Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Daniel Johnston

Daniel Johnston bjuder på musik som går rakt in i hjärtat

by

Daniel Johnston, Berns
Betyg: 4

Kultikonen Daniel Johnston är ingen vanlig musiker – antingen älskar du eller hatar du honom.

Det faktum att en kombination av rätt mediciner troligtvis är enda anledningen till att han fortfarande kan åka ut på turnè ger honom någon slags smärtsam ärlighet som inte är helt enkel att bevittna. Ibland kommer jag till och med på mig själv med att fråga om det verkligen kan vara rätt att ett geni med darrande händer ska behöva fumla fram hemsnickrade låtklassiker som Life in Vain och True Love Will Find You in the End. Men då slår det mig. Det är kanske just vad som behövs.

I en tid där de flesta band tycks sakna ett eget uttryck känns det som att Daniel Johnston står för något som fler band borde eftersträva. En ärlighet och en både fysisk och, i brist på bättre ordval, ”spirituell” närvaro. Hans musik är så mycket mer än en produkt, det är en livåskådning och i den bästa av världar hade Daniel Johnston varit större än Bob Dylan.

Han började med att, ensam med en akustisk gitarr, spela ett par låtar innan kompbandet gav honom sällskap på scen. Tänk att de där taskigt inspelade kassettbanden från åttiotalet håller än idag.

För att se vilka fler band som spelar på Berns kan ni gå in här.

Sann kärlek har hittat Daniel Johnston till slut

by

Ända sedan han började dela ut sitt första heminspelade kassettband, Songs of Pain, i början av åttiotalet har den numera kultförklarade låtskrivaren Daniel Johnston trollbundit omvärlden med den fullkomliga ärlighet som genomsyrat hela hans karriär. En karriär kantad av en plågad själ och återkommande besök på mentalkliniker. Precis som alla andra musikaliska genier har Daniel Johnston ständigt kämpat mot sina inre demoner och den prisbelönta dokumentärfilmen The Devil and Daniel Johnston ger en inblick i hans dåvarande besatthet av djävulen.

När Kulturbloggen ringde upp Daniel i sitt hem i Texas hade han precis kommit hem från en mindre turné, som även når Sverige i augusti, och trots att han nyss fyllde femtio år är hans röst lika omisskänneligt ljus och entusiastisk som någonsin.

”Jag spelade på några ställen tidigare i veckan och det var kul men jag föredrar att turnera i USA. Det är krångligare att turnera på andra sidan Atlanten, det brukar sluta med missade flighter och försvunna gitarrer, men Sverige är okej. Jag har varit där åtminstone ett par gånger vid det här laget.”

Utöver musiken ägnar han sig åt teckning och tanken är att han ska ge ut seriealbum i höst. Men det är fortfarande musiken som betalar räkningarna.

”En vanlig dag för mig går ut på att teckna men jag försöker även att hålla musiken uppe. Jag har hållit på med teckning längre än vad jag hållit på med musik men det var först när jag flyttade till Texas jag fick chansen att göra ett eget seriealbum och tanken är att den ska ges ut i höst.”

Daniel Johnstons senaste album Is and Always Was släpptes 2009 men det finns planer på att släppa en ny skiva i framtiden.

”Det händer även att jag försöker skriva en ny låt och precis som när jag tecknar brukar jag inspireras av vad som försiggår i mitt huvud för tillfället. Jag har samarbetat en hel del med mina vänner som ibland kommer förbi.”

När jag frågade om sann kärlek hade hittat honom ännu började han skratta ett sådant där typiskt, å ena sidan barnsligt och lekfullt men samtidigt en aning nervöst, Daniel Johnston-skratt.

”Några gånger, den finns alltid där ute någonstans även om vi inte är medvetna om det.”

—

Den sjuttonde augusti spelar Daniel Johnston på Berns i Stockholm och dagen innan besöker han Debaser i Malmö.

Mer information om spelningen på Berns hittar du här.