• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Emeli Sandé – Our Version of Events

9 februari, 2012 by Redaktionen

Band: Emeli Sandé
Titel: Our version of events
Betyg: 5
Utgivningsdatum: 15 februari

Emeli Sandés debutskiva föregicks av singlarna Heaven och Daddy – den förra gick in som två på Englandslistan och det om något skapar förväntningar.

Men Our version of events klarar mer än väl av att leva upp till dem. Det är en tät och känslofull skiva ihopsnickrad med mycket tanke och mycket skicklighet. Det finns dessutom ett djup i texterna som får ännu mer tyngd av den närvaro och känsla Emeli Sandé besitter. Hon sjunger utlämnande och öppet och innehar också en trovärdighet i tonen som kanske gör sig allra bäst i River: Follow me/I’ll be your river/I’ll do the running for you/Follow me/I’ll be your river/I’ll move the mountains for you.

Bland det mest fantastiska är det register som gömmer sig i vad som först verkar vara en ganska klar soulröst – bakom ridån döljer sig många fler nivåer än så och det finns en mörk och känslofull klang i rösten som gör Our version of events helt oemotståndlig. Låten My kind of love kröns dessutom av dov desperation i sången och en bakomliggande ton av gospel som gör den till min absoluta favorit och den framkallade klar gåshud.

Mer av den storslagenhet som finns i My kind of love och avslutande Read all about it hade gett albumet ett klart toppbetyg med plus, det enda jag saknar är fler låtar där de kraftfulla texterna får leva ut i riktigt storslagen musik. Emeli Sandé sjunger om politik, om hopp, krig och ensamhet – och hon gör det på ett sätt som verkligen känns.

I hope we start seeing each other/cause don’t we all bleed the same?/I really hope someone can hear me/that a child doesn’t bear the weight of a gun/Hope I find a voice inside me/to scream at the top of my lungs/I just hope I’m not the only one.

Our version of events är en strålande debutplatta och den lovar kommande storverk.

Text: Kerstin Ydrefors

Läs även andra bloggares åsikter om Emeli Sande, skivnytt, musik, skivrecension, popmusik

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Emeli Sandé, Musik, Popmusik, skivnytt, skivrecension

Skivrecension: The Megaphonic Thrift – The Megaphonic Thrift

9 februari, 2012 by Redaktionen

Band: The Megaphonic Thrift
Titel: The Megaphonic Thrift
Betyg: 3
Release: Februari 2012

De har 2 album bakom sig. De är från norge och spelar effektdränkt psykadelisk rock med rötter i grunge och shoegaze och säkert annat också. Det är punkigt och psykoakustiskt och utsvävande. Det är både bra och dåligt.

Min favoritlåt är ”Raising Flags”: jag gillar de dubbla gitarrmelodierna som påminner om musiken från Dynamite Heady’s flygplansbana. Rundgångsgnisslet, kaoset, och den svävande sången bidrar till känslan av att man flyger frenetiskt fram genom molnen och snart ska möta en stor bäbishövdad robotboss. När det är rymdrockigt är albumet bäst. Flera spår, bl. a. ”Fire Walk With Everyone” följer detta mönstret. Mycket atmosfärskapande elektroniska dekorationer och vackra duellerande gitarrmelodier. En bas som mullrar i djupet.

Jag blir alltid lite rädd när den där obligatoriska ackustiska balladen kommer in på ett indierockalbum. Rädslan är välgrundad. De brukar vara tunna, påtvingade och konstlade. Och ja, för att inte tala om texten. I The Megaphonic Thrifts fall så funkar det så länge de håller sig borta från att lägga för stor vikt på orden. Eller så får de anlita en poet. Duetten ”I wanted you to know” ramlar över sina egna clichéartade formuleringar. Sorgligt nog har man placerat rösterna tillräckligt väl i centrum för att man ska kunna urskilja vad de säger. Dränk DET HÄR i reverb! Vad gäller musiken har man försökt något i stil med de sönderfallande låtarna på Big Stars Third/Sister Love. Men så klart inte alls lika bra.

”Kill, Breath and Frown” har den klassiska kakofonin av improvisation från VU, Jesus and Mary Chain och framåt. Att släppa loss har tyvärr nära nog blivit en cliché. Att gå loss Miles Davies-style elektroniskt är det nya sättet (Flying Lotus/Gang Gang Dance/Ford & Lopatin).

Vilka minns ”Scentless Apprentice” från In Utero? The ”The Guillotine” är då en favorit i repris. Förvånar mig att man inte lagt distortion på rösten. En dissonant, ångestladdat atmosfär och en sångbar 70talsrockmelodi. Riff som klättrar och studsar uppåt och neråt kromatiskt. Väldigt tryckande och spänt och huvudvärksinducerande, inget fel med det, men när det kommer till slutsatsen: ”You know I love my heart” (det kromatiska riffet + diverse oljud) ”/ you have the second part” är det farligt nära att jag inte står ut mer och stänger av musiken för gott. Inte för att kärlek är smärtsamt och allt det där, inte för att ljudvärlden är obehaglig, utan för att det helt enkelt är dåligt. Ett riktigt antiklimax i en låt som bygger på ackumulation.

