• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Motherland – skrämmande ärligt inifrån diktaturen i Belarus

23 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Motherland
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 mars 2024
Regi Alexander Mihalkovich och Hanna Badziaka

En skrämmande skildring av hur vitrysk/belarusisk militär och polis formas till total hänsynslösa mördare. En dokumentär om livet i en av Europas diktaturer som inte går att glömma. Filmen sitter kvar inom mig och går inte att skaka av sig. Jag inser att detta pågår i världen, i Europa nu. Förmodligen inte bara i Belarus utan också i Ryssland och andra forna öststater.

I Belarus organisation för militär härskar traditionen dedovshchina. Den har pågått i generationer och innebär att de soldater som varit med längre har fritt fram att plåga, misshandla och mobba rekryter och lägre graderade soldater. Syftet är att göra pojkar till män. Hur det nu kan någon kan bli en bra mnn genom att bli misshandlad hela tiden och tvingas lyda blint.

Misshandeln för med sig dödsfall som ofta göms undan under beteckningen självmord. Svetlana förlorade sin son på det sättet. Militärerna påstod att han hängt sig men Svetlana kan med hjälp av medicinskt kunniga tekniker bevisa att han mördats. Svetlana är inte ensam om att förlora sin son på grund av traditionen dedovshchina. Hon reser runt och samlar berättelser, fruktansvärda berättelser, där föräldrar berättar om söner de förlorat till militären. Hon skriver ner och samlar bevis för att skicka ett dokument och klagomål till president Aleksandr Lukasjenko.

Det är inte bara militären som har makt och rätt att bruka övervåld mot medborgare. Också Belarus polis står för grymma övergrepp. I dokumentären får vi se när polis dödar en medborgare med ett basebollträ.

Vi får också följa Nikita, en ung man som kallats in till militärtjänstgöring och vi får se och höra hans diskussioner med de vänner han har som sluppit undan. Nikita tas ut för att delta i den grupp soldater som kallas in för att knäcka folk som protesterar mot valfusk och som protesterar mot polisens våld och som protesterar mot att polis torterar gripna demonstranter. Ett hopp, fast svagt, är de massprotester som ägde rum 2020 då Lukasjenko valdes om. Tiotusentals demonstranter fyllde gatorna i Minsk. Ett grymt polisvåld, assisterade av militär mötte demonstranterna. En stark scen är när vi inifrån en liten bil får se hur polisen slår sönder bilens fönster med polisbatonger.

Filmens ena regissör, Alexander Mihalkovich, har också gjort denna obligatoriska värnplikt. Ett bärande moment i denna dokumentär är fragment av brev som filmens Alexander Mihalkovich skrev under sin tid som soldat. Han skriver om att de tvingas tvätta sig i snön. Han berättar om hur de tvingas bära hårda kängor som är tillverkade av fångar som ristat in sin kvarvarande tid bakom galler under sulorna.

Det är en dokumentär som skildrar livet i en diktatur, för något annat än diktatur är det svårt att kalla detta land.

Fotot är starkt och oerhört talande, som i inledningen där vi får se folk samlas för att nya rekryter ska svära sin ed och vi får se närbilder på marscherande ben som håller samma takt och förmedlar en stark bild av hur hjärntvättad en stor grupp kan vara när den är helt synkroniserad på det sättet.

Denna dokumentär har vunnit CPH:DOX Award 2023 och FIPRESCI International Film Critic’s Award för Bästa dokumentär vid Wiesbaden goEast 2023. Vid Krakow Film Festival 2023 vann den Publikpriset.

MOTHERLAND by Alexander Mihalkovich & Hanna Bazdiaka | Sweden, Ukraine, Norway | 2023 | TRAILER from Lightdox on Vimeo.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt Taggad som: Belarus, Dokumentär

Filmrecension: Ryuichi Sakamoto | Opus – starkt, mäktigt, berörande

21 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Ryuichi Sakamoto | Opus
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 mars 2024
Regi Neo Sora

Går det ens att recensera eller betygsätta en sådan film? Det är mer än en film. Det är en stor gåva från en mästare. Sakamotos sista gåva till världen, som det står i pressmeddelandet.

Det är vackert filmat, mästerligt ljussatt, fantastisk musik att lyssna och sjunka in i och låta den föra tankar och känslor långt ut i universum och djupt in i mitt inre.

Ryuichi Sakamoto var världsberömd pianist och kompositör, skivproducent, skådespelare och medgrundare till bandet Yellow Magic Orchestra. Han gick ur tiden 71 år gammal i mars 2023, i cancer. Före sin död spelade han tillsammans med sin son, filmskaparen Neo Sora, under en vecka in ett sista framträdande.

