• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Girighetens pris – helt klart en av de bästa filmerna som visas på svenska biografer i år

23 april, 2015 by Rosemari Södergren

girighetenspris

Girighetens pris
Betyg 5
Svensk biopremiär 24 april 2015

Girighetens pris var Italiens officiella nominering till Oscarspriset 2015. Tyvärr blev filmen aldrig utvald bland de fem som sedan nominerades till bästa utländska film. Det var fem starka filmer som nominerades, men Girighetens pris hade utan tvekan platsat där också. Det är en oerhört välgjord film som griper tag i mig. Svenska Dagbladets recensent Jeanette Gentele ger filmen allra högst betyg och skriver:
Det är lätt att bli uppgiven som recensent när man under en längre tid har sett den ena halvbra eller halvdåliga filmen efter den andra. Brister i manus, brister i skådespeleri, brister i berättande. Är filmerna så här usla eller är det jag som har blivit avtrubbad, blasé och cynisk som tycker att jag sett allt förut och bättre gestaltat?

Men så kommer det plötsligt en film där allting stämmer! Det görs fortfarande angelägna, spännande och oförutsägbara filmer som skär i hjärtat och ändå – som riktigt bra filmer – väcker livsandarna till liv.

Det är bara att hålla med. Girighetens pris är absolut en av de bästa filmerna som kommer att visas på svenska biografer i år och borde helt klart varit nominerad till, och rent av vunnit pris, som årets bästa utländska film. Eller bästa film, förresten.

Den skildrar hur tre olika familjer knyts samman i en kedja av händelser. Filmen är indelad i tre delar, tre kapitel, där händelserna skildras utifrån en av karaktärernas agerande. Handlingen utspelar sig vintertid i ett välmående Norditalien strax innan finanskrisen slår till. En tragisk trafikolycka inträffar, en cyklist har blivit påkörd av en bil och skadats svårt. Men vem satt egentligen bakom ratten, och spelar det någon roll om förövaren är fattig eller rik? Bakom den stormrika familjen Bernaschi och den kämpande medelklassfamiljen Ossola framträder ett nät av lögner, lust och girighet, som hotar att förgöra båda familjerna. Under filmens gång dyker också en fattig familj som lever i samhällets botten med unge Luca i centrum, som förlorat både sin mor och far och som föraktas i samhället.

Första tredjedelen kretsar kring Dino, en medelåldern bostadsmäklare och småhandlare som ser en möjlighet att komma sig upp och bli riktigt rik när hans dotter Serena blir ihop med den rika överklasspojken Massimiliano. Dino ser till att komma in i kretsen kring den rika familjen och får chansen, eller rättare sagt ljuger sig till chansen, att satsa mer än han äger i Massimilianos pappas hedgefond. Skådeseplaren Fabrizio Bentivoglio är övertygande i sin roll, vi riktigt känner hur girigheten lockar fram det sämsta hos honon. Hans krypande för de rika, som naturligtvis bara föraktar honom bakom hans rygg, är verkligen plågsam.

Den andra tredjedelen kretsar kring Carla, Massimilianos mamma, som är en lyxhustru som har svårt att fylla sitt överflöd av tid – ska hon göra manikyr eller ta massage eller köpa en ny antikvitet. Hon vet inte vad hon vill och känner sig överflödig men så hittar hon sin livsuppgift, hon ska rädda en rivningshotad en rivningshotad teater. Valeria Bruni Tedeschi gör den rollen så bra, vi känner med henne, hur ensam hon är och hur gärna hon vill betyda något.

I den tredje och sista delen får vi följa Serena och sanningen upp om vad som egentligen hänt nystas upp. Det är så fascinerande hur vi får se samma händelser ur tre olika karaktärers perspektiv.

Filmen är stark och välgjord in i minsta detalj, bra skådespelare, fint foto, trovärdiga karaktärer som går att förstå och känna med, ingen är bara ond eller bara god – berättelsen är realistisk och engagerar.

