• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturpolitik

Skamligt att talibanerna, Iran och Saudiarabien inte bojkottas

18 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

FNs klimatrapport kom snabbt i skymundan. Det tog inte många dagar tills klimatfrågan försvann från världens mediers rapporter. Medier världen över klarar oftast inte mer än ett ämne i taget.

Talibanerna är därmed inte skyldiga endast till att förstöra ett land, Afganistan, och deras vidriga förtryck av hälften av världens befolkning (kvinnorna) utan de är indirekt orsak till att världen inte kan enas kring vad som måste göra för att stoppa hotet om att jorden och mänskligheten går under på grund av klimatförändringar. Om klimathotet kommer i skymundan kanske världens makthavare inte tar de beslut som måste göras för att stoppa utvecklingar av klimatförändringar.

Ingen med minsta förstånd kan blunda för det som händer nu: när glaciärerna smälter och jorden drabbas av extrem värme och skyfall och översvämningar med mera, med mera. Att klimathotet är verkligt bör ingen med vett i skallen kunna förneka.

Att talibanerna står för ett enormt förtryck av människor bör ingen kunna förneka heller. Samma system med förtryck av kvinnor finns i både Iran och Saudiarabien. Ändå är västvärldens nationer redo att idka handel och affärer med såväl Iran, Saudiarabien som talibanerna.

USA har i många år bojkottat Kuba. Men ärligt talat: hur farligt är Kuba i jämförelse med vad Iran, Saudiarabien och talibanerna står för?

Det fanns en tid då människor bojkottade Sydafrika på grund av rasismen och förtrycket av svarta. Men nu: när det pågår ett öppet förtryck av kvinnor – då är affärsverksamheten viktigare för Sverige och andra västländer. I Iran får en kvinna inte ta ett jobb utan att hennes make skriver under att han tillåter det. Det är bara ett exempel av många på det kvinnoförtryck som utövas i Iran.

Det borde vara dags för världens demokratier att både kräva jämställdhet världen över för män och kvinnor och samtidigt ta itu med klimatförändringarna.

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Toppnytt Taggad som: Klimathotet, Talibanerna

Krönika: Finns det något hopp att förhindra klimathotet när svensk lag och Sveriges myndigheter inte ens kan skydda oss mot passiv förgiftning av tobak?

10 augusti, 2021 by Rosemari Södergren

IPCC:s brutala rapport om klimathotet är historisk och borde vara framsidesnyhet världen över. Ändå tyder det mesta på business-as-usual. Skriver Kristofer Ahlström i Dagens Nyheter. Tyvärr går det ju inte att länka till artiklar i DN, man måste prenumerera för att läsa deras artiklar.

Ja det är verkligen skrämmande. Idag när denna krönika skrivs har det bara gått ett dygn sedan klimatrapporten släpptes och på hemsidan för SVT.se, Sveriges public service, finns inte en puff för en enda artikel om klimathotet och rapporten. Så nog är det mycket av att sticka huvudet i sanden, som en struts.

Ja klimatet och vädret har förändrats och varit omväxlande genom årtusenden. Men de förändringar som är att vänta nu kommer att förändra livet på jorden för mänskligheten radikalt. De flyktingströmmar vi sett hittills är ingenting i jämförelse när stora områden blir omöjliga att leva i för människor. När länder som Sverige inte ens kan ta emot de som kommit hittills på ett sätt så att de kan komma in i samhället – hur ska då tio- kanske hundra gånger fler kunna leva här? Det blir stora utmaningar. Utan tvekan.

Kommer mänskligheten ens att överleva när isarna smälter och det blir översvämningar, eldsvådor, extrem hetta och extrem kyla?

Mitt i allt detta blir jag så ledsen och så uppgiven när jag ser mig omkring i det bostadsområde där jag bor på en ort som ligger vägg i vägg med Stockholm. Människor slänger cigarettfimpar överallt, vilket förgiftar mark och är en fara för djur som stoppar fimparna i munnen. Människor skräpar ner otroligt i mitt område. Om soptunnan närmast deras lägenhet är fylld då orkar de inte gå hundra meter till nästa soptunna utan de släpper soppåsarna på marken och strax kommer fåglar och hackar sönder påsarna och soporna sprids på marken och lockar råttor i massor.

