• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Those Who Remained – Ömsimt kärleksdrama om ensamhet och utsatthet i krigets Budapest

8 november, 2019 by Petter Stjernstedt

Imdb

Those who Remained
Betyg 4
Visas på Stockholm International Film Festival
Regi Barnabas Roth
Medverkande Karoly Hajduk, Mari Nagy.

En kärlekshistoria. Om paret, en äldre herre och en sjuttonårig tonårsflicka som genast fattar tycke för varandra. Det är en vågad stig att leda in oss på när den ungerske regissören Barnabas Toth väljer att skildra krigets svårläkta sårskorpor via den kontroversiella kärlekshistorian. Risken med denna typen av filmr att du lätt halkar in på ”gubbäckel/Woody-Allen-träsket”. Men inte här. Tvärtom balanserar Barnabas perfekt sin vågskål och ger oss åskådare en gripande berättelse om hur två människor i andra världskrigets skugga finner tröst och stöd i varandras närhet.Filmens styrka är just det odefinerbara. Hur relationen mellan 42-åriga läkaren Aldo som mist sin fru och sextonåriga Klara som desperat väntar på att föräldrarna ska återvända från kriget i ett kallt Budapest hela tiden växlar. Den pendlar mellan att vara en trevande kärlekshistoria mellan två älskare med att vara en fader-och-dotter-skildring med en överbeskyddande fader och en äventyrlysten tonårsflicka. ”Those That Remained” är ömsint och starkt drama, alltid med en historisk kring krigets fasor som förgrund. Det är en lysande balansakt Barnabas tar sig an. Vi känner för personerna. Aldo och Klara är en av de få som återstår ”Those Who Remained” och de har bara varandra att finna tröst i. En film som varmt rekommenderas för de föräldrar eller barn som mist en nära vän, bekant eller syskon, som kan relatera till orättvisan i när en viktig person i ens närhet rycks ifrån en och du står naken och utblottad kvar där. Vilsen och ensam. ” Those Who Remained” är Ungerns Oscarsbidag.

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

Filmrecension: Beanpole – Om blickar kunde döda

8 november, 2019 by Petter Stjernstedt

Imdb

Beanpole
Betyg 5
Visas på Stockholm International Film Festival
Regi Kantemir Balagov
I rollerna: Konstantin Balakirev, Andrey Bykov, Olga Dragunova, Viktoria Miroschnichenko

Sårade själar, trasiga kroppar och oskyldiga barn som far illa i och med krigets efterskalv. Beanpole av ryssen Kantemir Balgakov är en fasansfull historia, ett fängslande och intensivt relationsdrama om två kvinnor och deras mycket speciella dynamik. Storyn som är löst baserat på Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs ”Kriget har inget ansikte” ser precis som i boken andra världskriget i Ryssland ur ett kvinnligt perspektiv. Kantemir som sluckade boken så fort han fick tag på den var bara tvungen att göra en film på den och vilken film. Ilya och Lyobov har ett speciellt band som utgår från barnet. Pashka är Lyobovs pojke men på grund av diverse anledningar har hon inte möjlighet att ta hand om honom. Istället är det tvätterskan Ilya som sköter om pojken och ser till att han får mat i sig. Och hon älskar sin Pashka över allting annat. Men så en dag sker något fruktansvärt, något som helt vänder upp och ner på relationen. Kantemir regisserar de två unga kvinnorna med fingertoppskänsla. Filmen berör ner i minsta känselnerv. Det slår gnistor mellan de två och om blickar kunde väcka de döda då hade Ksenia Kutepovas dömande uppsyn i sin tolkning av Lyobov helt klart kunnat göra just detta. Det är intensiva blickar och små läpprörelser som säger så mycket mer än ord. Relationen är till sin natur både destruktiv och kärleksfull. Båda är de i behov av varandra på olika vis. Och krigets fasor gör sig påmind genom kroppsliga krämpor, psykisk ohälsa och fallna män som blivit paralyserade av de krutdammn som lagts sig över leriga åkrar. Det här är magiskt. Jag sätter sällan en femma men det är just för att kunna reservera mig för den här typen av djupsinniga starka emotionella filmpplevelser.

Allt är genomfört med en exakthet, det utsökta fotot inte minst. Kameran vågar gå nära inpå och undersöka minsta por hos våra två huvudpersoner. Skådespelet imponerar. Inte lite nyfiken är jag på damernas förberedelser och Kantemirs personregi som har utmynnat i detta mästardåd. Det här är verkligen allt jag kan önska mig av en intressant och känslomässigt engagerande krigsfilm och lite där till.

Arkiverad under: Filmrecension, Toppnytt

Filmrecension: The Lighthouse

2 november, 2019 by Rosemari Södergren

The Lighthouse
Betyg 2
Svensk biopremiär 22 november 2019
Visas på Stockholm International Film Festival
Regi Robert Eggers
I rollerna: Willem Dafoe, Robert Pattinson, Valeriia Karaman

Fotomässigt är filmen fantastisk. Den är filmad helt i svartvitt och har inträngande bilder och enastående duktiga skådespelare i de två huvudrollerna: Willem Dafoe och Robert Pattinson. För mig räcker det inte att något rent konstnärligt är fascinerande, en film måste ha en handling som på något tilltalar mig, engagerar mig.

Filmen utspelar sig på en vindpinad ö i New England under 1890-talet. Willem Dafoe och Robert Pattinson spelar två fyrvaktare på en isolerad ö. Willem Dafoe spelar den äldre fyrvaktaren som anser sig vara chef och ger order åt den yngre, Robert Pattinson. Det finns intressanta delar i deras relation och i dialoger, både vad som sägs och inte sägs. Obönhörligt byggs en skräckstämning upp. Jag inser att förr eller senare kommer det att explodera. Frågan är: vem kommer att bli döda vem?

