• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Så här ser omslaget ut till Mastodons kommande album ”The Hunter” och bjuder på gratislåt

9 juli, 2011 by Redaktionen

Lördag 9 juli spelar Mastodon på Sonisphere i Stockholm. Samtidigt passar bandet på att visa upp omslaget till kommande albumet The Hunter.

Ett pressmeddelande berättar:

Mastodon’s nya album har fått namnet ”The Hunter” idag avslöjar de hur albumomslaget kommer att se ut. Det är den amerikanska folk- konstnären AJ Fosik som har gjort designen. Det är ett starkt och artistiskt omslag, i sann Mastodon anda.

Lördag 9 juli står killarna på scen i Stockholm på Sonisphere-festivalen. 15.30 spelar de på Saturn scenen vid globen området. Förhoppningsvis bjuder de på något nytt alster från det kommande albumet …

Ladda ner låten ”Deathbound” gratis här: www.adultswim.com/singles

Läs även andra bloggares åsikter om Mastodon, skivnytt, omslag

Arkiverad under: Musik Taggad som: Mastodon, omslag, skivnytt

Sen debut av MANKKU [mancko]

8 juli, 2011 by Redaktionen

Artist: MANKKU [mancko]
Album: Festen Har Bara Börjat
Utgivningsdatum: 15 Juni 2011
Betyg: 3

Magnus Fagernäs har spelat trummor i ett antal etablerade band som till exempel Perssons Pack och Dead Scouts tills han tröttnade på den ytliga musiken och slutade helt. Tills han efter närmare 10 år och ändrade omständigheter bestämde sig för att göra ett nytt försök, där han själv står i fokus.
Den första soloskivan där han både spelar gitarr och sjunger är vuxen och stämningsfull. Skivan kan ses som ett experiment av 47årige MANKKU [mancko] som tänjer på grenserna i sitt försök att se hur långt hans musik kan nå.
Trots namnet är Festen Har Bara Börjat faktiskt en ganska melankolisk skiva som gör sitt yttersta för att lämna kvar en tom känsla av ängslighet och ångest. Den fungerar faktiskt förvånandsvärt bra till rätt sinnesstämning trots att Magnus Fagernäs kanske bord ha låtit någon annan sköta sången.

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Mankku, pop, skiva

Nya musikvideor från The Vaccines, Kurt Vile och Warpaint

8 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Amanda Norgaard är en dansk fotomodell som Justin Young endast hade träffat men ändå skrev en låt till, nu är hon med i The Vaccines nya musikvideo.

Eftersom det uppstod lite flux när jag försökte lägga in Warpaints nya musikvideo kan ni gå in här och se den istället.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Kurt Vile, The Vaccines, Warpaint

Recension av Monster Magnet, Ghost och Alice Cooper (Getaway Rock)

8 juli, 2011 by Redaktionen

Tre recensioner från spelningar på Getaway Rock 2011, dag 1

Monster Magnet
Monster stage
Betyg 3

Varje gång Monster Magnet spelat i stan så har jag lyckats missa dem. Jag kan inte kalla mig själv ett hardcore fan av gruppen, men bekanta till mig som sett dem har alltid sagt att de är ett grymt liveband. På skiva så tycker jag att de låter grymma. Så när de spelar på Getaway känner jag absolut att det är ett band jag inte kan missa.

Bandet går på i tid. Publiken är rätt gles till en början men fylls på under konsertens gång. Bandet som består av fyra rockande gubbar, notera att för folk i min ålder räknas alla över 50 som gubbar, från amerika som spelar stonerrock.

Det börjar rätt segt, eller rättare sagt väldigt segt. Det första låtarna känns lite som ett rep. Sångare Tim känns inte alls med. Han sjunger och levererar bra musikaliskt, men visuellt så känns de helt platt. Publiken känns lika trött.Kanske är de värmen, kanske är de det faktum att konserten känns som ett rep.

Men efter ungefär halva konserten börjar de ta form. Publiksjön blir ett publikhav, armarna i luften börjar bli fler och fler. Bandet börjar se mer bekväma ut och det hela artar sig riktigt bra. Men det är inte förrens de sista 20 minutrarna som de blir riktigt bra, vilket är synd. Låtarna ”Powertrip” och ”Spacelord” räddar hela konsewrten. Publiken jublar med. Slutet gott, allting gott.