Vårt samhälle har inga lagar som vi kan använda för att motverka detta.

För några år sedan kom en lag som förbjöd cigarett-rökning utanför restauranger. För det första är det sällan någon ens bryr sig om detta. Där vi bor har vi två restauranger, Om rökare bestämmer sig för att inte röka vid ingången till restaurangen då går de bara tjugo meter och hamnar under vår och våra grannars lägenheter. Så vi får tvingas andas in röken och få rökluft i lägenheten istället. Det finns ingen lag som skyddar oss mot att bli passiva rökare.

När vårt samhälle inte ens kan skydda oss mot cigarettröken och alla fimpar som slängs på marken – och när människor inte ens kan ta den hänsynen och låta bli att skräpa ned och sprida sin cigarettrök – då har jag inte mycket hopp om att vi kan rädda vår värld. Det finns länder där man inte får slänga fimpar på marken och där man inte får röka mer än på särskilda rökrutor. Varför är det omöjligt i Sverige att ta hänsyn till miljö och människor?

Arkiverad under: Krönikor, Toppnytt

Krönika: Kulturen kan vara vår enda räddning

27 juli, 2021 by Rosemari Södergren

Glaciärerna smälter. Forskare har visat att på exempel Sveriges högsta berg Kebnekajse har glaciären på Kebnekaises sydtopp smält så mycket att skiftet av Sveriges högsta punkt består. Sydtoppen är nu 2096 meter hög mot nordtoppens 2096,8 meter. Att glaciärer smälter påverkar klimatet. Forskare från EU slår fast:
När vatten värms upp utvidgas det. Den globala uppvärmningen medför också att glaciärer och polarisar smälter. Kombinationen gör att havsnivån höjs, vilket i sin tur leder till översvämningar och erosion av kustområden och låglänta områden.

Det är många rapporter från olika delar av världen nu om stora klimatförändringar som översvämningar, bränder, övergödning som ger algblomning med mera, med mera.

Men hur kan vi stoppa detta? Dels finns det gigantiska ekonomiska intressen av att inte minska koldioxidutsläppen. det finns starka ekonomiska intressen av att fortsätta höja el-förbrukning och kommersialiseringen i hög takt.

Jag kan bli väldigt modfälld när jag ser hur människor där jag bor i sitt vardagsliv tar det som naturligt att peppra marken med fimpar, även där småbarn kan tulta omkring och stoppa fimpar i munnen. Att hundvalpar kan äta fimparna och bli sjuka, det verkar de inte bry sig om alls. Det tycks inte finnas någon medkänsla från dessa nedskräpande personer med andra levande varelser som hundvalpar. Till och med i hundrastgårdarna ser jag hur många strör fimpar på marken. Att det kan vara så fruktansvärt svårt att gå femtiofem meter till den stora soptunnan och slänga fimpen?

Kanske bor jag i ett område där människor är mer skräpiga än på andra platser? Jag vet inte. Men glas-splitter slängs dagligen på promenadstigarna. Folk kör med bilar på gångvägarna för de inte orkar få 200 meter, de står med motorn på tomgångskörning och förpestar luften och det ligger skräp överallt. Dessutom håller stora gäng på och spelar fotboll, röker och dricker öl och skräpar ner på lekplatsen på områdets dagis på kvällarna.

Kring de två restaurangerna i området parkerar matgäster helvilt på trottoaren eftersom de tycker det är för långt att gå femtio meter från parkeringsplatserna. Att deras bildar därmed hindrar människor med rullator eller rullstolar att ta sig förbi struntar de uppenbarligen i.

För att inte tala om att samhället tillåter att göra omgivningen till passiva rökare. Eftersom det är rökförbud vid entréer till restauranger går matgäster tjugo meter till bostadshusen där vi sommartid inte kan använda vår balkong utan att tvingas andas in tobaksluften.

Vad är det som gör att människor inte bryr sig om att hålla rent och fräscht i sin närmaste omgivningen? Vad är det som göder denna brist på medkänsla med andra människor, denna brist på fantasi nog för att sätta sig in i hur andra människor och varelser har det?

