23/4 2022
Utopia Jazz i Göteborg
Tyvärr saknas bildbevis på denna upplyftande tillställning. Inga fotografer fanns närvarande och kammat noll musikernas fb-sidor genomsökts. Hade förmånen att höra 1 ½ låt på första set plus en extraordinär session efter paus. När basistfenomenet och kompositören Charles Mingus (1922-1979) uppmärksammades hundra år efter sin födelse, blev det som väntat ett överjordiskt ös parat med vackra, långsträckta ballader. Självfallet leddes styrkan på nya jazzinnestället av en kontrabasist, den finske i Göteborg boende Olli Rantala. De utvalda samarbetspartners han presenterar är jag väl förtrogen med: pianist Fabian Kallerdahl, trumslagare Göran Kroon och i frontlinjen står blåsarna Axel Mårdsjö (altsaxofon) jämte Björn Cedergren (tenor/ baryton).
Märkte omgående när Fables of Faubus framfördes med sitt hypnotiska tema, att nödvändig energi för att göra märkvärdige Mingus rättvisa fanns installerad. Kan flika in att jag inte hört hyllningsobjektet live, däremot Mingus Dynasty i Holland 1989. Äger ett halvdussin plattor plus den dubbel-lp som betitlas The Greatest Jazz Concert Ever. Läste för länge sedan den osminkade självbiografin Beneath the Underdog.
Andra set inleds i härligt fladdrig stil med pådrivande puls. Saxofonisternas vildsinta duellerande plöjer genom en urskog av primitivt beat. Tänker att vad vi villigt utsätter oss för är en häxbrygd som står i opposition till det vita och välputsade. Batteristen Kroons namn åtföljs av dubbla utropstecken, medan Björn Cedergren på barytonsax bestämmer sig för att implementera infernaliskt drag. Det är en hudlös, närmast hysterisk öppning. Noterar kakofoni-tendenser, fast samtidigt jättekul lyssning. Moanin´ avlöses av Sue´s Changes, en långsamt slingrande melodi vars tempo gradvis ökar dramatiskt. Påtagligt knixig musik som ändå binds ihop elegant. Hårt och mjukt turneras på ett genomgripande, rent av genialiskt vis.
Mingus raffinerade rytmik manifesteras lysande i Better Get Hit In Your Soul, vars klassiska basintro Rantala sätter egen signatur på. Påminner när det laddade ensemblespelet tar vid om orgiastiskt jublande kyrkomusik. Inspirerat solo på altsax följs upp av den äldre kollegan på tenor. Tippar att vissa chorus töjs ut och förlängs tack vare ingivelse i stunden. Improvisation som centralt moment inom livejazz. Björn Cedergren berättar efteråt att man måste gå all in för att uppnå trovärdighet.
Första delen i Celia kan kategoriseras som ballad och då målar Mårdsjö ljuvt fram temat. Successivt införs stökigare atmosfär. Delikat broderar kvintetten ut svepande, långa linjer. Altsaxofonisten ges också förtroendet att knyta ihop i outro, vilket görs med ackuratess. På originalet medverkar faktiskt trumpetaren Rolf Ericsson som jag hört i konsert med Bohuslän Big Band, vars ordinarie trumslagare råkar vara ovan nämnde favorit Göran Kroon. Onekligen kuriös kronologi!
Boogie Stop Shuffle från 1959 utmärks av ett karaktäristiskt driv, helt enkelt ett röjigt sväng utan dess like. Överväldigas av groove med dominerande blås. Basgången är magnifik, magisk. I mellanrummen hörs underbart angenäma ackordföljder från Fabian Kallerdahl, träder då fram som en motsvarighet till Horace Parlan och ännu mer Roland Hannah (musiker i flera av basgeniets konstellationer). Samtliga tar tillvara på chansen att släppa ut sina musikaliska idéer, omvandla dem till oförliknelig verkstad. Krogspelningen väckte sådan respons att inplanerat extranummer var ett måste. Ryste av optimalt ömsint handlag i ballad med Ben Webster-vibbar.
ps Vill passa på att nämna andra akter jag hört på sistone vilket inte resulterat i någon recension, i flera fall för att jag inte hade möjlighet att närvara hela konserten. Tänker på Sundby Generations (Terje, Kasper och Viggo) på Unity, Amandas Ateljé där Amanda Andreas i Gatenhielmska huset musicerade med Erik Björksten och gästades av Malin Wättring (som samma dag släppte skiva som signalerar annan taggig färdriktning), ett sprakande set med ROTAS inklusive häng efteråt och extra påslagen Fredrik Hamrå, finstämd spelning med trion Boson – Jardemark – Bergström, sångfågeln Ester Utbult ackompanjerad av pianotrion David Bäck, Matz Nilsson och en Anders Kjellberg i högform samt Arvid Jullanders påskspecial med goda vännerna Jonas Bäckman och Leo Lindberg.