Ghost
Gasklockornas scen
Betyg 5

Jag ska aldrig mer dömma ett band efter Spotify. Aldrig.

Första gången jag hörde talas om Ghost så tyckte jag att de lät hur tuffa som helst. ”satanistisk melodisk rock”, det låter ju precis som någonting för mig. Illa kvickt gick jag in på Spotify och lyssnade igenom hela skivan. Och jag hatade det. Jag minns hur jag och min pojkvän satt och skrattade åt hur dåligt vi tyckte det var och hur dumma i huvudet alla som gillade de var. Jag kunde verkligen inte förstå vad hajpen kunde komma ifrån. Nu förstår jag.

Efter att jag kollat på Papa Roach lite snabbt så skyndade jag mig bort till den enda innescenen på festivalen. Utanför portarna stog runt 100 personer och trampade ilsket. Det var fullt i lokalen och inga fler kunde komma in. Jag hade dock tur så jag visade bara upp mitt presspass så blev jag insläppt.

Väl inne var de kolsvart och knäpptyst. Jag trodde för en sekund att jag var själv, tills jag krockade rakt in i en folkmassa. Mitt mål var att komma längst fram till fotodiket och att ta sig till scenen var inte det lättaste, jag fick trampa på många tår och ta emot många armbågar.

Väl framme vid scenen var de också kolsvart. Man såg ingenting. Plötsligt spred sig en dimma ut över scenen och med det mystiska ljus. Fyra män iklädda munkdräkt äntrade scenen och musiken satte igång. Lamporna drev runt i olika färger och sedan steg han in. Iklädd majestätiska kläder och ansiktet målat som döden ställde denna läskiga figur vid mikrofonen och började sjunga. Jag höll på tappa kameran i marken.

Jag vet inte hur jag ska förklara de 45 minutrarna som skedde efter detta. Men om jag får välja ett ord sp blir det magi. Färgerna, ljusen, kläderna, musiken. Allt tillsammans blev otroligt överväldigande och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag har aldrig blivit så förvirrad av en konsert. Jag var rädd, det kan jag erkänna. Energin i rummet var enorm.

Efter att ha fått mina tre låtar framme vid scenen i fotodiket fick jag vandra bak. På darriga ben ställde jag mig på kanten så att jag precis kunde se vad som försegick på scenen. Magi. Svart magi. Fast ändå så vackert.

Musikmässigt kan jag inte säga att det var de bästa jag hört, men det var absolut något utav de häftigaste jag sett. Ghost live går inte att beskrivas. Det måste upplevas.

I slutet av konserten smällde bandet av en cover på ”Here comes the sun” en glad låt som jag vanligtvis förknippar med sommar. Nu var den dock mörk och dyster, men även otroligt vacker. Dagens höjdpunkt. Tack Ghost.


Alice Cooper
Monster stage
Betyg 5

För några dagar sedan så förslkte jag se Alice Cooper på Gröna Lund, men på grund av ett missförstånd fick jag inte det. Tur då att jag fick se honom nu. Som nästsista band för dagen tog han plats på den största scenen för nästan två timmar av klassiker, halshuggningar och en otrolig scenshow.

Själva upplägget av konserten var nog inget nytt, en av nackdelarna med herr Cooper är att han har en setlist som han kör rätt hårt på.. Inledde med ”Black Widow” för att senare bränna av hits som ”Eighteen”, ”brutal planet” och ”Million dollar babies”. Publiken var galen och övertaggad och sjöng med i nästan varenda textrad.

Med klassiska inslag som att mörda en kvinnodocka, leka med en orm och halshugga sig själv kan jag väl inte säga att Alice chockar, men det är fan så underhållande, även om man sett de förr. Jag tror att han skulle kunna göra i princip vad som och publiken skulle älska det.

Som ett maffigt avslut bjuds det först på ”Schools out” som får ett inslag av ”Another brick in the wall” på slutet. Varenda en i publiken vrålar med. I baren har vakterna börjat ge upp med att få folk att sluta hoppa på borden. Som sista låt blir de grymma ”Elected”. I WANNA BE ELECTEEEEEED.

Fler bilder på Ghost:

Mer om Getaway Rock, dag 1 har jag skrivit om här.

