• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

My Morning Jacket till Sverige

1 augusti, 2011 by Redaktionen


I mitten av november kommer de till Sverige, det psykedeliska gospelpopbandet som slagit igenom så stort bland svenska fans i år. Ett pressmeddelande berättar att My Morning Jacket kommer till Lund och Stockholm:

17 Nov – Lund, Mejeriet
19 Nov – Stockholm, Münchenbryggeriet

De sålde tidigt sin själ, likt Robert Johnson, och vildvuxet charmant och fängslande blev de ett psykedeliskt gospelmonster som få kunde värja sig för. De begåvades med förmågan att kunna knyta ihop säcken som det lagts både blodig funk, tårfylld soul och bredbent americana i och fick de spretiga delarna att verka åt ett och samma håll. De fick allas ögon på sig och brydde sig mindre om det.

Sedan debuten ”The Tennessee Fire” fram till ”Circuital” som dök upp i maj i år har Jim James och hans män piskat sig själva att aldrig stanna upp och fastna i någon bekväm retrodynga. För varje skiva har de tagit ett steg ut i mörkret och orienterat sig efter viljan att göra något som kan stå emot tidens tand; ”At Dawn”, ”Off The Record”, ”I’m Amazed” och ett otal andra låtar från deras katalog är bevis nog för att så är fallet.

På scen, deras hem (och ett hem i hemmets rätta bemärkelse), har My Morning Jacket cementerat sig en tron där de kamperar i ljuset av alla mobilers kameror. Inget band idag kan mäta sig med det kraftverk som My Morning Jacket är. Elektriciteten slår gnistor och energin är outtömlig. Ett exempel: deras legendariska spelning på Bonnaroo för tre år sedan varade i närmare fyra svettiga timmar och lämnade otroligt nog publiken viljan av att ha mer.

Att vi kan få My Morning Jacket att komma till Sverige känns overkligt. Overkligt men ändå så påtagligt fantastiskt. Vi påbörjar den mentala förberedelsen för att bli helt överkörda. Det kan behövas!

Läs även andra bloggares åsikter om My Morning Jacket

Arkiverad under: Musik Taggad som: My Morning Jacket

Sann kärlek har hittat Daniel Johnston till slut

31 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Ända sedan han började dela ut sitt första heminspelade kassettband, Songs of Pain, i början av åttiotalet har den numera kultförklarade låtskrivaren Daniel Johnston trollbundit omvärlden med den fullkomliga ärlighet som genomsyrat hela hans karriär. En karriär kantad av en plågad själ och återkommande besök på mentalkliniker. Precis som alla andra musikaliska genier har Daniel Johnston ständigt kämpat mot sina inre demoner och den prisbelönta dokumentärfilmen The Devil and Daniel Johnston ger en inblick i hans dåvarande besatthet av djävulen.

När Kulturbloggen ringde upp Daniel i sitt hem i Texas hade han precis kommit hem från en mindre turné, som även når Sverige i augusti, och trots att han nyss fyllde femtio år är hans röst lika omisskänneligt ljus och entusiastisk som någonsin.

”Jag spelade på några ställen tidigare i veckan och det var kul men jag föredrar att turnera i USA. Det är krångligare att turnera på andra sidan Atlanten, det brukar sluta med missade flighter och försvunna gitarrer, men Sverige är okej. Jag har varit där åtminstone ett par gånger vid det här laget.”

Utöver musiken ägnar han sig åt teckning och tanken är att han ska ge ut seriealbum i höst. Men det är fortfarande musiken som betalar räkningarna.

”En vanlig dag för mig går ut på att teckna men jag försöker även att hålla musiken uppe. Jag har hållit på med teckning längre än vad jag hållit på med musik men det var först när jag flyttade till Texas jag fick chansen att göra ett eget seriealbum och tanken är att den ska ges ut i höst.”

Daniel Johnstons senaste album Is and Always Was släpptes 2009 men det finns planer på att släppa en ny skiva i framtiden.

”Det händer även att jag försöker skriva en ny låt och precis som när jag tecknar brukar jag inspireras av vad som försiggår i mitt huvud för tillfället. Jag har samarbetat en hel del med mina vänner som ibland kommer förbi.”

