• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Musik

Skivrecension: Two door cinema club – Beacon

7 september, 2012 by Redaktionen


Artist: Two Door Cinema Club
Album: Beacon
Betyg: 2

Ett rus av eufori och naiv indierock med sprudlande melodier är vad man förväntar sig utav Kitsuné-bandet Two door cinema club. Det är med förvånad besvikelse jag möter deras nya album då det inte lever upp till mina förväntningar jag grundat på deras tidigare verk som jag mer än uppskattade. Innan var de nya och spännande. Nu känns de mer lågmälda och jag har svårt att urskilja låtarna från varandra, tyvärr. Dock finns det en låt som jag fastnade för lite mer än de andra, det sista spåret, som givit albumet sin titel. Visserligen låter den inte som det ursprungliga Two door cinema club-soundet, det låter faktiskt inte alls som dem, men det är bra och modigt. Kanske är hela albumet tänkt som en modig samling av det nya, inte lika hetsiga och spralliga, band som Two door cinema club har utvecklats till. Hur det än ligger till så gillade jag dem bättre förr. När de lät som om allt var möjligt och inga problem existerade. Kanske är detta en avbild av verkligheten, vad som döljer sig bakom naiviteten. Kanske kan man tolka albumet hur mycket som helst och göra det intressantare än vad det egentligen är. För särskilt intressant är det faktiskt inte om man bara lyssnar rakt upp och ner, vilket man oftast gör. Visserligen är alla låtar ganska mysiga och sträcker sig långt över gränsen av vad som klassas som dålig musik. Det är helt okej.
Men jag hade väntat mig mer bara.

Det kunde ha varit bättre, med tanke på att det är ett Kitsuné-band, och Kitsuné fyller världen med den bästa och smartaste musiken som går att skapa. Just därför borde Two door cinema clubs nya album vara något utöver det vanliga, och det var det ju inte, enligt min åsikt.

Text: Izabelle Zeijlon

Arkiverad under: Musik, Recension, Skivrecensioner

Här kan du se Beth Ortons nya video ”Magpie”

5 september, 2012 by Redaktionen

Beth Orton har släppt en video på första singeln, ”Mahpie”, från nya albumet ”Sugaring Season”. Albumet släpps 1 oktober.

Videon är regisserad av Arni & Kinski som bland annat jobbat mycket med Sigur Ros.

Arkiverad under: Musik

Kulturbloggen möter Sons of Midnight

5 september, 2012 by Jonatan Södergren

Vi mötte upp den australienska popexporten Sons of Midnight i en charmigt ostädad liten källarstudio i närheten av Odenplan där de bland alla förstärkare och instrument är mitt uppe i inspelningen av sin andra skiva som förväntas ges ut ”någon gång nästa år”. Kulturbloggen har faktiskt intervjuat Sons of Midnight en gång tidigare (den intervjun kan du läsa här). Sedan dess har kvintetten ägnat sommaren åt att spela på Rix FM Festival och liknande tillställningar runt om i Sverige.

”Förra veckan spelade vi i Göteborg inför 40.000 personer” berättar bandets sångare Conrad Sewell medan han sitter bakom ett piano och plingar på en ny låt där det i typisk radiohit-manér enda man kommer ihåg från texten är vad jag antar är titeln Little Love.

”Man kan typ säga att vi bor här, så vi försöker använda tiden så klokt som möjligt. Vi spelar in med samma ’dude’ som producerade första skivan (Martin Hansen som tidigare bland annat producerat Kent och Ryan Adams, red. anm.). Vi har 18 nya låtar färdiga vilket är tillräckligt med material för att ge ut en ny skiva trots att det inte var länge sedan debutskivan släpptes” säger gitarristen Matt Coplay.

Skiljer sig de nya låtarna stilmässigt från första skivan?

Peter: Ljudbilden är större och mer ambitiös. Det är en återgång till våra garage-rötter.

Conrad: Vi har lyssnat massor på Kraftwerk, Bruce Springsteen, Sam Cooke och Sting.

Matt: Det är råare, liksom inte lika ”posh”. Första skivan var oss i en studio, nu låter det mer som det gör när vi står på scen. Vi låter mer som ett band.

Var har ni hittat inspiration?

Conrad: Textmässigt skriver jag inte om mig själv. Jag ser låtskrivare som nutida poeter och historieberättare. En låt handlar till exempel om att ha ett barn och något händer det. Jag har inte ens ett barn! Jag skulle kunna skriva en låt om en sjuksköterska.

