• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension

Filmrecension: Mr Jones – skrämmande aktuell om journalistikens nödvändighet

27 mars, 2020 by Rosemari Södergren

Mr Jones
Betyg 4
Svensk biopremiär 27 mars 2020
Regi Agnieszka Holland

Filmen bygger på en verklig händelse och den är stark och går inte att värja sig emot. Det är skrämmande det som skildras och vissa scener klarar jag knappt av att se. Någon har sagt: Ta bort människan och du tar bort det som orsaker svält, hunger och krig. Det visar denna film så påtagligt, det går inte att blunda.

Filmen skildrar en ung brittisk reporter, Gareth Jones, som drömmer om att intervjua Stalin under 1930-talet. Han är nyfiken på hur kommuniststaten lyckats med den snabba modernisering av landet. Gareth Jones är ingen berömd journalist för början. Han har lyckats få en intervju med Hitler publicerad och detta är tiden innan omgivningen riktigt förstår vad Hitler är för någon. Västvärldens intellektuella har inte förstått vad Sovjetunionens tekniska framsteg innebär för människor som drabbas av svält, tvångsförflyttningar, förföljelse och förtryck.

Gareths ambition är att få en intervju med Stalin, men istället får han tips som gör att han olovandes tar sig till Ukraina. Där blir han vittne till mardrömsliknande livsvillkor där svältande människor blir kannibaler. Han ser hur ryska soldater med våld länsar landet på alla sina grödor. Men Sovjetstaten vill inte ha ut sanningen och en intensiv jakt är igång för att hindra Gareth att sprida sanningen.

Gareth Jones spelas av James Norton, en av de stora brittiska skådespelarna som trots sin unga ålder hunnit göra flera imponerande roller. Han är född 1985 och har hunnit spelat med i flera internationellt visade tv-serier, som Grantchester, Happy Valley och i Sveriges Television nyligen visade I maffians mitt. Redan att ha James Norton i huvudrollen ger extra poäng åt denna enastående film.

Filmen är sorgligt nog högt aktuell också idag, på flera sätt. Attacker mot fri press och yttrandefrihet sker i världen också idag och till och med i lägre skara i vårt land, i Sverige. I samband med krisen kring corona-viruset har chefen för Folkhälsomyndigheten gått till medier och skällt ut kritiker. Det kanske inte låter så farligt, men när elit och makthavare börjar ifrågasätta kritik som framförs då är det ett första steg till att strypa det fria ordet. Hur det fria ordet kommer att överleva den coronakris som sveper över framför allt västvärlden är svår att sia om. Att nonchalera hotet, att förminska detta, brukar vara första steget. Jag menar inte att jämföra svenska förhållanden med det folkmord som skedde i Sovjetunionen och Folkhälsomyndighetens reaktion på kritik och ifrågasättanden är inte alls på nivå med diktaturers förtryck. Men vi måste vara observanta på vad som händer också idag. Både när det gäller yttrandefrihet, fri press och förtryck av människor.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Recension

Filmrecension: Prinsens resa

25 mars, 2020 by Redaktionen

Titel: Prinsens resa
Betyg: 3
Svensk biopremiär: 29 april

Handlingen börjar med att en ap-prins tillsammans med sitt folk är ute på färd och går igenom isen och Prinsen spolas ensam upp på en strand i ett främmande land. Han hittas och blir därefter omhändertagen av några vetenskapspersoner som vill försöka förstå honom. De är alla primater men kommer från olika delar av världen så de känner inte till varandras existens. En ung pojke, Tom, kan tyda hans språk och tar del av det som Prinsen har att berätta. Snabbt märker de alla saker de har gemensamt och hur de förstår varandra trots att de kommer från olika länder.

Prinsen vill utforska den staden han har kommit till och finner en del saker fascinerande och andra främmande. Framförallt hur folket där styrs av rädsla och hålls i schack genom att bli skrämda. I en tur på spårvagnen får de se hur staden till viss del helt är uppslukad av skogen som håller på och tar tillbaka de övergivna byggnaderna med sina klättrande växter. Han förstår att folket i den här staden har svårt att leva i symbios med den natur de tillhör.

Filmen är en animerad historia skriven av Jean-Francois Laguionie, tidigare känd för ”La Traversée de l’Atlantique à la rame” och ”Le Tableau”. Den är en stillsam och behaglig berättelse om viljan att förstå varandra men hur vi så lätt sätter upp hinder för kommunikation vilket gör att vi misslyckas. Den innehåller vackra bilder där skogens kraft visar upp sig i höga träd och täta buskage. Fåglar som får flyga fritt och blommor som växer utan att bli plockade. Det visas uppenbara kontraster mellan att leva i en stad och försöka mota bort omgivningen, till att leva i naturen och då också leva i samverkan med naturen.