När jag frågade om sann kärlek hade hittat honom ännu började han skratta ett sådant där typiskt, å ena sidan barnsligt och lekfullt men samtidigt en aning nervöst, Daniel Johnston-skratt.

”Några gånger, den finns alltid där ute någonstans även om vi inte är medvetna om det.”

—

Den sjuttonde augusti spelar Daniel Johnston på Berns i Stockholm och dagen innan besöker han Debaser i Malmö.

Mer information om spelningen på Berns hittar du här.

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Daniel Johnston

Broöppning – en festival att efterlikna – reflektioner och bilder

31 juli, 2011 by Redaktionen

Broöppning i Härnösand är en typ av festival som fler mindre städer borde vara belönad med. En endagsfestival som inte är av typen stadsfest med formulär 1a-artister. I år exempelvis Eric Saade, Veronica Maggio och The Poodles som spelat harmlös, strömlinjeformad snällpop för alla Sveriges kulturutsvultna småstäder.

Men Broöppning är något annat. De satsar mindre, de har inget behov av att pricka in det breda, utan kan istället satsa på sånt som de själva gillar. Härnösand har sin egen stadsfest, en vecka innan, där det breda har klarats av. På Broöppning kommer istället sånt som en stadsfest aldrig kan boka in om kommersen ska gå runt. I år bland annat The Radio Dept. och
Nicolai Dunger.

Den senare gör en typisk Dungerspelning. Fint, men inte så dynamiskt eller spännande. Dungers röst är i och för sig spännande i sig, men utan annan instrumentering är Dungers eget gitarrspel blir det faktiskt inte så spännande. Ikväll spelar han dessutom bara nya låtar, så något publikfrieri handlar det inte om.

I slutet av konserten får han med sig publiken ändå i några medsjung och allt som allt gör han det bra, även om man hade önskat mer av den experimenterande Dunger, och lite mindre av killen bakom solglasögonen.

Innan Dunger har Britta Persson gjort en övertygande spelning på utomhusscenen. Musiken är kraftfull och hennes band är tight. Vid flera tillfällen skapar de ett riktigt tungt sound. Tyvärr har inte speciellt många tagit sig till det lilla festivalområdet när hon spelar.

Ison & Fille levererar precis vad som förväntats. Här kommer festivalen igång på riktigt. De inleder med ”Hela dan varje dag”, och även om det dröjer lite innan publiken är mer på noterna ger de aldrig upp. Framför allt Ison är på riktigt bra humör och bjuder på röj. Med ”Stationen” kommer publiken igång och när de kör ”Borta bra men hemma bäst” från gamla
skivan ”Vår sida av stan” är festen igång. Publiken tänder till med call-responsrefärngen och när nästa låt är ”Galen” är stämningen på topp.
Nu diggar folk från 14-60 duons Bredängshiphop.

Jag hade gärna sett mer av deras sociala skildringar, snarare än partylåtarna, men det är svårt att klaga på spelningen när den avslutas med en tung ”Från hjärtat”.

The Radio Dept. är festivalens prestigebokning. De spelar endast här i Sverige i sommar. Det är synd att de inte får bättre förutsättningar. Bandet behöver bra ljud för att nyanserna i deras elektroniska stonerpop ska funka. Här druknar tyvärr många nyanser i övermixad gitarr och för dåliga bashögtalare. Bruset stoppar texterna från att nå fram och melodierna kvävs. Det är synd, för det är just när melodierna får styra över mullret som bandet är som bäst.

De närmar sig i ”A token of gratitude” där de på ett briljant sätt kombinerar trycket med en suggestiv rytm. Men ljudet är för dåligt för att bandet ska nå fram ordentligt.

Under festivalen spelade också bland andra Looptroop Rockers samt Rebecca och Fiona.

Broöppning ska ges beröm för sin satsning och det är bara att hoppas att de kan fortsätta, och att fler tar efter deras recept. De ger möjlighet till många att på hemmaplans se band de aldrig skulle se annars. Det är värt all respekt.