Matt: En låt handlar om att ha sex med en tjej som vill släcka ljuset.

Peter: Erkänn, den handlar egentligen om en kille.

Conrad: Många låtar handlar om tjejer, vi är en emotionell grupp män.

Senast jag intervjuade er skulle ni spela på Rix FM Festival, hur gick det?

Conrad: Vi fick ett fantastiskt mottagande. Trots att vi aldrig hade spelat i Sverige tidigare kunde alla sjunga med i The Fire. Fans stod och väntade på oss utanför och det blev en del bra efterfester.

Peter: Det hände en incident när vi spelade i Norrköping. Fem män slog ner en annan man med en hammare mitt framför ögonen på oss.

Matt: Vi drack med Ulrik Munther och de där Timoteij-tjejerna.

Conrad: Vi har träffat massa svenska artister.

Vilka av de svenska artisterna ni träffat har ni tyckt bäst om?

Matt: Känner du till en låt som heter Dansa Pausa?

Nej…

Conrad: Miike Snow och The Hives. De är två av Sveriges främsta exporter sett till de senaste tio åren.

Hur ser era planer ut för den närmsta framtiden?

Conrad: Vi ska återvända till Australien och träffa familj och vänner. Vi har ju inte varit hemma på över ett år. Sedan kanske vi kommer tillbaka hit fast det beror på hur högt det svenska folket kan skrika. Om det hörs ända till down under. Sedan har vi andra världsdelar att erövra.

Matt: Och vi håller fortfarande på att spela in skivan som måste mixas innan den släpps någon gång nästa år.

Är det något mer ni vill säga till era fans?

Peter: Följ oss på Facebook, Twitter och Instagram. Under de kommande veckorna kommer vi showcase:a vad vi hållit på med än så länge i studion. Och om ni inte vill köpa skivan, lyssna åtminstone igenom den på Spotify.

Så här lät det när Sons of Midnight framförde en akustisk version av sin radiohit The Fire för oss tidigare i år:

Arkiverad under: Intervju, Musik Taggad som: Sons of Midnight, The Fire

Skivrecension: Toy – Toy

4 september, 2012 by Jonatan Södergren

Artist: Toy
Titel: Toy
Betyg: 4

Vad som tog vännerna i The Horrors tre album att bemästra gör Toy imponerande väl redan på debuten. Den London-baserade kvartettens psykedeliskt rotade krautrock för tankarna till ljudlandskapen på just Skying.

Redan i öppningsspåret Colours Running Out sätts tonen för resten av skivan. Narkotiskt manglande gitarrer som drivs fram av i typisk Stephen Morris-manér motoriska beats. Det handlar om lyckorus och dess bittra eftersmak. Det är demoniskt och atmosfäriskt. Gotiska höjdpunkten är instrumentala spåret Drifting Deeper, en djupdykning som tar oss hela vägen ner till avgrunden. Släck ljusen och vrid upp volymen till max.

Men precis som på The Cures deppigaste skivor finns det även ljusa stunder. De båda singlarna Lose My Way och Motoring som föregick skivsläppet är båda förhäxande låtar med exalterande refränger. Toy är säkerligen medvetna om sina referenser – och det är många av dem. Dead & Gone låter som en hybrid mellan något som hade kunnat vara med på skostirrarna Rides debutskiva Nowhere och vad som helst ur Neus bakkatalog. Vad som är imponerande är att Toy aldrig tappar greppet om ett sound som helt och hållet är deras egna. Sista låten Kopter är en tio minuter lång attack som sammanfattar precis allt de föregående elva låtarna försökt beskriva. Den mest utstickande låten är otroligt vackra My Heart Skips a Beat då tempot dras ner en aning och syntharna får större utrymme.

Att Toys första singel Left Myself Behind som gavs ut i oktober förra året inte är med på skivan är inte heller så konstigt. Bandets frontman Tom Dougall har i var och varannan intervju inför skivsläppet förklarat bandets ambition att produktivt testa nya idéer och redan hunnit utlova att album nummer två kommer ges ut innan september nästa år.

År efter år skriver brittiska musiktidningar att gitarrmusiken är på väg att dö ut och år efter år kommer något nytt band som bevisar motsatsen – i år är det bandet Toy. Så håll utkik, med all sannolikhet kommer de pryda många NME-omslag framöver.

