Beanpole
Betyg 5
Visas på Stockholm International Film Festival
Regi Kantemir Balagov
I rollerna: Konstantin Balakirev, Andrey Bykov, Olga Dragunova, Viktoria Miroschnichenko
Sårade själar, trasiga kroppar och oskyldiga barn som far illa i och med krigets efterskalv. Beanpole av ryssen Kantemir Balgakov är en fasansfull historia, ett fängslande och intensivt relationsdrama om två kvinnor och deras mycket speciella dynamik. Storyn som är löst baserat på Nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitjs ”Kriget har inget ansikte” ser precis som i boken andra världskriget i Ryssland ur ett kvinnligt perspektiv. Kantemir som sluckade boken så fort han fick tag på den var bara tvungen att göra en film på den och vilken film. Ilya och Lyobov har ett speciellt band som utgår från barnet. Pashka är Lyobovs pojke men på grund av diverse anledningar har hon inte möjlighet att ta hand om honom. Istället är det tvätterskan Ilya som sköter om pojken och ser till att han får mat i sig. Och hon älskar sin Pashka över allting annat. Men så en dag sker något fruktansvärt, något som helt vänder upp och ner på relationen. Kantemir regisserar de två unga kvinnorna med fingertoppskänsla. Filmen berör ner i minsta känselnerv. Det slår gnistor mellan de två och om blickar kunde väcka de döda då hade Ksenia Kutepovas dömande uppsyn i sin tolkning av Lyobov helt klart kunnat göra just detta. Det är intensiva blickar och små läpprörelser som säger så mycket mer än ord. Relationen är till sin natur både destruktiv och kärleksfull. Båda är de i behov av varandra på olika vis. Och krigets fasor gör sig påmind genom kroppsliga krämpor, psykisk ohälsa och fallna män som blivit paralyserade av de krutdammn som lagts sig över leriga åkrar. Det här är magiskt. Jag sätter sällan en femma men det är just för att kunna reservera mig för den här typen av djupsinniga starka emotionella filmpplevelser.
Allt är genomfört med en exakthet, det utsökta fotot inte minst. Kameran vågar gå nära inpå och undersöka minsta por hos våra två huvudpersoner. Skådespelet imponerar. Inte lite nyfiken är jag på damernas förberedelser och Kantemirs personregi som har utmynnat i detta mästardåd. Det här är verkligen allt jag kan önska mig av en intressant och känslomässigt engagerande krigsfilm och lite där till.