Ensam vid pianot spelar Ryuichi Sakamoto stycken från sin karriär. Det är skickligt och lyhört ljussatt och inspelat. Sakamotos uttryck och fingrar tillsammans med ljussättning fångar hans känslor och stryker under och lyfter fram vad musiken förmedlar.

Det är musik och stycken från Merry Christmas, Mr. Lawrence och The Last Emperor och låtar från Yellow Magic Orchestra och Sakamotos mer experimentella samarbeten med Alva Noto. Det är starkt, det är djupt berörande, det är mäktigt.

Det är en fantastisk skänk av Sakamoto. Den som lyssnat på hans musik och är hans fans har en enastående film att avnjuta men filmen ger en stor upplevelse till alla som älskar musik.

Hans son Neo Sora säger i en intervju med Kulturnyheterna i SVT:
– Hade det varit en dokumentärfilm hade vi kunnat komplettera med fakta om hans liv och hans sjukdom. Men det gjorde vi inte. Här lyssnar man på musiken och för mig berättar den storyn om hans liv.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Musik, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Ryuichi Sakamoto

Filmrecension: Kung Fu Panda 4

21 mars, 2024 by Elis Holmström

Kung Fu Panda 4
Betyg 3
Svensk biopremiär 22 mars 2024
Regi Mike Mitchell, Stephanie Stine

DreamWorks börjar alltmer acceptera sin – numera, givna plats som nummer tre vad gäller de stora amerikanska animationshusen. Pixar och Illumination fortsätter sin intensiva konkurrens och går i strid med spektakulär teknik med filmer som har potential att nå den himmelska drömmen för biointäkter på 1 miljard dollar. DreamWorks ljusa stunder har varit få i jämförelse under de sensate åren, de har gradvis blivit mer och mer irrelevanta och spelat andrafiol – om inte tredje. Men med Mästerkatten 2 för två år sedan lyckades studion tända till igen, detta med en film som var genuint överraskade och som besatt en makalös energi och lika fyndig humor.

Och eftersom studion stött på patrull med flera av sina nya satsningar väljer de istället att gå tillbaka till sina mest pålitliga ankare, detta i hopp om att försöka behålla sin relevans. Därför har en femte Shrek-film länge varit diskuterad och planerad, men innan dess är det dags för DreamWorks att gå tillbaka till en av de mer pålitliga filmserier de har tillgång till.

Då den första Kung Fu Panda hade premiär för 16 år sedan var animerad film fortfarande något av en lyxvara. Konceptet var dessutom spännande och som om det inte räckte till utrustades filmen med en stjärnspäckad ensemble. Tre filmer senare är serien långtifrån lika fräsch, glamorös eller unik som då. Och för Kung Fu Panda 4 är det inte tal om några nya knep eller knåp. Förutom ett par välkomna nytillskott som Awkwafina – som bidrar med lika mycket energi som en hel pall med Red Bull, och den underbara Ke Huy Quan, är det mesta sig likt. Det går inte undkomma att det råder ett visst mått av slentrian över allting. Berättelsen besitter inte en enda originell eller inspirerad fiber, detsamma kan sägas om den verbala humorn som nog aldrig varit såhär pass trött. Vad det rent tekniska beträffar är loppet slut innan det börjar, DreamWorks har fortfarande inte en suck gentemot de två regerande titanerna. Animationen är på sin höjd duglig men saknar den förundransvärda teknik som hänförde i exempelvis Super Mario Bros.-filmen. Dock har Kung Fu Panda 4 fortfarande en sak till sin fördel, det rent scenografiska är oerhört inbjudande med de fagra östasiatiska miljöerna – hur klyschigt realiserade de än må vara. Detta ger filmen en gemytlig aura trots sin något bristfälliga teknik.

Men trots en stor igenkänningsfaktor och brist på innovation visar sig grundformeln vara oväntat motståndskraftig. Även om mer eller mindre allt är som brukligt är det fortfarande fungerande. Det är gladlynt action, gulliga djur och en Jack Black som stortrivs i huvudrollen. Även om det aldrig når samma fantastiskt hektiska och underhållande nivå som Mästerkatten 2 är det vida överlägset majoriteten av det DreamWorks har erbjudit de senaste åren. Att det också passerat hela åtta år sedan sist gör att repetitionen känns aningen mer dräglig. Filmen besitter också en inneboende charm som är svår att värja sig ifrån, allting är närmast fånigt tillrättalagt, ingenting är avsett att avvika från idén att vara helt harmlös och hundraprocentigt universell.

