• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Stockholms filmfestival: Rabies – grym slasher från Israel

18 november, 2011 by Redaktionen

Titel: Rabies

Betyg: 4

Fyra ungdomar påväg att spela tennis åker vilse och hamnar mitt i ingenstans, plötsligt springer en blodig kille ut ur skogen och framför bilen.Hans syster har ramlat ner i ett hål, han är hysterisk. De två killarna från bilen beslutar sig att följa med den okände mannen in i skogen medans tjejerna stannar kvar och ringer polisen. Det kan låta som världens klyscha men tro mig, Rabies är långt ifrån det.

Rabies är regisserad Aharon Keshales och Navot Papushado och är den första israeliska slasher filmen, och vilken debut detta är. Med risk för att spoila så känner jag att jag inte kan berätta så mycket. Vad jag kan säga är att det är en sjukligt spännande film med så många twistar och vändningar att man nästan blir yr. Med sina brutala dödsscener och snabba repliker är detta en av de bästa filmerna inom sin genre som jag sett på länge. Jag längtar efter att se vad israel ska spotta ur sig härnäst, för om detta är standarden för israelisk film så kan jag inte annat än ta av mig hatten.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

Filmrecension: Wuthering Heights

16 november, 2011 by Redaktionen

Titel: Wuthering Heights
Betyg: 4
Visas under Stockholms Filmfestival 2011

Baserad på den klassiska Emily Brontë-romanen med samma namn ger nu Fish Tank-regissören Andrea Arnold en respektfull tolkning av mycket hög kvalité. Men det är givetvis inte bara godset, med samma namn som filmen, som utgör filmens fond. Dels har vi flertalet intressanta personligheter, som verkligen får stiga fram och ta plats utan att tappa trovärdighet (utom i tal, språkbruket kan stundtals uppfattas som ganska.. modernt, för att vara en klassisk historieskildring), men också den ännu starkare gestaltade naturen. I ett nästan religiöst tillstånd gestaltar Andrea naturen med magiska vinklar och närgånget foto som inte lämnar mycket att önska. Man har alltså inte bara försökt fånga en tidsålder med kläder och tidigt bonde-uppförande utan med en mer tidstypisk naturalistisk världssyn. Resultatet är en konstnärlig tyngd för både öga och själ.

Till skillnad från sina författande syskon Charlotte och Anne skrev Emily med en vass svärta som återgivits med stor noggrannhet i denna film. Kärleksproblem, död och tillhörande ångest lyfts fram på ett mycket närgånget vis. Oftast bara med hjälp av en närbild på en hand som kramar om ett klädesplagg, dessa små detaljer som Andrea är speciallist på att utnyttja för att förstärka känslor och händelseförlopp på ett mer psykiskt plan.

När Andrea gestaltade Mia som med sina sociala problem både innanför och utanför hemmets gränser lämnades helt utan möjlighet att stanna upp och andas; överallt var hon utsatt för samhällets grymhet och detta smittade av sig på såväl publiken som kritikerna med en något speciell exakthet, dock mycket på grund utav den socialrealistiska känsla av beskhet Fish Tank lämnade efter sig. Och trots att det gör lite ont i kroppen när den färgade huvudpersonen Heathcliff (spelad av James Howson) blir nedslagen gång på gång och tvingas arbeta med ilska i kroppen är det ingenting som känns lika omstörtande inom en själv eftersom det inte finns någon länk till verkligheten som Andreas förra film. Vilket visserligen inte hindrar denna att vara en otroligt stark film, bara från att vara en lika lysande som hennes förra. Men å andra sidan är det rätt talande att det är det enda som finns att anmärka på i ett annars lysande verk som gör sig mer än rättvisa jämsides med årets Jane Eyre-filmatisering som gick upp på biograferna tidigare i höst.

Text: Fredrik Gertz

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholms filmfestival, Wuthering Heights

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Emily Brontë, Stockholms filmfestival, Wuthering Heights

”En man som skriker” sätter Tchad på filmkartan

15 november, 2011 by Rosemari Södergren

Titel: En man som skriker
Betyg: 4
Sverigepremiär: 18 november 2011

En man som skriker är något så ovanligt som en afrikansk dramafilm som utspelar sig i Tchad. Hur många filmer har du sett med miljöer från livet i det afrikanska landet Tchad? Bara att se bilder från stadslivet och naturen kring Tchads huvudstad N’Djamena gör filmen intressant.

Filmen har bra foto, intressanta bilder och bra skådespelare. Filmen vann jurypriset i filmfestivalen i Cannes och utsågs till vinnande film på Cinemafrica 2011.

Handlingen kretsar kring simbassängen på ett hotell i huvudstaden. Adam är drygt 50 år och var i sin ungdom framstående simmare och vann flera priser. Därför kallas han för Champ av ordet Champion. Han lever ett lugnt liv tillsammans med sin fru och sin vuxne son Abdel. Adam arbetar tillsammans med sin son som poolskötare. De håller simbassängen ren och Abdel håller i vattengympa för hotellets gäster.