Arbetarbladet recenserar Alice Coopers spelning.

Läs även andra bloggares åsikter om getaway rock, musikfestival, recensioner

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Getaway Rock, Musikfestival, recensioner

Bilder och intryck från Getaway Rock, dag 1

8 juli, 2011 by Redaktionen

Dag 1 på Getaway rock
Solen skiner över Gävle. Det är dag ett på Getaway rock och dagen kunde inte starta bättre.

Det första bandet jag tagit mig tid att se är San Fransisco-baserade bandet Death Angel. Med sångare Mark i spetsen trollar de fram skön metal som borde få den stelaste av tanter att rocka på skallen. Trotts att många nog fortfarande är trötta sedan gårdagens festande, campingen såg ut som en krigszon, så är det ändå en stor skara människor som letat sig ut till Banditscenen.

Efter Death Angel får jag ett stort glapp i mitt festivalschema. Jag spenderar tiden med att gå omkring och mest observera den udda samlingen människor som samlats. Allt ifrån småflickor med rosa slingor i håret till härdade hårdrockare i övre medelåldern vandrar runt på det överhettade området.

Jag avnjuter en langos samtidigt som jag fnittrar åt finska Turisas som spelar på Banditscenen. Med rödmålade ansikten spelar de finsk rock och skämtar på svenska mellan låtarna. Allt ifrån ”Helan går” till ”Här kommer Pippi Långstrump” spelas till publikens stora förtjusning.

Jag glider in i Gasklockan-tältet där Blowsight spelar för nästan fullt hus. Jag kommer just i tid för deras rockhyllning till radiostationen Bandit. Publiken vrålar med i refrängen, I’M A BANDIT FOR LIFE! Jag har ytterst svårt att ta detta band seriöst tyvärr. Jag stannar några låtar till men sångarens gnälliga stämma skrämmer bort mig illa kvickt.

Lagom till att vädret börjar bli mer humant så entrar hårdrockande Monster magnet stora scenen, ett band som jag alltid förknippar med jeansreklam: Space, lord, mother, mother.

Publiken är halvgles till en början, likaså setet. Men mer om dem i en separat recension.

Efter Monster Magnet rusar jag till Papa Roach som just entrar scenen. Papa Roach är väl ett av de mer ”mainstream” banden som lirar på festivalen iår. De inleder med sin hit Getting away with murder. Publiken som till stor del består av unga flickor langar dagens högsta skrik. Efter tre låtar tröttnar jag och rusar iväg för att se Ghost.

Ghost är ett svenskt band som hajpats som fan senaste tiden. Jag var övertygad om att jag skulle få höra skit, men hör och häpna. Läs gärna recensionen, som beskriver hur jag blev totalfrälst.

Jag hade planerat att gå se Bullet for my valentine efter Ghost, men tyvärr så har jag sett dem så jag struntar i de och går och kollar på Graveyard för femte gången. Detta bluesrockiga band rockar min värld. Kan inte riktigt förklara varför detta band gör mig så het, men det är så bra. Och det går inte att säga emot. Joakim Nilsson har definitivt Sveriges bästa röst. Som om Robert Plant och Roky Erickson fått barn. Åh gud vad det låter vackert!

Efter att ha vrålat med i The Siren på Graveyard rullar jag mot Dr Midnight and the Mercy Cult. Jag har hört mycket om detta band som frontas av den karismatiske Hank von Helvete, ursprungligen från underbara Turbonegro. Jag vet inte vad jag vöäntat mig av detta band, men det var horribelt. Jag vill inte ens skriva vad jag kände under den spelningen. Bra var det iaf inte.

Sist men inte minst spelade herr Alice Cooper. Finns inte så mycket att skriva om denna man egentligen. Man vet vad man får, och det är fantastiskt! Separat recension finns om honom kommer.

Som helhet var dagen grym! Massor med härligt folk, bra musik och perfekt väder. Längtar redan till morgondagen.


Mer om festivalen:
Arbetarbladet 1, Arbetarbladet 2 och Arbetarbladet 3.

Läs även andra bloggares åsikter om musikfestivaler, Getaway Rock, Gävle, Graveyard

Arkiverad under: Musik Taggad som: Gävle, Getaway Rock

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1339
  • Sida 1340
  • Sida 1341
  • Sida 1342
  • Sida 1343
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in