Vi mötte upp den australienska popexporten Sons of Midnight i en charmigt ostädad liten källarstudio i närheten av Odenplan där de bland alla förstärkare och instrument är mitt uppe i inspelningen av sin andra skiva som förväntas ges ut ”någon gång nästa år”. Kulturbloggen har faktiskt intervjuat Sons of Midnight en gång tidigare (den intervjun kan du läsa här). Sedan dess har kvintetten ägnat sommaren åt att spela på Rix FM Festival och liknande tillställningar runt om i Sverige.
”Förra veckan spelade vi i Göteborg inför 40.000 personer” berättar bandets sångare Conrad Sewell medan han sitter bakom ett piano och plingar på en ny låt där det i typisk radiohit-manér enda man kommer ihåg från texten är vad jag antar är titeln Little Love.
”Man kan typ säga att vi bor här, så vi försöker använda tiden så klokt som möjligt. Vi spelar in med samma ’dude’ som producerade första skivan (Martin Hansen som tidigare bland annat producerat Kent och Ryan Adams, red. anm.). Vi har 18 nya låtar färdiga vilket är tillräckligt med material för att ge ut en ny skiva trots att det inte var länge sedan debutskivan släpptes” säger gitarristen Matt Coplay.
Skiljer sig de nya låtarna stilmässigt från första skivan?
Peter: Ljudbilden är större och mer ambitiös. Det är en återgång till våra garage-rötter.
Conrad: Vi har lyssnat massor på Kraftwerk, Bruce Springsteen, Sam Cooke och Sting.
Matt: Det är råare, liksom inte lika ”posh”. Första skivan var oss i en studio, nu låter det mer som det gör när vi står på scen. Vi låter mer som ett band.
Var har ni hittat inspiration?
Conrad: Textmässigt skriver jag inte om mig själv. Jag ser låtskrivare som nutida poeter och historieberättare. En låt handlar till exempel om att ha ett barn och något händer det. Jag har inte ens ett barn! Jag skulle kunna skriva en låt om en sjuksköterska.
Matt: En låt handlar om att ha sex med en tjej som vill släcka ljuset.
Peter: Erkänn, den handlar egentligen om en kille.
Conrad: Många låtar handlar om tjejer, vi är en emotionell grupp män.
Senast jag intervjuade er skulle ni spela på Rix FM Festival, hur gick det?
Conrad: Vi fick ett fantastiskt mottagande. Trots att vi aldrig hade spelat i Sverige tidigare kunde alla sjunga med i The Fire. Fans stod och väntade på oss utanför och det blev en del bra efterfester.
Peter: Det hände en incident när vi spelade i Norrköping. Fem män slog ner en annan man med en hammare mitt framför ögonen på oss.
Matt: Vi drack med Ulrik Munther och de där Timoteij-tjejerna.
Conrad: Vi har träffat massa svenska artister.
Vilka av de svenska artisterna ni träffat har ni tyckt bäst om?
Matt: Känner du till en låt som heter Dansa Pausa?
Nej…
Conrad: Miike Snow och The Hives. De är två av Sveriges främsta exporter sett till de senaste tio åren.
Hur ser era planer ut för den närmsta framtiden?
Conrad: Vi ska återvända till Australien och träffa familj och vänner. Vi har ju inte varit hemma på över ett år. Sedan kanske vi kommer tillbaka hit fast det beror på hur högt det svenska folket kan skrika. Om det hörs ända till down under. Sedan har vi andra världsdelar att erövra.
Matt: Och vi håller fortfarande på att spela in skivan som måste mixas innan den släpps någon gång nästa år.
Är det något mer ni vill säga till era fans?
Peter: Följ oss på Facebook, Twitter och Instagram. Under de kommande veckorna kommer vi showcase:a vad vi hållit på med än så länge i studion. Och om ni inte vill köpa skivan, lyssna åtminstone igenom den på Spotify.
Så här lät det när Sons of Midnight framförde en akustisk version av sin radiohit The Fire för oss tidigare i år: