The Fire

Vi mötte upp den australienska popexporten Sons of Midnight i en charmigt ostädad liten källarstudio i närheten av Odenplan där de bland alla förstärkare och instrument är mitt uppe i inspelningen av sin andra skiva som förväntas ges ut ”någon gång nästa år”. Kulturbloggen har faktiskt intervjuat Sons of Midnight en gång tidigare (den intervjun kan du läsa här). Sedan dess har kvintetten ägnat sommaren åt att spela på Rix FM Festival och liknande tillställningar runt om i Sverige.

”Förra veckan spelade vi i Göteborg inför 40.000 personer” berättar bandets sångare Conrad Sewell medan han sitter bakom ett piano och plingar på en ny låt där det i typisk radiohit-manér enda man kommer ihåg från texten är vad jag antar är titeln Little Love.

”Man kan typ säga att vi bor här, så vi försöker använda tiden så klokt som möjligt. Vi spelar in med samma ’dude’ som producerade första skivan (Martin Hansen som tidigare bland annat producerat Kent och Ryan Adams, red. anm.). Vi har 18 nya låtar färdiga vilket är tillräckligt med material för att ge ut en ny skiva trots att det inte var länge sedan debutskivan släpptes” säger gitarristen Matt Coplay.

Skiljer sig de nya låtarna stilmässigt från första skivan?

Peter: Ljudbilden är större och mer ambitiös. Det är en återgång till våra garage-rötter.

Conrad: Vi har lyssnat massor på Kraftwerk, Bruce Springsteen, Sam Cooke och Sting.

Matt: Det är råare, liksom inte lika ”posh”. Första skivan var oss i en studio, nu låter det mer som det gör när vi står på scen. Vi låter mer som ett band.

Var har ni hittat inspiration?

Conrad: Textmässigt skriver jag inte om mig själv. Jag ser låtskrivare som nutida poeter och historieberättare. En låt handlar till exempel om att ha ett barn och något händer det. Jag har inte ens ett barn! Jag skulle kunna skriva en låt om en sjuksköterska.

Matt: En låt handlar om att ha sex med en tjej som vill släcka ljuset.

Peter: Erkänn, den handlar egentligen om en kille.

Conrad: Många låtar handlar om tjejer, vi är en emotionell grupp män.

Senast jag intervjuade er skulle ni spela på Rix FM Festival, hur gick det?

Conrad: Vi fick ett fantastiskt mottagande. Trots att vi aldrig hade spelat i Sverige tidigare kunde alla sjunga med i The Fire. Fans stod och väntade på oss utanför och det blev en del bra efterfester.

Peter: Det hände en incident när vi spelade i Norrköping. Fem män slog ner en annan man med en hammare mitt framför ögonen på oss.

Matt: Vi drack med Ulrik Munther och de där Timoteij-tjejerna.

Conrad: Vi har träffat massa svenska artister.

Vilka av de svenska artisterna ni träffat har ni tyckt bäst om?

Matt: Känner du till en låt som heter Dansa Pausa?

Nej…

Conrad: Miike Snow och The Hives. De är två av Sveriges främsta exporter sett till de senaste tio åren.

Hur ser era planer ut för den närmsta framtiden?

Conrad: Vi ska återvända till Australien och träffa familj och vänner. Vi har ju inte varit hemma på över ett år. Sedan kanske vi kommer tillbaka hit fast det beror på hur högt det svenska folket kan skrika. Om det hörs ända till down under. Sedan har vi andra världsdelar att erövra.

Matt: Och vi håller fortfarande på att spela in skivan som måste mixas innan den släpps någon gång nästa år.

Är det något mer ni vill säga till era fans?

Peter: Följ oss på Facebook, Twitter och Instagram. Under de kommande veckorna kommer vi showcase:a vad vi hållit på med än så länge i studion. Och om ni inte vill köpa skivan, lyssna åtminstone igenom den på Spotify.

Så här lät det när Sons of Midnight framförde en akustisk version av sin radiohit The Fire för oss tidigare i år:

Debutalbumet 921 är delvis inspelat i Stockholm. I sommar spelar de på Rix FM Festival. Kulturbloggen mötte upp den australienska popkvintetten Sons of Midnight vars singel The Fire blivit något av en radiohit här i Sverige.

– Tidigare spelade jag och Conrad i ett jazzband, men efter att ha sett Arctic Monkeys på Splendour in the Grass-festivalen hemma i Australien bestämde vi oss för att starta Sons of Midnight. Vi behövde fler medlemmar så vi rekryterade våra vänner från gymnasiet, berättar bandets gitarrist Matt Coplay.

– Själva brukar vi beskriva vår musik som melodisk. Förutom popakter såsom Sting och Michael Jackson är vi influerade av stora rockband i stil med U2 och Foo Fighters, säger Conrad Sewell som är bandets sångare.

– Vi lyssnar även på en hel del hip hop. Även om det inte hörs i vår musik så är Lil Wayne och Drake stora influenser, menar bandets trumslagare Maui Manu.

Bandet är döpt efter den legendariske låtskrivaren Charlie Midnight som bland annat skrivit låtar till Joni Mitchell.

– När vi påbörjade arbetet med skivan bodde vi på ett hotellrum i Los Angeles. Där lärde vi känna Charlie Midnight. Han känner Bruce Springsteen och var med redan när band som New York Dolls härjade. Tillsammans skrev vi låtar i sex månader, så han har varit en stor influens. När det så småningom blev dags att komma på ett bandnamn bestämde vi oss för att hylla honom och därav namnet Sons of Midnight, berättar Conrad.

Tillsammans med Martin Hansen som tidigare arbetat med bland annat Kent och Ryan Adams spelades stora delar av debutskivan in i en källarstudio på Odenplan i Stockholm. I vintras spenderade bandet tre månader här i Sotckholm och Conrad menar att den kalla miljön var perfekt eftersom det resulterade i att de aldrig lämnade studion.

Så vad tycker ni om Stockholm?

– Allting är väldigt vackert. Landskapen, arkitekturen och befolkningen. Det enda vi kan klaga på är tillgången till alkohol. I matbutikerna säljs bara 3,5-procentig öl, om man vill ha något annat måste man gå till Systembolaget. Kung Gustaf måste verkligen reformera alkoholpolitiken, tycker Matt som jämrar sig över att han inte kunde dricka alkohol till frukost då svenska restauranger inte har tillåtelse att servera alkohol innan kl. 11.

Här kan ni se Sons of Midnight framföra sin radiohit The Fire för Kulturbloggen: