Vokala standards raffineras av kvartett med likvärdig tyngd – Ellas Kapell på Valand/ Nefertiti

22 april, 2022 by Mats Hallberg

foto Jan-Olof Skalenius

Valand i Göteborg (Jazzföreningen Nefertiti)

21/4 2022

Har recenserat de två skivor Ellas Kapell släppt plus en konsert på Unity. Därav en beredskap, en slags förförståelse om ungefär hur det skulle låta. Konserten över två set i fantastisk akustik stärker ändå min uppfattning, om att deras beprövade koncept utförs med hyperkänslig begåvning.

Trots sin ungdom (25-30 års åldern) är man både välutbildade och etablerade i svensk musikliv, medverkar var för sig framgångsrikt i skiftande sammanhang. Kapellet som ursprungligen bildades i gemensam kärlek till the first lady of jazz, har sedan dess breddat repertoaren. De består av Lovisa Jennervall på sång, Manne Skafvenstedt på piano, trumslagare Edvin Fridolfsson samt nyligen prisade Jon Henriksson på kontrabas. (På skivorna trakterar Anders Langörgen basen.) Vi får veta att tre av dem kommer från Göteborg.

foto Jan-Olof Skalenius

Hänförs direkt av anslaget. My Funny Valentine präglas av gradvisa stegringar likt svallvågor. Sången är till sin natur uppfordrande, pockar på att bli lyssnad på. I den brygga arrangör Skafvenstedt lagt ut bryter en laddad batterist in och tar plats. Ett romantiskt örhänge den närmast viskande Chet Baker (såg honom göra låten 1984 på Nef när stämningen var magisk) tolkade på motsatt sätt. Avlöses av The Best Things In Life Are Free (musikalmelodi från 1927) vars intro spelas rappt av Jon Henriksson. Bedårande klang och dito dynamik utgör kännetecken för en konsert där allt sitter. Jennervall utsmyckar med scat-inslag.

Vid When i Grow Too Old To Dream för jag in i anteckningarna vad deras talesperson senare bekräftar. Nämligen det förhållande att man heter som man gör, vilket framhåller gruppens gemensamma syfte. Vidare är det uppenbart att man inte bara ackompanjerar, utan uttrycker sig enligt lustprincipen i diverse segment. ”Vi gör allting tillsammans, är ett kollektiv med olika personligheter och uppgiften att arrangera läggs ut på varje medlem”. Noterar också Edvin Fridolfssons hisnande utvecklingskurva från en redan tidigare hög nivå.

Tycker mig höra tonartshöjningar i Crazy He Calls Me, låt skriven för Billie Holiday som ju i modern tid blev ett paradnummer för Linda Ronstadt. Blir förtjust i eleganta löpningar på flygeln, vilka övergår i pådrivande puls från rytmsektionen, främst effektuerad av Fridolfsson. Det dröjande temat i en fulländad Beatles-komposition från Rubber Soul framställs med ackuratess, genom exempelvis vispar och bassolo.

Ett synnerligen vitalt första set avrundas med ytterligare en höjdpunkt, nämligen deras lika underhållande som komplexa arr på the Lady Is a Tramp (Rodgers/ Hart 1937). Påminner nästan om boogie när melodileverantören vid flygeln tar täten, varvid kompet med Henriksson i spetsen hänger på. Jennervall scattar skickligt! Hennes skarpslipade stämma imponerar, är en röst jag lärt mig uppskatta. Den kan trollbinda även om den mestadels befinner sig på avstånd från hennes rökigt färgade förebilder.

foto Jan-Olof Skalenius

Efter paus förs vi tillbaka till samma värld av sofistikerade tolkningar. Blir ånyo hänryckt av anslaget, denna gång i Cheek To Cheek. Fridfull stämning sprids, gör mig och förmodligen övriga i en publik, som borde varit större, ytterst tillfredsställd. Snyggt och respektfullt gjort utan att bli slentrianmässig imitation, tvärtom. Rytmiska krusiduller framhävs på ett sätt som om det slogs svängiga volter. Skafvenstedt leder kvartetten i ny riktning med Alfie (klassiskt ledmotiv från Michael Caine-film på 60-talet). Bacharachs berömda alster framförs obeskrivligt njutbart. Stående vid sångmikrofonen understryker en väldigt duktig sopran(?) textens innehåll.

För att spegla glädjen i kontraster byter kvartetten till halsbrytande takter i Don´t Ask Me Why. ” , några få av oss bekanta med Kapellets aktuella skiva, visste att det var en Billy Joel-hit som fått sig en rejäl putsning. Nu har vi röjt” konstateras från scen, varefter stråk av vemod tar vid. Töjs uppfriskande på uppställda ramar. Att man tillåter sig stor dos elasticitet är ett trumsolo bortom själva melodin ett bevis på.

Have You Met Miss Jones artar sig till en yster dänga med både scat av yppersta snitt och accentuerade basgångar i den högre skolan. Som extranummer serveras radikalt annorlunda version av All Of Me. En fjäderlätt bevekande interpretation, vars superlångsamma tappning stannar kvar i en efteråt likt ett inre jubel. Hedrar kvartetten att de beter sig anspråksfullt och innovativt, töjer på vokaljazzformeln. Inte överraskad, men väldigt nöjd!

Arkiverad under: Musik, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 135
  • Sida 136
  • Sida 137
  • Sida 138
  • Sida 139
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in