Girighetens pris är en intensiv thriller om skuld och begär i en tid av hejdlös kapitalism och korruption. Den har hyllats på filmfestivaler runt om i världen och kammat hem ett flertal priser vid italienska David di Donatello-galan, bland annat för bästa film och bästa manus.

Regi: Paolo Virzì
I rollerna: Valeria Bruni Tedeschi, Fabrizio Bentivoglio, Valeria Golino mfl
Längd: 110 min.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Girighetens pris, Italien, Scen

Filmrecension: Avengers: Age of Ultron – en suffle av läckerheter med pop, ikoner och starka karaktärer

22 april, 2015 by Redaktionen

avengers2015

Avengers: Age of Ultron
Betyg 3

Efter 2012 års succé och den tredje mest inkomstbringande filmen genom tiderna The Avengers så kommer nu den efterlängtade uppföljaren, Avengers: Age of Ultron. Världspremiär 22 april.

Marvel Studios har de senaste åren vunnit de flesta av våra hjärtan, gamla som unga. Producenten Kevin Feige har byggt filmiskt vackert och otroligt bra berättande äventyr. Ett nytt solsystem, ett universum! Detta är en bra försommar blockbuster, i två och en halv timme. Joss Whedon som både har skrivit manus och regisserat bjuder verkligen till, packad med ironiska och interna skämt och långsmält underhållning.

Filmen bjuder på helt nya spännande karaktärer, de två tvillingarna Quicksilver (Aaron Taylor-Johnson) och Scarlet Witch (Elizabeth Olsen) som gett med sig på den otäcka och mystiska HYDRAs experiment. Men tyvärr får de inte tillräckligt med utrymme att spegla sin historia, monologen blir för kort. De får inte tillränkligt med ljus på bioduken.

Filmen handlar om Ultron, en storslagen cool superskurk, en AI (artificiell intelligens). Superintelligent, sofistikerad och multitasking på högnivå. En AI i en högteknologisk robotkropp, med internet som bakväg. Han saknar ett hjärta och visar sin skapelse skuggan av honom och hans lite personlighetsdrag. I det här fallet Tony Stark (Robert Downey Jr). James Spader som gör här lite av en comback slarvas bort. Plåtigt och gröttig röst som han förmedlar till Ultron. Ultron får hjälp av Quicksilver och Scarlet Witch med sin hämnd mot Avengers och att rädda mänskligheten på sitt vis.

Avengers gänget försöker balanserar livet runt om dem och kärlek, familj och ensamhet är något de jobbar med. Den hårda Hawkeye (Jeremy Renner) visar här sitt ödmjuka framträdande och bjuder på en fin överraskning.

Filmen i sig är fylld med kaos och i vissa stunder är det svårt att hänga med. Det finns en miljon saker som vi inte får se eller reda på, felaktigheter och många frågor utan svar. Klimax och upplösningen är svag och kunde varit mera komplexa. Mer intriger och högre förväntningar för uppföljaren som släpps 2018.

Filmen har verkligen en del att älska ändå. En suffle av läckerheter med pop, ikoner och starka karaktärer. Vassa skämt och snygga effekter. Tyvärr faller ganska mycket platt och actionscenerna håller inte riktigt måttet som i den första filmen. 3D:n är som vanligt inget som betyder något för handlingen utan är mest bara irriterande. Det bästa bjuder Andy Serkis på med ett par minuter i det dunkla mörka rampljuset, han spelar en hårdkok sydafrikansk brottsling som tidigare hjälp Tony och hans far med världens starkaste metal. I filmen syns även skådisarna Chris Hemsworth, Mark Ruffalo, Chris Evans, Scarlett Johansson, Don Cheadle, Paul Bettany, Anthony Mackie, Stellan Skarsgard, Thomas Kretschmann och Samuel L. Jackson.
Text: Calle Andersson

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Avengers: Age of Ultron, Filmrecension, Scen

