Corpus Christi
Betyg 4
Svensk biopremiär 13 mars 2020
Regi Jan Komasa
Daniel, en 20-åring med kriminell bakgrund, sitter på ungdomsanstalt med ett hårdfört gäng andra unga män. Han drömmer om att bli präst men vet att det är omöjligt att komma in på prästakademin på grund av hans bakgrund. När han skickas till ett sågverk efter frigivningen hamnar han stället i en kyrka. Genom några förflugna ord råkar han bli prästvikarie och är helt plötsligt fader Thomaz . Daniel lär sig snabbt och han växer in i sin roll genom att studera sin omgivning. Han kombinerar sin andliga och världsliga roll likt en frikyrkopastor. Samtidigt som han leder församlingen med stora utspel har han kvar sin ungdomliga gränslöshet. I sina försök att göra gott agerar han för att lösa den stora sprickan som blivit i församlingen efter en svår olycka.
I det djupt religiösa Polen spelar kyrkan en stor roll och prästen är en nyckelperson. Filmen är inspirerad av verkliga händelser i Polen med falska präster. Utan att vara en religiös film visar den här filmen religionens stora betydelse både andligt men också som maktfaktor i samhället . Den belyser kyrkans centrala roll långt från det sekulariserade svenska samhället.
Bartosz Bielenia är ingen charmig huvudrollsinnehavare. Med intensiv blick och stort allvar är hans snaggade pojkpräst upptagen av sina sakrala uppgifter. Men han är också upptagen av rädslan att bli upptäckt och avslöjad. Samtidigt som viljan finns att göra gott och att tjäna Gud och mänskligheten, så vet han att han inte har någon grund att stå på. Att han aldrig kommer att kunna bli den fader Thomaz han utger sig för att vara. Kanske därav hans konstant sorgsna blick?
Filmen skildrar en ung människas kamp mellan ont och gott i ett samhällssystem där han redan har fått sin plats.
Ett intensivt sökande efter en frälsning som kan öppna andra vägar i livet.
En stark film som visar både individens utveckling och samhällets normer.