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Broöppning, Härnösand, musik, musikfestival

Arkiverad under: Musik Taggad som: Broöppning, Härnösand, Musik, Musikfestival

Vivian Girls bjuder på välbehövligt skrammel på Debaser

30 juli, 2011 by Jonatan Södergren

Vivian Girls, Debaser Slussen
Betyg:
4

Magin växte i takt med att intervallerna mellan rundgångarna minskade. Stundtals fördes tankarna till tidiga My Bloody Valentine när Brooklyns skränigaste poptrio gjorde sin första spelning i den svenska huvudstaden och om du frågar mig hade de gärna fått spela lite längre än en timme.

Med sig till Debaser Slussen hade de sin tredje och hittills mest lättillgängliga skiva Share the Joy och av de nya låtarna var det The Other Girls och Take It As It Comes som gjorde starkast intryck.

Huruvida Vivian Girls bör kategoriseras som punk, girl group eller noise pop har alltid varit ett litet mysterium. Melodierna är i en klass för sig samtidigt som majoriteten av låtarna är fartfyllda och under två minuter långa.

Sammanfattningsvis tycker jag att Vivian Girls spelning på Debaser Slussen var ett välbehövligt komplement till alla festivalspelningar som annars äger rum den här tiden på året. Svett, öl och trängsel i kombination med ett riktigt grymt band är ibland allt som behövs.

Arkiverad under: Musik Taggad som: Debaser Slussen, Vivian Girls

Skivrecension: Thalamus – Subterfuge, det är bara att gratulera

29 juli, 2011 by Redaktionen

Artist: Thalamus
Titel: Subterfuge
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 14.09.2011

Thalamus är det nya bandet i vårt avlånga land när det gäller att ägna sig åt endast en sak: att bibehålla den ”gamla skolan” i replokalen och att helt enkelt föra det bästa från 70-talets ”Rock-era” vidare. Detta innebär episka distljud, funkiga gitarrriff och mer ”whiskeyvrål” än finsång från bandets medlemmar. Bandets gitarrist, sångare och även grundare heter Kjell Bergendahl och tanken med när Bergendahl startade projektet år 2006, var att skapa ett band som skulle fokusera sig på 70-tals rock med influenser från hårdrock och bluesen.

Det är bara att gratulera, för på det nysläppta albumet Subterfuge låter precis som det står på papperet. Albumets sound är ett resultat av passion för 1970-talets många musikaliska guldgruvor och många timmar i replokalen. Alla faktorer finns helt enkelt med, som utlovat. I albumets andra spår ”Bring down Mary” och även i det tredje spåret som heter ”When Goblins Cheer” finns typiska musikaliska faktorer, som bandet medvetet hämtat från deras favorit årtioende.

Jag vet inte om Kjell Bergendahl har gått in för det faktum att han ibland, låter som självaste Ozzy Osbourne under hans tid i Black Sabbath. Jag vet inte heller om jag är ensam, när jag tycker mig höra mer morderna influenser såsom Audioslave och svenska Mustasch i musiken. En annan lösning är att familjen som helt enkelt älskar samma sorts musik är stor, runt om i världen. I Subterfuges första spår, som är kallat ”Blues Mary” är bluesinfluenserna mycket påtagliga och under hela albumet följs vi med i en musikalisk resa tillbaks i tiden, där vi ges alla smultronställen som bandet under sina år hittat, när de lirat fram den bästa av musik från 1970-talet i sin egna musik. Jag skulle kunna se mig själv & (för att vara fördomsfull) ett hundratal öldrickande män med tatueringar, stå och njuta av att se Thalamus live, vilket jag verkligen hoppas på att få göra.

Musiken är som gjord för att spelas live och om bandet ser till att komma ut i världen och höras, vet jag att ni kommer lyckas. Dessutom tror jag att det skulle vara ett riktigt jävla drag faktiskt, när Thalamus spelar live. Lycka till gubbar.

Läs även andra bloggares åsikter om Thalamus, skivrecension, hårdrock, rockmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Hårdrock, Rockmusik, skivrecension, Thalamus

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1327
  • Sida 1328
  • Sida 1329
  • Sida 1330
  • Sida 1331
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in