Jag tror att det enda som kan få människor att bry sig om konsekvenserna av när de förstör är att se att vi alla är en del av samma helhet. Vi är alla beroende av varandra, vi andas alla samma luft, vi är alla uppbyggda av samma sorts grundelement. Först när vi förstår detta, först när vi ser hur vi alla hör ihop och har medkänsla med varandra – då kommer människor att sluta förstöra för helheten. Det gäller både i vår närmiljön och i de stora globala perspektiven.

Hur kan människor komma till insikt? Jag tror att kultur är den starkaste metoden vi har för detta. Genom att vi i berättelser i både film, litteratur, usik, teater, tv-serier och myter möter andra varelser och människor, när vi börjar förstå och acceptera varandra – då kan vi förändra miljön.

Kultur är alla våra berättelser – både de som förmedlas i religiösa urkunder och i våra filmer, böcker och när vi berättar för varandra. Världen och människor behöver er kultur. Kulturen kan vara vår enda räddning.

Arkiverad under: Krönikor, Kulturpolitik, Toppnytt

Tomas Ledin har blivit hedersdoktor på Mittuniversitetet

14 juli, 2021 by Redaktionen

Musikern Tomas Ledin, professorerna Ellen MacEachen och Cheryl Akner-Koler samt före detta forsknings- och utvecklingschefen Lars-Åke Lindström har utsetts till nya hedersdoktorer vid Mittuniversitetet 2021.

Musikern Tomas Ledin, professorerna Ellen MacEachen och Cheryl Akner-Koler samt före detta forsknings- och utvecklingschefen Lars-Åke Lindström har utsetts till nya hedersdoktorer vid Mittuniversitetet 2021, berättar ett pressmeddelande:

Hedersdoktorerna utnämns som en uppskattning för framstående insatser inom något av Mittuniversitetets områden eller för den region där Mittuniversitetet verkar. Hedersdoktoratet innebär att de utsedda personerna kan titulera sig som doktor.

– Vi är mycket glada att två framstående representanter för sina områden har tackat ja till sina utnämningar. Tomas Ledin har med sin långa och framgångsrika karriär och sitt samhällsengagemang varit viktig för våra regioner och Ellen MacEachen, internationellt känd professor i arbetsliv och hälsa, är verksam inom ett mycket aktuellt och för vår forskning viktigt område, säger Anna Olofsson, dekan, fakulteten för humanvetenskap.

– Det är av stort värde att få lyfta fram Cheryl Akner-Koler och Lars-Åke Lindström som hedersdoktorer. Deras engagemang och kunskap har på olika sätt givit avtryck i Mittuniversitetets verksamhet och i fakultetens forskning och utbildningar, säger Hans-Erik Nilsson, dekan, fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier.

Som en följd av den pågående pandemin skjuts årets akademiska högtid fram till våren 2022 och de nya hedersdoktorerna installeras därför 25 mars vid Akademisk högtid i Östersund.

Nya hedersdoktorer vid Fakulteten för humanvetenskap
Tomas Ledins inflytande inom den svenska kultursektorn är omfattande. Han har under många decennier varit framgångsrik och hans musik fortsätter att sätta sin prägel på generationer av svenskars uppväxt och vuxenliv. Hans aktivitet i viktiga samhällsfrågor är väldokumenterad genom hans engagemang mot rasism och främlingsfientlighet, ibland annat stiftelsen Artister mot nazister och kören The Rockin Pots. Genom att utse Tomas Ledin till hedersdoktor vill Mittuniversitetet befästa hans unika nationella kulturella avtryck, hans tydliga samhällsengagemang och de starka banden till regionen sedan födsel och uppväxt.

Ellen MacEachen är en mycket meriterad professor inom sitt område såväl i Kanada som internationellt. Hennes forskning handlar om hur arbetsliv och välfärdssystem utifrån ett organisationsperspektiv kan förbättras och anpassas till vår globala och snabbt föränderliga ekonomi. Genom ett nära samarbete med Mittuniversitetet drivs också ett arbete för att sjösätta en internationell distanskurs inom ämnesområdet arbetsliv och hälsa. Att utse professor Ellen MacEachen till hedersdoktor innebär att Mittuniversitetet uppmärksammar en respekterad forskare, en flitigt anlitad expert av det kanadensiska hälsoministeriet som därutöver också byggt upp ett ansenligt forskningscentrum vid University of Waterloo.

