• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Fantastiska vidunder – magisk, varm och spännande och mer vuxen än Harry Potter

1 april, 2017 by Rosemari Södergren

Fantastiska vidunder och var man hittar dem
Betyg 4
Svensk biopremiär 16 november 2016, släpps på dvd/bluray 27 mars 2017

Fantastiska vidunder utspelar sig i Harry Potters magiska värld, skriven av JK Rowling, men nu är vi placerade några generationer innan Harry och hans vänner huserar på Hogwarts och vi är i New York, i USA. Fantastiska vidunder har behållit den fängslande äventyrsspänningen som Harry Potter-berättelserna fångat in en hel världs kärlek med, men samtidigt är denna film avgjort skapad för en mer vuxen publik. Den har samma magi men är mörkare och inte lika barnvänlig.

I Harry Potters äventyr har vi mött en av hans läroböcker vars titel är ”Fantastiska vidunder och var man hittar dem. Det är en lärobok i magizoologi som Harry Potter och de andra eleverna studerar på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Författare till läroboken är magizoologen Newt Scamander. Denna zoolog och författare, Newt Scamander, är huvudpersonen i filmen. Handlingen utspelar sig ca 70 år före handlingen i Harry Potter-filmerna: Året är 1926 och på New Yorks gator ödelägger ett mystiskt väsen allt i sin väg och hotar att avslöja den hemliga trollkarlsvärlden.

Trollkarlsvärlden i USA och New York existerar i hemlighet efter att tidigare varit i en hel del konflikter med icke-magiker, de som i England kallas mugglare men i USA kallas världslingar. Newt Scamander möter av en slump en sådan världsling, Jacob Kowalski, som av misstag råkar släppa ut några av de magiska djur, eller kanske vi ska kalla dem vidunder,som Scamander bär med sig i sin magiska resväska.

JK Rowling har en fantastisk fantasi som kan hitta på allt det här. Den här berättelsen är minst lika bra som historierna med Harry Potter. Kanske jag till och med tycker lite mer om denna, eftersom den inte är lika barnvänlig. Den är spännande och samtidigt en varm berättelse, den har mycket magi och sprakar av författarens fantasi och jag blir riktigt sugen på att själv skaffa några av dessa vidunder, som för övrigt är väldigt välgjort animerat.

För regi står David Yates som också regisserat de fyra senaste Harry Potter-filmerna. Han har fått en drömuppsättning av duktiga skådespelare. Eddie Redmayne (“Danish Girl”, “The Theory of Everything”) spelar huvudrollen som Newt Scamander. I övriga roller ser vi bland andra Colin Farrell och Jon Voight.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Fantastiska vidunder, Filmrecension, Harry Potter, Scen

Filmrecension: Ghost in the Shell – snygg, spännande, fascinerande och ställer viktiga existentiella frågor

30 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Ghost in the Shell
Betyg 4
Svensk biopremiär 31 mars 2017

”Ghost in the Shell” som långfilm med Scarlett Johansson i huvudrollen som robot-människan Major är spännande, välgjord med fantastiska bilder och med djup i berättelsen. Jag tror att både den som är ett stort fan av denna japanska berättelse kommer att gå ut nöjd från biosalongen och den som för första gången gör bekantskap med denna fascinerande, tankeväckande fantasy.

”Ghost in the Shell” är en av de mest kultförklarade japanska manga-serierna (tecknade serier i japansk stil) – och serien har också gjorts till en tv-serie, en anime. Många svenska ungdomar var och är väl fortfarande oerhört intresserade av denna kulturform. Japansk manga och anime skiljer sig på många sätt från de betydligt mer barnvänliga Disneyserierna. Som mangaserie av Masamune Shirow släpptes ”Ghost in the Shell” första gången 1989. Som nimerad science fiction-film kom den i en japansk version 1995. Mamoru Oshii var regissör. Berättelsen har förstås också hamnat i spelversioner.