Bästa spår: Lose My Way, Motoring, My Heart Skips a Beat

Du kan streama hela skivan här:

Arkiverad under: Musik, Skivrecensioner Taggad som: Lose My Way, Toy

The xx på Berns Salonger

3 september, 2012 by Jonatan Södergren

The xx, Berns Salonger
2 september 2012
Betyg: 5

Egentligen har The xx vuxit ifrån konsertlokaler av Berns storlek, men spelningen i Stockholm är en av sex intima spelningar inför släppet av nya skivan Coexist – uppföljaren till den självbetitlade debuten som för tre år sedan tog indievärlden med storm. Bandet tilldelades bland annat prestigefyllda Mercury Music Prize året därpå och att trion från sydvästra London trots sin introverta stil blivit allas älsklingar är sedan länge en sanning. Arrangörerna var inför spelningen på Berns tvungna att tillämpa ett lotterisystem då trycket på biljetterna var så stort. Sällan har en hajp varit så välförtjänt.

När The xx gör entré med Angels, ledsingeln från Coexist, riktas strålkastarna mot Romy som återhållsamt sjunger den lika rörande som briljanta texten om änglar och kärlek i sin renaste form. Men om det är trollbindande så är efterföljande Heart Skipped a Beat rent av himmelsk. Stroboskop lyser magnifikt upp scenen i skimrande varianter av rosa och guld vilket inger en känsla av eufori. Den ambitiösa produktionen kulminerar när det under Fantasy faller ner vad som ser ut som glittrande kristaller från Berns tak. Dessförinnan har de hunnit framföra nya låten Fiction samt en något omgjord version av Crystalised.

Romy Madley Croft luftigt ljusa och Oliver Sims souligt mörka röster lever i någon slags självklar symbios. Deras röster är som gjorda för varandra och kommer helt till sin rätta i texterna som ofta handlar om kärlek och ensamhet. Men det typiska The xx-soundet har lika mycket att göra med de ekande gitarrslingorna som kantas av Jamie xx:s mer klubbiga influenser. Den sistnämndes roll verkar ha blivit ännu mer framträdande på de nya låtarna, inte minst när Reunion följs av Sunset. Anledningen till att The xx blivit så omåttligt populära har kanske just att göra med att man både kan nicka med och dansa till låtarna. Detta framgår tydligt när trion i blått motljus framför Night Time som efter den uppbyggande inledningen mynnar ut i ett elektroniskt och dansant break.

Nya Swept Away börjar med introt från Take Care som bland annat även använts av Drake och att The xx gillar modern R&B är för övrigt ingen hemlighet. I en intervju med The Guardian berättar till och med Oliver Sim att han skrivit en låt till Beyoncé. Efter Shelter möts både VCR och Islands sedan av jubel och i Infinity ser bandet ut som silhuetter framför epileptiskt blinkande vitt ljus innan de kliver av scenen. När de sedan återvänder till scenen för att spela publikfavoriten Intro förvandlas Berns till ett hav av lysande iPhones. På en skärm i bakgrunden syns X:et som prydde omslaget till debutskivan. När de därefter spelar ytterligare en ny låt i form av Tides byter X:et färg till en oljigt brunröd färg som tycks symbolisera Coexist.

De är sparsamma med vad de säger och hur de rör sig på scen, men det de gör utförs med precision. Med små men effektfulla penseldrag skapar de musik som – precis som klippet som visas upp bakom bandet under sedvanliga avslutningsnumret Stars – tar oss till stjärnorna. Det är såklart en smakfråga men för min del tillhör spelningen på Berns helt klart årets bästa – och då har jag redan sett dem på Primavera och Hultsfred tidigare i år. Jag hoppas innerligt att The xx har en lång och framgångsrik framtid till mötes, om vår generation behöver en röst så är The xx den rätta gruppen.

Följande låtar spelades:

Angels
Heart Skipped a Beat
Fiction
Crystalised
Fantasy
Reunion
Sunset
Night Time
Swept Away
Shelter
VCR
Islands
Infinity

Intro
Tides
Stars

Arkiverad under: Musik Taggad som: Berns, Coexist, The XX

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1118
  • Sida 1119
  • Sida 1120
  • Sida 1121
  • Sida 1122
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1780
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Det finns något befriande med att köpa … Läs mer om Köp grisen i säcken – ibland hittar man nya favoritband – En hemlig artist

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Casinot är en av populärkulturens mest … Läs mer om Casino som kulturens scen för pengar och längtan

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in