Nya hedersdoktorer vid Fakulteten för naturvetenskap, teknik och medier
Cheryl Akner-Koler, professor vid institutionen för design vid Konstfack, Stockholm, är en pionjär inom konstnärlig forskning med sin doktorsavhandling Form & Formlessness samt som projektledare för flera forskningsprojekt inom det estetiska området. Hennes metodik och analyssätt ger en plattform av stark förståelse för formutveckling inom designområdet och är väl förankrat på Mittuniversitetets masterutbildning ”Design for All” där hon verkat som gästlärare. Utnämningen av Cheryl Akner-Koler till hedersdoktor synliggör hennes stora betydelse för utvecklandet av formämnet och designutbildning i Sverige och internationellt.

Lars-Åke Lindström har under många år engagerat sig för Mittuniversitetets utveckling inom forskning som utbildning. Främst genom sina roller som forsknings- och utvecklingschef inom bland annat SCA och Sunds Defibrator Industries AB, men också som adjungerad professor. Hans insatser som partner och medfinansiär präglas av högt engagemang – en egenskap som också sträckte sig in i samverkansprojekt vars syfte var att utveckla det regionala skolsystemet. För en bred och djup gärning för universitetets utveckling utnämns härmed Lars-Åke Lindström till hedersdoktor.

Arkiverad under: Kulturpolitik, Toppnytt

Krönika om en fullkomligt extraordinär upplevelse med Göteborg Jazz Orchestra featuring Georg Riedel

10 maj, 2021 by Mats Hallberg

foton Johnny Kääpä (obs samtliga bilder från repetition)

Göteborg Jazz Orchestra spelar verk av svenska kompositörer

Livestream av Knutpunkt Nefertiti/ QTECH

Var: Brewhouse Göteborg

När: 8/5 2021

Haft förmånen att följa hur Göteborg Jazz Orchestra utvecklas sedan starten för ett par år sedan. På Kulturbloggen finns att läsa intervju med grundarna Johnny Olsson/ Johan Borgström, jämte entusiastiska konsertrecensioner med fotografier. Recension från en av deras lyckade månatliga spelningar från krogen Contrast Public House, publicerades i landets jazzmagasin, en text som fick stor respons. Under devisen jazz är kul vill man lyfta genren på Västkusten. Denna gång blev det för musikerna ett tredelat evenemang: repetition med tonsättaren på länk – inspelning – gig. Den streamade konserten rönte avsevärt intresse, sammanlagt 2400 visningar och cirka femhundra hjärtliga kommentarer. Imponerande facit!

Konserten genomfördes live utan avbrott under lördagskvällen. (Tidigare under dagen hade man repat, slipat på detaljer.) Tomas Ferngren skötte med den äran ansvarsfulla sysslan att placera alla mikrofoner korrekt och mixa fram perfekt ljud. Skulle tro att ljudet delvis varit annorlunda designat, om man i likhet med i höstas i samma lokal kunnat ha publik (då var ju maxgränsen 50 personer). Jag vet hur det förhöll sig då ity jag var med. Inte missvisande att påstå att GJO den gången fick sitt nationella genombrott, eftersom Tomas von Brömssen var affischnamn och Jazzradion fanns på plats. Förutom de tre personer som dokumenterade konserten ljud- och bildmässigt 8/5,, var undertecknad enda person närvarande som inte tillhörde orkestern. Snacka om att känna sig unikt utvald.

Andreas Hall – Andreas Thurfjell / foto Johnny Kääpä

Jag är förtjust i storbandsmusik när den har muskler, är svindlande synkad, innehåller nyanser och vågar spänna okonventionella bågar. Har följt Bohuslän Big Band troligen i minst tjugofem år. Har sett fabulösa storband som Thad Jones & Mel Lewis Orchestra, NDR Big Band, Tolvan, storband under ledning av Woody Herman, Buck Clayton, Dizzy Gillespie och, Miles Evans (son till Gil Evans) för att nämna några av de största i branschen under min tid. Sverige håller på området en mycket hög nivå generellt. Blivit uppfylld av formatet inrikes i ett vidsträckt omfång, storband ledda av exempelvis Gugge Hedrenius, Fredrik Norén, Lasse Lindgren, Bernt Rosengren/ Rune Carlsson, Peter Asplund/ Magnus Lindgren, Bengt-Arne Wallin och Ann-Sofi Söderqvist… För att det inte ska bli strömlinjeformat sound fordras inte bara orkestrar med lyskraft inklusive goda solister, utan därtill kreativa komponister.