För många manga- och animefans är det förmodligen med blandade känslor de ser fram emot en amerikansk version. När Hollywood tar tag i traditionella japanska berättelser blir det inte alltid så lyckad. De existentiella dimensionerna i dramat försvinner ofta och ersätts av ett mer ytligt och förutsägbart amerikanskt berättande. Jag har själv bara läst några avsnitt av mangaserien och sett några avsnitt av den som anime, så jag kan avgjort inte räknas till den stora skaran av hängivna fans. Jag fastnade helt för filmen. Den är snygg, mörk, skrämmande, spännande och tar upp flera viktiga existentiella frågor.

Handlingen kretsar kring Major, som är en hjärna från en människa som transplanterats in i en robotkropp. Denna kropp är som ett vapen och kan både kampsporter och kan göra sig osynlig och kan se genom väggar och höra och kommunicera med varelser på avstånd. Major ingår i en avancerad militär styrka och är specialtränad för att kriga mot terrorister.

Miljön det utspelas i är i en framtid där människan kan byta ut alla sina organ och också få organen mer utvecklade. Den som förlorar sina ögon kan få nya med röntgenblick, exempelvis. Vad är en robot och vad är en människa? I berättelsen förutsätts att det är i hjärnan människans själ och ande finns, det som ger människan självständigt tänkande och gör henne unik. Det är något som inte är vetenskapligt fastslaget. Räcker det att transplantera hjärnan för att få med människans själ och ande? Det är frågor som filmen ställer och låter oss fundera vidare kring. Major störs av minnen som dyker upp, som hennes utvecklare förklarar är störningar som måste tas bort. Men vad är detta? Vad är minnen och vad definierar oss som människor?

Filmen ställer också frågor om vad ett liv är och kan vi sägas ha flera liv om hjärnan med själ och ande kan planteras in i nya kroppar om och om igen? Det är många intressanta frågor filmen sätter igång.

Japan är ett samhälle som börjar få problem med ålderstrappan. Det finns inte tillräckligt många unga människor för att kunna ta hand om alla äldre. Det är nog ett skäl till att Japan ligger så långt framme inom utveckling av robot-teknik där robotar ska kunna hjälpa äldre människor med städning och andra uppgifter. Det är intressant att det just inom japansk kultur finns så många olika manga- och animeserier som skildrar robotar och människor och deras förhållanden.

Filmen har redan före premiären fått en del kritik för att huvudrollen som människo-roboten, cyborgen, Major spelas av en västerländsk skådespelare, Scarlett Johansson. Kritiken har kretsat kring att amerikansk och västerländsk film har en tendens att låta vita skådespelare göra roller som i originalberättelsen är färgade karaktärer. DN berättar om kritiken:
Rollbesättningen har fått kritik eftersom Scarlett Johansson är ännu en i raden av vita skådespelare som spelar ickevita karaktärer, och eftersom det finns en särskild historia av att vita skådespelare parodierar asiater på film.

DN citerar IGN som talat med regissören till originalfilmen från 1995, Mamoru Oshii, som inte ser några problem med skådespelerskan i rollen som den japanska cyborgmajoren Motoko Kusanagi.
– Vad skulle kunna vara problemet? Majoren är en cyborg och hennes fysiska form är helt och hållet påtagen. Namnet Motoko Kusanagi och hennes nuvarande kropp är varken hennes ursprungliga namn eller kropp, så det finns inget som pekar på att en asiatisk skådespelerska måste porträttera henne, säger Mamoru Oshii i en intervju med IGN.

Jag vill inte förminska problemet med whitewashing, men i den här filmen tycker jag inte heller att kritiken är helt relevant. Även om originalberättelsen utspelar sig i ett slags framtida Japan är handlingen universell och handlar om för hela mänskligheten viktiga frågor.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Anime, Filmrecension, Ghost in the Shell, manga, Scarlett Johansson

Filmrecension: Den enda vägen

23 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Den enda vägen
Betyg 3
Biopremiär 7 april 2017

Alex och Michel är två bröder som närmar sig trettioårsåldern. De är födda i Sverige, uppväxte i Malmö med serbiska föräldrar. Båda föräldrarna är döda och bröderna har bara varandra. Michel arbetar på en bilverkstad och Alex på ett lager. En kväll när Michel hämtat Alex på fotbollsträningen blir de beskjutna av en maskerad man och Alex blir svårt funktionshindrad, hamnar i rullstol och kan inte gå.