I bakgrunden hör vi radionyheter från kriget. Det pågår ett inbördeskrig i Tchad. En bekant till Adam tjatar på honom att han bör engagera sig i kriget, ta ställning öppet. Men Adam är inte intresserad av politik och kriget. Han tar inte ställning.

Ingen kan dock leva helt opåverkad. Kriget påverkar livet i huvudstaden, hotellet får sämre ekonomi och alla kan inte behålla sitt jobb och några måste byta arbetsuppgifter.

Från en behaglig vardagslunk skruvas situationen åt och Adam tvingas ta ett obehagligt beslut, som får konsekvenser för allas liv. Han ska vara med i

Filmen är så stark och en orsak är att Adam är en ganska lugn, vanlig människa som vill leva sitt liv i harmoni och inte vill vara inblandad i krig och bråk. Som de flesta av oss och därför kan den säga mycket till oss alla, också vi som aldrig satt vår fot i Tchad kan ändå känna igen oss i honom.

Regissören Mahamat-Saleh Haroun är intressant filmskapare från Afrika. Han är född 1961 och bor i Frankrike sedan 1982.

Svenska Dagbladet har också skrivit om filmen.

Läs även andra bloggares åsikter om Tchad, film, filmrecension

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, Scen, Tchad

Stockholm filmfestival: Beats, Rhymes and Life; the travels of a tribe called quest

15 november, 2011 by Redaktionen

Titel: Beats, Rhymes and Life

Betyg: 4

Den första hiphopskivan jag någonsin ägde var A tribe called quests Beats, rhymes and life, så jag blev naturligtvis glad när jag såg att Stockholms filmfestival valt att visa Michael Rapaports dokumentär om den legendariska hiphopgruppen A tribe called quest.

När man gör en dokumentär om musik så är gränsen fin till att bli en musikdokumentär, framför en dokumentär om musik. Det är lätt att fastna i musikvideoklipp och långa scener från liveshower, i Beats, rhymes and life får vi följa med bakom kulisserna och ner i smutsen med en av världens mest inflytelserika band i sin genre. Intervjuer med medlemmarna Phife, Q-tip, Jerobi och Ali blandas med kommentarer från både nya och gamla artister, dj’s och producenter.

Filmen följer bandet i glada stunder och tiden med Native tongue och i de mer tyngre tiderna som Phife’s sjukdom och Jerobis avhopp från gruppen. Filmen har även ett brutalt bra soundtrack.

Jag tror att Beats, rhymes and life främst kommer uppskattas av fans till gruppen och genren, men jag tror även att den som är riktigt musikintresserad kan få ut något, i slutändan är det en dokumentär om människor och kreativitet.

Beats, rhymes and life visas på Stockholms filmfestival, vad jag vet så kommer den inte visas på svenska biografer inom den närmsta tiden.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

Filmrecension: Twilight – Breaking Dawn part 1

14 november, 2011 by Redaktionen

Titel: Twilight Breaking dawn part 1

Betyg: 3

Sverigepremiär:  18 november 2011

Och så har den sista av Twilight böckerna blivit film, för att man ska kunna få ut så mycket som möjligt från böckerna till filmen så har den delats upp i två delar. På onsdag den 16e November kommer filmen som så många längtat efter. Och jag kan säga att den är värd väntan för det är den bästa filmen hittills.

Breaking dawn pt1 inleds med ett vackert skogsbröllop mellan Edward och Bella, efter bröllopet åker paret till en romantisk ö utanför rio för att tillbringa sin smekmånad tillsammans. Smekmånaden är som för vilket förälskat nygift par som helst, de gullas och nuppas i var och annan scen, samtidigt hemma i Forks går vargpojken Jacob runt och är grinig då han förlorat kampen om Bella Swans kärlek.

Men plötsligt en dag vänder gulliga stämningen. Bella börjar kräkas och inser att mensen är sen, hon har blivit gravid. Kul, kan man tycka, men inte när pappan till barnet är vampyr. Demonbarnet börjar växa snabbt som attan inne i Bellas lilla kropp som absolut inte vill samarbeta och det slutar med en kamp om liv och död mellan henne och barnet. Samtidigt lurar det onda vargar i skogen.

Filmen är i helhet bra, trotts den lite sega starten så tar sig filmen och den blir väldigt spännande, mot slutet av filmen satt jag på nålar och vred mig över vad som ska komma härnäst. Skådespelarna har även dom utvecklats under filmseriens gång och under de riktigt dystra scenerna med Bellas ångest kändes Kristen Stewart faktiskt som en riktig skådis, en bra skådis. Det som drar ner är scenerna när vargarna pratar med varandra. Visserligen är de håriga besterana snyggt gjorda, men rösterna låter för taskiga och jag kan inte låta bli att börja skratta. Men bortsett från det är jag nöjd med den senaste Twilightfilmen, jag har tillomed fått blodad tand för att läsa böckerna.  Och jag tänker inte sticka under stolen med att jag redan längtar till nästa film.

Arkiverad under: Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 447
  • Sida 448
  • Sida 449
  • Sida 450
  • Sida 451
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 504
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in