Mats Eklund – Johnny Olsson foto Johnny Kääpä

I början av året fick jag reda på att självaste Georg Riedel skulle skriva musik för GJO. På grund av pandemin flyttades datum för interaktionen mellan orkestern och Riedel fram. Hans tre nyskrivna alster, med titlar som Lullaby och Slow Motion, hade placerats först i konserten. Dessa uruppföranden tycktes mig påverkade av pandemin. Först i tredje låten varvades intensiteten upp, varvid sinnrik dynamik uppstod.. Tyckte förvisso också om de sköra, lyriska linjer som präglade nämnda titlar ovan. Hörde en trevande känslighet med drag av mollbetonad ödmjukhet.

Saxsektion med Björn Cedergren och Friden Tolke närmast / foto Johnny Kääpä

För orkestern bör det rimligen ha utgjort ett visst mått av besvikelse att Georg Riedel (f.1934) inte var närvarande fysiskt, även om de givetvis var fullt införstådda med rådande osäkra läge. Angående virusbekämpning och restriktioner kan upplysas om att jag fick göra ett snabbtest på Brewhouse. GJO hade vidtagit rigorösa försiktighetsåtgärder och genomförde kontinuerligt självtester. Nu fick man som sagt hålla till godo med att repetera under Riedels överinseende på länk, vilket gick riktigt skapligt. Då fungerade Ralph Soovik som oumbärlig repetitör. Han hade också datoriserat utskrifter på alla olika stämmor i partitur. Kan avslöja att jag kunnat ta del av den session de genomförde, vilket var hyperintressant. Minns att Riedel frågade Erik Weissglass om alla noter gick att spela, ta ut som gitarrackord.

Vad mig anbelangar blev det absolut inte någon antiklimax, däremot infann sig ett visst mått av besvikelse, enär jag trott att jag skulle få möta mästermusikanten. Den jazziga cd som bifogas biografin om honom, som jag recenserade ifjol i Kulturbloggen, lyssnade jag på natten före. Kan flika in att jag ett par gånger lite flyktigt i min hemstad Mölndal träffat basisten och kompositören.

Olli Rantala – Björn Cedergren – Erik Weissglas / foto Johnny Kääpä

Fick efteråt höra av musiker att de kände sig trygga i de låtar som utgjorde uruppförande. Ansåg sig ha hunnit öva tillräckligt. Tonsättaren själv levererade högsta beröm: ”Jättebra, precis så som jag tänkte mig”. Men samtidigt talade en av de duktiga medlemmarna i orkestern – utsökt blandning av erfarna stjärnor och talangfull ungdom – om för mig att han sällan varit lika nervös. För många av dem kan de ha varit premiär att köra live utan publik, vilket medförde att de applåderade sig själva unisont. Udda tilltag, fast egentligen väldigt vettigt!

Förvisso är GJO vana att klara sig utan dirigent. Om det behövs räknar någon in alternativt håller koll på antal takter. Min poäng är att orkestern i denna annorlunda, onaturliga omständighet, hade varit betjänta av en dirigent. En lyhörd ledare som vid behov driver på, framför allt underlättar genom att förmedla energitillskott. Självklart lät orkesterns klang oklanderlig, men när inte Georg Riedel fanns tillhands, blev detta ur mitt perspektiv en brist. Kanske kommer jag ändra uppfattning om jag lyssnar på streamen.

Ralph Soovik – Anna-Greta Sigurdardottir ( ej med på konserten) / foto Johnny Kääpä

Merparten av repertoaren hämtas från programmet man med bravur gjorde i höstas. Har för mig att rubriken då var Svenska jazzhjältar. Som Riedel påpekade i sin digitala hälsning är det ytterst passande att ha med musik av geniet Bengt Hallberg (vars minne är extra aktuellt i och med nyutkommen biografi). Själv har jag hört dem tillsammans både i Falkenbergs kyrka under ledning av Arne Domnerus och På Nef med Trio Con Tromba och träffat Hallberg i samband med signering i Göteborgs Konserthus. Två definitiva utropstecken under kvällen har min namne som upphovsman. Syftar på Schoolways och Bengts transformering av den outslitliga allsången Fjäriln vingad.