Filmrecension: Run All Night

16 april, 2015 by Redaktionen

runallnight

Run All Night
Betyg 3

Från att ha spelat i både Star Wars till Aslan i filmerna om Narnia, tar nu Liam Nesson steget längre. Nu släpper han en film per halvår. I januari var det Taken 3, den avslutande(?) delen där han spelar far till dottern som blev kidnappad i den första. Neeson spelar en far åt Kinnamans karaktär som knappt känner sin son längre. I sitt förflutna har han jobbat som torped åt den irländska maffian i New York, styrd av en äldre Ed Harris.

Mike (Kinnaman) har slagit sig till ro och bildat familj. Han tar sig an ett chaufförjobb och blir av en slump vittne till ett brutalt mord och blir måltavla av maffian och korrupt polis. Jimmy (Neeson) blir nu tvungen att förhindra att de själva går samma öde tillmötes av maffian som utkräver hämnd.
Det blir en häpnande jakt genom New York med kaosiga biljakter och gömmelse i tunnelbanan. För en natt får de kvalitetstid son och far i mellan. Jakten blir också besatt av den nästan pensionerade detektiven (vincent D’ Onofrio) som vill veta sanningen bakom Jimmys (Neesons) förflutna.

Det är våldsamma scener som utspelar sig, mörka och känslan av soho i NY. De fylls av det snygga fotot . Collet-Serra (regissören) har verkligen utvecklats med det. Snygga redigeringar och färger. Natten känns lång, nästan längre än de 16-timmar den ska utspelas i. Det är en fin prestation utav Neeson som verkligen visar sitt faderskap och tar actionfilmen och filmhistorian från det vanliga. Regissören är den spanska Jaume Collet-Serra, slog igenom med filmen thrillern House of Wax och har sedan jobbat bland annat med Neeson i både Unknown (från 2011) och Non-Stop (2014). Rapparen Common syns också i en mindre roll men som tyvärr inte ger något större avslag eller mersmak.
Text: Calle Andersson

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Filmrecension: Into the woods – flertalet scener upprepas och dras ut i det oändliga

4 april, 2015 by Petter Stjernstedt

intothewoods

Into the woods
Betyg 2

Rödluvan, Rapunzel, ett bagarpar och Askungen slår sina klackar ihop för att bekämpa onda makter. Sondheim musikalen Into the Woods är en underhållande sago-mishmash à la Grimm, med en lysande Meryl Streep som den onda häxan. Men upprepningar och ett långdraget slut gör att intresset falnar för den spirande sagan.

Stephen Sondheim är en legend inom musikalgenren vars berättelser intresserat filmskapare i alla tider. Chicago, West Side Story, Sweeney Todd är några av hans pjäser som väckt stora framgångar. Bob Marshall som tidigare filmatiserat Chicago har fastnat för musikalmakaren och tar sig här an Sondheims Into the Woods, en sago mish-mash där Rödluvan, Rapunzel och Askungen möts i en berättelse fylld av sagolik filmmagi.

Rödluvan, en bondpojke, ett bagarpar, Askungen och Rapunzel drömmer alla om ett bättre liv.
Men ingen drömmare är den andre lik. Bagarparet, som mest av allt vill ha ett barn att vårda och älska ömt. Bondpojken, som önskar sig en ko som kan producera den renaste mjölken. Rapunzel, som söker evig kärlek och Askungen som hoppas att en gång få gå på den stora balen för att där finna sina drömmars man att spendera resten av livet med. I skogen går allt i uppfyllelse, i skogen finns alla svar och alla krav. Här kan mod uppstå i en simpel bondpojke och äventyrslustan tändas hos en skrajsen bagare.

