The xx på Berns Salonger

The xx, Berns Salonger
2 september 2012
Betyg: 5

Egentligen har The xx vuxit ifrån konsertlokaler av Berns storlek, men spelningen i Stockholm är en av sex intima spelningar inför släppet av nya skivan Coexist – uppföljaren till den självbetitlade debuten som för tre år sedan tog indievärlden med storm. Bandet tilldelades bland annat prestigefyllda Mercury Music Prize året därpå och att trion från sydvästra London trots sin introverta stil blivit allas älsklingar är sedan länge en sanning. Arrangörerna var inför spelningen på Berns tvungna att tillämpa ett lotterisystem då trycket på biljetterna var så stort. Sällan har en hajp varit så välförtjänt.

När The xx gör entré med Angels, ledsingeln från Coexist, riktas strålkastarna mot Romy som återhållsamt sjunger den lika rörande som briljanta texten om änglar och kärlek i sin renaste form. Men om det är trollbindande så är efterföljande Heart Skipped a Beat rent av himmelsk. Stroboskop lyser magnifikt upp scenen i skimrande varianter av rosa och guld vilket inger en känsla av eufori. Den ambitiösa produktionen kulminerar när det under Fantasy faller ner vad som ser ut som glittrande kristaller från Berns tak. Dessförinnan har de hunnit framföra nya låten Fiction samt en något omgjord version av Crystalised.

Romy Madley Croft luftigt ljusa och Oliver Sims souligt mörka röster lever i någon slags självklar symbios. Deras röster är som gjorda för varandra och kommer helt till sin rätta i texterna som ofta handlar om kärlek och ensamhet. Men det typiska The xx-soundet har lika mycket att göra med de ekande gitarrslingorna som kantas av Jamie xx:s mer klubbiga influenser. Den sistnämndes roll verkar ha blivit ännu mer framträdande på de nya låtarna, inte minst när Reunion följs av Sunset. Anledningen till att The xx blivit så omåttligt populära har kanske just att göra med att man både kan nicka med och dansa till låtarna. Detta framgår tydligt när trion i blått motljus framför Night Time som efter den uppbyggande inledningen mynnar ut i ett elektroniskt och dansant break.

Nya Swept Away börjar med introt från Take Care som bland annat även använts av Drake och att The xx gillar modern R&B är för övrigt ingen hemlighet. I en intervju med The Guardian berättar till och med Oliver Sim att han skrivit en låt till Beyoncé. Efter Shelter möts både VCR och Islands sedan av jubel och i Infinity ser bandet ut som silhuetter framför epileptiskt blinkande vitt ljus innan de kliver av scenen. När de sedan återvänder till scenen för att spela publikfavoriten Intro förvandlas Berns till ett hav av lysande iPhones. På en skärm i bakgrunden syns X:et som prydde omslaget till debutskivan. När de därefter spelar ytterligare en ny låt i form av Tides byter X:et färg till en oljigt brunröd färg som tycks symbolisera Coexist.

De är sparsamma med vad de säger och hur de rör sig på scen, men det de gör utförs med precision. Med små men effektfulla penseldrag skapar de musik som – precis som klippet som visas upp bakom bandet under sedvanliga avslutningsnumret Stars – tar oss till stjärnorna. Det är såklart en smakfråga men för min del tillhör spelningen på Berns helt klart årets bästa – och då har jag redan sett dem på Primavera och Hultsfred tidigare i år. Jag hoppas innerligt att The xx har en lång och framgångsrik framtid till mötes, om vår generation behöver en röst så är The xx den rätta gruppen.

Följande låtar spelades:

Angels
Heart Skipped a Beat
Fiction
Crystalised
Fantasy
Reunion
Sunset
Night Time
Swept Away
Shelter
VCR
Islands
Infinity

Intro
Tides
Stars