Kung Fu Panda 4 är ungefär lika nyskapande som IKEAs 2024 års version av bokhyllan Billy, men precis som denna möbelklassiker är det funktionellt, oförargligt och mestadels solitt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Lars är LOL – väcker många tankar och känslor

20 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Lars är LOL
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 mars 2024
Regi Eirik Sæter Stordahl

En film som påverkar mig, dröjer kvar inom mig länge efteråt, både känslomässigt och i tankar. Jag tror ingen kan se den utan att bli berörd.

Amanda ska börja i sjätte klass och det ser hon fram emot. Varje sjätteklassare blir tilldelad en förstaklassare att vara fadder åt. Amanda pratar med sin bästa vän om hur roligt det ska bli att få vara fadder åt en söt liten elev i första klass. Besvikelsen blir stor när Amanda och hennes klasskamrater tilldelas sina fadderbarn. Amanda blir nämligen fadder åt Lars, en ny pojke i hennes klass. Lars har Downs syndrom.

Amanda är en snäll tjej och absolut ingen mobbare. Men hon ville inte bli fadder åt någon i sin egen klass. Hon ville ju vara fadder åt en söt nybörjare i första klass.

Amanda är villrådig. Lars bjuder hem henne och det visar sig att han är kul att leka med. Han och hans föräldrar är fantasifulla och lekfulla. Men samtidigt finns det ett tjejgäng i klassen vars ledare driver med Lars och till och med postar videoklipp i en blogg med honom där han förlöjligas. Bloggen är hemlig och för att kunna se dem måste man ha ett lösenord, så det är ingen som lärare eller andra vuxna känner till.

Amanda får chansen att hänga lite med tjejgänget men snart för det med sig att hon kommer i en jobbig situation: antingen bli retad av tjejgänget eller att hjälpa till att svika Lars.

Filmen väcker många tankar och känslor. Jag är verkligen kritisk till Amandas lärare som tvingar Amanda att ta på sig uppdraget. Amanda är rätt tydlig att hon inte vill. Dessutom har läraren inte tid att lyssna på Amanda när hon vänder sig till henne för att få hjälp. Läraren tycks ha en uppfattning av sig själv som väldigt klok och bra. Men nja, jag är kritisk till henne. Det fick många sådana människor här i världen som anser sig vara rättrådiga och goda men skrapar man på ytan är det inte direkt perfekta. En av filmens många styrkor är just att människor, varken de vuxna eller barnen, utmålas som enbart goda eller enbart onda. God eller ond är en konstig indelning av människor. Varenda individ har mycket olika egenskaper inom sig och kan göra bättre och sämre handlingar beroende på omgivning och situation. Det fångas väldigt bra i denna film utan att det skrivs oss på näsan.

Jag är väldigt imponerad av alla dessa underbara duktiga barnskådespelare som är med i filmen. De är så äkta i sina roller. Detta är en varm film, en film om både dumheter och solidaritet och värme, om fördomar och om fördomsfrihet. En vacker film som ger hopp.

Filmen är baserad på boken med samma namn som är utgiven av Lilla Piratförlaget i Sverige. Den utsågs till bästa barnboksdebut 2016, och var den mest sålda barnboken i Norge samma år.

Lars är LOL – trailer from Folkets Bio on Vimeo.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Downs syndrom, Filmkritik, Filmrecension, Folkets bio, Fördomar

Filmrecension: Ur mörkret – en ovanligt intelligent skräckfilm

19 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Ur mörkret
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 mars 2024
Regi Philip da Silva
I rollerna Oscar Skagerberg, Rakel Benér Gajdusek, Peter Mörlin, Archana Khanna, Amanda Kipeläinen Arvidsson, Thomas Hedengran, Lennart B Sandelin, Lars Adsten

En ovanligt intelligent skräckfilm. En av de mest intelligenta i kategorin skräck på länge. Oftast är skräckfilmer väldigt orealistiska och går inte att relatera till i verkligheten. Det är förmodligen huvudsyftet också men många skräckfilmer: att kittla skräcknerven på ett underhållande men att vara så omöjlig att tro på att det aldrig känns farligt på riktigt, att det kan vara spännande och skräckfyllt att se på men samtidigt helt bortblåst när eftertexterna rullar.