Men dramat är för långsamt av och till och jag har svårt att engagera mig för spelet mellan två isolerade män där allt blir värre och värre, mer och mer katastrofalt. Stormen blir till orkan, maten räcker inte till och alkoholen tar slut så de börjar dricka olja för att få berusning nog för att stå ut.

Regissören Robert Eggers har tidigare skapat skräckfilmen The Witch. Om du gillar den kommer du förmodligen att gilla The Lighthouse också. Men för mig som vill att en film ska säga mig något om
livet känns filmen ganska intetsägande. Det finns vissa delar i filmen som jag kan se som intressanta, som spelet mellan den som är chef och den som måste lyda order. Men det räcker inte för att hålla upp mitt intresse filmen igenom.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen, Skräckfilm

Filmrecension: Jag kommer hem igen till jul – nja vi har sett det förut

31 oktober, 2019 by Hans Södergren

Jag kommer hem igen till jul
Betyg 2
Svensk biopremiär 8 november 2019
Regi Ella Lemhagen
I rollerna Peter Jöback, Suzanne Reuter, Johannes Bah Kuhnke, Jennie Silfverhjelm och Loa Falkman

En lång rad av de stora svenska skådespelarnamnen och en del bra musik om du gillar Peter Jöback – men det räcker inte. Det är en berättelse vi hört i många varianter tidigare. En världsstjärna, Simon (spelas av Peter Jöback) kommer till snöigt svenskt landskap för att fira jul. I det lilla samhället finns, förstås, en mängd mörka hemligheter och i familjen i synnerhet.

Simons storebror Anders (spelas av duktiga Johannes Bah Kuhnke, som väl haft bättre filmer att agera i) arrangerar en årlig julkonsert och Simon har övertalats att vara med. Inte till storebrors glädje. Storebror har alltid levt i skuggan av sin bror.

Familjehemligheter, som de inblandade trodde var begravda, väcks till liv. Konflikter på alla håll. Visst, sådant kan vara intressant och engagerande. Men det kan också vara förutsägbart och ett upprepande av saker som redan berättats i bättre förpackningar.

Mycket fin sång är det, nubbvisor, julvisor och klassisk julmusik. Julmat, julpynt och mycket snö är det och bilder från lantlig kyrkomiljö, scener som väl är tänkta ge gemytlig julkänsla.

Berättelsen spretar också åt för många håll. Det är mörkt och hopplöst på alla håll och kanter.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, fiom, Julmusik, Recension, Scen

Filmrecension: De ovanliga – en varm film, en ärlig film, en berörande film, en vacker film

30 oktober, 2019 by Rosemari Södergren

The Specials
Betyg 5
Svensk biopremiär i början av 2020
Visas på Stockholm International Film Festival 2019
Regi och manus Olivier Nakache och Éric Toledano
I rollerna Vincent Cassel, Reda Kateb, Hélène Vincent, alban Ivanon, Fredrik Pierrot, Suliane Brahim

Det går inte att värja sig. Den här filmen drar in mig i handlingen, det känns som att jag är med där och det känns som att jag möter människorna i filmen på riktigt. Och jag tänker på filmen länge efteråt. Jag liksom studsar hem, både fylld av hopp om mänskligheten och, som den legendariske dramatikern Brecht ville, fylld av energi och lust att påverka och förändra världen och samhället.

Filmen har allt: bra skådespelare, ett starkt drama, trovärdiga karaktärer, samhällskritik men också hopp och mycket kärlek. En varm film, en ärlig film, en berörande film, en vacker film och dessutom med något viktigt att berätta, med människor som inte visas i film så ofta, människor som inte så många bryr sig om.

Filmen bygger på verkliga händelser och personer, Bruno och Malik. Bruno tar hand om unga människor med autism och Malik stöder ungdomar från trasslig bakgrund, hjälper dem att komma in i samhället. Båda dessa grupper är människor som samhället helst skuffar undan, i synnerhet de unga med svåra autism och andra funktionshinder. Det är människor som oftast blir inlåsta på anstalter och pumpas till zombier av lugnande medicin. Bruno och Malik samarbetar. Maliks ungdomar får hjälpa till att ta hand om de svårt autistiska unga.

Myndigheterna är kritiska till deras modell eftersom de unga som jobbar med de autistiska unga inte har certifierad utbildning inom vård. Men å andra sidan vill den vanliga vården inte ta hand om dessa gravt funktionshindrade unga.

Berättelsen känns äkta och vi får se både svårigheter och glädjeämnen. Det är svårt att göra film om människor som sticker ut från normen, det kan bli lyteskomik. Men regissören hanterar detta perfekt. Det blir tvärtom så att jag känner med dessa unga och jag blir glad över att se med vilken naturlighet Malik och Bruno möter de unga. Flera av de unga i filmen har diagnoser i verkliga livet och kämpar mot svårigheter som att åka kommunalt.

De två regissörerna och manusskribenterna Olivier Nakache och Éric Toledano slog igenom med filmen En oväntad vänskap, som blev en stor internationell framgång. I Sverige sågs den av en halv miljon biobesökare. Med The Specials vann Olivier Nakache och Éric Toledano publikens pris vid filmfestivalen i San Sebastián.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 256
  • Sida 257
  • Sida 258
  • Sida 259
  • Sida 260
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in