Filmen skildrar hur polis genast misstänker att de två bröderna är kriminella och när fler människor med invandrarbakgrund blir beskjutna i Malmö blir bröderna misstänkta för att vara inblandade i detta. Polisen misstänker att det är kriminella gäng som gör upp. Alex förlorar sitt jobb eftersom han blir rullstolsbunden och Michel blir också av med sitt jobb, för hans chef tror att Michel och hans bror är inblandade i något kriminellt.
– Vad ni är sysslar med, vill jag inte bli inblandad, förklarar chefen.

Manuel Concha som regisserat filmen har skrivit manus tillsammans med Claudia Galli Concha.

Det är en mörk, tragisk film med ett starkt budskap om hur omöjligt det är för människor med invandrarbakgrund att komma in i det svenska samhället och få del av välfärden. Budskapet är viktigt, men när budskapet förpackas alltför påträngande, alltför övertydlig, då förlorar filmer ofta i konstnärlighet. ”Den enda vägen” är för övertydlig, jag blir inte så ofta överraskad och anar oftast vad som ska ske. Fast av och till dras jag med in i handlingen och glömmer av att jag sitter i en biosalong.

Jag har svårt att köpa själva grundpremissen. De två bröderna, Michel och Alex, har serbiska föräldrar men är båda födda i Sverige. Jag har många, många vänner och bekanta med liknande bakgrund, alla är helt integrerade i det svenska samhället. De har gått i det svenska skolsystemet och har jobb och bostad. Jag har varit med i samma idrottsklubbar som många med bakgrund i något av de tidigare jugoslaviska länderna och det var aldrig någon skillnad på hur de klarade sig i samhället och de som inte hade sådan bakgrund. Nu talar jag alltså om människor som är födda i Sverige. Att det kan vara betydligt svårare för de som kommer hit som vuxna eller tonåringar, det finns tydlig statistik över. Det är ett av samhällsproblemen idag att nyanlända har svårt att komma in i samhället.

En sak jag också tycker filmen förlorar på är att det två bröderna är så totalt ensamma. Vi ser aldrig att de har några vänner eller några släktingar. Även om föräldrarna är döda borde det finnas mostrar, fastrar, morbröder, farbröder, kusiner, vänner och andra bekanta.

Det tar tid innan polisen förstår att skjutningarna inte är kriminella gängs uppgörelser utan att det är en man som hatar människor med invandrarbakgrund, att det är en rasist som ligger bakom skjutningarna. Denna del av filmen är skrämmande och griper tag i mig. Jag kan tänka mig att det var så när lasermannen härjade som värst, att det tog tid innan polisen förstod att det var en rasist som låg bakom. Likaså hur omgivningen överger bröderna när de blivit beskjutna och alla förutsätter att det måste vara inblandade i något kriminellt, det är nog en sorglig beskrivning av vad som är verklighet för många. Skildringen av hur allt bara rasade för dem efter att de blivit beskjutna, det är en kraftfullt beskrivet och sorgligt.

Det filmen också vinner på är skådespelarna som är duktiga. Daniel Cvetkovic som Michel och Mikael Cvetkovic som Alex är mycket trovärdiga och vi lär ser dem i fler filmroller framöver. De har absolut presenterat sig för den svenska biopubliken i och med ”Den enda vägen”.

I rollerna
Michel – DANIEL CVETKOVIC
Alex – MIKAEL CVETKOVIC
Ivo – MIODRAG STOJANOVIC
Goran – CEDOMIR GLISOVIC
Läkare – MAGNUS MARK
Civilpolis 1 – HÅKAN BENGTSSON
Civilpolis 2 – PETER RENTZMANN
Kimmo – BILL HUGG
Siw – KATARINA LUNDGREN HUGG

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Dröm vidare – en film om att välja sin dröm

17 mars, 2017 by Birgitta Komaki

Dröm vidare
Betyg 4
Svensk biopremiär 17 mars 2017

Mirja (Evin Ahmed) har just avtjänat ett fängelsestraff. Utanför grindarna finns friheten och hennes tjejkompisar. De har väntat på henne och drömmer om att de skall dra till Montevideo. Men hon måste göra ett val. Hennes mamma( Outi Mäenpää) och lillasyster (Ella Åhman) finns också där i förorten. De väntar också på henne. Hur ska hon kunna lämna dem när hon förstår att mamma är sjuk?

