Broöppning i Härnösand är en typ av festival som fler mindre städer borde vara belönad med. En endagsfestival som inte är av typen stadsfest med formulär 1a-artister. I år exempelvis Eric Saade, Veronica Maggio och The Poodles som spelat harmlös, strömlinjeformad snällpop för alla Sveriges kulturutsvultna småstäder.
Men Broöppning är något annat. De satsar mindre, de har inget behov av att pricka in det breda, utan kan istället satsa på sånt som de själva gillar. Härnösand har sin egen stadsfest, en vecka innan, där det breda har klarats av. På Broöppning kommer istället sånt som en stadsfest aldrig kan boka in om kommersen ska gå runt. I år bland annat The Radio Dept. och
Nicolai Dunger.
Den senare gör en typisk Dungerspelning. Fint, men inte så dynamiskt eller spännande. Dungers röst är i och för sig spännande i sig, men utan annan instrumentering är Dungers eget gitarrspel blir det faktiskt inte så spännande. Ikväll spelar han dessutom bara nya låtar, så något publikfrieri handlar det inte om.
I slutet av konserten får han med sig publiken ändå i några medsjung och allt som allt gör han det bra, även om man hade önskat mer av den experimenterande Dunger, och lite mindre av killen bakom solglasögonen.
Innan Dunger har Britta Persson gjort en övertygande spelning på utomhusscenen. Musiken är kraftfull och hennes band är tight. Vid flera tillfällen skapar de ett riktigt tungt sound. Tyvärr har inte speciellt många tagit sig till det lilla festivalområdet när hon spelar.
Ison & Fille levererar precis vad som förväntats. Här kommer festivalen igång på riktigt. De inleder med ”Hela dan varje dag”, och även om det dröjer lite innan publiken är mer på noterna ger de aldrig upp. Framför allt Ison är på riktigt bra humör och bjuder på röj. Med ”Stationen” kommer publiken igång och när de kör ”Borta bra men hemma bäst” från gamla
skivan ”Vår sida av stan” är festen igång. Publiken tänder till med call-responsrefärngen och när nästa låt är ”Galen” är stämningen på topp.
Nu diggar folk från 14-60 duons Bredängshiphop.
Jag hade gärna sett mer av deras sociala skildringar, snarare än partylåtarna, men det är svårt att klaga på spelningen när den avslutas med en tung ”Från hjärtat”.
The Radio Dept. är festivalens prestigebokning. De spelar endast här i Sverige i sommar. Det är synd att de inte får bättre förutsättningar. Bandet behöver bra ljud för att nyanserna i deras elektroniska stonerpop ska funka. Här druknar tyvärr många nyanser i övermixad gitarr och för dåliga bashögtalare. Bruset stoppar texterna från att nå fram och melodierna kvävs. Det är synd, för det är just när melodierna får styra över mullret som bandet är som bäst.
De närmar sig i ”A token of gratitude” där de på ett briljant sätt kombinerar trycket med en suggestiv rytm. Men ljudet är för dåligt för att bandet ska nå fram ordentligt.
Under festivalen spelade också bland andra Looptroop Rockers samt Rebecca och Fiona.
Broöppning ska ges beröm för sin satsning och det är bara att hoppas att de kan fortsätta, och att fler tar efter deras recept. De ger möjlighet till många att på hemmaplans se band de aldrig skulle se annars. Det är värt all respekt.
Läs även andra bloggares åsikter om Broöppning, Härnösand, musik, musikfestival