Artist: Thalamus
Titel: Subterfuge
Betyg: 3
Utgivningsdatum: 14.09.2011
Thalamus är det nya bandet i vårt avlånga land när det gäller att ägna sig åt endast en sak: att bibehålla den ”gamla skolan” i replokalen och att helt enkelt föra det bästa från 70-talets ”Rock-era” vidare. Detta innebär episka distljud, funkiga gitarrriff och mer ”whiskeyvrål” än finsång från bandets medlemmar. Bandets gitarrist, sångare och även grundare heter Kjell Bergendahl och tanken med när Bergendahl startade projektet år 2006, var att skapa ett band som skulle fokusera sig på 70-tals rock med influenser från hårdrock och bluesen.
Det är bara att gratulera, för på det nysläppta albumet Subterfuge låter precis som det står på papperet. Albumets sound är ett resultat av passion för 1970-talets många musikaliska guldgruvor och många timmar i replokalen. Alla faktorer finns helt enkelt med, som utlovat. I albumets andra spår ”Bring down Mary” och även i det tredje spåret som heter ”When Goblins Cheer” finns typiska musikaliska faktorer, som bandet medvetet hämtat från deras favorit årtioende.
Jag vet inte om Kjell Bergendahl har gått in för det faktum att han ibland, låter som självaste Ozzy Osbourne under hans tid i Black Sabbath. Jag vet inte heller om jag är ensam, när jag tycker mig höra mer morderna influenser såsom Audioslave och svenska Mustasch i musiken. En annan lösning är att familjen som helt enkelt älskar samma sorts musik är stor, runt om i världen. I Subterfuges första spår, som är kallat ”Blues Mary” är bluesinfluenserna mycket påtagliga och under hela albumet följs vi med i en musikalisk resa tillbaks i tiden, där vi ges alla smultronställen som bandet under sina år hittat, när de lirat fram den bästa av musik från 1970-talet i sin egna musik. Jag skulle kunna se mig själv & (för att vara fördomsfull) ett hundratal öldrickande män med tatueringar, stå och njuta av att se Thalamus live, vilket jag verkligen hoppas på att få göra.
Musiken är som gjord för att spelas live och om bandet ser till att komma ut i världen och höras, vet jag att ni kommer lyckas. Dessutom tror jag att det skulle vara ett riktigt jävla drag faktiskt, när Thalamus spelar live. Lycka till gubbar.
Läs även andra bloggares åsikter om Thalamus, skivrecension, hårdrock, rockmusik