Handlingen utspelas i ett naturreservat under vintertid, mest nattetid. Redan det är en miljö som kan vara skrämmande. På natten mister saker sina konturer och kan se läskiga ut. Angelica jobbar som parkförvaltare. En kväll hittas en övergiven bil långt inne i naturreservatet. Det finns skäl att misstänka att en kvinna försvunnit. Kvinnans son försvann två år tidigare inne i reservatet och hittades aldrig, varken levande eller hans kropp. Angelica bestämmer att starta en sökgrupp då hon känner att det är bråttom. Vinterkylan är farlig för någon som går vilse.

Angelica övertalar sin före detta pojkvän Viktor att följa med och söka. Viktor är hundförare och har en duktig sökhund. Eftersom naturreservatets chef inte godkänt sökgruppen blir den inte så stor. Utöver Angelica och Viktor och hunden är det bara två deltagare till, Johan och Aisha. Desto djupare in i skogen spåret leder desto mer skrämmande blir allt och mycket verkar kretsa kring en nedlagd gruva där myter berättar att en skrämmande väsen, ett gruvrå härskar.

Förutom mörker, kyla och skog som kan vara skrämmande nog har Angelica och Viktor demoner inom sig, det vill säga att de har skuldkänslor från skolpojkens försvinnande två år tidigare när de misslyckades med att hitta honom. Vad är det som spökar och vad är det som händer? Är det deras undermedvetna? Är det gruvrået?

Ur mörkret är spännande och dessutom på ett trovärdigt, realistiskt sätt. Välspelad och bra inspelade med mörker och ljus som samspelar för att sätta igång känslor av spänning.

En av Sveriges minst seriösa tv-kanaler är väl den kommersiella TV4 som skrämmer människor med det högst ovederhäftiga skräckhistorier om hemsökta hus i serien Det okända. Det finns forskning som visat att inget av de medium som nu känner storkovan på att jaga spöken gjorde det innan de var med i tv. Innan tv-programmet hjälpte de sörjande att uppleva att de hade kontakt med anhöriga som gått ur tiden men de jagade inga farliga eller elaka spöken. Girighet och önskan att bli berömd kan driva människor till allt möjligt. Jag träffade en av de medium som rankas som världens främsta. Hen bor i Storbritannien och var inbjuden att delta i brittiska BBC:s motsvarighet till spökjakt i Det okända. Detta medium berättar att hen gick runt i dessa så kallade hemsökta hus i Storbritannien och upprepade: Jag känner inget. Här finns ingen ond ande, här finns inget spöka som fastnat.– Det är nämligen de levande människorna som är farliga, inte de andar som varit människor. Det är människor som är farliga och människor kan ha energier som sätta igång fenomen och som kan skrämma både sig själva och omgivningen.’

Detta har kanske med Ur mörkret att göra eller så har det inte det. Men oavsett är Ur mörkret en av de absolut smartaste skräckfilmer på länge och dess enorma styrka sitter i att den utspelas i en miljö som i sig kan vara läskig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Skräckfilm, Ur mörkret

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 86
  • Sida 87
  • Sida 88
  • Sida 89
  • Sida 90
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 487
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Dan Hellström / … Läs mer om Välgjort och spretande som ett aptitligt smörgåsbord – Dan Helström & Naturligt-vis med Kålhuuvet, Pop-Arne och vadaren

Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Hemliga Klubben har aldrig varit ett … Läs mer om Recension: Hemliga Klubben på Gröna lunds lilla scen, får till en gigantisk ringdans.

Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

25 juni–2 juli 2026 fyller åtta dagar av … Läs mer om Stockholms berättarfestival samlar 57 berättare från 17 länder den 25 juni–2 juli

Stockholm får en Deckarfestival i höst

Ny deckarfestival tar över Gamla stan i … Läs mer om Stockholm får en Deckarfestival i höst

Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Bo Kaspers Orkester firar 35 år som band … Läs mer om Bo Kaspers Orkester släpper nytolkning av ”Dansa på min grav”

Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

Titel: Modern tid Illustratör: Fabian … Läs mer om Klassrumsgodkänd: ”Modern tid” av Fabian Göranson

En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

The Urge of Inner … Läs mer om En av de mest nedtonade och intimaste skivor som släppts på senare tid – The Urge of Inner Feelings med Lilla Jazzkapellet

Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Sedan jag nyligen skrev minnesord om … Läs mer om Basistlegendar med rebellisk aura har lämnat oss – Nikke Ström 1951 – 2026

Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Disclosure Day Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Disclosure Day – grandios cirkus

Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Titel: Svinen Författare: John Ajvide … Läs mer om Bra idé, sämre genomförande. Svinen av John Ajvide Lindqvist

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in