Förutom ett par formidabla låtar av pianisten bördig från Göteborg, hörs mer ypperlig musik av Riedel, en fräsig variant på Night In Tunisia tillverkad av Erik Norström samt ett flerskiktad spännande stycke, snyggt hopknåpat av gitarristen Erik Weissglas och Svante Henrysson i arrangemang av Axel Mårdsjö (som spelat med GJO). Möjligen kan fler kompositörer ha förekommit. Har inte exakt koll. Om ni lyssnar på streamen (länk finns på Kulturbloggens facebooksida) får ni reda på hur det förhåller sig.

Göran Kroon – Olli Rantala / foto Johnny Kääpä

Kan berätta att träblåset satt mittemot trombonister och trumpetare. På ena kortsidan syntes männen som spelade slagverk, trummor, kontrabas och elgitarr. Snett framför huserade Simon Westman på ett välljudande keyboard inlånat från BBB. Det var första gången han spelade med GJO, en ny erfarenhet han, mig veterligen, delar med tenorsaxofonisten Björn Cedergren. Bägge leder egna grupper jag haft glädjen att höra.

Ur ett kollektiv på arton personer klev åtskilliga fram i omgångar till solistmikrofonen. Somliga lyckligt lottade glänste vid flera tillfällen. Resulterade givetvis i rikligt med örongodis. Spontant vill jag framhålla Patrik Putte Janson på trumpet x 2, Pontus Pohls eleganta altsaxspel (inte utan att associationsbanan landade hos en legendarisk föregångare som ”Dompan”), uppiggande tenor battle mellan Björn Cedergren och Andreas Hall, vackert solo från Friden Tolke i Meditation samt en vederkvickande rytmfest av Göran Kroon (trumslagare i BBB med mera) och Michael Andersson på percussion. Den underhållande funkgroove- utvikningen från sist nämnda par i låt av Erik Norström, ska enligt uppgift vara tillagd på eget initiativ.

Johnny Olsson – Robin Rydqvist – Patrik Jansson undre raden Anders Carlsson – Jakob Sollerman / foto Johnny Kääpä

Än så länge finns inte någon skiva tillgänglig. Men det kommer säkert bli verklighet, liksom fler stimulerande samarbeten inklusive gästsolister. Har varit enormt inspirerande att som det heter bevaka Göteborg Jazz Orchestra, ett väldigt bra storband.. Ehuru man har dragit nytta av kapaciteten hos Bohuslän Big Band i samma härad (vikarier har hämtas därifrån plus att vissa musiker ”dubbelarbetar”) , har man skickligt lyckats navigera sig bort från kölvattnet på renommerade BBB.

Ella Wennerberg – Anders Carlsson foto Johnny Kääpä

Är så tacksam för att jag blev inbjuden.. Borde tackat varje medlem personligen för den exklusiva upplevelsen. Har sedan snart ett halvår förhindrats vara konsertpublik. Antar att musikerna saknar sin publik lika mycket. ( Om man huvudsakligen försörjer sig på att spela live, har förstås ”näringsförbudet” varit förödande ) Pirrade i kroppen av förväntan när jag satte mig i en av sofforna ett par steg upp från scenens nivå. Hade laddat upp med bouillabaisse på Stordalens nyöppnade finkrog i Lackarebäck. När livestreamen var till ända, konstaterade jag att den unika händelsen motsvarat förväntningarna. Ägnade mig åt att vara social med musikervänner, medan de packade ihop sin utrustning. Numera kan det gå flera dagar tyvärr utan att man får möjlighet att konversera, inte konstigt att man blir en smula exalterad när tillfälle erbjuds.

Detta framgångsrika projekt med fokus på specialskriven musik från maestro Georg Riedel, har kommit till stånd med stöd från flera håll, bland andra Kulturrådet och Kulturnämnden i Göteborgs Stad.

foto Noomi Riedel (omslag i färg på biografi utgiven 2020 på Bo Ejeby förlag

Arkiverad under: Krönikor, Musik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 28
  • Sida 29
  • Sida 30
  • Sida 31
  • Sida 32
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 313
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in