En film om tjejer, regisserad av en tjej och producerade av tjejer. Att kvinnor kan är känt men det är också dags att det även syns i filmbranschen. Och de tjejer vi får se på duken är kaxiga tjejer med egen vänskap. En vänskap som är stark men också krävande. En vänskap som kräver total lojalitet, som stöder men också är ett hinder för en fortsatt utveckling. Mirja är en viktig del av gänget.

Regissören Rojda Sekersöz första långfilm är stark och berörande. Med ett lysande manus är det en film för tonåringar men också för vuxna. En film om att välja vilket liv man vill leva. En påminnelse hur makten ser ut från Mirjas horisont. Att språket är en klassfråga och attityden på olika nivåer i samhället. Där valet för Mirja liksom för många är ett diskjobb på hotellet eller ingenting. Om valet mellan familjen eller gänget. Det är en film med alla typiska filmattribut för förortsliv. En kedjerökande finsk mamma, en lillasyster som behöver tas om hand, ont om pengar och tomma kylskåp. Samtidigt finns de stora drömmarna där. Lillasyster som vill bli bloggare eller fotomodell . Gänget med drömmar om ett Montevideo som de knappt vet var det ligger.

Evin Ahmed gör sin roll med stor intensitet. Samspelet med mamman och lillasystern är lysande. Outi Mäenpääs rökande och hostande mamma skiftar mellan uppfostran och uppgivenhet. Lillasyster Ella Åhmans är verkligen bra.
Dröm vidare är en film om valet mellan de stora drömmarna och att försöka hitta en närmare dröm.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension

Film- och dvdrecension: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

17 mars, 2017 by Rosemari Södergren

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn
Betyg 3
Släpptes på på DHD och VOD 30 januari 2017, på UHD, 3D Blu-ray, Blu-ray och DVD 13 februari 2017.

Tim Burton är mästare på att skapa magiska fantasifulla äventyr, Hans ”Nightmare for Christmas” är en av filmhistoriens häftigaste lek med skräck och magi, magiskt och förtrollande och nästan inget är bara svart eller vitt. I ”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn” kommer han inte upp på samma nivå. Långt därifrån.

Grundberättelsen i ”Miss Peregrines hem för besynnerliga barn” tar mer än halva filmtiden. Att det tar tid att få fram filmens kärna och vad den egentligen handlar om, det är i och för sig varken bra eller dåligt. En bra film kan ta tid. Men i den här filmen känns det länge rätt segt. Berättelsen kommer aldrig till skott, känns det som.

Visst, Burtons omisskännliga fantasi sprudlar och var han får alla idéer ifrån är ett mysterium. Som tittare njuter jag av fantasifullheten och alla besynnerliga karaktärer han skapat – och det är ett bra budskap att vi alla besynnerliga människor är viktiga och om vi samarbetar kan vi besegra den allra värsta ondskefulla varelsen. Det är dock också en av filmens minus. De onda är helt enkelt rakt igenom förfärliga och hemska och det finns inget annat sätt att besegra dem än genom rejält våld.

Filmen är både kuslig och skrämmande – och våldsam. Den är ingen familjefilm för de minsta småknattarna. Filmens plus är fantasifullheten och de härliga olika besynnerliga karaktärerna och miljöerna – filmens minus är att de flesta är antingen onda eller goda och efter ett tag är handlingen ordentligt förutsägbar. Den är något för lång också, men det finns värre sätt att använda två timmar och sju minuter till.

Regi: Tim Burton
I rollerna: Eva Green, Asa Butterfield, Chris O’Dowd, Allison Janney, Rupert Everett, Terence Stamp, Ella Purnell, Judi Dench, Samuel L Jackson m fl
Kostym: Colleen Atwood
Genre: Äventyr/Fantasy
Speltid: 2 tim 7 min
Produktionsår: 2016
Ålder: 11 år

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 344
  • Sida 345
  • Sida 346
  • Sida 347
  • Sida 348
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in