Sanningen
Betyg 3
Svensk biopremiär 13 mars 2020
Regi Hirokazu Kore-eda
Ett franskt-japanskt relationsdrama med en primadonna i huvudrollen. En av Frankrikes största primadonnor – Catherine Deneuve.
När den berömda divan Fabienne (Catherine Deneuve) skall ge ut sina memoarer från ett långt liv som skådespelare kommer dottern Lumirs (Juliette Binoche) hem från New York. Med sig har hon maken (Ethan Hawke), även han skådespelare, och en liten dotter. Fabienne filmar ännu och hon har ingen avsikt att släppa greppet. Hon bevakar noga sin plats och förväntar sig den uppskattning hon alltid har fått som skådespelare. Lumirs ifrågasätter deras relation som mor och dotter. Hon ifrågasätter också bilden av sin barndom som hennes mor beskrivit i memoarerna.
Vad är sanning och vad är lögn? För Fabienne hade vardagslivet ingen betydelse. Hon var kanske en dålig mor och vän men det viktigaste var att hon var en bra skådespelare. Även nu blir hennes memoarer lika mycket teater som sanning. Symboliskt nog är sciensfiction filmen hon nu spelar in, historien om en mor som bosatt sig i rymden och bara återvänder vart 7:e år. Uppgörelsen mellan Fabienne och Lumir är som tagen ur en pjäs.
Catherine Deneuve gör här sitt livs roll och hon syns njuta av den. Likheten med berömmelsen i hennes eget liv är symptomatiskt och hon är sin diva. Hennes ofta lite återhållna energilösa spelstil ersätts här av en vitalitet som hedrar henne. Hon blommar ut och det var länge sedan jag såg henne så bra. Juliette Binoche lämnar stort utrymme till stjärnan och Ethan Hawke är underhållande Sidekick.
Regissören Hirokazu Kore-eda har gjort många kända filmer om familjerelationer. Hans senaste film Shoplifters, om en fiktiv familjs relationer fick mycket uppmärksamhet.
Även om historien inte känns nyskapande så är filmen gjord med mycket poesi och fingertoppskänsla. En blandning av franska poesi och japansk regi lyfter filmen och Catherine Deneuve är en njutning.