Trots att filmen är vacker och har ett klart budskap går det lite förlorat i antalet liknelser som Laguionie jobbar med. Det blir för plottrigt och själva huvudstoryn blir därför ganska tunn. Det är mer ett utdraget återberättande än vad det är en handling med tyngd i. Visserligen är det spännande att mycket lämnas åt fantasin och ens eget filosoferande kring olika metaforer men det går förlorat när alldeles för lite klaras upp.

Det som är mest intressant med storyn är det återkommande misstaget att vilja skilja oss åt genom att definiera oss för hårt. En av vetenskapsmännen har en övertygelse om att bevisa för en akademi hur Prinsen är en apa från en annan ras. Viljan att kategorisera och på så sätt också etikettera vad för egenskaper och vad för sorts varelse Prinsen är blir i förlängningen bara destruktivt och gör att en hierarki växer fram. Någon som är överlägen och någon som är underlägsen. Detta är återkommande i både förhållandet mellan människan och naturen och människan i förhållande till andra människor. På så sätt är filmen lärorik och viktig att se och ger en möjlighet att reflektera kring en förändring för hur vi kan sluta leva mot och istället med naturen och med andra människor.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Huset vid skogens slut – svensk skräckfilm som inte riktigt lyckas

18 mars, 2020 by Rosemari Södergren

Huset vid skogens slut
Betyg 1
Premiär: tillgänglig för streaming i hela Norden från den 23 mars 2020 på bland annat iTunes och SF Anytime
Regi Jonathan Katzeff

Det är lite sorgligt, det bär mig alltid emot att sätta ett lågt betyg på en film och speciellt en svenskproducerad. Jag vet ju hur mycket jobb och engagemang som ligger bakom en filmskapelse, på så många plan. Skådespelare, regissör, manusförfattare, ljussättare, ljudtekniker, producenter med flera, med flera. Huset vid skogens slut är en svensk skräckfilm och det är väl inte ofta svensk skräckfilm lyckas så bra. Men en svensk-skapad skräckfilm som i alla fall jag föll för var Koko-di koko-da som kom sensommaren 2019.

Koko-di koko-da påminner på flera sätt om Huset vid skogens slut. Båda är filmen som har en barnsång med i temat och som upprepas i filmen. Båda filmerna skildrar ett upprepande beteende, händelser som spelas upp med bara små skillnader för varje gång. Men då temat i Koko-di koko-da om föräldrar som förlorar ett barn och denna sorg som aldrig går över är ett berörande starkt tema är temat i Huset vid skogens slut grumligare att definiera.

Skräcken i Huset vid skogens slut övertygar mig inte. Tyvärr. I centrum för handlingen står två systrar. Den ena, Astrid, blir överfallen i sin lägenhet strax före jul. Hon överlever men har åtminstone ett psykiskt trauma efteråt. Hon åker till familjens stuga i skogen för att träffa sin syster och mamma för att bearbeta traumat. Men där är frågan vad som händer. Kommer förövaren tillbaka eller är det syner, drömmar? Eller är det som händer i stugan drömmar som Astrid har då hon ligger på sjukhuset efter överfallet? Det är högst oklart.

Lite fascinerande är hur vi inte vet vad som är dröm och vad som är verklighet. Med mer fokus på det och annan klippning av berättelsen skulle filmen kunnat bli mycket starkare och betydligt mer berörande.

Regissören och manusförfattaren, Jonathan Katzeff, säger om filmen i ett pressmeddelande:
— Tänk Eternal sunshine of a spotless mind möter Evil Dead så har du en idé om min film.

Han berättar också att han haft filmen i sitt huvud i många år. Den första versionen av manuset skrev han redan som elva-åring.

Jag skulle så gärna kunna ge filmen högre betyg. Men jag kan tänka mig att om man är ett stort fan av skräckfilm kan filmen ändå var värd att se. Och regissören kommer vi helt klart ändå att höra mer av i framtiden.

Om regissören
Jonathan Katzeff (1981) är född och uppvuxen i Skarpnäck söder om Stockholm. Film har varit hans stora intresse hela livet. Som tioåring fick han upp ögonen för skräck då han blev ett stort fan av Wes Craven. Han gick ut Stockholms filmskola 2003 och har efter det även pluggat tv-produktion på Medieinstitutet. ”Huset vid skogens slut” är Jonathans första långfilm med distribution.