”Over The Mountain, Down In A Teaspoon” — ja utan att ens se låttiteln kunde jag gissa på att den har med The Flaming Lips att göra — är en bra kontrast till den förut nämnda giljotinen, en liten glädjekick där alla element sitter på plats, en kort triumf över den nu utvecklade huvudvärken, och resten av albumet fortsätter i samma durmelodiska indierockuniversum, en plats som även den mest mainstreamsinnade p3lyssnaren känner sig hemma i nu.

Avslutaren, ”Spaced Out” är självklart färgrann och rolig och glittrande och rymdisk och out-of-this-world utan att nånsin nå högre än den hippa indieklubbens tak. Det sammanfattar gott och väl albumet som helhet.

Text: Bojan Buntic

Läs även andra bloggares åsikter om The Megaphonic Thrift, musik, skivrecension

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner Taggad som: Musik, skivrecension, The Megaphonic Thrift

Metallica spelar två kvällar på egna festivalen

9 februari, 2012 by Redaktionen

Hårdrocksbandet Metallica anordnar en egen festival i Atlantic City i juni.
Kulturnyheterna berättar:
Festivalen heter ”The Orion Music + More Festival” och går av stapeln mellan den 23 och 24 juni. Metallica-trummisen Lars Ulrich säger i ett uttalande att bandet ”haft idén att göra en egen festival i flera år”.

Band som är bokade till festivalen:

Arctic Monkeys • Avenged Sevenfold
Modest Mouse • The Gaslight Anthem
Cage The Elephant • Fucked Up • Best Coast
Hot Snakes • Titus Andronicus
Gary Clark Jr. • Lucero • Roky Erickson
The Black Angels • The Sword
A Place to Bury Strangers • Liturgy

Metallica ska själva spela två kvällar, de ska framföra albumen ”The Black Album” och ”Ride the Lightning” i dess helhet.

Här är festivalens hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om Metallica, hårdrock, musikfestival, musik, rockmusik

Arkiverad under: Musik Taggad som: Hårdrock, Metallica, Musik, Musikfestival, Rockmusik

Eldkvarn, Deportees, Den Svenska Björnstammen, Urban Cone och Albin Gromer till Siesta

9 februari, 2012 by Rosemari Södergren

Siestafestivalen fortsätter presentera bokningar till sommarens festival och det visar sig att det är några av Kulturbloggens favoriter:

Eldkvarn
Deportees
Den Svenska Björnstammen
Urban Cone
Albin Gromer

Du har väl inte missat vår intervju med Deportees.
Här har vi intervjuat Albin Gromer.
Här är vår intervju med Urban Cone.

Läs även andra bloggares åsikter om Siesta, musik, musikfestivaler

Arkiverad under: Musik Taggad som: Musik, Siesta

Skivrecension: Dirty Three – Toward the Low Sun

8 februari, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Dirty Three
Titel: Toward the Low Sun
Betyg: 3

Förbered dig inför en instrumental resa där förföriska fioler över underliggande plockande gitarrer och progressivt uppbyggande rytmsektioner skapar en luftig ljudbild som stundtals blir nästintill jazzigt experimentell.

Den smutsiga trion från Melbourne har efter tjugo år som band bemästrat konsten att göra instrumental musik som på grund av sin energi påminner om rock’n’roll men som även innehåller inslag av såväl jazz och folk som experimentell konstmusik. Trots att intervallen mellan släppen har ökat succesivt sedan 90-talet visar bandet inga tecken på att bli avslagna.

Toward the Low Sun inger en känsla av spontanitet – som att fokalpunkten är själva skapandeprocessen – vilket resulterar i att låtarna på gott och ont ofta blir något av berg- och dalbanor. I vissa låtar (exempelvis Sometimes I Forget You’ve Gone) tar tyvärr de något för experimentella trumkompen fokus från den känslomässiga kärnan – skivans höjdpunkter är snarare låtar som Moon on the Land, The Pier och avslutande You Greet Her Ghost där trummorna lägger sig lite i bakgrunden utan att bli desto mindre uppbyggande.

När de slår på distpedalerna i That Was Was lyfter taket. En härlig utlösning som kontrasterar mot albumets för övrigt rätt så tillbakahållna attityd.

Bästa spår: Moon on the Land

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Dirty Three, Toward the Low Sun

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1242
  • Sida 1243
  • Sida 1244
  • Sida 1245
  • Sida 1246
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1779
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in