
Göteborg Jazz Orchestra & Tomas Von Brömssen
Valand (Jazzföreningen Nefertiti)
9/11 2021
Bistert väder, närmare bestämt regnrusk. Men inomhus spreds musikalisk värme, trivsel och många skratt när storbandsscenens nya flaggskepp förtöjdes för ett par timmar, vid scenen inne på Valand i sällskap av den smått legendariske mångsysslaren Tomas von Brömssen. Under pandemin samarbetade de för första gången, vilket resulterade i mycket lyckad konsert för tillåtna femtio lyckliga själar på Brewhouse. P2 (Jazzradion) fanns på plats och spelade in vars highlights hamnade på utsökt skiva. Omkring etthundra personer fyllde Valand, övervägande sittande publik. Medelåldern på de som lockats av kombinationen Brömssen och högkvalitativ jazzorkester var hög. Föreställningen pågick i ett svep under närmare två timmar. Tillfredsställande ljud, även om Tomas von Brömssens mikrofon kunde ha fått aningens högre volym när han drog sina underhållande anekdoter.
Noterar inga dippar, vilka inte existerar tack vare uppnådd professionell nivå. GJO är helt enkelt för bra för att sådana ska slinka igenom. Däremot förekom några gångar låtar som framförts ännu mer övertygande vid andra tillfällen. Jazzorkestern är på tårna, märkbart taggad. Kickar igång med sprittande snabb start i Seven Steps To Heaven, avlöses av Gravitation, en snirklig fullträff med repetitivt tema. Kompositionen signerad Georg Riedel har specialskrivits för GJO. Sträcks elegant och samfällt ut i synkoperade böjar. Tenorsaxofonist Björn Cedergren är inledningsvis flitigast i elden med den äran.

Därefter gör Tomas von Brömssen sin första entré. Han driver en tes och ger argument för varför han haft svårt med storband. Visar sig gå tillbaka till traumatiska minnen från skoldanser, till dixieland och hans rötter i den traditionen, varur han han ger exempel genom raffinerat klarinettspel. Känner igen örhänge i form av släpig blues av Sidney Bechet, vars titel är Just A Closer Walk With Thee. Den föregicks av I Scream You Scream. Kul upplägg med en skämtsam, delvis konstruerad konflikt. En betydelsefull inriktning inom svensk jazz under 60- och 70-tal som Brömssen ventilerar lika lustfyllt , är införseln av folkmusik genom Bengt-Arne Wallin, Jan Johansson med flera.
Tomas sjunger effektfullt och berättar animerat. Dråpligt redogör han för möten med spelmän med anor bakåt, på Falun Folkmusikfestival. Och han är en fena på att spela sälgflöjt. Polska nynnas så att publiken förnimmer vad det handlar om. Riktigt kul blir det när skabrös folkvisa, plockad från Sten Åke Cederhöks Albert-figur (Albert & Herbert SVT), framförs på sång till ackompanjemang på concertina.. Vi tänker på Tomas von Brömssen i egenskap av revytillverkare och karaktärsskådespelare. Alltför sällan identifieras han som den gode musiker han är. (inte alla bara Majornas 3dje Rote). I groovigt nummer featuring rytmsektionen excellerar han på sälgflöjt.

Vet inte om ljudtekniker medvetet skruvat upp volymen på Olli Rantalas kontrabas. Så kan ha varit fallet för att få till avsett schwung, särskilt i de folkloristiska inslagen. Var hur som helst en fröjd att höra honom i helfigur, inte minst i teamwork med briljante percussionsten Michael Andersson som också hade en framträdande roll.
Två höjdpunkter tämligen tidigt in i programmet har ånyo nestorn Riedels penna som avsändare. Först en behagligt svepande ballad med Jakob Sollerman på trombon och trumpetaren Jonathan Kronevik i solistroller betitlad A Letter To Billy Strayhorn And Duke Ellington, åtföljd av Brev till Lars Gullin. Lite underligt att utrymme viks åt tenor (Andreas Hall) istället för baryton även om upplägget förstås funkar fint. Ovan nämnda melodier var en specialbeställning i år till Sandviken Big Band, melodier HJO fått tillstånd att framföra.

GJO visar upp åtskilliga starkt skinande facetter. Jazz i folkton utvecklas till stampa-takten-tongångar. Gubben u Källinge, folkvisa från Gotland (nedtecknad av Georg Riedel) innehåller basintro á la Mingus, varefter totalsynkade blåsare kliver in plus slagverkare Andersson. Pontus Pohl på altsax är i framkant i detta gnistrande äventyr. Den och Lapp-Nils Polska som Brömssen gjorde med kompet i denna avdelning av programmet, hade hämtats från en radio- och skivinspelning 1965 som hette Äventyr i jazz och folkmusik. Visa från Utanmyra med sin suggestiva magi, framstod som alltför udda i Bengt Hallbergs arr. Desto mer utbyte hade jag av signaturmelodin till Pippi Långstrump. Kompet anförda av Michael Andersson och inspirerade blåsare krämar på. Noterar Ella Wennerberg på bastuba, piggt klarinettsolo av Andreas Hall (tillika aftonens presentatör) och en snyggt riffande Erik Weissglas. Träblåssektionen fyller i med flöjt respektive klarinett. Registrerar extrem långsam version av Fröken Fräken (arr Bengt Hallberg) där fokus riktas emot Gustav Elg Tyskling vid flygeln. Ännu en tolkning som stack ut.

Ytterligare en exceptionellt snärtigt sak hämtas från Eje Thelins sista stora verk Raggruppamento. Snärtigt värre när ett fyrverkeri av rytmer går på offensiven. Ännu en höjdare och slagverkare Andersson bidrog väsentligt. I gitarrist Erik Weissglas Guidelines (inspelad 2016 med bland andra Georg Riedel) märks attraktivt svepande linjer, även om låten gjorts ännu skarpare vid andra tillfällen. Suggestiva Tunisian Nights, Erik Norströms variant på Dizzy-klassiker, flödade av gnistrande trumpeter och ett snyggt J.J Johnson-liknande solo av duktige Jakob Sollerman Crescendot levereras i energigivande duell mellan trumslagare Per Boqvist och flera gånger redan rosade Michael Andersson. Blues In My Shoes i omisskännlig Count Basie- skepnad, kom med som fräckt medryckande extranummer, med glimrande klarinettdialog mellan Anderas Hall och gästande celebritet. Optimalt sväng garanteras!
Som avrundning före sedvanligt ståtligt, svängigt extranummer konkluderar den berömde kulturarbetaren från Göteborg (lika nöjd som publiken): ”Tack för att ni i Göteborg Jazz Orchestra hjälpte mig över tröskeln, njöt flera gånger. Blev en slags förhöjning.” Subtil ironi som hörde hemma på en synnerligen trevlig och välljudande sammankomst.
obs Kristin Lidells konsertbilder tagna vid annat tillfälle