Medverkande
Alexandra Alegren – Astrid
Andrea Larsdotter – Louise
Maria Grip – Stina
Minna Treutiger – Terese

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Corpus Christi – Om sann andlighet i falska kläder

13 mars, 2020 by Birgitta Komaki

Corpus Christi
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 mars 2020
Regi Jan Komasa

Daniel, en 20-åring med kriminell bakgrund, sitter på ungdomsanstalt med ett hårdfört gäng andra unga män. Han drömmer om att bli präst men vet att det är omöjligt att komma in på prästakademin på grund av hans bakgrund. När han skickas till ett sågverk efter frigivningen hamnar han stället i en kyrka. Genom några förflugna ord råkar han bli prästvikarie och är helt plötsligt fader Thomaz . Daniel lär sig snabbt och han växer in i sin roll genom att studera sin omgivning. Han kombinerar sin andliga och världsliga roll likt en frikyrkopastor. Samtidigt som han leder församlingen med stora utspel har han kvar sin ungdomliga gränslöshet. I sina försök att göra gott agerar han för att lösa den stora sprickan som blivit i församlingen efter en svår olycka.

I det djupt religiösa Polen spelar kyrkan en stor roll och prästen är en nyckelperson. Filmen är inspirerad av verkliga händelser i Polen med falska präster. Utan att vara en religiös film visar den här filmen religionens stora betydelse både andligt men också som maktfaktor i samhället . Den belyser kyrkans centrala roll långt från det sekulariserade svenska samhället.

Bartosz Bielenia är ingen charmig huvudrollsinnehavare. Med intensiv blick och stort allvar är hans snaggade pojkpräst upptagen av sina sakrala uppgifter. Men han är också upptagen av rädslan att bli upptäckt och avslöjad. Samtidigt som viljan finns att göra gott och att tjäna Gud och mänskligheten, så vet han att han inte har någon grund att stå på. Att han aldrig kommer att kunna bli den fader Thomaz han utger sig för att vara. Kanske därav hans konstant sorgsna blick?

Filmen skildrar en ung människas kamp mellan ont och gott i ett samhällssystem där han redan har fått sin plats.
Ett intensivt sökande efter en frälsning som kan öppna andra vägar i livet.

En stark film som visar både individens utveckling och samhällets normer.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Filmrecension: Sanningen – ett franskt-japanskt relationsdrama med en primadonna i huvudrollen

12 mars, 2020 by Birgitta Komaki

Sanningen
Betyg 3
Svensk biopremiär 13 mars 2020
Regi Hirokazu Kore-eda

Ett franskt-japanskt relationsdrama med en primadonna i huvudrollen. En av Frankrikes största primadonnor – Catherine Deneuve.

När den berömda divan Fabienne (Catherine Deneuve) skall ge ut sina memoarer från ett långt liv som skådespelare kommer dottern Lumirs (Juliette Binoche) hem från New York. Med sig har hon maken (Ethan Hawke), även han skådespelare, och en liten dotter. Fabienne filmar ännu och hon har ingen avsikt att släppa greppet. Hon bevakar noga sin plats och förväntar sig den uppskattning hon alltid har fått som skådespelare. Lumirs ifrågasätter deras relation som mor och dotter. Hon ifrågasätter också bilden av sin barndom som hennes mor beskrivit i memoarerna.

Vad är sanning och vad är lögn? För Fabienne hade vardagslivet ingen betydelse. Hon var kanske en dålig mor och vän men det viktigaste var att hon var en bra skådespelare. Även nu blir hennes memoarer lika mycket teater som sanning. Symboliskt nog är sciensfiction filmen hon nu spelar in, historien om en mor som bosatt sig i rymden och bara återvänder vart 7:e år. Uppgörelsen mellan Fabienne och Lumir är som tagen ur en pjäs.
Catherine Deneuve gör här sitt livs roll och hon syns njuta av den. Likheten med berömmelsen i hennes eget liv är symptomatiskt och hon är sin diva. Hennes ofta lite återhållna energilösa spelstil ersätts här av en vitalitet som hedrar henne. Hon blommar ut och det var länge sedan jag såg henne så bra. Juliette Binoche lämnar stort utrymme till stjärnan och Ethan Hawke är underhållande Sidekick.

Regissören Hirokazu Kore-eda har gjort många kända filmer om familjerelationer. Hans senaste film Shoplifters, om en fiktiv familjs relationer fick mycket uppmärksamhet.
Även om historien inte känns nyskapande så är filmen gjord med mycket poesi och fingertoppskänsla. En blandning av franska poesi och japansk regi lyfter filmen och Catherine Deneuve är en njutning.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 246
  • Sida 247
  • Sida 248
  • Sida 249
  • Sida 250
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 505
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in