Into the Woods överförd till den vita filmduken är välgjord. Sång, musik, text och berättelse knyts samman till en fungerande helhet. Skådespel och sång håller klass. Aktörer som kan ljuda och vet hur man använder sin röst har välförtjänt fått ställa sig på musikalscenen. Meryl Streep är utmärkt som den onda häxan. Hennes bitterhet balanserat med medmänsklighet förmedlas effektivt och övertygande. Johnny Depp som den glupska vargen gör ett sämre jobb. Hans rolltolkning är närmast en parodi på en Jack Sparrow/Willy Wonka figur.

Att filmen överraskar efter 1 timme och 45 minuters speltid med en fortsättning på ytterligare en halvtimme gillas inte. Bob Marshall bjuder på uppföljaren direkt. Generöst kan tyckas men resultatet blir ett långdraget slut. Även flertalet scener upprepas och dras ut i det oändliga och lämnar en bitter eftersmak.

Sagomagi är Sondheims och Bob Marshalls melodi. Men när saxen i redigering utebli blir filmen lättglömd och försvinner ut i periferi.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: Filmrecension, rödluvan, Scen

Filmrecension: Fast & Furious 7

1 april, 2015 by Redaktionen

Fast-and-Furious-7

Fast & Furious 7
Betyg 3

Den numera globala franchisen Fast & Furious bygger på snabba bilar, hastighet, pengar och amerikanska muskler har nu fått sitt slut. Sedan Paul Walker tragiskt gick bort 2013 med bara några få scener kvar att filma så stod filmandet stilla. Men med hjälp av hans två bröder och lita magiskt animerande gick färden vidare. Vin Diesel tillsammans med resten av gänget Michelle Rodriguez Tyrese Gibson, Ludacris och Dwayne Johnson tar vid där den förra filmen slutade. Med brodern Owen Shaw (spelad av Luke Evans) liggandes på sjukhus så vill Deckard Shaw (spelad av Jason Statham) hämnas och svär på att han vill skicka Dom (Vin Diesel) till stället där solen inte lyser. Diesel och hans gäng får hjälp av Dwayne Johnson och hans internationella special styrka att ta sig an problemet med D Shaw.

De får också oväntad hjälp av självaste Kurt Russel som spelar en ägare av en privat arme som behöver hjälp att jaga efter en enhet kallad ”Guds Öga”. Med den kan de spåra upp Shaw och hitta folk på nolltid. Filmen har i stort sätt massiva scener fyllda med action och långdragna biljakter. Superbilar som hoppar mellan höghus och tar jakten till nya nivåer. Enheten de jagar är utvecklad av en ung kvinnlig hacker kallad Ramsey (spelad av Nathalie Emmanuel) som vaktas av terroristen spelad av Djimon Hounsou. Det hela spektaklet ska speglas över hur samhället har blivit massövervakat och integriteten krympt. Dwayne Johnson spänner muskler så gips spricker och visar ännu en gång att han förr varit wrestlare i WWE. Fast & Furious har gått från att ha blivit streetrace till heist-film och till renodlat äventyr. Filmen ”The Fast and the Furious: Tokyo Drift” som kom redan 2006 utspelas mellan film 6 och nu 7:an. Man får hänga med Lucas Blacks karaktär och får reda på hur det hänger ihop kring Han (Sung Kang).

Vill man ha lite undanflykter från den gråa vardagen är detta en perfekt film. Med soliga scener från Abu Dhabi och en spektakulär biljakt i Azerbajdzjan tar denna film underhållningen högt. Biljakten som dessutom inledds med att fräna sportbilar släpps från flygplan och landar med fallskärmar. Nästan 2 timmar och 20 min lång blir denna film bland de längsta i serien. Lika roligt som att se sångaren Iggy Azalea ha en liten cameo. Filmen regiseras av James Wan som bland annat tidigare gjort den första Saw-filmen och den hyllade The Conjuring. Enligt Vin Diesel själv ”It will probably win Best Picture at the Oscars”. Ja vi får se om det.
Text: Calle Andersson

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 377
  • Sida 378
  • Sida 379
  • Sida 380
  • Sida 381
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in